"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Hundraser
Hjälp med morgontidningen
20 Nov 11
Egypten – Ska en torterare ta över stafettpinnen?
4 Feb 11
.
En flod av människor strömmar i dag in över Frihetstorget i Kairo. Klockan 13 15 är det redan en miljonhövdad skara som förnedrar den diktator som tror att han fortfarande är älskad av sitt folk. 13 30 berättas från Alexandria att protestmötet där är tre kilometer brett och kanske också kan räknas till över en miljon. Regimens våld har inte kunnat bryta av nacken på motståndet och allt fler frågar nu vad som ska komma i stället. Ska ”det gamla störtas ner i gruset” eller ska diktaturen hitta en landgång som kan rädda den över till fast mark?
.
.
ميدان التحرير
Redan tidigt i morse var det ”kö” för att ta sig in till Frihetstorget.
.
Under flera dagar har många sagt att Hosni Mubarak redan är död – politiskt . En uppfattning som jag helt och hållet delar. Men det är en man – som likt så många andra gamla krigare – vägrar att ge upp. ”It`s a dead man walking”, säger en av hans kritiker, El Baradei, till CNN. En redan död som fortsätter att gå.
.
”Vi hoppas på en övergång till demokrati utan att behöva bryta med en president som Mubarak, som väst och främst USA, anser vara vis, hette det i dag från Italiens premiärminister vid EU:s pågående toppmöte….”
.
Men de senaste dagarnas desperata våld. Där Mubaraks säkerhetstjänst och polis, tillsammans med betalt kriminellt patrask, har gått ut i en vildsint bärsärkargång mot demonstranter och journalister, ser samtidigt ut att kunna gå till historien som hans sista vidriga dödsryckning. Det hängivna, okuvliga mod som vi sett från kämparna på Frihetstorget i centrala Kairo och på ett otal andra platser i Egypten gör att regimen börjat rämna inifrån. Mubaraks mentor framför alla andra, USA:s regering, sägs dessutom vara i färd med att knuffa ner den redan döde i sin grav. Ett fortsatt amerikanskt stöd för Egyptens hatade diktator skulle helt enkelt få till följd att den egna demokratiska legitimiteten inte längre går att prångla ut över världen. ”USA:s eget varumärke skulle skadas svårt”, som reklamfolket skulle uttrycka saken.
USA och den egyptiska militären – som är diktaturens ryggrad – diskuterar nu febrilt hur man ska undvika att regimen störtas. De vill renovera, bygga om, hitta politiska övergångslösningar, som gör att stommen för den egna makten finns kvar.
.
.
Här utser diktatorn Omar Suleiman till sin egen efterträdare.
.
Många pekar då ut Omar Suleiman, som den som – åtminstone för några varv – ska ta över stafettpinnen efter Mubarak. Men vem är då denne kronprins som Mubarak själv utsåg till sin egen vicepresident så sent som den 29 januari? I västvärlden beskrivs han oftast som en ”mycket intelligent och distingerad herre”. ”Urban och sofistikerad”. Mubaraks närmaste man och USA:s viktigaste förbindelselänk med Kairo ända sedan 1993 när han blev chef för säkerhetstjänsten. Pratar flytande engelska och klär sig alltid i en prydlig, distingerad svart kostym och med perfekt slipsknut. 2009 utsågs han av tidningen Foreign Policy till den underrättelsechef som har mest makt i Mellanöstern. Han sågs som mer betydelsefull än den israeliska kollegan, Mossads chef Meir Dagan.
Ja, egentligen borde Suleiman vara känd i Sverige. De två egyptier som i december 2001 – efter klartecken från utrikesminister Anna Lindh – försågs med handfängsel, ögonbindlar och munkavlar av SÄPO/CIA och sedan transporterades i ett amerikanskt plan till Kairo och den egyptiska säkerhetstjänsten. De hamnade nämligen under Suleimans tortyrregim…
För den man som nu sägs ska ta över stafettpinnen efter Mubarak borde rimligtvis inte ens vara upp till diskussion.
Två internationellt uppmärksammade fall har öppnat dörrarna på glänt till Suleimans ökända fängelsehålor.
.
.
Kommando från den pakistanska säkerhetstjänsten.
.
Först handlade det om Mamdouh Habib. En australisk medborgare som den pakistanska säkerhetstjänsten grep och på egen hand torterade för flitpengar 2001. Som var vanligt förpassades han sedan till en tortyrkammare i Kairo ( i tiden nära Anna Lindhs utvisningar ) och där ställdes han öga mot öga med Suleiman, som själv hade för vana att närvara vid alla förhör med alla som misstänktes för samröre med Al Quaida. Habib fick hela tiden elstötar genom kroppen, utsattes för vattentortyr genom näsan, fingrar bröts av och sedan hängdes han upp i slaktkrokar på väggen.
För att definitivt lätta på Habis tungband gav Suleiman sedan order om att en vakt skulle mörda en fånge från Turkistan inför ögonen på australiern. Vilket denne gjorde med en dödande karatespark…
Resultatet blev ”en frivillig bekännelse” och Habib flögs till USA:s egen Gulag, Guantanamo på Kuba. Han överlämnades efter några år till Australien. 2005 blev han, med vissa villkor, en fri man och så sent som i december i fjol gjordes en överenskommelse mellan honom och regeringen där Habib i utbyte mot en okänd summa pengar avstod från vidare anklagelser mot de australiska myndigheterna. Pengarna ska han använda för att försöka få till stånd en internationellt juridiskt åtal mot Egypten och USA….
.
.
Colin Powell i FN 2003 med sin ”bevis” om massförstörelsevapen…
.
Det andra fallet fick långt vidare och spektakulära konsekvenser. Även då var det den pakistanska säkerhetstjänsten som mot sina flitpengar grep en misstänkt Al Quaidaman, libyern Ibn Sheikh al-Libi. Han överfördes till amerikanskt förvar i det ökända fängelset vid flygbasen Bagram norr om Kabul. Efter en del internt bråk mellan FBI och CIA och efter rapporter direkt till George Bush och hans vicepresident Dick Cheney fick CIA:s chefen George Tenet sista ordet och även Libi dra på sig ögonbindel och handfängsel för en resa till Kairo och Tenets nära vän torteraren Suleiman.
Väl där blev han inlåst i en trång bur i åttio timmar. Släpades sedan ut och misshandlades sönder och samman. Det Suleiman ville få ur honom var en bekännelse om att han kände till att det fanns nära förbindelser mellan Saddam Hussein och Al Quaida. Framförallt skulle han bekänna att Saddam var i färd med att lämna över biologiska och kemiska vapen till Bin Laden och hans män.
Libi föll till föga och ”bekände” och USA:s försvarsminister Colin Powell fick ett underlag för sitt tal i FN februari 2003, där han försökte motivera USA:s krig mot Irak.
När det senare, efter USA:s invasion, visade sig att inte ens Saddam själv hade tillgång till dessa massförstörelsevapen frågade FBI Libi varför han ljugit. ”De höll på att döda mig (Suleiman) och jag var tvungen att säga något”, blev då hans lätt begripliga förklaring…
Ibn Sheikh al-Libis senare livsöde blev tragiskt och symboliskt. Vid ett besök 2009 i Tripolis statsfängelse Abu Salim upptäckte Human Rights Watch till sin förvåning att Libi fanns bland de intagna. Väl tillbaka i USA fick de reda på att han ”tragiskt nog hade tagit sitt eget liv” en kort tid efter deras resa och organisation ställde den väl motiverade frågan om det hela egentligen inte hade handlat om ett överlagt mord i syfte att tvätta bort alla spår efter denna osmakliga affär…
Osmar Suleiman. Den man som Mubarak och hans regim, liksom Vita Huset tycks se som regimens räddare. Hans namn borde inte överhuvudtaget nämnas i denna diskussion. Han borde få en ögonbindel och handfängsel tillsammans med en enkel biljett till Internationella domstolen i Haag för en anklagelse om decennier av tortyr. Eller ännu bättre åtalas för samma brott – men av en ny demokratisk regering i Egypten själv.
******************************
.
Här två artiklar med referenser och källhänvisningar:
Aljazeeras livestream från Kairo
.
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,DN6,DN7,DN8,AB1,AB2,AB3,Expr1
GP1,GP2,GP3,SVD6,DN9,DN10,AB4,SVD7,SVD8,
Bloggare: Jinge,Svensson,RödaMalmö,RödaLund,Björklund,Lassesblogg,RödaGöinge,Björnbrum,
Teckentydaren,UppkäftigaUppsala,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Egypten, Mubarak, Suleiman, Tahirtorget,
Ryssvinter? Vargavinter? Tofsvipor?
26 Nov 10
.
En del av bloggens läsare har säkert märkt att jag är fascinerad av väder. ”Vädernörd” skulle en del säga. Till en stor del förklaras detta av den enkla sanning som Karl Marx en gång påpekade för mänskligheten. Vårt medvetande bestäms i huvudsak av hur vi lever.
Människor som lever i städer märker mest av vädret när det lever ut i kraftiga extremer. Som stark hetta eller köld. Eller svåra stormar. Till vardags är det för många ganska likgiltigt. Mat, värme och belysning är alltid tillhands utan att det kräver någon egen större ansträngning. Tunnelbanan rullar och spårvagnarna gnisslar. Hela utbudet av varor från kalsonger och tvättmedel över till datorer, fönsterkarmar och hörnsoffor rullar ständigt in med nya långtradare. Finns det bara pengar går det att köpa i stort sett allt.
Metropolen – storstaden – har blivit en jätten Glufs-Glufs som vräker i sig vatten, energi, mat och alla andra varor utan att många inte ens funderar över varifrån allt kommer…
Bor man som jag i glesbygd betyder väder och väderomslag mycket mer. Blir det åska, storm eller sträng kyla måste ”beredskapen” höjas. Är åskan nära måste telefonjack, TV-apparaten och datorerna kopplas ur. Är elförsörjningen hotad ska vatten tappas upp, lampolja och värmeljus ska finnas till hands. Torr småved ska in till järnspis och kakelugnar. Varje dag innebär också att en massa triviala frågor ska besvaras. Går det att ta fram falufärgen? Jobb i skogen eller på vedbacken? Gummistövlar eller bara grova skor? Regnkläder? Bara ett par eller dubbla långkalsonger? Behöver jag tända pannan en gång till? Varför kommer inte grannen med plogen?
Internet har för oss revolutionerat möjligheterna att ha lite framförhållning i vardagslivet. En bagatell som att gå en långtur med vår hund gör jag sällan utan att först att tittat på någon av SMHI:s, DMI:s eller Yr:s färska radarbilder…
I dagarna är det den extremt tidiga vintern som fascinerar. Visst. Vi brukar få en rejäl köldknäpp någon vecka i november. Men nu kommer oktober och november tillsammans att bli den kallaste höst jag upplevt.
.
.
En del har inte blivit gjort. Som skulle blivit gjort.
Trädgårdsstolen, krattor och spade vill komma in…
.
I backspegeln har vi samtidigt fjolårets riktiga vargavinter. För vår del var det den kanske kallaste vintern sedan krigsvintrarna 1941/42. Men då var det en mild november. Kylan satte in först vid Lucia. Jag ser också i väderrapporter från Danmark, Storbritannien, Nordtyskland, Nederländerna och Belgien att kylan strömmar ner i ett stuprör från Grönland/Island. För övrigt i samma ”rör” som ifjol kunde transportera ner massor med vulkanaska över norra Europa.
.
.
.
England och Skottland har fått vinter. Bilder från i går.
I fjol dog 3 0 000 människor av kylan. De hade inte råd med värme.
I dagarna höjer bolagen sina avgifter med 6-9 procent.
Trots att deras vinster gått upp med 40 procent.
.
.
Vi har ett göra med ett väderskifte. Den fråga som står mig närmast, skulle Marx väl ha förstått, kommer veden att räcka? Inte heller vi skulle ha råd att värma med bara el. En vidare fråga är om det blir ett mer kortvarigt eller ett längre ”regimskifte”?
De vanliga, mer milda västvindarna orkar inte fram utan släpper ner kyla från norr och från Polen och Ryssland. Meteorologerna kallar detta för den Nordatlantiska oscillationen (NAO), vilket betyder svängningar fram och tillbaka mellan högtryck och lågtryck i atmosfären. Som mätpunkt har man tryckskillnaden mellan lågtrycket över Island och högtrycket över Azorerna. Just nu upprepas samma scenario som i fjol, tryckskillnaden mellan dessa områden är liten eller negativ.
.
.
.
Den här skillnaden har kvantifierats i mätningarna ända sedan 1820 och diagrammet ovan visar hur det sett ut. Ser man till talet som mäts blev fjolårets resultat ett riktigt utropstecken! Fast upp och ned. Skillnaden var starkt negativ. Sedan dess har förhållandet varit fastlåst och det är detta som nu demonstreras i det kalla novembervädret.
.
.
Freja i morse. Hon älskar de snöstormar och den is vi har fått.
Men i Canada och i Labrador, där rasen har sitt ursprung,
där var det i fjol mildare än vanligt.
.
I Arktis väster om Grönland var det samtidigt milt. Vi minns slasket under vinter-OS i Vancouver. Men blir stupröret kvar och flyttar det sig västerut förändras den bilden efterhand. Då kan det vara så att hela Arktis blir kallare. Ett mer eller mindre kort väder- eller klimatskifte på vår del av planeten innebär ändå inte att en ca trettioårig trend mot mildare väder skulle vara bruten. Inte ens om vi får krigsvintrar i tio år. Men det kan innebära en del tveksamheter och en del frågetecken kring prognoser gjorda på halvlång sikt. Ser vi till längre intervaller än trettio år. Exempelvis de sista tvåtusen åren med mildvädret kring tusentalet, då det gick att ha mjölkjordbruk på Grönland, och senare den Lilla istiden med för Nordens del kanske kulmen när Karl X Gustav tågade över isarna både på Lilla och Stora Bält, blir den förändring av NAO som nu skett intressant, men ändå bara en detalj i en lång historisk klimatcykel.
.
.
Här har vi två aktuella bilder som visar väderläget i Europa.
Vindarna i atmosfären kallas jetströmmar, nedan,
och det är deras vandringar som är så viktiga.
.
.
De här två bilderna visar hur det såg ut i fjol vinter.
.
-
.
Till sist en länk där du kan följa hur isläggningen börjat.
Ska det bli en ny ryss- eller vargavinter?
Eller ska vi få se tofsviporna komma redan i mars?
.
Länk till SMHI:s karta över isläggning
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ryssvinter, vargavinter, snöstorm, snökaso, klimatfråganj
I pressen: SVD1,SVD2,GP1,GP2,SVD3,DN1,GP3,GP4,SVD4,AB1,AB2,Expr1,SDS1,SVD5,
Från sensommar till höst
7 Nov 10
.
.
På bara ett par dagar går sensommaren över i höst.
I norra Sverige lurar redan vintern.
Från köldhålet Nikkaluokta i Lapplandsfjällen
rapporterades i morse minus tjugoen grader.
Här vid vårt gamla båtmanstorp var det minus åtta vid sjutiden.
Från en vecka till en annan är höstens fyrverkeri i gulrött över.
.
.
Morgondimma i november.
.
.
Den sista kvällssolen tar farväl i skogsbrynet.
.
.
Under flera nätter i oktober sjönk temperaturen ner till minus nio grader.
Får vi en ny vargavinter?
Vi bor i Alefjäll fem mil norr om Göteborg
där höstens varma Skagerack inte kan dämpa kylan.
.
.
Egentligen behöver man ingen termometer. Utanför köksingången
har vi en rhodedendron vars blad omedelbart
anpassar sig efter temperaturen. Släktet trivs därför bra i Himalaya.
Efter en tids umgänge med busken lär man sig hur kallt det är.
.
.
Även kalla vinterdagar går det bra att torka tvätt ute.
När det är soligt och blåser nordan är luften extremt torr.
För mig är det nu dags för långkalsonger och tjocka flanellskjortor…
.
.
Vår by, som en gång hade skyldighet att hålla vårt båtmanstorp,
ligger till en del på lätt sandjord. Här är därför
gammal jordbruksbygd, i Alefjälls och Risvedens skogar
mellan Göta älv och sjön Mjörn.
Det finns gott om arkeologiska minnen ända tillbaka
till den Äldre stenåldern. Men denna vackra bautasten,hos en granne,
stammar från det vi brukar kalla för Folkvandringstiden, åren 300 – 600.
.
.
Älgjakten är för många av oss på landsbygden större än julafton.
Vår lilla jaktgemenskap hade bättre tur än kungen.
Men vi hade inte heller sextio journalister som rände runt i buskarna.
Här går en pinntjur upp i logtaket
Köttet ska hänga tre till sju dagar för att bli mört.
Allt beroende av hur kallt det är.
.
.
Granngården med den ståtliga bautastenen har också en liten flock
med långhornad skotsk höglandsboskap.
Alla klarade sig under älgjakten…
.
.
Med genombrottet för ensilage har vi haft en tyst revolution i
produktiviteten hos svenskt jordbruk.
Långt in i oktober kan man skörda en andra eller tredje gång.
Här är det klöver och en del havre som rullas in i balar.
.
.
I ett ekologiskt jordbruk ska gödseln tillbaka till jorden.
Här en utsikt från min skrivkammare på vinden.
.
.
Gårdagens sträng med gödsel bränner bort nattfrosten.
Kväven ska snabbt ner i jorden
för att ge bästa gödning och minst utsläpp av koldioxid.
Med en kooperaiv infrastruktur kan
mjölkjordbruken producera mycket biogas.
.
.
Hösten är en tid med vila.
Här har vår labrador, Freja, en rofylld stund i farstun.
Med mina gamla skor som kudde.
.
.
Friden rår också i hall och kök.
Barnbarnen bäddar ner sina dockor…
.
..
Även om nallarna inte går i ide
tar de sig en eftermiddagslur. Hösten är här för gott.
.
.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, höst, minusgrader, november, ny vargavinter, Alefjäll, bautasten, älgjakt
Bloggare:
Nytt G2 i Alefjäll.
5 Sep 10
I de storas fotspår.
.
Det länge emotsedda G2-mötet i Alefjäll gick av stapeln i veckan. Bloggens grundare har likt de stora i världen gjort till en årlig vana att träffas under trevliga former för att dryfta mänsklighetens miserabla liv.
.
De stora paraderar gärna men deras G-möten är mästerverk i intighet.
.
För dig som eventuellt inte vet vad ett G-möte är handlar det om de årliga mötena mellan den rika världens statschefer. Vi är ju bara chefer över vår egen blogg. Det räcker dock som ursäkt för att mötas i Alefjäll en gång om året och dryfta ditten och datten, likt statscheferna.
Sett till pressuppbådet, som var imponerande och hur säkerhetsstyrkan sattes på hårda prov, fanns det tydligen stora förväntningar på årets G2 i Alefjäll.
.
När alla viktiga resolutioner klubbats var det dags för ett kraftfullt proletärt handslag och att klinga en skål med eget källvatten från Alefjäll. En anspråkslös liten kvällssupé med färska skaldjur från Västerhavet eller ”havets frukter”, ”fruits de mer” som man säger i Åsmans andra hemland, fick avsluta det historiska mötet.
,
.
Den grundmurade pakten mellan Åsman i Bryssel och Kildén i Alefjäll visade sig lika gediget orubblig som vanligt. Inga världshändelser kan rubba den. Hur skulle det gå till? Vi ger ju inga löften om att lösa mänskligheten från sina gissel. Det är därför som de ”stora grabbarna” delar sig som amöbor. G5 blev G7 som blev G8 som blev G15 och till sist G20. Tomheten i deras deklarationer ökar exponentiellt med antalet deltagare.
.
Skuggfigurer från någons säkerhetstjänst skymtades bland buskagen. Men de insåg snabbt att inget av vikt överlades. Inga brandbomber, inga attentat. Inget av intresse för kvällspressen.
.
Paparazzi höll sig i skinnet sedan chefen för vaktstyrkorna visat att ingen jävel skulle släppas över bron.
.
Vad har det hjälpt? Inget G-möte i den stora världen har lyft upp de arbetande från slit och släp till ro och välmående. Det var ju inte heller meningen med något av dem. Tvärtom, kapitalets intressen har alltid stått i centrum. Därav de glada minerna under middagarna och på alla familjefoton efter avslutat värv.
.
Under en förhandlingspaus besökte Bloggen den fackliga kämpen på Volvo lastvagnar – Tomas Johansson. Den historiska alliansen mellan arbetarrörelsens fackliga och politiska grenar bekräftades.
.
Trots säkerhetstjänstens järnring runt toppmötet lyckades ”Skogens drottning” och hennes årskalv ta sig fram i skogsbrynet.
.
I Alefjäll var det också glada miner och gälla skall. Inte speciellt över stora framgångar i arbetet på att skapa en bättre värld. Men matsedeln gav upphov till solskensminer och solen själv var extremt givmild under mötesdagarna. Allt inbjöd till lättja.
.
Under skimrande dagrar mättade med höstsol bytte Åsman gymmet i Bryssel mot det idoga arbetet med att fylla vedboden inför den vinter som stundar…. medan Kildén funderade över världssituationen.
.
.
Seriösa ämnen lyste helt med sin frånvaro. Mötet tog dock ett beslut av historisk betydelse. I dessa dagar av moraliskt förfall och religiös fanatism antog vi en resolution som reser kravet på förbud av kort-korta kjolar.
.
.
Inte en millimeter ovanför knäskålen ska synas på offentliga platser. Vita europeiska män är alltför lätt att förleda. Deras brunstighet måste stukas i anständighetens, guds, allahs och asagudarnas namn. Tor är stor.
.
Årets G2 avslutades i samma stil som det började.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G2, G20, Blair, Sarkozy, Volvo, Kildèn&Åsman, Alefjäll
Miljöpartiets kongress
24 Maj 10
Belgiskt vårlandskap
24 Maj 10
Allt grönskar i maj.
Pingsten är fortfarande en långhelg i Belgien. Regeringen har inte ens försökt att som i Frankrike eller Sverige avskaffa annandagen. De fackliga organisationerna hade aldrig accepterat att avstå från den härliga långhelg som Pingsten är.
Sedan i fredags lyser solen från en molnfri himmel och termometern står på sommartemperaturer. Då kan det vara på sin plats att låta politiken vila några dagar. Jag och min familj har en lägenhet i sydvästra Ardennerna dit vi ofta drar oss tillbaka från larmet i Bryssel.
Platsen heter Houyet och ligger fyra mil söder om vallonernas huvudstad Namur. Franska gränsen ligger bara 14 kilometer bort. Det lilla samhället ligger i en djup dalgång vid ån La Lesse, som här kallas älv.
Hemma i Sverige är vi många som tror att Belgien är platt och ett enda stort jordbruksland med belgiska biffkor med ton av muskler. Men naturen i södra Belgien är mycket vackrare och varierad än vad man kan tro. Och alla blommor har inte dött av växtgifter och luftföroreningar.
Jag hoppas att detta lilla bildreportage från Pingsten 2010 i Houyet , Belgien ska glädja efter helgens lugn.
.
Öppna landskap med kullar och avlägsna horisonter är en vanlig vy.
.
I slutet av maj blommar rapsen och dominerar det gröna.
.
Till Pingsten föds många vackra kalvar.
.
Ån La Lesse ringlar sig fram i landskapet för att sluta sina bana i floden Meuse innan den franska gränsen.
.
La Lesse har genom årtusendena grävt sig ner i en djup dalgång med ofta vertikala stränder.
.
Nej det är inte en säl som förirrat sig till Ardennerna. Det är bara min hund som gillar att dyka. Det finns mycket forell i ån men tyvärr kommer Elsie bara upp med stenar.
.
Med lite zoom syns det direkt att sälen inte hittat inloppet till La Lesse.
.
Efter badet gäller det att flörta med Husse för att få sig en godbit.
.
Genom landskapet gick förr en järnväg. Nu är den omgjord till gång och cykelbana. Till mångas glädje.
.
På utflykterna spårar Elsie i svår terräng.
.
Det odlade landskapet är också vackert när det kläder sig i försommarskrud.
Slut på vyerna från belgiska Ardennerna.
.
Media: DN1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Belgien, Bryssel, Landskap, Pingst
Tranorna är här! Handels varslar…
22 Mar 10
.
Än har inte snödropparna vågat sig upp hos oss. Men snart smyger de fram ur snökristallerna. Nästan oförskämt trotsiga.
.
Likt de två tranor som i går landade i snömodd och lersörja ute på åkrarna. Med långa skränande fanfarer annonserade de ut att våren minsann är här. Symboliskt nog samtidigt som jag på TV såg hur årets skidtävlingar avslutades i en våldsam snöyra uppe i Falun. Trots att tranan är Västergötlands landskapsdjur är det först det senaste tiotalet år som den häckar i våra trakter. Ett par har i flera år haft fälten, åbrinkarna och dikesrenarna runt om oss som skafferi.
-
.
Nere vid våtmarkerna runt ån trivs tranorna.
.
Förmodligen är det detta par som kom i går. Det gäller att vara först på plats och hävda revir. Om någon vecka eller två kan det vara ett hundratal tranor som mellanlandar på sin färd vidare norrut och då ska nykomlingarna snabbt kunna få klart för sig att här redan är upptaget. När värmen tränger på blir det sedan kiv om årets första grodor och maskar med de kanadagäss och sångsvanar som också häckar här. Under den månad som paret sedan ruvar är det försynt och mer tystlåtet för att efter någon månad dyka upp med två ungar. Halvmeterhöga, med tunna ben och smal hals samt skrudade i vitt dun ser ungarna på håll komiska ut . Som två stora vita bollar som sakta rör sig över vallarna.
.
.
Annars handlar våren ännu så länge inte om snödroppar, tussilago, lövsprickning och fågelsång utan mest om slask, modd, lerpölar och dimma. Så här ser en av våra vägar ut. Just nu skulle det inte vara så dumt att låna en av alla de stadsjeepar som rullar runt på cruising i Göteborgs innerstad…
. ..
.
I bilvägen upp till byn har tjälen pucklat ut luftspalter som nu säckar ihop och bildar väldiga hålor. Vår labrador Freja, som är en fin sökhund, nosar funderande…
,
.
,.
…för att sedan gräva sig ner och utforska dessa nya fantastiska skrymslen.
.
.
Man vet aldrig. Där kan finnas någon övervintrad mask som kvicknat till. Eller en förskrämd skogsmus.
.
.
Nja. Bara rutten tjäle och gammalt grus. Men vågar sig en mördarsnigel hit är den dödens!
.
.
Här är det Christer, en av mina svärsöner, som pustar ut i skogsbacken
Annars är det hos oss bråda dagar med att gallra och fälla, kvista och kapa, klyva och hugga, för att få in veden för nästa vinter. Den djupa lössnön i skogen har inneburit att jobbet släpar.
En sådan här sträng kyla har för oss som för många andra haft ett högt pris. Veden har tagit slut eller så har man tvingats att helt och hållet lita till el. Elräkningarna har de senaste månaderna dubblats eller tredubblats. I tidningarna kan man läsa att de tre eljättarna ska vara ”mjuka” mot sina kunder och tillåta avbetalningsplaner. Räntan på de försenade pengarna blir 8 procent. Jag kallar det hellre för det ocker som det handlar om.
Annars blir det gott om politisk melankoli i dessa dagar. I morgon är det trettio år sedan folkomröstningen om kärnkraft och samtidigt lägger regeringen sin proposition i riksdagen om att tillåta laddningen av tio nya kärnreaktorer. I frukost-TV intervjuade KG Bergström Maria Wetterstrand och han kunde sammanfatta sin utfrågning med att Miljöpartiet nu sviker sitt eget program om ”en omedelbar avveckling av kärnkraften”. Wetterstrand kunde lova industrin energi men inte att avvecklingen ens skulle inledas under ett styre med en rödgrön regering. ”Miljöpartiet står nu för det som var Linje 2 för trettio år sedan”, menade Bergström…
Ska man i längden – med en iskall vinter i minne – argumentera för både fossil- och kärnkraftfria lösningar när det gäller vårt och världens energibehov då krävs åtminstone stommen till en plan som innefattar de väsentliga delarna av vår produktion, vårt boende och vår konsumtion i stort, liksom de transportlösningar som krävs för att klara detta. Det ”privata ägandet” eller ”marknaden” kommer inte att klara vare sig biffen, värmen eller en bra social standard för alla människor. Miljöpartiet, är inte längre asfaltens maskrosbarn utan har de senaste åren fått alltmer fast mark under fötterna som ett marknadsliberalt borgerligt parti främst för städernas högutbildade medelklass. Dess talrör kan peka på en del bra åtgärder och vurma för en lite bättre mer modern livsstil – för de egna väljarna. Men lika lite som den gamla arbetarrörelsens förolyckade partier har man ens en tanke på den sociala revolution som krävs om vi ska få ett samhälle där det är den sociala och ekologiska nyttan som bestämmer vad och hur vi ska producera.
—————————-
.
Här en bild av Martin Fredriksson från Jobbupprorets
demonstration i lördags till Svenskt näringsliv.
.
För övrigt är avtalsrörelsen inne i det som kanske måste kallas för ”stormens öga”. Alltså stiltje. Handels varsel kan betyda ”kulingvarning”. Men friska vindar har redan blåst från Jobbupproret.se där även nu Svenska Hamnarbetarförbundet ställt sig bakom:
.
Hamnarbetarförbundet stöder Jobbupproret
Hej kamrater!
Svenska Hamnarbetarförbundet har på sitt styrelsemöte den 11 mars beslutat ställa sig bakom jobbupproret. Vi tycker att det är helt riktiga krav som ställs och den nyliberala utvecklingen av arbetsmarknaden som nu stoppas.
Med fackliga hälsningar
SVENSKA HAMNARBETARFÖRBUNDET
Björn A.Borg
Förbundsordförande
.
I går gästade min gamle vän och fackligt politiska vapebroder under många år Tomas Johansson Agenda. Hans skarpa omdömen om våra chefers bonusar kan du lyssna till här: SVT 2 Agenda.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vårvinter, snöstorm, tranor, kärnkraft, Maria Wetterstrand, Miljöpartiet
11 000 avsked på Opel
25 Sep 09
Elva tusen jobb hotade på Opel
Förhandlingarna om Opels framtid närmar sig ett avgörande. I onsdags 23 september samlades närmare fyra tusen anställda framför Opels fabrik i Antwerpen. De flesta var självfallet anställda i Antwerpen. Men där var också bilarbetare från Opels övriga fabriker i Europa. Bland annat kom tio fullastade bussar från fabrikerna i Tyskland trots att arbetarna där tvingades ta ut en ledig dag för att delta. Solidariteten över gränserna värmde men oron för jobben och framtiden är stor och i högsta grad berättigad.
-Vi är alla Opel, stod det på de flesta plakaten och T-skjortorna som lyste gult i det vackra höstvädret.
Men för att rädda jobben kommer solidariteten att sättas på stora prov. Situationen i förhandlingarna mellan GM, Magna, Opels företagsråd och det europeiska metallarbetarförbundet lämnar inte mycket utrymme. GM, som tänker behålla 35 procent av Opels kapital, kräver att de fackliga organisationerna ska gå med på besparingar på ett par hundra miljoner euro om året. GMs chef Fritz Henderson säger att Magna kommer att tvingas lägga ned minst en fabrik i Europa för att kunna minska personalen med elva tusen, vilket enligt Henderson är ett minimum för att Opel ska rätas upp.
Enligt de planer som läkt ut i tysk press ska 4 120 avskedas från Opels tre tyska fabriker, fabriken i Antwerpen stängas och de 2 517 anställda avskedas, 2 100 avskedas i Spanien, 1 400 i England och 437 i Polen.
-Om vi i dag inte kämpar för Antwerpens framtid blir det samma sak i morgon vid en annan fabrik, sa Peter Scherrer,ordförande för Europeiska metallarbetarunionen, till de församlade arbetarna. Klaus Franz som är ordförande i Opels företagsråd, sa att ”det blir ett nytt Opel/Vauxhall som innefattar Antwerpen”. De belgiska arbetarna mötte beskedet med uppskattning även om erfarenheterna av facklig samverkan över gränserna lämnade en bitter eftersmak när VW la ner produktionen i Bryssel.
Om det finns goda tecken till facklig solidaritet över gränserna så gäller det motsatta mellan de inblandade regeringarna och Kommissionen i Bryssel. För Angela Merkels del blev Opel ett bra kort att spela ut i valkampanjen. Den tyska regeringen har lovat Magna huvudparten av de 4,5 miljarder euro som ska användas till omstruktureringen av företaget. Det har gett intrycket att Merkel vill behålla jobben i Tyskland till nackdel för Opels anställda i andra länder.
Lord Mandelson, Storbritanniens ekonomiminister, protesterar i ett brev till EU-kommissionen och säger att Magnas bud är för dyrt. Britterna ska enligt planen delta med 400 miljoner euro. Mandelson skriver också att Merkel vill skära ned i högproduktiva brittiska och spanska fabriker för att rädda tyska jobb. Uppenbarligen gäller inte arbetarnas slogan –Vi är alla Opel- för de inblandade regeringarna.
Till skillnad från Merkel och andra ministrar som måste tänka på väljarkårens känslor råder det ingen tvekan för EUs industrikommissär, Günther Verheugen, om vad som ska göras.
-Vi måste sluta att låtsas att jobb kan räddas med skattepengar. Det finns ingen annan lösning än en oundviklig omstrukturering av Europas bilindustri vilket innebär avsked och smärtsamma nedskärningar, sa han till tyska ZDF. Ord och inga visor, som det blir svårt för Merkel och kompani att motbevisa.
De fackliga organisationerna vet att det handlar om elva tusen avsked och intar redan hållningen att vad som går att förhandla om är inte omfattningen av avskeden och de ekonomiska årliga besparingarna utan hur och var lien ska gå fram för att uppoffringarna ska fördelas solidariskt mellan Opels anställda i Europa.
I media:DN1,SVD1,SVD2,Dagens Arbete1,
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, Opel, EU, Merkel, Antwerpen, Arbetslöshet, Magna, GM
G2-möte i Ale Fjäll
12 Sep 09
G2-möte i Ale fjäll.
I veckan höll bloggen Kilden&Åsman sitt årliga stabsmöte i en undandragen lokalitet för att i lugn och ro, under omfattande säkerhetsåtgärder, besluta om den närmaste framtidens publicistiska agenda. Vi är bara två i staben så ingen annan än vi själva tar beslut om bloggens politik och eftersom vi ju är lika långa behöver vi inte likt Nicolas Sarkozy bekymra oss över om någon är huvudet högre på familjefotot.
Som för alla G-möten är det familjefotot och menyn som är viktigast. Så även under G2-mötet i Alefjäll. För att lätta på stämningen hölls mötet under mindre strikta former ,utan slips- och kavajtvång. Ingen Berlusconi var med så inga call-girls syntes till.
Däremot lades det ned mycket arbete på utspisningens kvalitet. På öppningsmiddagen serverades inget mindre än stekt kummel med nyplockad King Edward och grönsallad. Mums, tyckte deltagarna. Sen visade bloggmästare Kildén hur smöret ska fräsas för att färsk strömming ska bli till flundra.
Dagen efter fick smaklökarna något att njuta av- kokt värmlandskorv med äkta pepparrotsås och King Edward igen, naturligtvis.
Som under alla G-möten med självaktning måste det naturligtvis ges möjligheter till avkoppling och fysisk aktivitet. För att ligga rätt i tiden fanns det därför tillgång till ett ekologiskt Friskis&Svettis. Vår belgiskplacerade bloggmästare, Åsman, prövar här hur det att att bygga muskler i harmoni med naturen och dess kretslopp. Inga eldrivna löparband här, minsann.
Till mötets avslutning hade traktens facklige gigant, kamrat Johansson, bjudits in för att under gemytliga former diskutera ett framtida klassamarbete. Kan LO kan vi. Här vilar inga hämningar. En viss skillnad är dock att vi samarbetar inom vår egen klass…
För att riktigt sprida avundsjuka och träta bland deltagarna på väg till G20-mötet i Pittsburg bjöds det hos oss på varligt hemlagat rotmos med fläsklägg. Efter den gastronomiska höjdpunkten somnade deltagarna trots att läggen serverades med bara rent källvatten. Nu var det inte så noga eftersom alla viktiga problem redan var avklarade.
Mötet avslutades utan att en slutdeklaration antogs och toppmötets betydelse för framtiden kan diskuteras. Det kommer att nog tävla med G20 om intighet för mänskligheten.
Den som däremot verkligen gladdes över att mötet avslutats var Freja, chefen över G2s vaktstyrka.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, G20, G2, Pittsburg, Sarkozy, Kildén, Åsman, Ale, LO,
Senaste kommentarer