"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
labrador
Äntligen. Mer snö och is…
10 Feb 11
.
Äntligen?
Ja, det tycker inte husse. Jag hukar och säger hugaligen. Men vår Labrador Freja snurrar runt av glädje i snöyran och vill ha det som bilden från i fjol. När hon majestätiskt kunde blicka ut från snövallen på gårdsplan och se ut över sitt vita revir. Hon älskar till och med att ta ett dopp mellan isflaken i ån. Det är säkert generna från det kalla Kanada som får henne att skälla av glädje över snöstormen…
.
.
Vi får se hur det artar sig framöver. Jag har inte plockat undan långkalsongerna. De åker inte av förrän till midsommar. Både vindluva och broddar finns tillhands och det finns kvar en hel del ved.
Bert, en gammal god vän och arbetskamrat från åren på Volvo Lastvagnar, visade i går upp en bild på Facebook där han hälsade våren välkommen genom att rensa i rabatten kring sina gula vintergäck.
Kanske aningen för tidigt. Statistiskt sett är det den 15 februari som är årets kallaste tid. Så vi har en bit kvar. Våren har gäckat oss många gånger förr…
Nedan en aktuell bild på hur kylan breder ut sig från nordvästra Ryssland…
.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, snöstorm, labrador, vargavinter,
Tidigare än i fjol
23 Nov 10
,
Vintern börjar att få ett fast grepp. Även i södra Sverige. Här i Alefjäll fem mil norr om Göteborg har vi haft frost de flesta nätter ända sedan början av oktober. Tjälen biter sig redan fast i markerna.På bilden ovan från tidigt i morse drar snön in över åkerrenen mot en av Risvedens utmarker. Fjolårets vargavinter satte inte in förrän vid Lucia. Men labradoren, Freja, som då fick en fin utkikspost från gårdsplanens snövall, får vänta ett tag på samma mängder även om SMHI siar om att det ska snöa ett par dagar till…
.
.
Annars läser jag i tidningarna att människor oroar sig över elpriserna som börjat skena. När kylan kniper till ordentligt stannar också tågen eller kommer för sent. Andra är oroliga för sina räntor eller för att bli arbetslösa. Det brukar sägas att det som kapitalisterna förlorar på gungorna, det tar de igen på karusellen. Uppenbart förlorar vi vanliga löntagare just nu på både gungorna och karusellen, liksom på vårt arbete i cirkusen…
Den liberala tankesmedjan Fores tillsammans med ockrarna på Swedbank förkunnar dessutom triumferande att arbetslösa människor minsann är beredda att gå ner i lön. Tre av tio kan tänka sig att gå ner med 20 procent för att få ett jobb.
Skulle detta vara en nyhet? Svaren är självklara. Det är detta som är vitsen med regeringens massarbetslöshet och den låga A-kassan.
Låt vara att det är något man talar tyst om i valrörelser. Då hette det bara att de arbetslösa egentligen inte vill jobba.
Inte heller såg vi till något vallöfte från Anders Borg om att vi skulle låna ut tio goda miljarder till kursade irländska banker…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, snökaos, vargavinter, fimbulvinter, elpriser,
I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,GP1,GP2,GP3,LOT,SVD4,GP4,GP5,DN5,GP6,GP7,GP8,
Från sensommar till höst
7 Nov 10
.
.
På bara ett par dagar går sensommaren över i höst.
I norra Sverige lurar redan vintern.
Från köldhålet Nikkaluokta i Lapplandsfjällen
rapporterades i morse minus tjugoen grader.
Här vid vårt gamla båtmanstorp var det minus åtta vid sjutiden.
Från en vecka till en annan är höstens fyrverkeri i gulrött över.
.
.
Morgondimma i november.
.
.
Den sista kvällssolen tar farväl i skogsbrynet.
.
.
Under flera nätter i oktober sjönk temperaturen ner till minus nio grader.
Får vi en ny vargavinter?
Vi bor i Alefjäll fem mil norr om Göteborg
där höstens varma Skagerack inte kan dämpa kylan.
.
.
Egentligen behöver man ingen termometer. Utanför köksingången
har vi en rhodedendron vars blad omedelbart
anpassar sig efter temperaturen. Släktet trivs därför bra i Himalaya.
Efter en tids umgänge med busken lär man sig hur kallt det är.
.
.
Även kalla vinterdagar går det bra att torka tvätt ute.
När det är soligt och blåser nordan är luften extremt torr.
För mig är det nu dags för långkalsonger och tjocka flanellskjortor…
.
.
Vår by, som en gång hade skyldighet att hålla vårt båtmanstorp,
ligger till en del på lätt sandjord. Här är därför
gammal jordbruksbygd, i Alefjälls och Risvedens skogar
mellan Göta älv och sjön Mjörn.
Det finns gott om arkeologiska minnen ända tillbaka
till den Äldre stenåldern. Men denna vackra bautasten,hos en granne,
stammar från det vi brukar kalla för Folkvandringstiden, åren 300 – 600.
.
.
Älgjakten är för många av oss på landsbygden större än julafton.
Vår lilla jaktgemenskap hade bättre tur än kungen.
Men vi hade inte heller sextio journalister som rände runt i buskarna.
Här går en pinntjur upp i logtaket
Köttet ska hänga tre till sju dagar för att bli mört.
Allt beroende av hur kallt det är.
.
.
Granngården med den ståtliga bautastenen har också en liten flock
med långhornad skotsk höglandsboskap.
Alla klarade sig under älgjakten…
.
.
Med genombrottet för ensilage har vi haft en tyst revolution i
produktiviteten hos svenskt jordbruk.
Långt in i oktober kan man skörda en andra eller tredje gång.
Här är det klöver och en del havre som rullas in i balar.
.
.
I ett ekologiskt jordbruk ska gödseln tillbaka till jorden.
Här en utsikt från min skrivkammare på vinden.
.
.
Gårdagens sträng med gödsel bränner bort nattfrosten.
Kväven ska snabbt ner i jorden
för att ge bästa gödning och minst utsläpp av koldioxid.
Med en kooperaiv infrastruktur kan
mjölkjordbruken producera mycket biogas.
.
.
Hösten är en tid med vila.
Här har vår labrador, Freja, en rofylld stund i farstun.
Med mina gamla skor som kudde.
.
.
Friden rår också i hall och kök.
Barnbarnen bäddar ner sina dockor…
.
..
Även om nallarna inte går i ide
tar de sig en eftermiddagslur. Hösten är här för gott.
.
.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, höst, minusgrader, november, ny vargavinter, Alefjäll, bautasten, älgjakt
Bloggare:
Nytt G2 i Alefjäll.
5 Sep 10
I de storas fotspår.
.
Det länge emotsedda G2-mötet i Alefjäll gick av stapeln i veckan. Bloggens grundare har likt de stora i världen gjort till en årlig vana att träffas under trevliga former för att dryfta mänsklighetens miserabla liv.
.
De stora paraderar gärna men deras G-möten är mästerverk i intighet.
.
För dig som eventuellt inte vet vad ett G-möte är handlar det om de årliga mötena mellan den rika världens statschefer. Vi är ju bara chefer över vår egen blogg. Det räcker dock som ursäkt för att mötas i Alefjäll en gång om året och dryfta ditten och datten, likt statscheferna.
Sett till pressuppbådet, som var imponerande och hur säkerhetsstyrkan sattes på hårda prov, fanns det tydligen stora förväntningar på årets G2 i Alefjäll.
.
När alla viktiga resolutioner klubbats var det dags för ett kraftfullt proletärt handslag och att klinga en skål med eget källvatten från Alefjäll. En anspråkslös liten kvällssupé med färska skaldjur från Västerhavet eller ”havets frukter”, ”fruits de mer” som man säger i Åsmans andra hemland, fick avsluta det historiska mötet.
,
.
Den grundmurade pakten mellan Åsman i Bryssel och Kildén i Alefjäll visade sig lika gediget orubblig som vanligt. Inga världshändelser kan rubba den. Hur skulle det gå till? Vi ger ju inga löften om att lösa mänskligheten från sina gissel. Det är därför som de ”stora grabbarna” delar sig som amöbor. G5 blev G7 som blev G8 som blev G15 och till sist G20. Tomheten i deras deklarationer ökar exponentiellt med antalet deltagare.
.
Skuggfigurer från någons säkerhetstjänst skymtades bland buskagen. Men de insåg snabbt att inget av vikt överlades. Inga brandbomber, inga attentat. Inget av intresse för kvällspressen.
.
Paparazzi höll sig i skinnet sedan chefen för vaktstyrkorna visat att ingen jävel skulle släppas över bron.
.
Vad har det hjälpt? Inget G-möte i den stora världen har lyft upp de arbetande från slit och släp till ro och välmående. Det var ju inte heller meningen med något av dem. Tvärtom, kapitalets intressen har alltid stått i centrum. Därav de glada minerna under middagarna och på alla familjefoton efter avslutat värv.
.
Under en förhandlingspaus besökte Bloggen den fackliga kämpen på Volvo lastvagnar – Tomas Johansson. Den historiska alliansen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bekräftades.
.
Trots säkerhetstjänstens järnring runt toppmötet lyckades ”Skogens drottning” och hennes årskalv ta sig fram i skogsbrynet.
.
I Alefjäll var det också glada miner och gälla skall. Inte speciellt över stora framgångar i arbetet på att skapa en bättre värld. Men matsedeln gav upphov till solskensminer och solen själv var extremt givmild under mötesdagarna. Allt inbjöd till lättja.
.
Under skimrande dagrar mättade med höstsol bytte Åsman gymmet i Bryssel mot det idoga arbetet med att fylla vedboden inför den vinter som stundar…. medan Kildén funderade över världssituationen.
.
.
Seriösa ämnen lyste helt med sin frånvaro. Mötet tog dock ett beslut av historisk betydelse. I dessa dagar av moraliskt förfall och religiös fanatism antog vi en resolution som reser kravet på förbud av kort-korta kjolar.
.
.
Inte en millimeter ovanför knäskålen ska synas på offentliga platser. Vita europeiska män är alltför lätt att förleda. Deras brunstighet måste stukas i anständighetens, guds, allahs och asagudarnas namn. Tor är stor.
.
Årets G2 avslutades i samma stil som det började.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G2, G20, Blair, Sarkozy, Volvo, Kildèn&Åsman, Alefjäll
En bäver har siktats vid Vinga…
22 Jun 10
.
Läsarbild från Göteborgs-Posten. Malin Minborg.
.
Nja, inte vid Vinga. Men inte så långt ifrån. Det var inte en ”stock som rörde sig” utan en bäver. Det berättar Malin, Elin och deras pappa Per-Åke Minborg för GP om sin överraskande upptäckt i Göteborgs hamn. Alldeles vid Operans kajer inne i stans city. Vid Göta älvs södra utflöde. Säkert en i längden bättre turistattraktion än det pariserhjul som nu satts upp en bit bredvid…
Likt Carl Bildts inbillade ryska ubåtar. Fast nu på riktigt, håller bävern på att än en gång erövra Sveriges vattendrag. Med de alltmer utbredda vildsvinen och bävrarna är vi tillbaka till en del av stenålderns djurliv. I dag räknar man med att det finns 100 000 bävrar i Sverige.
Bilden nedan är inte en bäver utan vår labrador Freja som i går på min ortodoxa midsommar, den verkliga, tog sig en svalkande simtur i Vipån som flyter fram förbi vårt gamla båtmanstorp. Ån byter sedan namn till Röbakaån, kallas sedan för Grönån för att till sist förena sig med mäktiga Gautr Elf ( Odens älv ). Som numer, med ett sentida romanskt stuk, har fått namnet Göta älv. För några år sedan kom här faktiskt en ung bäver upp från ån in mot vår trädgård. Kanske på spaning efter ett nytt revir…
.
.
Freja tar ett midsommardopp i Vipån
.
Under historiens lopp har bävern alltid fascinerat oss människor. Främst dess ”bostadsbyggen”. En del indianer lär ha sett bävern som Jordens skapare. De menade att den byggt upp fastlandet med hjälp av gyttja som hämtats från sjöbotten. I Europa såg man bävern som ett dygdemönster. Flitiga djur med ordning och reda omkring sig. Som i målningen nedan som är från 1800-talets bäverjakt i Kanada. Pälsjägarna hade för sig att de mytiska djuren bodde i små, prydliga lägenheter.
I Norden använde man både bäverns svans och tänder i allehanda läkekonst. Åt en gravid kvinna av svansen kunde det underlätta hennes förlossning. Petade man tänderna med bäverns dito slapp man tandvärk. Så här berättade den medeltida författaren Olaus Magnus om bävrarnas märkliga liv:
.
”I Norden finns otaliga floder ävensom sådana träd som bäst lämpar sig till virke för bävrarnas hyddor, vilka de bygger med underbar konst, varvid naturen själv är deras läromästare. De drar flockvis ut för att fälla timmer som de avskär med tänderna och sedan på underligt sätt forslar till sina boplatser. De tar nämligen ut ur sin flock en som är oduglig till arbete, trög, lat eller skröplig av ålderdom, helst dock en som tillhört ett annat samhälle men övergivit sina kamrater, och lägger honom baklänges på marken med benen i vädret så att kroppen tjänstgör som ett fordon. Mellan hans höfter och ben lägger de timret till rätta och släpar honom så till sina boplatser, där de avlastar timret. Därpå drar de ånyo ut och vänder tillbaka igen, till dess de påbegynta små husen är färdiga. Dessa består av en eller två kamrar..”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, Göta älv, bäver, labrador, midsommar
.
I pressen: GP1,
Miljöpartiets kongress
24 Maj 10
Vinter i Alefjäll
4 Feb 10
Finns det fjäll nära Göteborg?
.
Nu har högvintern tagit ett kallt och fast grepp över vårt Alefjäll. Där jag och labradoren Freja får pulsa fram i snön. Det börjar bli svårt att hålla uppe den lilla skidslinga vi lagt runt gården.
.
Alefjäll? Fjäll bara fem mil nordost om Göteborg? På samma breddgrader som småländska Västervik? Med myrmark, hjortron , tätört till långmjölken och gammalt vargstråk ner mot Småland. Ja, faktiskt. Inte minst årets isiga och snörika vinter ger skäl nog för namnet. Bra många nätter har temperaturen krupit ner mot minus 25 grader. Vore det inte för Golfströmmen härskade här ett helt annat klimat. Ser man bara till breddgraderna ligger vi norr om kanadensiska Labrador, i höjd med sibiriska Kamchatka. Vid vissa väderförhållanden kan vi få trots närheten till Västerhavet få riktigt fastlandsklimat. På vintern med arktiska vindar.
.
.
Där jag och Freja drar fram i snön följer vi säkert en del spår från forna mammutjägare. Lederna har senare korsats av ”moderna” människor. Först tidiga fångstfolk. Sedan är Starrkärs församling, där vi bor, är ett av de områden i Sverige som är rikast på hällkistor. Här levde senare människor från den tid vi kallar Bronsåldern. På en av granngårdarna finns det ståtliga ”bautastenar” och en domarring från den Järnålder som följde. Ända fram tills i dag är det sedan olika jordbruks- och jaktkulturer som förändrat landskapet
.
.
Med alla snö, is och kyla blir det lätt att föreställa sig hur tre till fyra inlandsisar vältrat sig fram här över bergen. Landskapet har pressats ner, malts och eroderats av kolossala och obändiga ismassor. Ända från Nordpolen ner till Alsace vid den tyskfranska gränsen. Isberg på ända upp till 3 000 meters höjd har ruvat här vid dåtidens väldiga iskalla undervattensström. Dagens Göta älv. Bara en mil från vår lilla gård, vid Dösebacka norr om Kungälv, har man i gruset hittat ben från både mammut och myskoxe.
.
Geologiskt är Alefjäll, på samma sätt som syskonmarken Vättlefjäll, nordost om Angered och Lärjeån, och den ståtliga uppstickaren Ramberget på Hisingen, rotknölar till den Skandinaviska fjällkedjan. Långt före våra ”nutida” istider. Det var fjällkedjor som veckades samman, av kompressionen då vår urgamla urbergssköld, alltså jordskorpa, kolliderade med de nordamerikanska landmassorna. Vecken eller fjällen kallas berggrundskollor. Bergmaterialet utgjordes av havsbottnarna från Iapetushavet. Föregångaren till dagens Atlanten. Efter kollisionen för 400 miljoner år sedan hängde våra kontinenter samman till för cirka 60 miljoner år sedan då den nya Atlanten började öppna sig i norr och de kontinentala landblocken gled isär.
.
.
Nästan i nutid, i en lista 1634 över dåtida kronoparker gjord av riksmarskalken Axel Banér beskrivs vår trakt så här: ”Ahle fjäll i Ahle häradt två mill långh och een mill bredh, der vill behöffwas Heideridare”. Alltså en skogvaktare.
.
I horisonten mot norr tar Risveden vid. Kant i kant med våra marker. Med sina 20 000 hektar är det Västsveriges största sammanhängande skogsområde. Med gammelskog, sjörikedom och mindre jordbruk. Här finns mycket vilt. Freja har ett fantastisk luktsinne. Labben används flitigt för eftersök vid jakt, knarkspaning och som sökhundar vid jordbävningar, och i nysnön hittar Freja direkt alla nya spår. Men ännu har vi inte korsat några avtryck efter tassarna från de lodjur som finns.
.
.
.
Under våra turer möter vi ofta grannens ungdjur av nöt som får leva fritt i naturen. De är en del i en ekologisk mjölk- och köttproduktion och trivs fint ute även när det är kallt. Fast det går åt mer foder än normalt. Här besöker de en vattenkälla som ännu inte frusit till is.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vinteroväder, vinterkaos.snöstorm, miljö, hundar, labrador, spårhund
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,DN3,AB1,SDS1,SDS2,GP1,GP2,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,EttHjärtaRött,RödaLund,RödaLidköping,RödaGöinge,
Ny vargavinter på väg.
28 Jan 10
En härlig ryssvinter är här.
.
Mest brukar vi tala om högsommar. Men varför inte högvinter? Årets kallaste tid ska vara 20 januari till 20 februari och där är vi nu. Snön har vräkt ner. I går kväll med inslag av slask. Men redan nu om morgonen är ny rysskyla på väg och vi har fått bländvit, gnistrande härlig skarsnö. Ute i skärgårdarna mot Västerhavet fortsätter isläggningen. Nere vid Göta älvs mynning – mitt i Göteborg – metar man välsmakande sik på isen.
.
Januari var kall men ändå något mildare än samma månad 1987. Men består vargavintern februari ut blir denna vinter jämförbar med ”lilla istiden” 1962/63. Detta därför att vi i år till skillnad från -87 också har haft en extremt kall december. Vad jag kan se har kylan haft sitt grepp över stora delar av norra halvklotet. En natt noterade Ojmjakon i ryska Sibirien minus 61 grader ( i dag bara -40 ). I amerikanska Florida har det rapporterats om frost över många citrusodlingar.
.
.
.
Det bildades tidigt ”pannkaksis” här på Västkusten. Det uppstår när det söta insjövattnet från Östersjön flyter över ett tyngre underkylt saltvatten. Insjövattnet fryser då till och popar upp som plättar eller pannkakor. Bild från SMHI:s hemsida.
.
Läser i dagens engelska Independent att man i år – efter den kyligaste vintern på trettio år – befarar en väldig fågeldöd. På samma sätt som 1962/63 när frosten tog livet av upp till 80 procent av vissa arter. Nu i helgen observerar och räknar en halv miljon britter de fåglar som besöker matbord, balkonger och trädgårdar. I fjol var det 552 000 människor i 279 000 trädgårdar som räknade samman 73 arter och 8.5 miljoner fåglar. En hel folkrörelse.
.
I går blev det mycket bestyr när vinterstormen drog in. Här rasade lufttrycket rekordsnabbt. På min morfars gamla barometer från 770 pascal ner till 730 på bara två timmar! Både varmvatten och värme hämtar vi från en så kallad keramisk ekopanna. Den står i vår gamla ladugård och via en kulvert långt ner under tjälen flödar sedan vamvattnet in till element och varmvattenberedaren. Den har en ackumulator ( en sorts termos ) på 1000 liter som kan värmas upp till ett 80-tal grader. Men i den stränga kyla som varit måste man ändå elda två tretimmarspass om dygnet. Sedan i september har vi gjort av med 20 kubikmeter fast, torr blandved. Den börjar att tryta! Men när det är storm på väg kan elströmmen försvinna, pumparna slås ut, vår egen ”centralvärme” fungerar inte och då gäller det att ha inne finhuggen ved till kökets järnspis och kakelugnen i vårt vardagsrum.
.
.
.
Vår gamla järnspis från Halmstads gjuterimaskiner fungerar bra och när elen slås ut
blir det en glödande härd för värme, kaffe och mat.
.
Inne i huset ska vatten tappas upp. Dricks- och kaffevatten (järnspisen fungerar bra). Men det behövs också tre, fyra hinkar till toaletten. Ljus, lysolja och batterier till ficklampor, radio och mobiler ska ses över. Är det inte elströmmen som går. Kan det vara telefonlinjen som bryts. Efterhand under kvällen tog dessutom skottningen mer och mer tid. Sent men väldigt bra kunde också grannen komma loss och ploga. Vi har två kilometer till närmaste större väg.
.
*
I dag kunde jag höra att talgoxarna anar lite vår i ljusflödet. Här januarisolen över vår kalvhage.
.
När detta var klart var det bara att sova lugnt. Nu blev det inget elavbrott utan jag vaknade till ett vidunderligt vackert vinterlandskap. Först månsken i nedan. Sedan med en bländande förmiddagssol där jag hörde att våra talgoxar anade lite vår i det flödande ljuset. Visst är det mer att göra på landet när det stormar. Själv har jag lite av Muminpappan i mig och tror alltid att det är det värsta ovädret som är på gång. Men det är samtidigt befriande att få uppleva hur naturen lever och gudaskönt att vakna upp och ute på morgonrundan kunna kramas med ett vitt täcke, helt orört av salt och bilavgaser. Under några timmar med en uppsluppen Freja, vår labradortik, kunde jag senare i dag gå ut i snölandskapet och vädra ut det mesta som annars rådbråkar huvudet.
.
Det är härligt att leva.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, vinter, vargavinter, ryssvinter, hundar, labrador, fågeldöd, Sibirien, Snöstorm
Elsies hundliv i Belgien
9 Dec 08
Ett riktigt hundliv
Jag heter Elsie och bor i Belgien.
Här ser du mig fullvuxen. Jag fyller snart tre år. Men det började med att jag var riktigt liten.
När jag vara bara tre månader gammal var det svårt att hålla tungan i styr. Jag sov sexton timmar om dagen och resten busade jag.
Då lärde jag mig att gilla pinnar. Husse säger att alla labradorer bär omkring på pinnar. Han snackar något om gener.
Jag lärde mig också att simma. Vet du vad? Jag har simhud mellan tårna…
…så jag kan leka u-båt och hämta upp stenar från botten i min lilla å som rinner genom byn Houyet strax söder om staden Dinant vars mest kända personlighet är Adolph Sax. Just det, han som uppfann saxofonen.
Men fy vad man blir blöt.
Första gången jag var till kusten vid Ostende då drack jag saltvatten och fick diarré. Det var inte roligt. Husse stuvade in mig i baksätet och vi åkte hem.
Ibland blir det utflykt med matte på ardenska höjder och i dalgångar. Där finns det andra huvudlösa fyrfotingar.
…och ibland blir det utflykt med husse. Men då måste jag sitta fint. Det var han som tog mig till skolan varje vecka i ett helt år.
När jag vilar på mina kuddar skiner solen ibland in genom ytterdörren. Mums.
Till Jul fyller jag tre år. Det ska firas med ett hekto köttfärs .
Jag kommer tillbaka nästa år och berättar om alla nya hyss jag lärt mig.
Gott Nytt Hundår
Läs även andra bloggares åsikter om Hundar, Labrador, Hundraser,
Senaste kommentarer