Viktigt steg framåt.
.
Är det i Algeriet den arabiska revolutionen sticker upp sitt huvud härnäst? Tecknen finns där men det är för tidigt att svara ja eller nej.
De som organiserade protesterna i Alger den 12 februari tänker i alla fall göra allt för att Bouteflika och hans korrupta militärregim blir nästa förtryckare som tvingas lägga benen på ryggen och fly till säkerheten hos oljeemiratens prinsar.
Förra lördagen samlades mellan två till tre tusen demonstranter på Förstamajtorget i Alger. Så få, är kanske din första reaktion. Men det var faktiskt ett stort steg framåt i kampen för ett fritt demokratiskt Algeriet. Regimen hade gjort allt för att hindra demonstranterna att samlas. Inte mindre än 30 000 kravallpoliser fanns på plats i huvudstaden och alla tillfarter till torget filtrerades.
.
CNCD beslutar att demonstrera varje lördag.
.
Trots trakasserier och arresteringar av minst 300 deltagare lyckades demonstranterna stanna på torget i flera timmar ropandes slagord som: ”upphäv undantagslagarna”, ”regeringen måste avgå” och ”Egypten i går, Algeriet i morgon”. CNCD förkortas den koalition av partier och självständiga fackföreningar som organiserade demonstationen. Nationella samordningen för förändring och demokrati kan förkortningen översättas till. Dagen efter demonstrationen samlades CNCD till möte i Alger och beslutade att kalla till demonstration varje lördag tills regeringen går.
-Vi ska samlas varje lördag klockan elva och marschera från Förstamajtorget till Martyrernas torg, sa Moustepha Bouchachi, ordförande i Föreningen för mänskliga rättigheter och medlem i CNCD och menade att de måste gå fram varsamt för att komma över rädslan som fortfarande härskar sedan det fruktansvärda inbördeskriget på 80-talet mellan militärregimen och islamisternas gerilla.
.
Trots den massiva polisinsatsen lyckades flera tusen demonstrera på Första Majtorget.
.
Om Algeriet blir nästa domino det vet vi inte. Men de objektiva grunderna för en folklig revolution finns där i lika hög grad som i Tunisien och Egypten. Likheterna mellan de två senare och situationen i Algeriet är många:
-Regimen i Alger har två stöttepelare, militären och inkomsterna från olja och gas. President Bouteflika är militärens man. När han tillträdde posten för tolv år sedan sågs han som det civila samhällets motvikt till militären. Men det var då det.
.
Alla hjärtans dag i Algeriet.
-Jag älskar dig. -JAG OCKSÅ
.
-Korruptionen är som en cancer i hela samhället. Värre än i kanske något annat arabiskt land. Att köpa sig fram för att uppnå individuella lösningar på problem som samhället inte längre bryr sig om har blivit en livsstil. Minsta lilla papper eller tjänst från en myndighet kan bara fås med mutor.
-Sedan IMF och Världsbanken tvingade på Algeriet sin berömda strukturanpassning, privatiseringar och anpassning till världsmarknaden, samlas rikedomarna i ett fåtal händer medan fattigdomen breder ut sig bland befolkningen, speciellt bland ungdomen som utgör den stora majoriteten. Innan anpassningen till IMFs program fanns utbildning för alla, gratis sjukvård och garanterade arbeten i den stora statliga sektorn. Numera är hälften av ungdomen under 25 arbetslös.
Skillnaderna mellan den algeriska situationen och Egypten/Tunisien är också viktiga:
-Det råder en större frihet att organisera oppositionella partier och det finns en fri press som exempelvis dagstidningen El Watan. Statliga media är hopplöst torra och trumpetar ut regimens förträfflighet men myndigheterna hindrar inte andra media att kritisera både det politiska maktmissbruket, korruptionen och ”hogran” (föraktet för den gemene medborgaren).
.
Bouteflika siktar framtida problem.
.
-Såren efter det förödande kriget mot den islamistiska gerillan är ännu inte läkta och regimen har spelat på rädslan för den ”radikala islamismen” för att minimera oppositionen mot militärregimen och undantagslagarna som är i kraft sedan länge.
-Algeriet är ett mycket rikt land tack vare oljan och gasen. Med oljepriset som rusar i höjden har staten stora inkomster och landets valutareserv uppgår till 150 miljarder dollar. Det ger regimen möjlighet att ”göda” sina supporters i armén och bland högre tjänstemän i administrationen samt knyta lojalitetsband med privata kapitalägare – inhemska och utländska. Samtidigt är mannan in statskassan en black om foten i relationen med majoriteten av befolkningen, speciellt ungdomen, som kräver att de ska ha del i frukterna som landets naturtillgångar ger.
Om denna blandning av likheter och olikheter med grannarna gör Algeriet till nästa hemvist för revolutionen kan vi bara spekulera i. Och naturligtvis med vår solidaritet göra allt för att det blir fallet.
.
Media;DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,GP1,GP2,
Bloggar;Jinge,Svensson,Röda Malmö,Internaionalen,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Algeriet, Bouteflika, Revolution, Arab, CNCD, Polisvåld,
plötsligt synonym för en folkfest, för solidaritet och gemenskap, för empati och ansvar för andras väl, för fredliga protester, ja till och med för ordning och reda med rengjorda gator och torg.
.
