"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Kultur
Europas höger
30 Aug 10
Främlingsfientligheten görs rumsren.
Det börjar lukta illa i de fina salongerna. Vi hade vant oss vid den utomparlamentariska högerextremismen, dess rasism och utlänningshat. Men nu måste vi också ta strid mot ett öppet utlänningsförakt som delar av de etablerade politiska partierna gjort till sitt i ett vulgärt röstfiske. Det gäller traditionella högerpartier i Europa, som Sarkozys UMP, nya högerpartier som Berlusconis Frihetens folk och ”nya tories” under Cameron. Det är en extremt oroande utveckling som öppnar vägen för en bred främlingsfientlig politik i våra samhällen.
.
Då det begav sig.
Spillror från den tyska nazismen och fascismen i Europa överlevde kriget och vegeterade i utkanten av samhället under hela efterkrigsperioden. Även nynazistiska organisationer levde samma undanskymda liv. De var fysiskt farliga och enskilda personer blev offer för rasistiska handlingar men de var inte ett politiskt problem för vare sig arbetarrörelsen eller den utomparlamentariska vänstern.
Nya rasister.
Det var när mer ”anständiga” rasister började visa sig på den politiska scenen som de verkliga politiska problemen uppstod för vänstern. Jean Mari Le Pen och Mogens Glistrup kom ur startblocken samma år – 1972. Le Pen tog över ledningen för den nybildade Nationalfronten och Glistrup skapade Framskridtspartiet, föregångare till dagens Dansk Folkeparti. Le Pen var gammal i den rasistiska gården. Under kolonialkriget i Algeriet visade han sin skicklighet i tortyrens konst och i Frankrike var han aktiv i den högerpopulistiska rörelsen och gjorde sig känd bland annat genom att kalla alla regeringsministrar för bögar. Det var först som ledare för Nationalfronten som Le Pen börjar skapa sig en plats på den politiska scenen. För då mejslade han ut det program som blivit ett kännetecken för nästan alla skräniga högerpartier – invandringen är grunden till alla problem i samhället och förakt för etablerade politiker.
Mogens Glistrups Framskridtspartiet började inte som ett invandrarfientligt parti och Glistrup var själv en väletablerad professor i juridik vid universitetet i Köpenhamn. Han blev berömd över en natt genom att säga att han inte betalat skatt på flera år och att alla borde skattestrejka. Det var först senare som Glistrups rörelse gjorde ”invandringens problem” till sitt huvudtema.
.
Den franska tuppens förstoppning.
Efter Le Pen och Glistrup seglade högerpopulistiska megafoner upp en efter en över hela Europa. Jörg Haider i Österrike, Vlaams Blok i Belgien, Christoph Blocher i Schweiz, Lega Nord i Italien, Pim Fortuyn och efterföljaren Geert Wilders i Nederländerna och Bert Karlsson/Ian Wachtmeister med efterföljarna Sverigedemokraterna här hemma.
De olika extremisterna kommer från skilda politiska miljöer och de har inte heller en gemensam historisk referens i en brun tradition. Men de har alla samma agitatoriska framtoning. Invandringen är huvudproblemet och den inkompetenta korrupta politikerklassen är ansvarig för de problem som invandringen sägs skapa.
Det är ingen tillfällighet att dessa populistiska högerextremister lyckats göra sig hörda de senaste decennierna. Den mylla de växt i heter ”globalisering”. Med den nyliberala revolutionen följde kapitalets fria strömmar över globen, utlokalisering av produktion till låglöneländer, strömmar av emigranter i den andra riktningen sedan lokalt jordbruk och hantverksmässiga produktionsgrenar slagits ut, uppkomsten av en massarbetslöshet först i Europa och sedan också i USA. Medan de traditionella arbetarpartierna svalde de nyliberala recepten på privatisering och avregleringar kunde Le Pen, Haider & Co. vinna terräng bland de människor som drabbades hårdast av globaliseringen. Därav kom det sig att exempelvis Le Pen vann stora röstsiffror i de traditionella arbetardistrikt där den globala kapitalismen slagit hårt mot exempelvis varvs-, textil-, kol- och stålindustrin.
.
Jörg Haider gömde undan 45 miljoner euro i Lichtenstein medan han hetsade mot korrupta politiker.
.
Inget effektivt motstånd.
Socialdemokrater och socialistpartier ger inga vettiga lösningar på de arbetandes utslagning från arbetsmarknaden och lätt som en plätt kan högerextremisterna spela på rädslan och osäkerheten inför framtiden och främlingskapet inför invandringsmiljön. –Eigen volk eerst,(det egna folket först) skanderade Vlaams Blok(numera Vlaams Belang sedan ”blokket” förbjöds) i Flandern och svingade sig upp till närmare 30 procent av väljarna i vissa av Antwerpens förorter.
Till skillnad från de nynazistiska smågrupperna är de populistiska partierna i Europa inte fascistiska partier i verklig mening. Och det är kontraproduktivt att kalla dem nassar, eftersom det minskar trovärdigheten i vår analys av den politiska scenen. Det är bara Magyar Garda i Ungern som nått stora framgångar och som definitivt är en fascistisk rörelse, både i sin öppna rasideologi och militaristiska organisering. Le Pen, Heider som gick bort i en bilolycka, Vlaams Belangs Filip Dewinter, Geert Wilders och Umberto Bossi och resten av extremhögerns ledare är redan väletablerade parlamentariker som medvetet och cyniskt exploaterar människornas oro i den ekonomiska och sociala krisens Europa. De ställer egentligen de rätta frågorna om ”verklighetens folks” problem i vardagen men ger helt felaktiga svar för deras mål är parlamentariska framgångar. Till skillnad från verkliga nassar är det ingen av de populistiska ledarna, förutom Gardas ledare, som öppet säger eller som har som gömd agenda parlamentarismens avskaffande. Vlaams Belang säger ned med monarkin och död åt Belgien men har inget alternativ till ett parlamentariskt Flandern.
.
Vlaams Belangs Filip Dewinter säger nej till moskéer i sitt kvarter.
.
Till skillnad från nazisterna hatar de inte främmande kulturer och alla utomeuropeiska invandrare med ryggmärgen utan spelar bara med opportunistisk finess på det registret för att vinna röster bland offren för den sociala krisen. Framgångarna har inte låtit vänta på sig. Många av partierna når upp till över tio procent i riksval och ännu mer i vissa kommuner. Men det är inte troligt att en Le Pen, Geert Wilders eller Filip Dewinter en dag kommer att sitta i en regeringskoalition. De är och förblir en blåslampa i baken på den nationella högern i den parlamentariska huvudfåran.
Att blåslampan gjort sitt råder det inget tvivel om. I ett försök att bevaka sina domäner har allt fler borgerliga partier gjort den populistiska högerns agenda till sin egen. Men till skillnad från kopiorna Le Pen och Wilders har inte Sarkozy eller Berlusconi för avsikt att stoppa invandringen och utvisa alla ”utlänningar”. Det fungerar som bete i röstfisket bland ”verklighetens folk” och med framgång, åtminstone tillfälligt. Sarkozy sopade mattan med Le Pen i presidentvalet 2006 och vann över halva Nationalfrontens tidigare väljare på tuffa toner. Här hemma är det märkligt nog Folkpartiet, med sina rötter i den genuina liberala traditionen under Karl Staaf, som fiskar mest i grumligt vatten i hopp att hålla sig över de fyra procenten.
.
Den egotrippade Le Pen älskar iscensättningar värdig Hitler.
Röstfiske.
Men det verkliga motivet bakom den traditionella högerns trumpetande om invandringen, gatuvåldet, islam, och bidragsfusk är inte att lösa de problem som finns. I stället handlar det om att skapa ett samhällsklimat som förlamar allt motstånd mot den nyliberala agendan för avreglering och nedmontering av de sociala skyddsnäten, mot ett samhälle där individen ställs ensam inför en överväldigande osynlig marknadskraft utan att kunna inse behovet av kollektiv facklig och politisk kamp för en annan samhällsutveckling.
Så ser den trestegsraket ut som fört oss till dagens allt mer hårda och brutala behandling av minoriteter och svaga grupper. Från stirriga nazistyngel, via beräknande populister à la Le Pen till en allt mer högljudd parlamentarisk höger där Nicolas Sarkozy och Silvio Berlusconi just nu tagit täten.
Frankrikes president har verkligen gjort till sin specialitet att kittla de mörkaste krafterna i samhället. Som president ger han ett tydligt intryck av att lida av mindervärdeskomplex. Redan hans kroppsspråk utstrålar aggressivitet och språkbruket tävlar i vulgaritet med Berlusconis.
Romerna i siktet.
I hetsjakten på romer den senaste tiden tycks Sarkozy och hans inrikesminister Brice Hortefeux tävla i slag under bältet och i att upprepa de värsta folkliga fördomarna om romer. Att 95 procent av Frankrikes romer har fast bostad i landet och medborgarskap hindrar dem inte från att hetsa mot hela folkgruppen för att kunna riva de ”olagliga” läger som romer från Rumänien och Bulgarien slagit upp. Inte heller drar sig högern i UMP att kräva ändring av konstitutionens första paragraf som garanterar ”alla medborgares jämlikhet inför lagen oavsett ursprung”. De för fram den vämjeliga idén att de som fötts i utlandet ska kunna förlora sitt medborgarskap om de begår ett allvarligt brott och utvisas till…? Ja, det vet man inte eftersom de inte har någon annan nationalitet.
.
Romernas läger rivs av Sarkozy och de utvisas.
.
Under tiden skeppas hundratals romer iväg till Bulgarien och Rumänien under förhållanden som påminner om Vichyregimens skamliga utvisning av judar och romer under det andra världskriget. Om klappjakten ska löna sig opinionsmässigt är inte klart. Den senaste undersökningen visar att Sarkozys stöd ökat något bland arbetare och lägre tjänstemän men att högre tjänstemän, lärare och personer i fria yrken tar kraftigt avstånd från Sarkozys brösttoner och smygrasism.
Ett möjligt motstånd.
Hur kan samhällets progressiva krafter ta strid mot den öppna rasismen hos Le Pen&CO. och traditionella högerpartiers surfande på de förras agenda? Om min idé ovan att målet för de etablerade partiernas spel på invandrarfientlighetens terräng är att skapa ett ideologiskt samhällsklimat som försvårar eller omöjliggör socialt motstånd mot den nyliberala samhällsagendan är riktig då ger sig svaret av sig självt. Det är inte genom att ge klyftigare och mer ”sociala” svar på gatuvåldet och kriminaliteten eller den tilltagande religiösa fundamentalismen som mörkrets krafter kan slås tillbaka. Det är deras terräng där de vinner på de ”enkla” svaren – mer poliser, stopp för invandringen, hårdare straff, ut med bidragssnyltare och snattare.
Svaret måste komma där målet för högerns kampanj ligger – en försämring av det sociala klimatet för att underlätta angreppen på den sociala välfärden. Genom att ta strid mot varje angrepp på de arbetandes välstånd och de demokratiska fri- och rättigheterna kan också försöket att kanalisera det ’verkliga folkets’ ilska mot invandring och allt främmande vridas om till ilska mot de sociala och ekonomiska krafter som är ansvariga för den sociala krisen. Offren för globaliseringen kan fås att känna igen varandra.
.

Arga bärplockare låste in slavhandlarna. Bären var inte lika stora och talrika som lovats.
I miniskala är det vad som skett i Särna nu i sommar då lokalbefolkningen visade djup avsky för den moderna slavhandel som de vietnamesiska bärplockarna hamnat i. Och inte bara avsky, utan också solidaritet. Många av dem har fått pengar, mat och småjobb av lokalbefolkningen.
Omsätt solidariteten i Särna till varje skola, varje bostadsområde, varje förort och varje arbetsplats och en stor seger är vunnen.
.
Media: AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,GP1,GP2,SSD1,Dagens Arena,Verdens Gang,AB2,DN4,DN5,SVD3,SVD4,DN6,
Bloggare: Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Biology&Politics,Röda Berget,Röda Malmö,Teckentydaren,Sjöstedt,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Rasism, Högerextremism, Le Pen, Haider, Dewinter, Berlusconi, Sarkozy, Wilders, Nationalfronten, Dansk Folkeparti, Sverigedemokraterna, Folkpartiet, Magyar Garda, Fascism, Nazism,
-Ordets makt och vanmakt
25 Aug 10
Jan Guillous blinda fläck.
.
I slutet av 2009 gav Jan Guillou ut sina memoarer. I dem berättar han för oss om en väg från valpig nybörjare bakom skrivmaskinen till en plats som Sveriges mest lästa romanförfattare, skribent och krönikör. ”Ordets makt och vanmakt” är bokens titel och utgiven i pocketformat av Pocketförlaget . Det är först nu jag haft möjlighet att läsa den. Det är en bok som inspirerar till sträckläsning. Åtminstone för läsare som jag och andra i min ålder som upplevt samma resa. Inte från novis till superkändis förstås, men resan genom den svenska vänsterns pånyttfödelse under 60-talet, dess uppsving och tragiska förfall.

Mest läsvärt i boken är historien om Folket i Bild/Kulturfronts succéstart och efterföljande undergång. Guillous och Bratts avslöjande av IBs olagliga spioneri slog ned som en bomb i landet och skakade om den hemliga spionorganisationen och toppen i det socialdemokratiska partiet med Olof Palme i spetsen.
Den påföljande rättegången mot de två journalisterna och deras slutliga upprättelse är offentlig historia. Men i Guillous bok finns också historien om de interna striderna i ”fibban”. Redan då det begav sig visste alla att tidskriften helt styrdes av det maoistiska SKP. Det var så att säga en offentlig hemlighet. Allt som SKP företog sig skulle ske via ”enhetsfronter”. Receptet var ursprungligen Kominterns, den tredje Internationalen, och syftade till att skapa enhet i handling inom arbetarklassen framför allt i försvaret mot den nazistiska frammarschen. I SKPs maoistiska värld blev det ett instrument för mygel och ideologisk kontroll över rörelser som FNL-grupperna och andra ”massrörelser”.
I kraft av en hård partidisciplin och via hemliga fraktioner kunde SKP helt bestämma linjen för de rörelser partiet arbetade inom. Fristående aktivister kunde eventuellt arbeta sig upp i ledningen för ”enhetsfronten”. Att vara medlem i ett annat parti än SKP var däremot helt oförenligt med ledarskap i FNL-gruppen eller i ”fibban”. Det fick många aktivister uppleva. Själv tillhörde jag Clarté och FNL-gruppen i Lund fram till hösten 1968 då hela Clartés lundaavdelningen, som skp-arna i Stockholm döpt till ”lundapesten”, kastades ut med buller och bång. Vi hade haft mage att ifrågasätta rorsmans gudomliga vishet och det gick verkligen inte an. Det kom på den dåtida skp-aren Göran Rosenbergs lott att åka till Lund och stämpla vår övergång till ”klassfienden” och meddela att alternativen var uteslutning eller åsiktsbot.
.
När gudarnas överstepräster uttolkade linjen skulle det vara tyst i leden.
Det blev en läxa i intern demokrati, eller rättare sagt avsaknad av intern demokrati i ett parti som kallade sig revolutionärt. Vi insåg snabbt att vi inte var offer för ett ”naturfenomen”, omöjligheten av intern demokrati i en revolutionär organisation. Vi hade helt enkelt varit del i en tradition inom arbetarrörelsen som inte tillåter vare sig tanke- eller yttrandefrihet i den interna debatten. Vi hade tillhört och uteslutits ur en stalinistisk organisation. Lika snabbt upptäckte vi att det fanns andra traditioner i arbetarrörelsen där fräckheten att säga vad man tycker och rätten att kämpa för sina åsikter inte omedelbart stämplades som ”klassförräderi”, ”småborgerligt” och ett brott mot ”marxismen-leninismen mao-tsetungs tänkande”. Vi blev aktiva i den Fjärde Internationalen – ”trottarna” som Guillou konsekvent kallar oss i sin bok.
Här kommer anknytningen till rubriken ovan – Jan Guillous blinda fläck. För efter många turer i ”fibban”, trots att han varit tidskriftens mest lysande journalist, åkte den gode Jan också ut med buller och bång. Politruckerna i SKPs ledning, och gudfader Jan Myrdal, hade fått nog av hans individualitet och vägran att skriva med rätt ”klasståndpunkt”.
.
Guillou och Bratt då det begav sig.
Vilken slutsats drog Jan Guillou av sin erfarenhet som medlem i SKP och förvisad redaktör för Folket i Bild/Kulturfront?
Man kan inte vara partimedlem och samtidigt journalist eller författare och tro att man kan skriva både sant och i partiets tjänst. Det gäller SKP lika mycket som Socialdemokraterna och förmodligen även rent borgerliga partier. För som skrivande partimedlem har man till slut bara två saker att välja mellan. Det ena är att bli en skrivande propagandamegafon. Det andra är att bli förrädare. Jag föredrog att bli förrädare och allt jag skrivit under resten av livet bottnar i det beslutet, skriver Guillou som sammanfattning över sitt partimedlemskap i SKP. (sid.320)
I ett par meningar sammanfattar Guillou den tragiska katastrof som förlamade och till sist la i ruiner allt som tusentals revolterande ungdomar byggde under drömmarnas år 1968-1975. Likt Guillou, stångade sig självständigt tänkande aktivister blodiga mot den stalinistiska partiapparatens betongmur. Och drog samma slutsats som honom. Det går inte att vara partimedlem och uppkäftigt ifrågasätta allt och alla. Upprorets tänkande – det som är en revolutionärs vassaste vapen – blir till en dödssynd i de stalinistiska gjutformarna.
.
Än i dag hyllar Myrdal Pol Pot.
Jan Guillou gick vidare och fortsatte sitt viktiga politiska arbete, stödet till det palestinska folkets kamp och skärskådningen av borgerlighetens mörka vrår. Tyvärr gäller inte det de flesta som i missmod lämnade den politiska aktiviteten bakom sig och försvann in i samhällets mjuka veck. De såg inget alternativ till den stalinistiska diktaturen inom partiet och skräckhistorierna om den ”proletära diktaturen” i ett framtida socialistiskt samhälle. Det gör tyvärr inte heller Jan Guillou. Det är hans blinda fläck i förståelsen av arbetarrörelsens historia.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Jan Guillou, SKP, Folket i Bild/Kulturfront, Maism, Stalinism, Demokrati, Diktatur,
Mörkermännens parad
5 Aug 10
Krig mot slynglar och slöjor?
.
Det har blivit ett klassiskt knep att ta till när makten känner sig trängd och ifrågasatt. Plocka fram en syndabock, häng ut den till beskådning och hetsa fram hat och intolerans. Med lite tur fungerar det perfekt och de verkliga problemen hamnar i bakgrunden.

Jan Björklund har på nytt testat metoden. Sist ville han tvinga på alla invandrare en språktest. Nu har han hittat ett bättre slagträ. Det bör lagstiftas om förbud mot slöjor i skolorna, tycker ministern. Vad han egentligen menar är att bärande av burka och niqab inte ska vara tillåtet i skolan, vare sig för lärare eller elever.
Men… stopp. Hur många människor handlar det om? En handfull i hela landet? Eller ett par till? Ska det behöva lagstiftas om tio personer? Naturligtvis inte. Och dessutom finns det redan regler och anställningsvillkor som kan lösa en eventuell konflikt mellan skolan och en helbeslöjad elev/lärare.
Men det är mycket mera effektivt att prata om slöjor i allmänhet. Allt från en vanlig sjal till burkan dras då över samma kam för att amalgamet ska bita. Rikta ilskan och samhällskritiken mot den ”udda” personen i samhället så kanske ”hederliga” skattesmitare, finansbovar och andra fifflare i maktens omgivningar får vara i fred.
.
Vad gömmer Björklund under sin burka?
Jan Björklund har dock sin överman i Frankrike – Nicolas Sarkozy. Den invandrade ungraren har gjort ”säkerheten” på gator och torg till sin specialitet. Så till den grad att Le Pen helt hamnade i bakgrunden i det senaste presidentvalet. Med krisen, den ökade arbetslösheten och den pressade levnadsstandarden plus alla mondäna skandaler och skatteaffärer har Sarkozy dock gått kräftgång i opinionsmätningarna det senaste året. Och i regionalvalen bekräftades Le Pens segeråtertåg.
Samtidigt har Sarkozy politik för kamp mot brottsligheten visat sig vara ett fiasko. Hans seger i presidentvalet över Ségolène Royal vanns till stor utsträckning på ett löfte om hårda tag mot gatuvåldet. Aggressioner och våld mot enskilda personer har ökat med 16 procent mellan 2003 och 2009. Det är inget som han kan glänsa med.

Därför kom romernas upplopp i Grenoble som en gåva ifrån ovan. Rambo kavlade upp skjortärmarna och i ett tal i Grenoble chockade han en stor del av Frankrikes befolkning.
-Ett franskt medborgarskap ska kunna tas ifrån varje person av utländskt ursprung som med berått mod satt en polis, militärs, gendarms eller en myndighetspersons liv i fara.
Första artikeln i landets konstitution lyder: ”republiken garanterar alla medborgares jämlikhet inför lagen oavsett ursprung…”.
Men vad är en lag då man heter Sarkozy eller Bush eller Blair. Sarkozy utspel är så grovt och uppenbart rasistiskt att till och med högerfilosofen Bernard-Henry Lévi gick i taket och visade upp lite av sin flagnade färg model-68. I en artikel i Le Monde den 4 augusti slår han stenhårt mot Sarkozys öppna flirt med extremhögerns teser om invandring som brottslighetens huvudkälla.
.
BHL går hårt fram med Sarkozy flört med mörkermännen i Nationalfronten.
BHL frågar sig i hur många generationer man är av utländskt ursprung. Jämlikhet inför lagen innebär att man endera är fransk medborgare eller inte. När man väl fått medborgarskap finns det inte två kategorier medborgare – en som man kan ta ifrån medborgarskapet och en som man inte kan, skriver Lévi.
Och den som bara har franskt medborgarskap vad blir den personen om det tas ifrån honom? Ex-fransman? Statslös? Av bara farten hävde presidenten, konstitutionens försvarare, också ur sig att föräldrar som inte kan hålla koll över sina ”busfrön” ska kunna dömmas till upp till två års fängelse för deras brott. Därmed bryter Sarkozy också mot den grundläggande rättsliga principen att man inte ska dömas för en annan persons handlingar. Det är uppenbart att Lévi inte kommer att få något svar på sina frågor eftersom Sarkozys sväng ut i dyn på högerkanten bara har tre syften.
Ett - vinna tillbaka röster från Le Pen. Valkampanjen inför presidentvalet 2012 har börjat.
Två - avleda uppmärksamheten bort från skandalerna kring arbetsministern Woerths skattefiffel med miljardärskan Bettancourt.
Tre - splittra protesterna från de arbetande och ställa arbetare med utländskt ursprung mot ”äkta” fransmän.
B-H Lévi stormar också mot att Sarkozy utropat ”krig mot slynglarna”. Vadå krig?, frågar han. Det är polisens arbete att bemöta kriminalitet. Inte arméns. Är förorterna ”fiendeterritorium” eller fransk mark?
.
Media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,GP1,DN3,GP2,Expressen1,Expressen2,AB2,AB3,DN5,DN4,SVD3,SVD4.SVD5,SVD6,
Bloggar; Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Slöja, Burka, Niqab, Björklund, Sarkozy, B-H Lévi, Rasism
Almedalen – från prinsessbröllop till sommarkollo
5 Jul 10
.
Först några ord från i fjol:
”Almedalen” är en vedervärdig historia. En släktträff där den elit som förstör Sverige – i god gamman tillsammans med media kan tumla runt med varandra några dagar och nätter . Ett Almedalen där Maud Olofsson stampar, hoppar och tjoar om att det nu behövs bäverekonomier i hela Europa…Nästa år – i sommarhettan inför valen 2010 – vore det bättre om debatterna och alla sammankomster tog plats i verkligheten. Varför inte i Köping med sin urlakade industri och offentliga sektor som då kommer att vara representativ för regeringens ”arbetslinje”. I ett land som förfärat väntar på att arbetslösheten ska gå upp emot en halv miljon arbetslösa…”
.
Mitt förslag i fjol om en flytt till Köping var naturligtvis en fråga med ett på förhand givet svar, en ”figur” som det heter i retoriken. Den elit som nyss roade sig så att säga kungligt i huvudstaden med dess prinsessbröllop är nu på sommarkollo i Visby. Det högklackade och slipsarna är kvar i Stockholm. Nu är det uppkavlade skjortärmar och lätta sommarblusar som gäller. Eliten är på grönbete i Almedalen. Gnabbas på dagen och sörplar vitt vin tillsammans under långa, ljusa sommarnätter…
Varför överge allt detta? En flytt till Köping är i sammanhanget naturligtvis lika otänkbar som en flytt till Rinkeby, Gävle eller Hammarkullen…
.

Vem ska skyddas från vem? En bild av en demokratisk tummelplats för Rinkebys ungdomar. Självklart vore det otänkbart för Stockholms journalistkår att ha sitt sommarkollo på så nära och miljösmart avstånd…
.
I radio, TV och i tidningar får vi veta att det ”Almedalen” visar upp är ”en vital demokrati”. Här får politiker och andra makthavare ”kontakt med vanligt folk”. Här kan alla prata med alla. En ”mötesplats” för idéer…
Det är naturligtvis inte sant. Själv tror jag att själva energin bakom ”Almedalen”, alltsedan Olof Palmes debut 1968, faktiskt är den politiska journalistkåren. Hit kommer i år över 600 journalister. Framförallt från Stockholm. Här kan de under en betald semestervecka skicka politiska vykort till övriga Sverige. Rusigt röda rosor och medeltida stadsmurar ger en vacker och billig scenografi. Vare sig politikerna vill det eller inte tvingas de att åka dit och vara med. Framförallt ett valår. Journalistkåren är på plats och de flesta svenskar är på semester. Många tittar trots ledigheten på TV:s nyhetssändningar eller sneglar i någon tidning. Den som då inte är med finns inte…
SVT har exempelvis flyttat sin nyhetsstudio från utsikten över slottet till det sommarsköna Visby. Varje dag sänder frukost-TV, Rapport och Aktuellt. Under dagarna rullar hela tiden dessutom direktsändningar från olika seminarier i SVT Forum/Kunskapskanalen. Partiledarnas intervjuer, utspel och tal är klockrent anpassade efter TV:s tider.
Självfallet lockas marknadens alla månglare av journalistuppbådet. I år har arrangörerna registrerat 1396 arrangemang. De flesta kommersiella. Priserna för att kunna slå upp ett stånd och vistas här är nästan astronomiska. Vill man hyra ett hus, under veckan, kostar det 30-40.000 kronor…
Politikerna klarar sina utgifter med hjälp av sina försörjningsstöd från staten. Alla de riksdagspartier som ges medialt utrymme kan bara klara sina egna ekonomier i allmänhet och sina utgifter i Visby med hjälp av de skattefinansierade partistöden. När medlemmarna lämnar och medlemsavgifterna bara ger småsummor står staten unikt nog för den politiska ruljansen. Pengar som egentligen aldrig ifrågasätts av den journalistkår som här ogenerat och glatt klingar glas med de politiker som de sägs granska…
.
| Tid | Från | Linje | Anmärkning | Flygs av |
|---|---|---|---|---|
| 07:30 | Norrköping | HS472 | DIREKTFLYG | |
| 08:30 | Bromma | 2Q923 | AVITRANS | |
| 08:40 | Bromma | 2Q915 | AVITRANS | |
| 09:10 | Arlanda | JZ1307 | SKYWAYS | |
| 09:25 | Bromma | JZ2191 | SKYWAYS | |
| 09:30 | Arlanda | JZ01311 | SKYWAYS | |
| 10:05 | Riga | BT061 | AIR BALTIC | |
| 10:55 | Ängelholm | 2Q590 | AVITRANS | |
| 11:25 | Bromma | 2Q927 | AVITRANS | |
| 12:35 | Arlanda | JZ1313 | SKYWAYS | |
| 13:35 | Bromma | 2Q929 | AVITRANS | |
| 15:20 | Norrköping | HS474 | DIREKTFLYG | |
| 15:35 | Bromma | 2Q931 | AVITRANS | |
| 16:05 | Arlanda | SK077 | SCANDINAVIAN SAS | |
| 16:35 | Bromma | 2Q0945 | AVITRANS | |
| 17:15 | Bromma | JZ2197 | SKYWAYS | |
| 18:35 | Bromma | 2Q935 | AVITRANS | |
| 18:35 | Arlanda | JZ1351 | SKYWAYS | |
| 19:25 | Bromma | JZ2199 | SKYWAYS | |
| 20:45 | SKYWAYS |
Ankommande flyg till Visby 5.7.10
.
Dubbelmoralen bakom Almedalsveckan luktar som mest om man under några dagar går till hemsidan för Visby airport och tittar på listan över ankommande flyg. Här landar flygplanen tätt. Nästan alla från Stockholm. En stor del av journalistkårens elit sägs bo i Bromma. De kan nästan kliva på planen direkt från de egna trädgårdsgångarna.
Både riksdagspolitikerna och journalisterna älskar att tala om ”klimatsmarta lösningar”. Här vräker de ut en ton koldioxid per skalle bara för att för en stund slippa hettan i storstan. På samma sätt som de rika stockholmare som flygpendlar mellan huvudstaden och sina pittoreska sommanästen inom och utom Visbys ringmurar. Varje flygresa innebär lika mycket mer CO2 i atmosfären som en fattig indisk eller kinesisk bonde tillför under ett helt år.
Av ren självbevarelsedrift granskar inte heller journalisterna de egna och politikernas helt onödiga flygresor.
Vore det inte mer ”klimatsmart” att trots allt byta Almedalen mot Köping eller Rinkeby? Flyget mot tåg eller T-bana?
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Almedalen, Rinkeby, Lars Ohly, Visby airport,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,DN5,GP3,SVD4,GP4,SVD4,SVD5,GP5,AB4,
En bäver har siktats vid Vinga…
22 Jun 10
.
Läsarbild från Göteborgs-Posten. Malin Minborg.
.
Nja, inte vid Vinga. Men inte så långt ifrån. Det var inte en ”stock som rörde sig” utan en bäver. Det berättar Malin, Elin och deras pappa Per-Åke Minborg för GP om sin överraskande upptäckt i Göteborgs hamn. Alldeles vid Operans kajer inne i stans city. Vid Göta älvs södra utflöde. Säkert en i längden bättre turistattraktion än det pariserhjul som nu satts upp en bit bredvid…
Likt Carl Bildts inbillade ryska ubåtar. Fast nu på riktigt, håller bävern på att än en gång erövra Sveriges vattendrag. Med de alltmer utbredda vildsvinen och bävrarna är vi tillbaka till en del av stenålderns djurliv. I dag räknar man med att det finns 100 000 bävrar i Sverige.
Bilden nedan är inte en bäver utan vår labrador Freja som i går på min ortodoxa midsommar, den verkliga, tog sig en svalkande simtur i Vipån som flyter fram förbi vårt gamla båtmanstorp. Ån byter sedan namn till Röbakaån, kallas sedan för Grönån för att till sist förena sig med mäktiga Gautr Elf ( Odens älv ). Som numer, med ett sentida romanskt stuk, har fått namnet Göta älv. För några år sedan kom här faktiskt en ung bäver upp från ån in mot vår trädgård. Kanske på spaning efter ett nytt revir…
.
Freja tar ett midsommardopp i Vipån
.
Under historiens lopp har bävern alltid fascinerat oss människor. Främst dess ”bostadsbyggen”. En del indianer lär ha sett bävern som Jordens skapare. De menade att den byggt upp fastlandet med hjälp av gyttja som hämtats från sjöbotten. I Europa såg man bävern som ett dygdemönster. Flitiga djur med ordning och reda omkring sig. Som i målningen nedan som är från 1800-talets bäverjakt i Kanada. Pälsjägarna hade för sig att de mytiska djuren bodde i små, prydliga lägenheter.
I Norden använde man både bäverns svans och tänder i allehanda läkekonst. Åt en gravid kvinna av svansen kunde det underlätta hennes förlossning. Petade man tänderna med bäverns dito slapp man tandvärk. Så här berättade den medeltida författaren Olaus Magnus om bävrarnas märkliga liv:
.
”I Norden finns otaliga floder ävensom sådana träd som bäst lämpar sig till virke för bävrarnas hyddor, vilka de bygger med underbar konst, varvid naturen själv är deras läromästare. De drar flockvis ut för att fälla timmer som de avskär med tänderna och sedan på underligt sätt forslar till sina boplatser. De tar nämligen ut ur sin flock en som är oduglig till arbete, trög, lat eller skröplig av ålderdom, helst dock en som tillhört ett annat samhälle men övergivit sina kamrater, och lägger honom baklänges på marken med benen i vädret så att kroppen tjänstgör som ett fordon. Mellan hans höfter och ben lägger de timret till rätta och släpar honom så till sina boplatser, där de avlastar timret. Därpå drar de ånyo ut och vänder tillbaka igen, till dess de påbegynta små husen är färdiga. Dessa består av en eller två kamrar..”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, miljö, Göta älv, bäver, labrador, midsommar
.
I pressen: GP1,
Koltrasten utklassade både bröllop och vuvuzelan…
17 Jun 10
.
.
Nu har äntligen brottet på vår fiberkabel åtgärdats. Kabeln hade lagts ner på bara 20 centimeters djup och blev därför illa tilltufsad när vi plöjde upp den gamla vallen…
.
På knappa två decennier har vi blivit vana med att leva med internet med dess allt större flöde av texter, information, musik och bilder. Den egna ekonomin hanteras över nätet och en viktig del av mitt umgänge med andra människor sker med hjälp av mejl och Skype – liksom med bloggen! Min bild av omvärlden bortom hagar och skogsbryn formas till viktiga delar av det material som finns att ta del av på nätet. Nu kom visserligen kabelbrottet vid ”rätt årstid”. Mellan hägg och syren. På måndag är det midsommar /den riktiga/ och det känns som om saven rinner till också i mina egna, aningen stela leder. Datorn hamnar i skymundan.
.
Den nya kabeln läggs på plats.
.
Men ändå är det trist att vara utan internet. En del människor frågar om inte datorerna gör att vi blir ”avskärmade” från ”verkligheten”. Sitter man dygnet runt och leker med något krigsspel är det självklart ett problem. Den ofta klartänkte filosofen Bertrand Russel höll på att helt och hållet fastna i schackets lockande labyrinter. Andra människor kan tillbringa hela sin tid med sport – eller att bara ”titta” på atleter av olika slag. En del har aldrig nästippen utanför bokpärmarna. Datorn som ett fantastiskt verktyg och inte minst de så kallade ”sociala medierna” kan självklart bli asociala om de ersätter vanligt umgänge. Men i sig är det ingen större skillnad mellan ett vanligt fönster, en kikare, en bok eller en dator. Med hjälp av internet kan vi se mer av ”verkligheten” runt omkring oss. Vi kan dessutom använda detta verktyg till att diskutera det vi ser eller upplever med andra. Hur vi sedan hanterar olika verktyg, tekniker eller varför vi gör vissa val är en helt annan sak.
.
I början av juni övergav även min gode vän Kjelle Pettersson sin dator på tidningen Internationalen till förmån för sättpotatis och vedklyvning. Här en stilstudie. Lägg märke till att ett färdigt vedstycke är i luften samtidigt som han redan är på på väg att hämta nästa klamp…
.
.
Under de tre veckor som gått utan internet blev det i början lite mer TV än vanligt. Under Israels terrorattack mot Ship to Gaza var det svårt att låta bli att följa dramatiken på Medelhavet över tillgängliga nyhetskanaler. SVT gjorde ett historiskt bottennapp med ett längre inslag i Aktuellt där redaktionen genom Lennart Persson hälsade Mattias Gardell välkommen hem som om vore han en efterlyst våldsverkare. Detta samtidigt som Aljazeera intervjuade svårt skadade människor från fredskonvojens Mavi Marmara, fartygets kapten och visade begravningen av offren för Israels terror. En senkommen eloge däremot till Carl Bildt som faktiskt tog sig till Istanbul för att på dess flygplats välkomna de svenska aktivisterna efter fångenskapen i Israel.
Den senaste tiden har jag nästan helt övergett svensk TV och radio. Detta därför att så gott som alla redaktioner bökar runt, grisar och vältrar sig i den historiskt utdöende monarkins sista kvarlevor. Det spelar i det stora hela ingen roll vad man än försöker lyssna eller titta på. I alla kanaler hittar man en infallsvinkel om detta bröllop mellan Victoria och Ockelbos stolte backslickare.
.
.
Både kronprinsessan Victoria och hennes prinsgemål Daniel Wrestling besökte nyligen de svenska soldaterna i deras läger ”Nordiskt norrsken”. Här studerar Victoria intensivt en fallossymbol i form av en pansarkanon ( är det månne så här dom ser ut?) . Paret gjorde därmed en tydlig politisk markering om att monarkin i Sverige ställer sig bakom USA:s ockupation av Afghanistan. Kan man fläta ihop stundande storståtligt bröllop med Sveriges nya NATO-uniformer och kriget i Afghanistan kan många hjärtan vinnas för kriget. På samma sätt som när de brittiska prinsarna eller fotbollsstjärnan David Beckham besöker ”sina soldater”. Wrestling ska för övrigt tydligen få titeln, eller har fått titeln som Hertig över Västergötland. På fornnordiska hette det härthoger och innebar att man var en vald krigsledare. Ska Ockelbos stolthet leva upp till den granna utmärkelsen och alltså bli min härförare också här i Ale kommun. Då får han allt först börja med vanlig krigstjänst där borta i Mazar il Sharif. Gärna med att avväpna sina kamrater. Då räcker det inte med ett flygstopp och lite fika därborta
.
Som tät, stickande och kväljande brandrök. Fjanteriet tränger sig in till minsta vrå. Inte bara i nyhetsredaktionerna. Bröllopet återkommer hela tiden. Det är med i musikradion och tas upp av kulturredaktionerna. Eller i vetenskapsradion. När jag skriver detta ser jag att SVT:s frukost-TV annonserar om att dess ”Bröllopsstudio” ska gästas av en ”hållningsexpert” som ska berätta om hur man ”snyggt skrider uppför altargången”. Kan ”public service” prostituera sig mer? Förmälningen, som det heter när kungligt folk får lov av Gud att sova under samma täcke, nu på lördag , är SVT:s största satsning genom tiderna med 67 kameror utplacerade i konungarikets huvudstad. Nog hade det varit bättre om pengarna hade fördelats så att åtminstone en av dessa hade varit med ombord på Mavi Marmara?
.

För att undkomma denna infantila dårskap hade jag planerat att titta på en hel del av VM-fotbollen. Men det blev tvärstopp. Jag dras med en mindre hörselskada som för det mesta är helt oförarglig ( undviker fläktar, hårtorkar och vissa dammsugare ). Med Sydafrikas vuvuzelor gick det så illa att hela VM-fotbollen gick åt fanders. Det går inte att få någon behållning av skönspel på de gröna gräsmattorna om man samtidigt har några tusen bålgetingar i öronen. Försökte med radion. Där hördes samma helvete. Försökte se på TV utan ljud. Men på något sätt försvann ”anden ur flaskan”. Stämningen var borta.
.
Uppenbart går det inte att få bort dessa plasttrumpeter med sina 130 decibel. Jag har resignerat. De sägs vara ett viktigt kulturellt uttryck. Ingen och allra minst jag vill ifrågasätta detta. Även om jag är övertygad om att också många sydafrikaner plågas av skiten. Dessutom är jag innerligt tacksam av att min favoritsport på TV – skidåkning – aldrig lär utövas i Sydafrika…
.
.
Nåväl. Under alla underbara försommarkvällar ute i naturen, vilken är orörd och obekymrad av både bröllopsbestyren i Stockholm och mistlurarna i Sydafrika, har jag insett att jag nog ändå är en vinnare. Koltrasthanens vackra toner fullkomligt utklassar både den statligt påbjudna kungliga bröllopsyran och vuvuzelorna…
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, internet, VM-fotboll, vuvuzela, prinsessan Victoria, Daniel Wrestling, monarkin, koltrastar, miljö
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,AB4,AB5,GP1,GP2,DN3,DN4,AB6,GP3,VG1,SVD5,VG2,
Pojkarna från Eton och Westminster…
18 Maj 10
.
Liberalernas Nick Clegg och högerns premiärminister David Cameron
Liberalerna och de konservativa har nu bildat regering i Storbritannien. När jag såg denna lättsamma och flabbiga bild från presskonferensen på gräsmattan, bakom premiärministerns bostad på Downing Street Nr 10, förstod jag med ens varför de haft så lätt att komma överens. Eller snarare, varför liberalernas Nick Clegg gett upp i alla de viktiga frågor som det egna partiet drivit i opposition och i valrörelsen.
De är inte bara lika gamla och har inte bara samma frisör utan tycks också ha samma skräddare för sina kostymer. Framförallt har de en gemensam klassbakgrund.
I yngre år jobbade jag ett halvår på The Old Castle Hotel vid drottningens palats Windsor. Hierarkin och förtrycket på själva hotellet och i detta blåblodiga lilla samhälle i övrigt blev min ”grundkurs i marxism”. Våra gäster var ofta familjer som besökte sina pojkar på privatskolan Eton som låg mittemot hotellets vackra ”Tea Garden”, på andra sidan en trög fåra av Themsen. Eller var besökarna överförfriskad överklass som tog in vid något stort race på Ascots berömda kapplöpningsbana några kilometer därifrån. Jag minns väl när man låg på knä inne på herrtoaletten och skurade efter någon liten spya som hamnat fel. Då kunde det komma någon rödmosig herreman som stapplade fram till urinoaren för att pissa. Ofta missade han rännan och skvätte i stället ner golvet. När ”gentlemannen” sedan vinglade ut förbi båsen och speglarna, visade han upp sin fina uppfostran genom att knäppa i väg någon penny ner i kaklet där jag låg och svabbade…
Mina bästa jobb var att köra hem berusade lorder eller vad de nu kunde vara. De kom till hotellet, ofta i en Jaguar eller i en gammal Bentley typ Kommissarie Morse. När snittarna, stekarna, drinkarna, vinet och alla sena gintonic väl var uppätna och urdruckna ville de inte själva köra. Jag kunde ibland få körningar på 10-15 mil till något avlägset gods. Väl framme fick man generöst med dricks och sedan egen taxi hela vägen hem tillbaka till hotellet.
.
.
Från balkongen till den manliga personalens gemensamma sovsal kunde vi ofta se pojkarna på Etons många gräsmattor. När de spelade cricket, paddlade kanot eller höll på med någon pennalism kunde de trots detta ändå vara klädda i sina frackar. Mina arbetskamrater kallade dem bara för ”pingvinerna” eller ”de andra”…
Det var dessa minnen som dök upp i huvudet när jag såg Cleggs och Camerons euforiska presskonferens ute på gräsmattan. Med Nr 10:s trädgård i vårskrud. De har fostrats på samma skolor och universitet. Cameron på Eton – grundat 1440 av Henrik VI. Clegg på Westminster – grundat först som en klosterskola 1147 och sedan återinstiftad av drottning Elisabeth 1560. Sedan är det universiteten Oxford och Cambridge som gällt. Det var hertigen av Wellington som fällde de berömda orden om att “slaget vid Waterloo vanns på Etons spelplaner”. Med detta menade han att det var där man fostrades till att leda och segra. För övrigt har Thailands i dag nerblodade premiärminister Abhisit fått sin stil genom sina år vid Eton.
Men hemma i England ska man leda – utåt – med självsäkerhet, artighet och en viss elegans. Som en gentleman. Man kanske pissar bredvid rännan – men man kastar som ursäkt en penny ner i städarens skurvatten…
.
Etons cricketplaner. Här har generationer lärt sig att regera.
.
Både Clegg och Cameron kommer från rika överklassfamiljer. Båda ”med gods och tradition”. Camerons släkt är den skotska klanen Cameron. Fadern aktiehandlare som bisyssla. Men med härstamning från kung William IV (1765-1837) och hans ”frilla” Dorothea Jordan i sedan rakt nerstigande led genom fem generationer. Cleggs pappa har varit ordförande för United Trust Bank. Även han med mycket blått historiskt blod. Bland annat hans farmor var en baronessa i det ryska imperiet som flydde med sina rikedomar från den ryska bolsjevikrevolutionen.
Nu stod de här och berättade för en häpen publik att de kommit överens. De skulle bilda regering tillsammans.
Men vad hade egentligen hänt? Hur hade det gått med liberalernas egen politik”?
Ja, detta frågar sig många. Inte minst stora delar av Cleggs eget parti. Den efterlängtade valreformen skjuts undan till någon omöjlig folkomröstning – där de mesta orättvisorna kommer attt bestå – oavsett utgången.
När det gällde ekonomin hade man i valrörelsen lagt sig mer nära Gordon Browns linje att skjuta upp nerskärningar i budgeten något år, för att inte riskera en ny recession. Men nu med den konservative George Osborne, född i anglikansk överklass på Nord-Irland och uppfostrad i Oxford, har det klargjorts att nerskärningarna måste börja omedelbart och att de måste bli brutala. Han börjar i juni med att minska en del sociala program med 70 miljarder.
Den konservative Hague tar hand om EU-frågor och tunga delar av utrikespolitiken. Till skillnad från liberalerna, som är översvallande när det gäller EU, hatar Hauge EU och då framförallt krav när det gäller regler för arbetsmarknaden och miljön. Han vill se till att Storbritannien i EU samarbetar med Öst-Europas reaktionära högerpartier snarare än med det krisdemokratiska lite mer sociala blocket.
Tidigare har liberalerna fått ett stort erkännande för sitt relativt envetna motstånd mot kriget i Irak. Nick Clegg har också i valdebatten sagt att sig vara emot den gigantiska storsatningen på en ny skarpare generation av den egna kärnvapenroboten Trident. Nu med den konservative Liam Fox som försvarsminister har man lagt sig platt. Fox har varit en av de mest energiska aktivisterna för kriget i Irak. Han har helt och hållet stället sig bakom Barak Obamas storsatsning med nya trupper till Afghanistan och har kritiserat andra NATO-medlemmar i Europa för att inte sätta in mer frontsoldater ibland annat Helmand-provinsen.
.
Det brittiska kärnvapensystemet Tridents nästa generation
kommer att kosta uppåt 400 miljarder…
.
Hur var detta liberala knäfall möjligt?
Jo, svaret hittar vi på privatskolornas gräsmattor, för ”pingvinerna” eller ”The Others”. Det var där David Cameron och Nick Clegg lärde sig att regera – om än kanske inte i de rikas namn – men i de rikas intressen. När det gäller verkliga klassintressen – då betyder ett liberalt valprogram inte särskilt mycket.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Storbritannien, David Cameron, Nick Clegg
Osip Mandelstam om Stalin
9 Maj 10
.
”Bergsbon från Kreml”
.
I dag böjer vi våra huvuden och minns alla dem som offrade sina liv i kampen mot nazismen. Det är 65 år sedan segern i Andra världskriget. Inte minst inför hågkomster om de ofattbara uppoffringar och den okuvlighet som fanns hos det sovjetiska folket. Dessvärre finns det fortfarande människor som förväxlar kampen mot nazismen med arbetarmördaren Josef Stalin. På nytt målas hans porträtt i blanka oljefärger.
.
.
Därför kan det vara på plats att återge en dikt av den ryske poeten Osip Mandelstam, Bergsbon i Kreml. Mandelstam var till en början entusiastisk för den ryska revolutionen 1917 – men med Stalins politiska kontrarevolution under 1920-talet blev han en öppen kritiker av den partidiktatur som växte fram. Denna dikt gav honom tre års fängelse. Under trettiotalet förpassades han till sist till ett fångläger där han gick under.
Vill du sätta dig in i den ryska revolutionens historia hittar du massor med material här: Marxistarkiv.se
.
Vi lever som om landet inte fanns.
På tio stegs håll hörs inga samtal.
Men där orden räcker till samspråk,
där minns man Bergsbon i Kreml.
Hans fingrar är feta som daggmask,
hans ord är som blytunga lod.
Hans stövelskaft blänker, mustaschen
kryper av kackerlacksskratt.
Kring honom bossar med tupphals
– han leker med deras fjäsk:
De piper och visslar och jamar.
Han ensam får peka och slå.
Som hästskor smids Bergsbons dekret
att slungas mot ögon och ljumskar.
Han suger på dödsstraff som hallon
– det är fest i hans breda bröst.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Andra världskriget, Moskva, Josef Stalin, Adolf Hitler
I pressen: DN1,SVD1,GP1,
Bloggare:
Svåra stormbyar
7 Maj 10
Läser i Göteborgs-Posten att en äldre kvinna omkom under ett fallande träd nu på eftermiddagen.
Vill bara understryka att det inte var en enstaka tillfällighet eller något som orsakades av slarv när det gäller personalens skötseln av Botaniska Trädgården i Göteborg. En park som varit en källa till vederkvickelse i hela mitt liv.
Ungefär samtidigt var jag nämligen ute med vår hund, en bit från kalvhagen, när en ståtlig sälg mitt i denna betesmark, med en väldig knall bara vräktes överända och flög ner av en hård stormby från nordan. Såg sedan på SMHI att det var 18 sekundmeter i byarna ute vid Måseskär. Vilket är lojt när man talar om hårda vindar här på västkusten.
Men hos oss, som bor högt uppe i Alefjäll, fyra mil norr om Göteborg, blåste det hård storm i byarna. Dessutom då från nordan, samtidigt som träden byggt upp sig för att klara sydliga eller framförallt västliga vindar.
.
Samtidigt med olyckan i Botaniska vräktes den här sälgen omkull
.
Hunden brukar rasa ut nerför backen under sälgen. Nu gick det dessbättre bra för oss. Senare i kväll har jag sett att en del furutoppar brutits av…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Botaniska trädgården
I pressen: GP1,
Här måste rivas – för att få luft och ljus
3 Maj 10
.
Håll gärna för näsan
Men rösta mot högern!
.
När August Strindberg i dikten Esplanadsystemet skrev ner sin inspirerade fras, ”Här rivs för att få luft och ljus”, var det inte för att applådera rivningshysteri i stil med grävskopornas gravläggning av åldriga svenska stadskärnor under 1960- och 70-talen. Han skrev för att hylla genombrottet ”för det nya samhället och dess moderna livsstil”. Det var detta som var luften och ljuset för den gode August. Inte minst arbetarrörelsens uppmarsch och nya demokratiska landvinningar.
.

”Gamla Klara” i Stockholm revs brutalt.
Det var inte detta August Strindberg syftade på
när han diktade om luft och ljus.
.
När den rödgröna alliansen i dag lägger sitt budgetalternativ handlar det däremot definitivt inte om att riva ner det gamla, förbrukade samhället. Detta samhälle där en helt okontrollerbar och kapitalistisk marknad, med avsky för folklig demokrati, våldtar varje utrymme där vi människor lever. Marknaden med dess hunger efter vinster ska fortsätta med att lägga våra ”livspussel”.
I Sverige, som det kanske sista landet i Europa, upprepas nu det som prövats och förbrukats i land efter land. Vi ser en allians mellan arbetarrörelsen bägge gamla sunkiga partier och ett modernt socialliberalt borgerligt parti, Miljöpartiet. Där erbjuds vi inte, ”luft och ljus”, men lovas en bättre skötsel av ”den gamla halvruttna fastigheten”.
Många av jordskreden i mina bygder, som Surte- eller Tuverasen har orsakats av att saltet i gamla havsbottnar tvättats ur. Friktionen i de leror som markerna vilar på har minskat. Jordmassorna har gett sig i väg. Husen har rasat. Människor har omkommit.
De ”rödgröna”, som förr skulle ha kallats för folkfront, lovar att sköta fastigheten, ”Sverige”, bättre än moderaternas och deras spridda flock av borgerliga småpartier. De vill förvalta fastigheten på ett helt nytt sätt . Med en del nya fönsterramar. Här och där lovas vi inglasade balkonger. Några får nya kök. Trappuppgångarna ska snyggas upp. ”Stambytet”, med en första renovering av A-kassan, är dessutom självklart viktigt. Men fastigheten är ändå samma nerkörda kåk som för regeringen Reinfeldt. Vi lovas ”utredningar” om kommande renoveringar och därmed oklarheter och svikna vallöften.
Samtidigt är det en förvaltning där ”folkhemmet” eller ”välfärden” som det heter numer, vilar på det som är lösa leror. Där saltet har sköljts bort. Finanskrisens väldiga regn har dränerat hela den världsekonomi, där Sverige är en pyttedel.
Det som måste rivas får stå kvar helt orört. Klassamhället består. Inte en enda andning om kapitalskatter. Den omtalade ”Förmögenhetsskatten” är tom retorik. För att inte tala om den helt grundläggande förutsättningen för att våra liv ska få utvecklas på ett bättre sätt: en konfiskering eller socialisering av de banker och bolag som har makten över avgörande beslut för vår framtid.
Dessutom vet alla, som ägnat lite tid åt att fundera över framtiden, att vi inte kan riva det gamla utan att det sker som en del av åtminstone ett första steg, i en europeisk omvälvning eller revolution, där Europas arbetande människor tillsammans erövrar makten över sina liv. Ett första steg där kapitalismens och EU:s glaspalats rämnar. Där vi sedan kan bygga ett verkligt Rött och Grönt Europa. Ett Europa där mänskligheten för första gången skulle kunna pröva att leva sina liv i en socialistisk demokrati. Inte till namnet, som i stalinismens avskyvärda folkdemokratier, utan i samhällen med bredast tänkbara yttrandefrihet. Vare sig begränsad av brutala bankdiktaturer eller av lika brutala stalinistiska enpartistater. Det var mer än en tillfällighet att Wanja Lundby-Wedin, som är ordförande för det stora Europafacket, i sitt 1 Majtal ( arbetarrörelsens internationella högtidsdag ) häpnadsväckande nog inte överhuvudtaget tog itu med hur solidariteten med Greklands just nu utsatta arbetande befolkning ska hanteras.
Även Sveriges krig i Asien, framförallt då i norra Afghanistan, ska fortsätta. En till två miljarder om året anslås till detta vansinne. Vänsterpartiet blir i regeringsställning ansvarigt för ett imperialistiskt krig, helt underordnat USA:s jakt på kontroll över Central-Asiens råvaror. Ett krig där Norges rödgröna regering (som pumpar upp olja hej vilt) i dag, som en brutal påminnelse, får försöka hantera problemet med att ett tiotal norska ”fredssoldater” skadats av ”upprorsmän”. Två allvarligt. En livshotande. I november är det kanske Lars Ohly som får lägga ner kransar över sina soldater…
.
I går skadades flera norska ”fredssoldater” i Afghanistan.
I november kanske det blir Lars Ohly
som får lägga ner kransar över sina fallna svenska soldater…
.
Men hur man nu än vrider och vänder sig. Vi tvingas trots allt alla att leva i denna gamla slitna ”fastighet” – ett tag till. Vare sig den är på glid eller inte. Är det då inte någon skillnad mellan ”fastighetsskötarna”? När vi väl är framme i september, hur ska vi rösta? Eller ska vi inte rösta alls?
Visst, vi måste bygga ett nytt, lika brett som levande demokratiskt socialistiskt parti, ett parti som både kämpar för värdiga sociala liv och försöker förstå och ta itu med ekologins betydelse för oss och framtida människor. Men samtidigt med detta. Själva valhandlingen, i riksdagsvalet?
Jag själv skulle aldrig lämna några garantier för att det ena alternativet är ”bättre än det andra”. Det kanske kan bli så att de nyrenoveringar som de rödgröna lovar, verkligen, av de flesta, får betalas med avgifter, skatter och räntor, som Reinfeldts borgerliga varnar för. Det finns socialister som glatt vill beskatta och höja avgifter, oavsett klass, bara det sker i namn av olika goda moraliska omskrivningar. Hade Lars Ohly och Gudrun Schyman fått styra ( tillsammans med Keynes i stället för Marx ) , kanske vi alla svenskar i dag hade varit ”greker” eller åtminstone morgondagens ”britter”.
Men, och det är ett viktigt men. Det skulle aldrig falla mig själv in att bojkotta eller strunta i valet, utan ett eget alternativ, att medvetet ställa sig ”i vägen” för alla de människor som hoppas på en förbättring med de rödgröna. Varför göra något så dumt som att riskera att bli syndabock och dessutom hjälpa fram Sverigedemokraterna?
I denna fråga, när det gäller själva valet, är jag och bloggkompisen Benny överens:
Håll gärna för näsan. Men i september röstar vi mot högern!
.

.
Esplanadsystemet
.
Där gamla kåkar stodo tätt
och skymde ljuset för varandra,
dit sågs en dag med stång och spett
en skara ungfolk muntert vandra
Och snart i sky
stod damm och boss,
då plank och läkt
de bröto loss.
Det ruttna trät,
så torrt som snus,
det virvlar om
med kalk och grus.
Och hackan högg
och stången bröt
och väggen föll
för kraftig stöt.
Och skrapan rev
och tången nöp,
att taket föll
och skorsten stöp.
Från kåk till kåk
man sig beger,
från syll till ås,
allt brytes ner.
En gammal man går där förbi
och ser med häpnad hur man river.
Han stannar; tyckes ledsen bli,
när bland ruinerna han kliver.
– ”Vad skall ni bygga här, min vän?
Skall här bli nya Villastaden?”
– ”Här skall ej byggas upp igen!
Här röjes blott för Esplanaden!”
– ”Ha! Tidens sed: att riva hus!
Men bygga upp? — Det är förskräckligt~”
– ”Här rivs för att få luft och ljus;
är kanske inte det tillräckligt?”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, de rödgröna, den rödgröna alliansen, budgetalternativ, Thomas Östros, Lars Ohly, Afghanistan
I pressen: SVD1,SVD2,DN1,DN2,AB1,GP1,GP2,GP3,GP4,SVD3,SVD4,Expressen1,Expressen2,SVD4,AB2,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,RödaGöinge,Arbetarperspektiv,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,













Senaste kommentarer