Afghankonferens i London:
-Obama sänder lockrop till talibanerna.
I morgon samlas Natoledare i London för att tillsammans med President Karzai diskutera framtiden i Afghanistan. Hur ser en segerns strategi ut? Frågan är mer än berättigad eftersom det mesta talar för att USA och lakejen Karzai går mot ett säkert nederlag och att Barack Obamas löfte att börja dra tillbaka trupperna vid mitten av nästa år inte är trovärdigt.
På konferensen kommer USA och Storbritannien att lägga fram en plan för att Kabul ska börja förhandla med talibanledare om ett deltagande i regeringen i Kabul. Idén är att locka till sig ledare på lägre nivå som inte har band med al-Qaida och på så sätt splittra talibanerna.
Få övertygas av en korrupt klankung
På pappret är det ett vackert upplägg. Men som med många andra skrivbordsprodukter har den inte mycket att göra med hur det ser i terrängen. Det speglar nog närmast den desperation som börjar sprida sig i Vita Huset över utvecklingen i Afghanistan. Strax innan Jul attackerades en CIA-bas och åtta spioner dödades. I förra veckan slog talibanerna till mitt inne i Kabul i en koordinerad bombattack som skakade om flera ministerier.
I går tisdag den 26 januari publicerade New York Times USA-ambassadören Karl Eikenberrys fax till Pentagon i november där han reserverade sig starkt mot general McChrystals förslag att skicka 30 000 fler soldater för att vända på läget. Redan i november slog hans fax ned som en bomb i Washington trots att bara enstaka meningar offentliggjordes. Det nu publicerade faxet bekräftar att ambassadören då såg mycket svart på situationen. Här följer en rad citat som visar att Karzai knappt styr över det egna kansliet och mest är intresserad av den egna välmågan, att skrytet över den växande afghanska armén kort sagt är skitprat och att det saknas ett politiskt ledarskap som kan nå ut nationellt.
Ambassadör Eikenberry ger inte mycket för Karzai
-President Karzai är ingen adekvat strategisk partner. Den föreslagna kontraupprorsstrategin förutsätter existensen av ett afghanskt politiskt ledarskap förmöget att ta ansvar och att utöva regeringsmakten för att främja våra mål- ett säkert, fredligt Afghanistan med ett minimum av självständighet och härdat mot transnationella terroristgrupper, skrev Eikenberry.
-Ändå flyr Karzai från regeringsansvaret för försvaret, maktutövningen och den ekonomiska utvecklingen. Han och hans kretsar vill inte att USA lämnar Afghanistan och han är helt nöjd med att vi investerar oss ytterligare.
-Bakom Karzai själv finns det ingen politiskt härskande klass som erbjuder en övergripande nationell identitet som överskrider de lokala lojalitetsbanden, skrev ambassadören till Obama för att få honom att avstå från ytterligare truppinsatser eftersom han menade att det bara skulle gör Karzai och hans klick i Kabul ännu mer beroende av USAs dollarflöde.
Dåligt betalda och utan motivation.
Den bild Eikenberry målade upp i november har egentligen bara förvärrats, vilket attacken i Kabul nyligen visade. Ändå tävlar generalerna och statscheferna i optimism.
- På lång sikt är det korrekt att vi kan splittra talibanerna, säger Gordon Brown inför toppmötet.
-Jag anser att vilken afghan som helst kan spela en roll om han fokuserar på framtiden och inte det förgångna, säger general McChrystel och flörtar öppet med talibanledare han hoppas vinna över.
Natos generalsekreterare, dansken Anders Fogh Rasmussen, visar upp en naiv opitimism och häver ur sig en rad plattheter i en intervju i Asia Times.
-De kommer inte att vinna. Vi håller ut. De kommer inte att återvinna makten i Afghanistan, därför att det afghanska folket strävar efter frihet och demokrati och vill inte ha tillbaka talibanerna. Vi har ökat antalet trupper. Vi kommer att utveckla de afghanska säkerhetsstyrkornas kapacitet. Vi ska träna Afghanistans soldater och poliser så att de gradvis kan ta över ansvaret för säkerheten, svarar Fogh Rasmussen hurtigt på frågan varför talibanerna skulle kompromissa när de till synes häller på att vinna.
Fogh Rasmussens optimism om de afghanska truppernas beredskap avvisas klart i ambassadör Eikenberrys fax till Barack Obama:
-Arméns slitna tillstånd och låga rekrytering av pashtuner i söder är förlamande. Bara för att behålla dagens militära kapacitet måste tiotusentals nya soldater rekryteras årligen, står det i ambassadörens fax.
För att ge tid till denna plan B om hur talibanerna ska besegras beslutade Karzai i veckan att det planerade parlamentsvalet i mars skjuts upp till september. Demokratiska val är tydligen ett hinder i det politiska spelet.
Det finns röster som säger att hela idén bygger på tomma premisser. Enligt Asia Times reporter i Pakistan råder det en hård sammanhållning bland talibanerna och den som bryter med Mullah Omars roll som ”de troendes befälhavare” omedelbart stöts ut ur sin lokala enhet och tvingas fly till Kabul om han har livet kärt.
I media: DN1,SVD1,DN2,AB1,DN3,SVD2,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Afghanistan, Obama, Karzai, Brown, London, Kabul, Mullah Omar, Talibaner, Eikenberry, McChrystal,
Jemen- en länk i USAs strategiska kedja.
I Jemen finns inget av intresse för världsekonomin, det är mycket fattigt och tätbefolkat och har inga viktiga naturtillgångar. Ändå toppar landet världspressens förstasidor, sedan en ung nigerian nära lyckats spränga ett amerikanskt passagerarflyg i luften.
Det gav Vita Huset en utmärkt ursäkt för att utvidga ”kriget mot terrorismen” till jemenitisk mark eftersom ynglingen säger sig ha ”utbildats” och utrustats med en bomb i Jemen. USA hade redan påbörjat sin militära inblandning i Jemen när den unge nigerianen gjorde det möjligt att slå på stora trumman. För även om Jemen är fattigt och saknar det mesta har det något som intresserar Pentagon- landets läge. Den som kontrollerar hamnstaden Aden kontrollerar hela Röda Havet och den södra infarten till Suezkanalen.
Därför allierar sig nu Washington på nytt med en liten genomkorrumperad elit i huvudstaden Sanaa. Om Karzai kontrollerar åtminstone Kabul (låt oss överdriva något) så kontrollerar presidenten Ali Abdallah Sahle’s i Sanaa knappt de egna kanslikorridorerna.
Jemen är ett djupt konservativt, starkt religiöst och traditionsbundet land där kvinnorna inte syns och där obeväpnade män betraktas som nakna. Utanför huvudstaden är det klanerna som styr. Av landets 23 miljoner innevånare är nästan hälften av den arbetsföra befolkningen saknar ett officiellt arbete och lika stor del lever på mindre än två dollar per dag. Pengar som för många går åt till att köpa av landets 
största inhemska produkt- den svagt narkotiska plantan Khat. Att tugga Khat är en tradition lika utbredd som snusandet i Norrlands inland.
I landets norra och sydliga provinser pågår väpnade uppror som både följer klangränser och religiösa motsättningar mellan shiiter och sunniter. I den norra provinsen Saada finns en historisk, nu utesluten, maktelit med shiitiska förtecken som saudiarabisk militär också angripit. I söder reser sig delar av eliten till väpnat uppror sedan den inte fått ta del av statens magra köttgrytor efter sammanslagningen av Nordjemen och Sydjemen år 1990.
USA har hittills ”bara” skickat militär hjälp till regimen, infiltrerat med CIA, och enligt vissa källor israeliska säkerhetstjänsten, samt utfört flera bombattacker med droner mot påstådda al-Qaidafästen. Det är troligt att Obama kommer att avstå från direkta truppinsatser. För om det finns något som skulle kunna förena landets alla klaner så är det närvaro av utländska trupper i landet. Bara häromdagen uppmanade ett hundratal religiösa dignitärer till ”Jihad” mot alla utländska trupper. Deras ord väger tyngre i det jemenitiska samhället än hundra presidentuttalanden.
Men även taktiken att bomba ”al-Qaidafästen” slår snett, som i Irak och Afghanistan. Den 17 december släppte ett förarlöst plan bomber över en by och enligt regeringen i Sanaa dödades 14 ”terrorister”. Problemet var bara att 45 civila, varav 18 kvinnor och barn, också dödades. Det säger den lokala klanledaren som nu befarar att unga män i byn verkligen går över till al-Qaida. Det är samma logik som i Afghanistan. Du bombar en ”terrorist” medan tio oskyldiga stryker med varpå tio unga arga män beslutar att ta upp vapnen. Det är inte bomber Jemen behöver, utan materiell utveckling och arbetstillfällen som kan göra lockropen till islamsk Jihad till verkningslösa rop i öknen.
Men det är ingen strategi som Barak Obama eller någon annan amerikansk president kommer att följa eftersom det enda som intresserar dem är den strategiska plats som Jemen fyller i USAs globala geostrategi. Att tillgång för USA till en flottbas i Aden är viktig orsak till Vita Husets nyvunna intresse för Jemen räcker det med att titta på en karta för att övertyga sig om. Men Jemen är också en liten länk i en lång kedja. Både Ryssland och Kina har visat intresse för Jemens hamnstad Aden men snubblat på mållinjen när USA snuvade dem på första platsen.
I stillhet har också USA ändrat attityd till diktaturen i Maynmar och den segerrusiga regimen på Sri Lanka. Det finns nu därför bara en stat från Jemen till Malackasundet vars farvatten och hamnar inte kontrolleras av USA eller dess nära allierade- nämligen Iran. Det har lett den mycket aktade journalisten och före detta indiska diplomaten M.K. Bhadrakumar till att i en lång artikel i Asia Times dra slutsatsen att den verkliga målet för USAs race efter kontroll över alla farleder och hamnar i den Indiska Oceanen är att hålla tillbaka Kinas växande roll i hela Asien. Diplomatens tes verkar vid första påsyn lite långsökt men efter närmare eftertanke tror jag att den är korrekt.
Den amerikanska imperialismen kommer inte att stillasittande se på hur Kina växer ut till en politisk stormakt med mer än bara ekonomiskt inflytande i världen och då främst i Asien. Alltsedan Sovjetunionens sammanbrott har det funnits en grundidé som styrt Pentagons militära strategi och det är att betrakta Kina som en potentiell fara och konkurrent. Under perioden 1990-2010 har USA gått från diplomati och avtal till krig till krig, Irak och Afghanistan, och byggen av militära baser i snart sagt varje land som gränsar till Kina eller som har betydelse för internationella transportleder av råvaror och industriprodukter. Sedan 9/11 har USAs militära budget dubblerats och är nu större än alla andra länder tillsammans.
Många såg Barak Obamas seger i presidentvalet som ett trendbrott i den amerikanska utrikespolitiken, bort från Bushs cowboyfasoner till polerad diplomati och internationellt samarbete. Nu har vi ett års presidentskap bakom oss och inget trendbrott syns till. Tonen och dialekten är visserligen annorlunda. Georg W. Bushs bräkiga texasdialekt och kantiga meningar har bytts ut mot en förfinad bostondialekt och strålande prosa. Men innehållet är förvillande likt.
Någon har sagt att en amerikansk president är en lokförare och inte bilist. Bilisten kan svänga hur han vill men lokföraren har bara att följa utlagda spår. Barak Obama kanske är en utmärkt lokförare som bromsar i tid när det ligger hinder på spåret. Men mer än så blir det inte.
Den amerikanska imperialismens spår är redan lagda. Ett av dem går genom hamnstaden Aden. Därför fyller Jemen massmedias huvudrubriker.
I media; DN1,DN2,SVD1,SSD1,GP1,
Andra bloggar: Svensson,Jinge,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, USA, Jemen, al-Qaida, Talibaner, Jihad,
Ta aldrig ledigt – då brakar det loss.
Det är något förtrollat med Julen. Ja, inte stillheten, skinkan, klapparna och alla andra tillgjorda må-bra-rutiner.
Nej, men däremot hinner man knappt stänga ner datorn och hänga ut bloggskylten – stängt för Julledigt- så brakar det loss på alla fronter.
I fjol passade Israel på att attackera den oskyddade och oskyldiga civilbefolkningen i Gaza under Julfridens skydd. Nu hjälpte det inte så mycket eftersom det brutala angreppet öppnade ögonen på miljontals människor som såg det vidriga i ockupationspolitiken. Det var bara västliga politiker och ledarskribenter som fortsatte sitt envetna försvar av den Israeliska statens brott mot alla internationella lagar och fördrag.
–Satans mördare, skulle Olof Palme ha sagt i stället för Mona Sahlins mumlande om Israels rätt att försvara sig.
I år blev det likadant när jag lämnade bloggen att vila. Det började redan på Bromma flygplats. När planet från Bryssel landade hade vädrets makter beslutat att slå till obarmhärtigt. Det var med återhållsamt nöje jag kunde beskåda hur planets last med EU-funktionärer trippade fram i djupsnön på tunna och högklackade inneskor, framåtlutade och svärande i snöyran kämpande sig fram till ingången.
Väl framme i ett kyligt och snöigt Timrå stod det klart att dvärgarna som möttes i Köpenhamn för att ”rädda världen” inte ens var kapabla att virka ihop ett skynke att gömma sin egen totala nakenhet bakom.
Att det inte skulle antas ett bra och socialt rättvist avtal i Köpenhamn var uppenbart långt innan limousinerna dammades av. Men att det skulle bli ett så till den grad ynkligt papper som visades upp för världen var ändå en överraskning. Fiaskot är totalt. Bara dvärgarna själva lyckas se ”positiva aspekter” i mötets slutdeklaration. Reinfeldt ska ha heder. Med molokna ögon och slokande öron medger han att det var skit som producerades på andra sidan sundet. Men skit ska han själv ha för att han lägger hela skulden på Kina.
Utgången av mötet visar att kapitalägarna och deras representanter i de valda församlingarna inte kan och inte vill ta beslut som svarar mot vad som verkligen krävs för att ge mänskligheten en chans att effektivt tackla miljöhoten. De är bundna av kapitalets logik. Det som det inte går att göra profit på ligger inte inom deras horisont. Obamas, Sarkozys, Hu Jintaus, Merkels, Browns och Reinfeldts uppenbara oförmåga att ta tag i de verkliga problemen leder oss rakt in i väggen. Miljontals människor kommer att få lida på grund av deras patetiska käbbel och strid för det egna kapitalets intressen.
På hemmafronten brakade det också loss.
-SAAB ska läggas ned, utropade stora feta rubriker innan Jul. General Motors som gjort allt fel under 00-talet och satt sig självt på ruinens brant kunde aldrig ta till sig det som var bra med SAAB- nämligen en bra och tekniskt avancerad bil tillverkad i en av världens mest produktiva bilfabriker. I stället sattes bolaget på undantag och tvingades långsamt in i ett hörn där det saknades en utgång. Svenska kapitalister och deras regering inbillar sig att Sverige ska bygga sin framtid på innovationer, systemlösningar och kunskapsproduktion.
–De anser det ovärdigt att hålla i en skiftnyckel, som Veckans Affärer skrev i sin dödsruna över SAAB. Maud Olofsson tycker att kunde vi göra oss av med varvsindustrin kan vi väl skrota 
bilindustrin också. Det finns ju så många andra jobb som jobblinjen lägger grunden till: hembiträden, städpersonal, gräsklippare och annan så kallad närservice. Ja varför inte skoputsare? Så slipper direktörerna på Östermalm svärta ned fingrarna.
I Iran tog oppositionen ingen hänsyn till vår bloggtystnad. Med ett heroiskt mod visar landets unga människor att det medeltida prästerskapets samhällsagenda inte accepteras.
–Död åt diktatorn, skanderar folkmassorna och visar att ”revolutionsguiden” Khamenei inte längre kan framställa sig som vågmästare stående över futila världsliga angelägenheter. Han ses nu alltmer som en ledare för det stenreaktionära blocket vid makten. Det brutala våldet verkar minska i effektivitet. Irans folk har redan visat att det kan fälla en till tänderna beväpnad regim. Hoppas att det sker igen under det år som just inletts. Ledarna vid makten tvekar inför hur mycket våld som kan användas innan det får motsatt effekt mot det eftersökta. När shahen fälldes blev repressionen bara tändvätska för mer motstånd. Det är ännu oklart vilken dynamik dagens protester kan få.
Ironiskt nog kan det bli Israel som räddar det iranska prästerskapets makt. Krigsgalningarna i Jerusalem gapar vitt och brett om att de tänker bomba sönder Irans ”kärnvapenanläggningar”. Får Netanyahu grönt ljus från Obama punkteras oppositionen i Iran. Den nationella reflexen tar över och prästerna räddas kvar vid makten.
För att fortsätta med Israel är det bara att konstatera att Netanyahu &Co gör som det behagar dem. Vita Huset fick sig en ny ordentlig knäpp på näsan när regeringen i Jerusalem helt obekymrat meddelade att hundratals nya bostäder ska byggas i östra delen av staden och att byggandet på Västbanken fortsätter obehindrat. Vare sig polis eller militär visar något verkligt intresse i att upprätthålla Netanyahus tillfälliga ”byggstopp”. Vilket självfallet speglar premiärministerns dubbelspel: ge västs politiker några lufttorkade fraser att gnaga på medan han ger grönt ljus till de värsta extremisterna bland bosättarna på Västbanken, vilka inte tänker ge sig innan deras dröm om ett etniskt rent Stor-Israel gått i uppfyllelse.
Den svenska bombhögerns ledarskribenter fick sig också en knäpp på näsan under helgen. Till sist visade det sig att journalisten Boström hade rätt i anklagelsen om organstölder utförda av den israeliska armén. Alla anklagelser om antisemitism och usel journalistik föll platt till marken. Den totala tystnaden i den borgerliga pressen talar sitt tydliga språk. De visste helt enkelt inte vad de skulle säga och föredrog därför att knipa käft.
Så var en Julhelg över igen. Nu tar vardagen lyckligtvis vid. Mysandet får vika för den hårda verkligheten. Det nya århundradets andra sekel tar vid och mycket talar för att det blir ett ännu sämre årtionde för den arbetande befolkningen än det som just gått i graven. Borgerlighetens agenda för 10-talet är nolltillväxt i jobb och inkomster för ”verklighetens folk” och fortsatt guldrush för de som redan har mer än de behöver.
I det kommande riksdagsvalet kommer ingen att föreslå ett politiskt program som kan sätta stopp för borgerlighetens agenda. Tyvärr bjuder den rödgröna oppositionen inte på annat än plåster och samarin, eftersom den inte vill och inte kan ta konfrontation med den kapitalistiska marknadsekonomin då den inte förstår att borgerligheten sagt adjö till klassamarbetet och ett solidariskt samhälle.
I media; DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,ETC,SSD1,
Bloggare: Jinge,Motvallsbloggen,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jul, Miljö, Köpenhamn, Reinfeldt, Obama, Israel, Gaza, Palme, Saab, GM, Iran, Präster, Arbetslöshet, Rika,
Därför skäms Obama
Är Barack Obama arrogant?
Ja, det tycker många norrmän. Han har sagt nej till att vinka till ett jippo med små, söta och fredliga barn på Rådhusplatsen. Han vill inte se på den utställning till hans ära som satts upp på Fredscentret. Han har valt bort att lyssna på den traditionella fredspriskonserten.
Men för många norrmän sticker det mest i ögonen att han avböjt en lunch med den norska kungafamiljen. Det är naturligtvis ett svårt brott mot etiketten. På gränsen till högförräderi…
Men sanningen är nog att Barack Obama skäms. Det är därför han inte vill vara mer än nödvändigt i rampljuset. Hans företrädare George W Bush skämdes aldrig. Denne pajascowboy från Texas trodde uppriktigt att det var Guds mening att med militära medel se till att ”The american way of life” kunde råda på Jorden. Men Obama är en mer tvivlande natur och i hans tal och i den bok han gett ut finns en ådra av intellektuell hederlighet. Han inser att det här med att nu ge ett fredspris till en amerikansk president på många sätt är en makaber historia.
Därför skäms han.
När hans plan Air Force No 1 i morse landade på Gardermoen i Oslo var han väl medveten om att 1 500 marinsoldater vid Camp Lejeuine, samtidigt var i färd med att ge sina kära en sista kram innan flygresan till stridsinsatserna i södra Afghanistan. De kommer att följas av 6 200 marinsoldater och 3 400 frontsoldater från 10:e Bergsdivisionen Fort Drum, New York…
Han var dessutom säkert väl informerad om att amerikanska specialtrupper så sent som i tisdags hade iscensatt ännu en massaker på afghaner. Denna gång i provinsen Laghman. I byn Armul hade minst 13 civila dödats. Däribland barn och en kvinna. 5000 bybor i provinsens huvudstad Mehtar Lam demonstrerade dagen innan president planet lyfte mot USA:s ockupation och Karzai`s samarbetsregim. Under protesten ekade slagorden: ”Död åt Amerika”, ”Död åt Obama”, ”Död åt Karzai”. Inget vidare att ta med sig till Oslo…
Nog skulle han funderat över Stortingets märkliga förskingring av arvet? I sitt berömda testamente upprättade Alfred Nobel en fond vars ränta skulle ”utdelas som prisbelöning åt dem som under det förlupne året hafva gjort menskligheten den största nytta”. Ett av priserna skulle delas ut av det norska stortinget och det skulle ges ”åt den som har verkat mest eller best för folkens förbrödrande och avskaffande eller minskning av stående arméer”.
I diskussionen med de ”rödgrönas” statsminister Jens Stoltenberg och hans utrikesminister Jonas Gahr Störe nu mitt på dan, är frågan om NATO-landet Norge kan bistå Obamas ”The Afpak Surge” med fler norska gutter och jenter i fält. Det ska också pratas klimat. Men den rödgröne Stoltenberg tänker naturligtvis inte lova att sluta med att pumpa upp norsk olja från Nordsjön. Obama tänker inte heller lova att ta hem de 100 000 amerikanska soldater i Irak som bevakar att Jordens sista stora oljereserv kan kontrollas av USA…
Under veckan som gått har Obama, med Hillary Clinton som pådrivare, dessutom godkänt det presidentval i Honduras som kuppmakarna arrangerat. Ett skandalöst agerande som starkt kontrasterar mot hans första mer spontana fördömanden av den illegala statskuppen. Han har helt enkelt insett att han som president måste rätta sig efter ”Amerikas strategiska intressen” därhemma på ”bakgården” i Mellan-Amerika. På samma sätt som han fått klart för sig att en amerikansk president i det stora hela alltid ska stödja ockupationsmakten Israel.
I går kväll lyssnade jag till en längre intervju, ”hard talk”, i BBC med den mot USA så foglige Anders Fogh Rasmussen. Den danske högerpolitiker som bokstavligen gått över döda danska soldaters lik för att bli NATOS:s generalsekreterare /29 danskar har stupat/. Där underströk Rasmussen det som Obamas generaler Petraeus och McChrystal dagen innan slog fast i en utfrågning med den amerikanska senatens utrikes- och säkerhetskommitté: ”Ingen kan lova att vi lyckats med vårt uppdrag i Afghanistan inom de 18 månader som Obama satt som stoppdatum”. USA:s krigsminister Robert Gates har markerat samma självklarhet i flera uppmärksammade uttalanden. Ingen kan lova att trupperna dras tillbaka i juli 2011. Det som gäller är att situationen ”on the ground” då ska ses över ordentligt och att vi hoppas kunna börja med att ta hem en del soldater /lagom till Obamas nästa valkampanj?/. Sändebud från Vita Huset till Islamabad i Pakistan har också klargjort att USA tänker intensifiera sitt bombkrig mot riktade mål i landets gränsprovinser mot Afghanistan. Egna specialtrupper kan också komma att göra militära bestraffningsräder in över gränsen…
Den foglige Fogh Rasmussen som gått över danska soldaters lik för att bli NATO:s generalsekreterare…
När fredsduvan väl kommit till Norge visar det sig att Stortingets Nobelkommitté än en gång tagit miste. Det som världen får se är en hök. Det är därför som Obama inte bara har nobbat den kungliga lunchen och de fredsälskande barnen på Rådhusplatsen. Han har dessutom tackat nej till den traditionella intervjun med CNN:s Jonathan Mann, som med en fredlig inramning har intervjuat alla fjorton föregående pristagare. Obama inser att idyllen inte skulle hålla utan har i sista stund valt att i stället tala till den amerikanska hemmafronten i CBS:s ”60 minutes” . Där skär sig inte det här med krig och fred på samma uppenbara sätt. Han kan prata i de långa politikerslingor som han behärskar så väl.
Fredsfursten är kort och gott ännu en amerikansk krigspresident.
Det är bara att tacka och ta emot för att han inte förstör Nobelfesten i Stockholm…
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Oslo, Nobels fredpris, Barack Obama, Köpenhamn, miljö, klimat, Afghanistan
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,SDS1,Politiken1,Politken2,
Ett ljus är tänt.
I dag tänder många familjer första adventsljus i väntan på Julen. Några gör det av kristna skäl. Många bara för att ljus är mysigt. Det är en söndag som ger lugn och ro för att skriva vad jag tycker om något jag tycker mycket illa om. Det går snart inte en dag utan att jag stöter på olika konspirationsteorier, ibland i media, oftast bland bekanta och obekanta. Det gör mig både rasande och illa till mods. Hur kan ofta kloka personer svälja dessa dumheter med hull och hår?
Idén att 11 september var organiserad av den amerikanska regeringen omfattas faktiskt av miljoner människor. I en värld där så många känner sig vanmäktiga finns det ”de” som styr bakom ryggen, ”de” som beslutar i hemlighet, ”de” som har gömda motiv.
Grundfelet med alla konspirationsteorier är att de totalt överskattar ”deras” makt. De hemliga aktörerna ges nästan magisk kraft och kontroll. En vanligt ”bevis” för att 11 september organiserades av ”dem” är det antisemitiska argumentet att alla judar som arbetade i tvillingtornen hade varnats och inte var på sin arbetsplats när planen kraschade.
”De”, underförstått Bush, CIA och andra makthavare, har så total kontroll att flera tusen personer sätts in i konspirationen utan att en enda läcka uppstår. Inte ett enda pip från tusentals människor i snart ett decennium. Mot bättre vetande påstår vissa byggexperter att tornen omöjligen kunde rasa på grund av flygplanen och den efterföljande branden. Alltså fanns det bomber utplacerade på många ställen som gjorde jobbet. Implicit säger man då också att ”de” visste när och hur planen skulle krascha. Tusentals personer deltar i komplotten och massor av bomber exploderar och inte en enda deltagare läcker ett ord till media. Helt otroligt. Speciellt i ett land där allt läcker ut i pressen.
Nu har också klimatdebatten fått sin konspirationsteori. Pratet om uppvärmning är helt enkelt en komplott organiserade av de rika ländernas regeringar och satt på papper av tusentals forskare organiserade i FNs klimatpanel. Några lösryckta fraser och ord i e-post mellan några forskare blir till bevis i betong.
Forskare är till naturen nyfikna personer som i sitt arbete ständigt ifrågasätter ”självklarheter”, som synar och ständigt omvärderar tolkningar av fakta och insamlade data. Annars skulle de inte vara forskare. Nu har helt plötsligt flera tusen av dem blivit till en religiös sekt som avundsjukt skyddar sin sanning – att Jorden värms upp och att människans industriella aktivitet har ett finger i spelet. Vad har de att tjäna på det?
Bland de som säger att det inte ens finns bevis för 
uppvärmningen hänvisas till att det inte skett någon temperaturhöjning under de senaste tio åren. V.S.B.
Att 1997 var det varmaste uppmätta året på Jorden sedan tillförlitliga mätningar gjorts glöms bort. Tar man ett toppvärde som sin startpunkt och gör ett diagram fram till 2008 är det självklart att det inte blir varmare. Men vad som glöms bort är att de tio varmaste åren i modern historia alla ägde rum i perioden 1997-2008. Den som vill kalla detta för avkylning vänder ut och in på alla statistiska begrepp.
I hur stor utsträckning den mänskliga aktiviteten påverkar den uppmätta uppvärmningen är en annan sak. Det är öppet för debatt och olika tolkningar. Koldioxid, sot, solfläckar och allt annat har säkert sin bit i förklaringen. Men kring detta finns det ingen konspiration. Även forskare i FNs klimatpanel lämnar dörren öppen för olika tolkningar.
Men det är ingen ursäkt för att korsa armarna och bränna fossiler. De kommer att ta slut och de katastrofala verkningarna av uppvärmningen som exempelvis högre vattennivåer måste bekämpas om det finns en möjlighet. Den möjligheten heter solenergi, hållbarhet, sparsamhet, och försiktighet med Jordens resurser.
I media:DN1,SVD1,DN2,SSD1,ETC,DN3,SVD2,
Bloggare: Svensson,Jinge,Sjöstedt,Motvallsbloggen,Röda Malmö,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Miljö, Konspirationer, WTC, 11 september, CO2, Uppvärmning
Moderna faraoner
Jag börjar snart tro att kapitalister är så dumma att de inte ser längre än näsan räcker. Att Dubai skulle krascha var uppenbart. Man kan inte bygga pyramider i dagens värld utan att gå i konkurs.
Pyramiderna behövde ingen marknad för vinstrealisation.
Visserligen har arabemiraten tillgång till mycket billiga och stenhårt hunsade asiatiska arbetare. Men de är ändå inte slavar som i faraonernas rike och de ska ha betalt. Det behövs också mycket kapital för att producera lyx som någon måste köpa för att det ska gå ihop. Faraonerna behövde inget kapital. Det räckte med stenar och gratis arbetskraft för att bygga pyramider som dessutom inte behövde säljas på en marknad.
Ändå sög Dubai till sig kapital som sockerbiten drar till sig flugor. Liknelsen med flugor är inte helt oskyldig. För många investerare i Dubais pyramidbyggen hade nog både en och två dubier. Men de kunde inte hålla sig borta från sockerbiten för den var för söt.
Banker och fonder var så sugna på feta övervinster under de glada dagarna innan finanskrisen fick de flesta att vakna upp. Billiga bankkrediter flödade på marknaden och Dubais storhetsvansinnige shejk, Ahmed bin Saeed al-Maktoum, kunde dra igång det ena skrytbygget efter det andra. Hans affärsplan var enkel. Dubai har knappt någon olja. Alltså gör vi om Dubai till ett finanscentra med en jättelik djuphavshamn för transit mellan öst och väst och till ett turistparadis för nyrika fotbollsspelare som David Beckham och andra internationella jetset-figurer som gillar att med sina privatflyg spela golf i Dubai på morgonen och ta cocktailen på Bermudas samma kväll. Listan över jetsetet som köpt sig en liten privat konstgjord ö i det groteska bygget av 300 öar i form av en palm utanför Dubais kust är lång.
Ett groteskt byggprojekt som inte ens Walt Disney kunnat tänka sig.
Vid sidan av David Beckham hittar vi Michael Owen, Andy Cole, Brad Pitt och Angelina Jolie, Michael Jackson, Naomi Campbell och andra stjärnor i sällskap med brackiga miljardärer från Ryssland och andra djungelkapitalister.
Så kom då krisen och satte stopp för hela härligheten. Påbörjade byggen avslutades aldrig. Skyskrapan på väg upp mot tusenmetersstrecket stannade av i växten. Halvfärdiga öar i palmträdsparadiset riskerar att likt Atlantis försvinna i djupet för alltid. Investerare från hela världen vände hem för att slicka såren. På Dubais flygplats står lyxbilarna övergivna i rader på långtidsparkeringen och priset på fastigheter som fyrdubblades mellan 2002-2007 har fallit med hälften. De som köpte in sig för sent får inte ens igen pengarna. Alltid något att glädjas över i dessa kristider.
Dubai World, som är shejkens holdingbolag, har skulder 
på 80 miljarder dollar och sedan snart två år små inkomster. Därför meddelade shejken i torsdag, strax innan fyra dagars muslimsk helg, att Dubai inställer sina avbetalningar till maj 2010. Egentligen handlar det om en summa småpengar jämfört de skulder som avslöjades ligga gömda i bankernas hemliga fack då bolånekrisen bröt ut. Men ändå skakades alla världens aktiebörser omedelbart efter shejkens förklaring att statsskulden för tillfället inte kan respekteras. Wall Street hade stängt för kalkonmiddag så paniken fick vänta till i går fredag.
-This is a mess, skrev Financial Times ledarskribent i går. Att det kan bli sådan oreda på världens finansmarknader efter en så relativt liten krasch visar att talet om att finansmarknaden hämtat sig och att bankirerna och fonddirektörerna lärt sig läxan från i fjol bara är tomt prat. Det finna massor av undangömda skulder i finansinstitutens böcker och inför bokslutet 2009 kommer Dubais inställning av betalningarna mycket olägligt.
När man har mer pengar än vad som går att göra av med går de till pyramidbyggen.
Men vad kommer att hända? Det verkar vara en mycket liten risk för att Dubais inställda avbetalningar kommer att dra igång en ny världsomfattande finanskris. Dubai är inte USA. Och Dubai har bröder i de övriga emiraten med massor av olja. De kommer inte att låta Dubai gå omkull. Däremot är det möjligt att de kommer att tvinga Dubai till att skriva ned sina högtflygande planer om ett Disneyland i kvadrat. De ortodoxa muslimerna i de övriga emiraten ser inte med blida ögon på Dubais roll som en lyxig oas för nyrika otrogna mitt i den arabiska sandöknen.
I media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SSD1,
Andra Bloggare: Svensson,Ekonomikommentarer,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Dubai, USA, Nyrika, Spekulation, Konkurrs,
Svart medeltid
Ibland läser man historier som får en att bara vilja gråta av uppgivelse eller blind vrede. Den här handlar om en libanesisk man som dömts till döden för häxkonster.
Ali Hussein Sbat bodde med fru och fyra barn i Beirut där han arbetade på en tv-station i ett program som kallades Sheherazade. Vilket bara bestod i att spela 
spågubbe för människor som ringer upp och vill veta vad som väntar dem i livet. Ett banalt skojeri med kaffesump och kort.
Som troende muselman begav sig Ali till Mecka på pilgrimsfärd, något han säkert ångrar. Mitt i natten stormade sedlighetspolisen hans hotellrum. Ali anklagades för häxeri och dömdes den 9 november till döden av en saudisk domstol. Det är bara dagar kvar innan avrättningen ska äga rum.
Vid sidan av det groteska vansinnet i historien finns det en kommentar att göra som knyter an till den internationella diskussionen om en universell rättvisa. Anhängare av ”humanitära” miltära aktioner och den internationella domstolen i Haag försvarar ”det internationella samfundets” rätt att fängsla och döma individer som exempelvis Milosevic.
Det islamska härskarna i Saudiarabien ser islam som universell och anser att de har rätt att fängsla och döma personer från andra länder för handlingar som prästerskapet säger hädar islam.
Alla troende går inte säkra i Mecka
Är det någon skillnad mellan domstolen i Haag och den i Mecka? I Mecka säger den sig skydda islams universella intressen men försvarar i praktiken wahibismens särintressen. I Haag sägs domstolen försvara demokratins universella giltighet men i själva verket är det bara ”förlorare” som ställs inför rätta. När kommer krigsförbrytare som George W. Bush och Rumsfeld att ställas inför rätta? Aldrig naturligtvis. Det är därför som USA inte erkänner domstolen i Haag. De vill ha händerna och ryggen fria när de är ute på internationella strövtåg.
Mannen i Mecka är kanske redan död när du läser detta. Ingen Hillary Clinton i demokratisk rustning kom till hans undsättning. Härskarna i Saudiarabien är nämligen mörkermän på rätt sida om barrikaderna.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Mecka, Libanon, Islam, Haag, Bush, Rumsfeld, Saudiarabien
Oden kom från
Turkland
”Halloween känns inte trevlig eller genuin”, heter det i dag från Sverigedemokraterna. ”Den har kommit från USA över Atlanten”, menar man och flera företrädare säger att de bojkottar denna nya företeelse.
Jag kan för en gångs skull hålla med. Men det beror nog på att jag blivit lite äldre och mest upplever detta nya inslag i vår kultur som något affärerna vill pracka på oss för att kunna sälja en massa strunt. En förevändning för att prångla ut ännu fler smällare och ännu fler påsar med lösgodis…
Sverigedemokraterna har rätt när de säger att seden med dessa hemska pumpor och skräckmasker har farit över Atlanten från USA. Men detta är samtidigt ett av alla belägg för att de har helt fel om den påstådda ”islamiseringen” av Sverige. Den trista verkligheten är att det sker en genomgripande ”anglofiering” av hela vårt samhälle. I tidningen Proletären, vars ideologi jag i de flesta stycken tycker är avskyvärd, finns det i veckans nummer ändå en artikel som verkligen är läsvärd. Anders Carlsson visar i fråga efter fråga hur fel Sverigedemokraterna har. Argumentationen är överlägsen det mesta som har skrivits: Proletären. Bland annat skriver Carlsson:
Det pågår verkligen en anpassning av Sverige till främmande makt. Men inte till islam och då rakt inte till den muslimska minoriteten i Sverige. Utan till USA. Vars krig Sverige numera deltar i som lydig vasall. Och till EU. Som numera utgör den politiska maktens centrum i ett land där all politisk makt enligt grundlagen skall utgå från folket.
Islamiseringen av Sverige är en myt. Som syftar till att dölja det verkliga hotet och anpasslingarnas verkliga agenda. För visst utgör goda delar av det politiska etablissemanget en skock anpasslingar. Varför skulle Sverige annars föra krig i Afghanistan och hur skulle EU-domstolen annars kunna underkänna svenska lagar?
Inte ens Jimmie Åkesson tror väl på allvar att muslimska sharialagar utgör ett hot mot Sverige. Men arbetarfientliga EU-lagar är redan ett hotfullt faktum.
Dessutom har sverigedemokraterna som vanlig fel när det gäller det här med vad som är ”genuint” eller inte. Vad som är ”svenskt” eller inte.
Halloween kom ursprunglingen till Nord-Amerika med invandrande irländare. De var bärare av en keltisk och senare germansk (!) kultur. De hade föreställningen att de döda återuppstod när höstmörkret kom. För att få dem att stanna i sina gravar och för att skrämma bort onda andar tände man eldar, klädde ut sig till djävlar och förde oväsen av alla de slag. När den katolska kyrkan sedan fick fäste bland germanerna tog man över en del av riterna. Vi fick en samlad helg för att minnas alla de fromma människor som påvedömet helgonförklarat. Lutheranerna tog avstånd från helgonmyterna och valde att förvandla helgen till en tid när vi minns de av våra egna nära och kära som gått bort.
När Oden red in i Valhall kom han från ”Turkland”….
Våra sedvänjor eller det ”svenska” kommer och går. Men nästan alla har kommit till våra breddgrader med ”utlänningar”. Sverigedemokraterna, till skillnad från militärdiktatorn Karl XII som tog med sig de ”ursvenska” kåldolmarna från sin vistelse hos osmanerna, gillar inte turkar och vill inte ha med dem i EU. Men i berättelserna om våra ursvenskar kan vi läsa att Oden och hans följeslagare kom från ”Turkland”. Kristendomen kom från Mellanöstern. Det gamla testamentet skrevs på hebreiska. Det nya på grekiska. Men den historiske Jesus lär ha talat arameiska. Julen är en salig (!) blandning av det germanska midvinterblotet (skinkan) och den kristna kyrkans firande av Jesus födelse. Seden med julklappar har att göra med att man efter höstslakten och vid de germanska bloten delade med sig lite av eventuella överskott till dem som hade det svårt. Det här med julgran kom från Tyskland på 1800-talet. Äggen till påsk kom när utlänningarnas hönor (som ursprungligen kom från Indien) kacklade in i Sverige för ungefär 2 000 år sedan. Det är nämligen vid övergången från senvinter till tidig vår som hönorna börjar värpa i stor skala.
Vad vi än granskar när det gäller våra kulturella traditioner visar det sig att deras ursprung är komplexa. Traditionerna är dessutom stadda i ständig förändring.
Själv bäddar jag granris, från skogen bakom vår husknut, på de två gravar där stoftet finns av mina föräldrar, mina mor- och farföräldrar, samt en kär faster. Dessutom pryder jag med en enkel krans av gran och kottar. Det passar mig. Jag är inte kristen men ser det som en stund av erinran. Av viktig ro och eftertanke. Den nya sedvänjan med massor med ljus och annan utsmyckning trivs jag inte med. Om det ena eller andra är genuint eller inte är betydelselöst.
Kransen är för övrigt en förkristen symbol, solhjulet, som förmodligen var med i det kulturella bagage som indoeuropéerna hade med sig när de vandrade in till vår kontinent. Alla dessa ljus som nu tänds på landets kyrkogårdar är mer ”papism”, mer katolska sedvänjor än de som varit genuina för den stränga svenska, lutheranska kyrkan….
Vi gör vad som passar oss. Det är det som blir kultur.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, sverigedemokraterna, Halloween, Allhelgonaafton, Turkiet, Oden, asatro, germansk kutlur, papism
I pressen:SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,
Bloggare:Jinge,JonasSjöstedt,
CENCUR?
För drygt tre veckor sedan kontaktade Socialistiska Partiet Sverigedemokraternas tidning SD-Kurirens annonsansvarige Richard Jomshof för att publicera en annons. Vi gjorde det med bakgrund av den uppståndelse som var efter att Aftonbladet vägrat SD annonsplats. Vi tänkte att den uppmärksamhet SD fått kunde göra det intressant för oss att annonsera i deras tidning. Richard Jomshof svarade oss att ”man mycket väl kan tänka sig att ta in en sådan annons”, men efter att vi skickat annonsen till SD-Kuriren har vi mötts av en talande tystnad.
Socialistiska Partiet i Lund ser ingen annan utväg än att offentliggöra denna censur från SD-Kurirens sida och undrar varför SD-Kuriren inte hört av sig. Är det möjligen så att SD består av samma PK-etablissemang som man så ofta kritiserar? Vad är man rädd för? Hycklar man inte när man å ena sidan kräver utrymme i andras tidningar, men själva inte står upp för dessa ideal när det gäller sina egna publikationer?
Socialistiska Partiet i Lund är svurna motståndare till högerpolitik i allmänhet, och Sverigedemokraterna i synnerhet. Vi är för en politisk och ekonomisk demokrati där arbete är källan till inkomst – inte ägandet. Vår strävan är att bygga upp en ny, demokratisk, solidarisk och kämpande arbetarrörelse utan pampar och fjäsk. En metod för att föra ut våra idéer är genom annonsering. Denna möjlighet verkar SD nu vilja förvägra oss.
Socialistiska Partiet i Lund
Läs även andra bloggares åsikter om Anna Anka, Sverigedemokraterna, muslimer, nazister, censur, Aftonbladet, SD-kuriren,
I pressen: SVD1,
Bloggare: Röda Göinge,Röda Malmö,Zaramis,
Bottennapp i Oslo ?
Nyheten slog väl knappast ned som en bomb. I alla fall inte som de bomber Vita Huset fäller över Afghanistan. Vilka fiender som just nu i direktsändning bombas på Månen är också oklart men Nobelkommitten kanske kan ta med det i sin motivering av fredspriset.
-Barack Obama får Nobels fredspris, ropar just nu stora rubriker ut i världens alla media.
Barack Obama har tänt ett framtidshopp med sina ansträngningar för ett bättre samarbetsklimat i världen, menar nobelkommitten vilket rimmar lite illa med en annan av motiveringarna som lyder:
- Vi har inte gett priset för vad som ska komma, utan för vad som har skett det senaste året.
Så vad är det som skett det senaste året som har så stor betydelse för världsfreden? Obamas tal till olika nationer och religioner har visserligen varit fyllda av vackra fraser och löften. Men det är väl inte tomt prat som bestämt utgången i Oslo? Jo det måste det vara. För när det kommer till konkreta handlingar under de 10 månader Barack Obama varit president finns det inte mycket att fylla Oslofjorden med.
Kriget i Afghanistan har utvidgats. Ockupationen av Irak fortsätter och senaste nytt är att Vita Huset redan låter förstå att uttåget ur Irak ställs på framtiden. Obama har inte gjort en enda konkret gest för att tvinga Israel till en reträtt från ockuperat land i Palestina. Guantanamo, med sina oåtalade och i många fall helt oskyldiga fångar, är fortfarande öppet och Obama värjer sig med att det är knivigt att veta vad han ska göra med fångarna.
Mannen som gillade bombnedslag och fick fredspriset.
Men är det verkligen ett bottennapp av Nobelkommitten? Det är ett skamligt beslut som bekräftar att dess ledamöter helt saknar förankring i det verkliga livet.
Men det är ju ingen nyhet. För det verkliga bottennappet heter Henry Kissinger. Massmördaren som i Oslo döptes till fredsduva.
I media: DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,SVD1,SVD2,SVD3,AB4,DN3,DN4,SVD4,DN5,SVD5,AB5,AB6,
Andra bloggare: Svensson,Jinge,Röda Malmö,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Obama, Nobels fredspris, Oslo, Kissinger, Afghanistan, Irak
Senaste kommentarer