Med sjal i politiken

Något är ruttet i republiken Sarkozy.

.

Den franska borgerligheten kom till makten i en blodig revolution mot feodalherrars och den katolska kyrkans välde. Av alla nationalstater som föddes under och efter Upplysningen var Frankrike den mest radikalt antikyrkliga. Kyrkan och staten, himlen och makten, skildes åt och det är sedan dess fundament i den franska sekulära republiken, en grundbult omhuldad av höger som vänster.

.

Men Frankrike 2010 är inte Voltaires Frankrike. Kolonialism och globalisering ligger mellan de två och i dag finns det fem miljoner muslimer i landet. Det är kan vi säga den ”världsliga”, ”materiella” grunden till den absurda debatten om den ”nationella identiteten” som Sarkozy öppnat under tryck från en växande islamofobi i ”frihetens, broderskapets och jämlikhetens” hemland.

.

Bar Marianne  huvudbonad av religiösa skäl?  För revolutionens utgång spelade det ingen roll.

.

Redan begreppet –nationell identitet- får huden att knottras på mig. Det är något sjukt redan i avsparket. När sedan hela debatten i det franska etablissemanget koncentreras runt synbara symboler för religiös tro, som burkan, heltäckande slöja och sjal, känns den fräna stanken långt utanför camembertens hemland. Hur ska fattiga utestängda invandrare få en plats i samhället, hur ska de papperslösa få ett värdigt liv, hur ska de tiotusentals hemlösa i Paris få tak över huvudet, är frågor som Nationalförsamlingen borde diskutera. Men nej, i stället går timmar, dagar, månader åt till att fråga sig hur man med lagstiftning kan angripa den lilla minoritet av muslimska kvinnor som bär burka eller heltäckande ansiktsslöja. Varför skäggiga män i långa mantlar inte berörs vågar ingen sarkozist svara på.  Inte heller varför personer med en judisk kipa på bakhuvudet borde förbjudas att ställa upp i val till poster i den sekulära republiken. Eller varför en person med ett kristet kors runt halsen borde hindras från att kandidera till politiska poster.

.

När den franska högertidningen Le Figaro ”avslöjade” att mina politiska fränder i NPA inför regionalvalen i mars ställer upp med en ung muslimsk kvinna klädd i vit sjal i ett valdistrikt i södra delen av landet, brakade det verkligen loss i media. Från höger och tyvärr från vänster viner sedan dess kritiken mot NPA och kandidaten Ilham Moussaid. NPA anklagas för att blanda samman religion och politik, att fiska röster i invandrarförorterna, och att trampa på den franska republikens sekulära traditioner.

.

.

Inte ens vänsterpressen under kommunistpartiets och  vänsterpartiets(utbrytning ur Socialispartiet) ledning drar sig för att tala om Ilham som en ”beslöjad” kandidat. Sedan när en vit sjal knuten i nacken blev till slöja kan diskuteras. Men det är inte vad diskussionen borde handla om. Även ledande franska feminister talar om skandal och svek mot kvinnornas kamp från NPAs sida.

.

Till sist handlar det alltså om religionens roll i samhället. Marx skrev att det var ”folkets opium” och mycken skit har skrivits med det som avstamp. Men hela texten där Marx skriver om religionens roll andas förståelse för vilken roll religionen spelar för de förtryckta i världen och att den rollen inte kan trollas bort med lagar och förbud. Att bränna ner kyrkorna och förbjuda religionen hjälpte inte Stalin att göra alla sovjetmänniskor till ateister men däremot till antikommunister.

.

”Religionen är ett uttryck för verkligt lidande och samtidigt en protest mot lidandet. Religionen är den förtryckta varelsens suck, anden i en hjärtlös värld, liksom den är de sociala villkorens själ där själen är utesluten. Den är folkets opium… Avskaffandet av religionen som folkets illusoriska lycka är villkoret för folkets verkliga lycka. Att kräva av folket att förneka sina illusioner över sin situation är liktydigt med att kräva av det att förneka en situation som är i behov av illusioner.”

.

Så skrev Marx i sin kritik av den tyska filosofen Helgels verk.. Kan man komma längre bort ifrån ett formellt, dogmatiskt förkastande av de religiösas huvudbry? När NPA attackeras för att presentera en kandidat som bär en religiös symbol handlar det till sist om hennes rätt att delta i den politiska kampen. Ska socialistiska partier kräva av sina medlemmar att avsäga sig eventuella religiösa idéer? Kan man vara medlem i ett socialistiskt parti men inte ha rätt att kandidera till valbara poster? Blir svaret ja innebär det att partiet har två sorts medlemmar, där de eventuellt religiösa hamnar i andra klass.

.

Eller ska man kräva av religiösa kvinnor att de först ska befria sig från sina övertygelser innan de får delta i kampen för kvinnans frigörelse? För mig visar frågorna på det absurda i den franska debatten. Ska vi be de unga kvinnorna på Teherans gator att först ta av sig slöjorna innan de nästa gång skanderar ”död åt diktatorn”?

.

Irans unga kvinnor står i spetesen i kampen mot prästerskapets diktatur.

.

Att debatten berör oss alla och inte bara franska socialister visade dagstidningen Le Monde i lördags, den 20 februari. I Frankrike har det redan skrivits många artiklar om NPAs kandidat. Men nu för Le Monde upp debatten på europeisk nivå. Två av artiklarna i lördagsnumret har skrivits av kända intellektuella i Europa, Tariq Ali och Isabelle Stengers. Två av artiklarna kritiserar skarpt NPAs kandidatur. Henri Pena-Ruiz, filosof och medlem i det nya Vänsterpartiet menar att NPA sviker alla de kvinnor i världen som kämpar mot förtrycket däribland tvånget att vara beslöjad.

.

-Man kan inte samtidigt kämpa för jämlikhet mellan könen och bära ett plagg som är ett instrument och en symbol för kvinnans underkastelse, skriver han. Problemet som jag ser är bara att det som Pena-Ruiz skriver är formellt korrekt men i det verkliga livet existerar de människor som han säger inte finns. För NPAs kandidat Ilham finns inte detta ”man kan inte”. Hon för kampen dagligen. Ur rent ideologisk synvinkel är hon naturligtvis offer för ett religiöst förtryck, rent objektivt sett. Men so what? Ska vi icke-troende hindra henne från att med en sjal på huvudet ta kamp här och nu mot det franska klassamhället och därmed kvinnoförtrycket?

.

För till sist handlar den franska debatten om sjal eller inte om vilket socialt medvetande man ”måste” besitta för att ha rätt att delta i mänsklighetens frigörelse från allt förtryck, himmelskt som världsligt. För den franska borgerligheten är problemet naturligtvis bara taktiskt. Ingen i maktposition, alltifrån höken Sarkozy till den före detta läkaren utan gränser, numera utrikesministern, Kouchner har en värdig hållning i ”sjalfrågan”. För dem handlar det om kalkyler inför nästa val. Men det är inte debatten med Sarkozys höger som är viktig. Däremot är det desto viktigare att debattera med den ”vänster till vänster om vänstern” som tyvärr också tycker att Ilham borde avsättas som kandidat därför att hon bär en sjal av religiösa skäl, trots att hon  kämpar sida vid sida med sina sekulära kamrater i NPA. Om hon en dag föreslår att NPA byter ut sin paroll ”Nej till avsked” mot ”Gud är stor” är medlemskap i NPA naturligtvis inte möjligt. Men det säger ju sig självt och kräver ingen debatt. Men nu fungerar hon som alla andra medlemmar i ett socialistiskt parti där tron på Gud eller inte är en privatsak.

.

Det är den ton som Tariq Ali anlägger i sin långa artikel i Le Monde. För att visa hur snett debatten hamnat i Frankrike berättar han om sina egna erfarenheter av studenternas kamp mot militärdiktaturen i hans hemland Pakistan under åren 1968-69.

.

Tariq Ali – en stor frihetskämpe.

.

-Många av de kvinnliga studenterna som kämpade tillsammans med oss bar sjalar och ropade samtidigt slagord mot Jamaat-e-Islami. Försummade vi våra plikter när vi accepterade dem i våra led utan att först be dem ta av sig sjalarna?, frågar Tariq Ali och säger att han själv hade föredragit se de unga kvinnorna utan sjal men att för kampen spelade det ingen roll.

.

-De algeriska kvinnor som deltog i kampen mot den franska kolonialismen gjorde det under antiimperialismens fana. En del bar slöja andra inte. Det ändrade inget i deras sätt att kämpa och inte heller i fransmännens sätt att tortera dem, skriver Tariq och kittlar känsliga nerver i den franska republikens historia.

.

-Ilham är uppenbarligen överens med ett program som försvarar aborträtten, rätten till preventivmedel o.s.v., det vill säga rätten för en kvinna att fritt bestämma över sitt eget liv. Men hon ska inte ha rätt att sätta vad hon vill på huvudet. Det är förvånande, skriver vår pakistanske vän som sedan decennier är bosatt i London.

.

Isabelle Stengers är knappt känd i Sverige men i den fransktalande delen av världen är belgiskan en mycket välkänd och aktad filosof, feminist och fristående socialist. Bland många av hennes verk kan nämnas Kapitalismens Häxkonster från 2007.

.

Isabelle Stengers undervisar på Fria Universitetet i Bryssel

.

Liksom Tariq Ali frågar sig Isabelle vart debatten om att förbjuda sjal/slöja/burka ska leda.

.

-Har hon rätt att ha politiska idéer? Om hennes kandidatur är ett problem bör kanske hennes rösträtt tas ifrån henne nästa gång?, frågar sig Isabelle.

.

Debatten om Ilhams vita sjal är en internationell fråga, därför att den handlar om hur förtryckta i dagens värld kan sluta sig samman och kämpa mot det kapitalistiska samhället för en bättre värld. Det är i den kampen som religiösa ”illusioner”, som Marx skriver, kan försvinna i takt med att ”folkens verkliga lycka” skapas. Förbud och statliga direktiv kan bara fördröja den verkliga befrielsen från missbruket av folkets opium.

.

Media:SVD1,SVD2,AB1,Dagens Arena,SSD1,DN1,DN2,

Bloggare:Röda Malmö,Jinge,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Kvinnors långa livslängd – ett hot mot miljön?

Lever kvinnorna för länge?

Vi lever definitivt med en könsmaktsordning. Kvinnor underordnas män på en mängd områden i livet. Klasskampen ska inte vara könsblind. Det är bra med genusperspektiv.

Men när det ska bli politik av vettiga genusanalyser blir det ibland katastrof.

I Köpenhamn valde Vänsterpartiet med sina sidorganisationer att prioritera ett möte om ”Klimaträttvisa och kön”. I pressmeddelandet från sammankomsten hette det att ”rika mäns klimatpåverkan måste minska”. Varför det överhuvudtaget ska finnas rika män var inte uppe på dagordningen och jag förmodar att där överlag diskuterades i samma termer som i partiets huvuddokument i frågan: En ”Rapport om Klimaträttvisa”. Där finns en analys som handlar om de ”ekologiska fotavtrycken” från alla män. Inte bara de rika. I det stora hela är den säkert riktig. Framförallt kör männen mer bil. Vi äter också mer ”rött kött”.

Vänsterpartiet håller möte i Köpehamn. Hur är det med Lars Ohly? Äter han inte lite för mycket ”rött kött”?  För lite linser och för mycket chips? Hans fötter? Är de inte väldigt stora?

Budskapet är solklart. Alla män anklagas för sina breda ekologiska fotavtryck. Alla män har en högre energiintensitet.

Men ser vi till arbetande mäns roll i den produktionsordning som kapitalismen skapat och som ofta reproduceras när det gäller fritiden blir anklagelsen löjlig.

Som politik är den absurd.

Vilket också visar sig i rapportens politiska svar. De åtgärder som föreslås är bra för alla människor. Inte bara för miljön.

Män kör mest stora dieseltruckar, tunga lastbilstransporter och väldiga dieslråmande skogshuggare. Kvinnor kör små eltruckar, sitter vid kassadiskar och vårdar barn och gamla. Så ser det ut. Det blir naturligtvis inte mindre miljöpåverkan om fler kvinnor kör långtradarna och männen tar om hand om exempelvis äldrevården. En sådan förändrad arbetsfördelning kan vara bra ur en mängd synpunkter men den förändrar inte vår gemensamma miljöpåverkan ett endaste dugg. . I grunden handlar det i stället om att förändra produktions- och transportsystemen. Men också att prioritera vår konsumtion på ett annat sätt. Exempelvis i form av ett bättre boende, med hel eller halvpassiva hus, i stället för låt säg 400 000 charterresor om året till Thailand. Där varje svensk bara under sin resa lämnar ett större ekologiskt fotavtryck efter sig än energiintensiteten/år för den arme genomsnittskines som nu i TV framställs som en lika stor eller större miljöbov än amerikaner och oss västerlänningar i stort…

Med vänsterpartiets sätt att se på livet blir det bäst med en arbetslös människa. Det vore bra om arbetslösheten ökade. Då har vi minst ”energiintensitet”. Egentligen borde partiet anklaga alla som arbetar, och åker till jobbet, för energislöseri. I rapporten är man dessutom indignerad över att männen äter mer ”rött kött” och därför trampar stort. Kanske inte så konstigt eftersom män har större fötter. Vi kanske ur global demografisk synpunkt ska prioritera folkslag med mindre kroppsbyggnad och mindre fötter? Rapporten glömmer dessutom helt att kvinnor statistiskt sett lever fem år längre än männen och hinner då äta en jädra massa mer. Även ”rött kött”. Kvinnornas längre livslängd gör att de lämnar en farligt massa mer ekologiska fotavtryck efter sig. Kanske vore det bäst med en politik där även kvinnors livslängd kortas så att den blir ekologiskt rimlig? Dessutom finns det 270 000 hästar i Sverige. Ofta levande leksaker för kvinnor. En massa ”rött kött” som inte ens lämnar efter sig mjölk och ost utan bara  bokstavligen släpper ur sig livsfarlig metangas -  dessutom lever de länge och vräker hela tiden i sig energikrävande foder…

Ironierna kan flöda.

http://www.expressen.se/polopoly_fs/1.1134465!slot100slotWide75ArticleFull/3447786819.jpg

Sätt som ett av villkoren för en gemensam rödgrön regering att denna ger klartecken för en gigantisk satsning på bra och gratis kollektivtrafik för hela Stockholmregionen – samtidigt som planerna på Förbifart Stockholm skrotas.

Vad vänsterpartiets gör är att förlöjliga alla som seriöst insett vikten av att ha ett genusperspektiv i sina analyser och i sina politiska förslag. I sin rapport pekar partiet på den vettiga slutsatsen att man ska prioritera gemensamma, kollektiva transportsystem. Bra. Gör då politik av detta.

Sätt som ett av villkoren för en gemensam rödgrön regering att denna ger klartecken för en gigantisk satsning på bra och gratis kollektivtrafik för hela Stockholmregionen – samtidigt som planerna på Förbifart Stockholm skrotas.

Det vore bra för kvinnor, för män och för miljön!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,SDS1,SDS2,SDS3,GP1,GP2,SVD4,DN3,

Reinfeldt – vår tids Sheriffen av Nottingham

Riv maktens

MURAR!

Snart får Fredrik Reinfeldt greppa EU:s ordförandeklubba och han vill därför få till stånd en sex månaders ”borgfred” med den Rödgröna Alliansens tre partier. Oppositionen ska sluta med att opponera. Något som sägs vara bra för Sverige. I går kväll var det därför en något vissen treklöver som vi fick se. Visst, Reinfeldt skulle få sin borgfred. Men man skulle inte lägga ner vapnen helt. Lite vapengny och lite vapenskrammel skulle det bli. ”En värdig debatt” där man inte skulle söka strid för stridens egen skull.

Reinfeldts medeltida retorik vill väcka gamla andar i våra sinnen till livs. Under hot från en yttre fiende ska det råda frid inne på kungens borggård. Under hans ordförandeskap, på samma sätt som när herremannen Göran Persson höll hov under sitt mandat, är det nu ”Sveriges intressen” som ska skyddas…

Med sin retorik om borgfred vill Reinfeldt tysta den opposition som aldrig ens börjat att opponera…

I sig är det lite märkligt. Vi är många som menar att oppositionen knappt har börjat att opponera och ändå vill regeringen att den ska sluta. Samma dag som den borgerliga alliansen vädjar om vapenvila berättar Reinfeldt vidare att svenska folket kan lägga ner alla förväntningar på höstens budget. Där finns noll att hämta. Ekonomin kommer att vara i spagat under många år och arbetslösheten kommer att förvärras. Samma dag drar Maud Olofsson också i gång med en förövning till Centerrörelsens kommande riksstämma och basunerar ut att partiet nu ska kämpa för ett ”Mini-Las”. Företag med upp till 50 anställda ska få göra undantag från turordningsreglerna. I dessa ska företagen när de vill godtyckligt få skicka av tio personer. En märklig borgfred. Där både slottsherrn och slottsfrun utlovar nya svärdshugg från maktens sida. I det Europa, i det EU som Reinfeldt ska leda, förvärras också den ekonomiska och sociala krisen. De begränsade miljömål som satts upp ifrågasätts. Under mars månad nådde den genomsnittliga arbetslösheten inom EU:s 27 stater 8.3 procent. På ett år har arbetslösheten ökat med 4 miljoner människor eller med 25 procent. Det som Reinfeldt spår för Sverige lär också gälla Europa i övrigt. Trettio miljoner arbetslösa år 2011. Det är den framtid som kapitalismens Europa erbjuder oss. Den sociala förödelse som detta innebär är jungfrulig mark för Europas storföretagare och cyniska kapitalister att fortsätta med sina attacker mot fackliga rättigheter och sociala trygghetssystem. De vill också fortsätta med privatiseringen av den gemensamma välfärd som erövrats.

Reinfeldt är vår nutida Sheriffen av Nottingham

Här kan inte råda någon borgfred! För alla tjänare, daglönare, grovarbetare  och menigt fotfolk bakom borgherrens murar liksom för alla oss andra fredlösa är Fredrik Reinfeldt en nutida Sheriffen av Nottingham. En förtryckare i tjänst hos överheten.

Våra ideal finns i friheten ute i Sherwoodskogarna. Bland Robin Hood och hans män ( I vår realtid är kvinnorna med i upprorsleden. Lady Marion, Robins älskade, har lärt sig att svinga ett svärd). Talet om borgfred är falskt. Fortsätter vi med den medeltida retoriken är det snarare så att Reinfeldt för sex månader ska leda en allians av Europas furstehus. Det är maktens borgar och dess murar som ska försvaras. Mot sina egna upproriska medborgare. Som författaren och samhällsdebattören Åsa Linderborg sammanfattat det som sker: ”Sedan tjugo år tillbaka pågår det en social kontrarevolution i Europa”. Tillsammans med Röde Will, Lille John, Broder Tuck , Robin och hans Marion, ska vi då storma maktens murar…

Att ta från de rika och ge till de fattiga är ett valspråk som gäller mer än någonsin…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen:DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVD3.SVD4,AB1,AB2,ETC,

Andra bloggare: RödaMalmö,Svensson,Jinge,Esbati,Ett hjärta rött,AlliansfrittSverige,

Vatikanen ett moraliskt träsk

Exkommunicera Påven

Den katolska kyrkans ledning i Vatikanstaten förnekar sig inte. Knappt har trycksvärtan torkat i artiklarna kring Påvens bedrövliga handlande i förhållande till den från svensk tv välkände negationisten Richard Williamson förrän nästa vidriga skandal seglar upp.

En ung brasiliansk flicka på nio år gjorde nyligen abort efter att hon våldtagits av sin styvfar. Flickan var gravid med tvillingar i 15e veckan. I Brasilien är abort förbjuden förutom vid våldtäkt eller om det föreligger risk för moderns liv. Ett läkarteam bedömde att flickans liv var i stor fara och utförde aborten. Nu har Vatikanen exkommunicerat(uteslutit) både flickan och läkarteamet ur den katolska kyrkan. De groteska prelaterna i Rom säger att de båda fostren hade rätt att leva och att det är mot Guds vilja. Vilken direktkanal till himlen de kopplat in sig på vet jag inte. Men Påven och de andra julgranarna praktiserar tydligen tankeläsning. Är det inte dags att den katolska kyrkans medlemmar kallar till stormöte med en enda punkt på dagordningen- exkommincera Påven och Kardinalerna. Moralens slälvutnämnda väktare i Rom vadar i ett träsk.

I media: DN1,SVD1,DN2,DN3,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Nej till alla åsiktstalibaner

-Ingen dikterar vad jag ska säga !

Johann Hari är en välkänd krönikör i den brittiska dagstidningen The Independant. När han sa vad han tycker om religiöst bigotteri och intolerans startade han kravaller i Indien och blev mordhotad.

Det handlar om ett nytt Rushdiefall. Det hela började med en krönika i vilken Johann Hari kraftigt försvarade åsikts- och yttrandefriheten som han tycker attackeras från många håll.

-Detta är vad som hände, skriver Hari. Min krönika tog fasta på en störande utveckling i FN.

-FNs ansvarige för Mänskliga Rättigheter har alltid haft som uppgift att undersöka regeringar som med våld fråntar sina medborgare den grundläggande mänskliga rättigheten till yttrandefrihet.

-Men det senaste året har en koalition av religiöst fundamentalistiska stater lyckats ändra hennes arbetsuppgift. Nu ska hon rapportera om «missbruk av yttrandefriheten » inklusive « förtal av religioner och profeter ». I stället för att försvara det fria ordet ska hon nu motsätta sig det, skriver Johann Hari och fortsätter.

-Jag skrev att det var ett tecken på hur religiösa fundamentalister- av alla slag- gradvis lyckats inskränka rätten att fritt diskutera deras tro. De hävdar att religiösa idéer är unika och inte kan diskuteras fritt. De ska i stället « respekteras »- underförstått att de inte får ifrågasättas. Så, när nu någon i FNs råd för mänskliga rättigheter försöker att diskutera stening av en « otrogen » kvinna, hängning av homosexuella, eller tvångsgifte mellan en tioårig flicka och en gammal gubbe, tystas de fysiskt med förevändning att det är « religiösa » frågor som det är « kränkande » att resa.

Johann Hari skräder inte orden när han går till storms mot den intolerans som tyvärr blir allt vanligare i öst som i väst.

-En religiös idé är inget annat än en idé någon fick lång tid tillbaka och hävdade att den kom från Gud. Den har ingen speciell status jämfört med andra idéer. Den är inte omgiven av elstängsel som ingen av oss kan krossa.

-Det var därför jag skrev : « Alla människor är värda respekt, men inte alla idéer. Jag respekterar inte idén att en man föddes av en jungfru, gick på vattnet och klev upp från de döda. Jag respekterar inte idén att vi ska följa en « Profet » som vid 53 års ålder idkade sex med en nioårig flicka och som beordrade avrättning av alla judar i en by som vägrade följa honom. Jag respekterar inte idén att Västbanken gavs till judarna av Gud och att palestinierna ska bombas och hunsas till att ge upp landet. Jag respekterar inte idén att jag en gång kanske var en get och en gång i framtiden kanske återuppstår som en gråsugga. När det krävs « respekt » för sådant så krävs det att man ljuger. Jag har för stor respekt för mänskligheten för att spela med i den charaden.

Farliga idéer brändes på bål av Inkvisitionen

Den hedervärda indiska dagstidningen The Statesman fattade tycke för Johann Haris krönika och publicerade den. Samma kväll samlades 4 000 ilskna muslimer utanför tidningens lokaler i Calcutta och krävde redaktörens och Johann Haris huvuden på ett fat. I stället för att avfärda fundamentalisternas upprördhet åtalade  delstatsåklagaren redaktören för att « medvetet ha velat kränka religiösa känslor » och Hari kommer också att arresteras om han åker till Indien.

Hur skulle det se ut om vi marxister skulle väcka åtal eller ta fram slagträna varje gång en reaktionär kallar vår Kalle Marx för massmördare ?

I sin krönika går Hari inte bara till attack mot religiös fundamentalism utan också mot den fega hyschande diskussionen här i väst. Det blir allt vanligare med argument som säger att man måste se till den kulturella traditionen och omgivningen för att bedöma stening, hedersmord och andra barbarier.

-Du bad om det, står det i mejl som Hari fått sig tillsänt. Det brukar man också säga till unga kvinnor i minikjol när de våldtagits. Respekten för andras idéer är ensidig. Kritik av religiösa idéer kan mötas med mordhot och fysiskt våld och det ska man försöka förstå. Alltså gäller det att införa en strikt självcensur över vad man skriver och säger. Gör man inte det då har man bett om bråk.

-Om någon kan fås att tro på den absurda idén att en osynlig helighet dikterade Den Eviga Oföränderliga Sanningen till en specifik person vid en specifik tidpunkt i historien och att den som ifrågasätter detta är Ondskan själv, då kan man också enkelt övertygas om att kräva dödsstraff för journalister, fria kvinnor och homosexuella som ifrågasätter Sanningen,skriver Hari.

-Jag vägrar att be om ursäkt för vad jag skrivit, säger han. Det vore att svika alla som drabbas av den religiösa fundamentalismens intolerans.

Johann Haris modiga försvar av det fria ordet är också vår sak.

Johann säger att enda sättet att försvara sig mot attacker på yttrandefriheten är att garantera ännu större yttrandefrihet. Det är också vår åsikt.

-Ned med alla fundamentalister.

-Ned med all intellektuell terrorism.

Andra bloggare:Svensson,Röda Malmö,Proletärbella,Jinge,Esbati,Motvalls,

Björnbrum,Motbilder,

I media: DN1,DN2,SVD1,DN3,Dagens Arena,SVD2,SVD3,SSD,SSD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Jag längtar arbetarrörelse, där barn jag lekt

”Jag längtar

arbetarallians”

Efter två dagars intensivt jobb med olika arbetsgrupper mötte den rödgröna oppositionen i går pressen. Budskapet var klart och entydigt:

”All framtida regeringspolitik ska först prövas ur ett barn- och jämställdhetsperspektiv”

Vi fick reda på att barnen ska få påverka politiken. ”Vi ska ha förslag när det gäller alla diskrimineringsgrunder”, understryker Mona Sahlin. ”Funktionshinder; ålder; etnicitet och sexuell läggning”, men också ”etnisk diskriminering” fortsätter hon.

Till sist fick vi också reda på att det egentligen är ”jobben” som avgör hur framgångsrikt dessa frågor kan drivas. ”En generell välfärdspolitik är det viktigaste verktyget för att motarbeta eventuell diskriminering”, menade Lars Ohly.

Den enkla frågan blir då varför partiledarkvartetten börjar i fel ända. ”Botten har gått ur för världsekonomin”, sa AB Volvos Leif Johansson nu senast. I december minskade företagets försäljning av tunga lastbilar med 98 procent. Regeringen Reinfeldt matar de svenska bankernas svarta korpar med den ena läckra godbiten efter den andra, men ändå vill de inte ens kraxa. Än mindre bygga bo.

Världsekonomin har kört fast och vi bävar alla för vad som ska komma. Vem står i tur att mista jobbet – eller huset. Vad ska hända med alla studenter, med sina dyra lån, får de inga jobb i morgon?

I detta läge väljer den rödgröna alliansen att vässa sina förslag när det gäller diskriminering av alla slag – samtidigt som dess partier ändå säger sig förstå att det i mångt och mycket är den generella välfärden som avgör om dessa förslag ska bli framgångsrika eller inte.

Skälet är uppenbart. Den opposition som nu träder fram är en rödgrön allians. Kanske inte med ett fullblodigt nyliberalt program. Snarare med ett småliberalt. Med recept från 1960-talet. Den rikare övre medelklassen ska inte stötas bort. Det kapitalistiska systemet ska inte angripas.

Men framförallt ska inte arbetarklassens synas. Arbetarklassens hjärtefrågor ska inte lyftas fram. Det är inte en Arbetarallians som formerar sig för att återerövra Arbetets värde. Det är inte den dröm många vänsterpartister hade bara för några år sedan om ”Arbetarpolitik och socialism” som ska bli verklig.

Mot denna bakgrund blir den starka ömheten för barn och alla andra utsatta människor bara ett bländverk för de avgörande klassfrågor, för de klassmotsättningar som man inte vill se eller skyndsamt dölja. Vi minns alla de långa åren med Göran Persson, med stödpartierna (v) och (mp), då klasskillnaderna ökade i Sverige och många utsatta grupper diskriminerades mer än förut. Drar man ner på anslagen till socialpolitiken försvåras arbetet mot diskriminering.

Så jag får fortsätta med att drömma om en arbetarallians med en krisplan  för jobben, välfärden och miljön som grund. En plan som sätter arbetare och konsumenter i centrum samt i rörelse för att tillsammans med folkliga organisationer, i första rummet i Europa, bryta med det marknadssystem som förstör så mycket av våra liv. Under morgonkvisten ( ute i skogen med hunden ) piggade jag därför upp mig med en omskrivning av Verner Von Heidenstams vackra ( trots att Strindberg kallade den för en pigdikt ) rader om hemlängtan. Så här uttryckte Heidenstam sin kärlek till natur och hembygd:

Jag längtar hem sen åtta långa år.

I själva sömnen har jag längtan känt.

Jag längtar hem. Jag längtar var jag går

- men ej till människor!

Jag längtar marken,

jag längtar stenarna där barn jag lekt.

Min lite modernare variant blev så här:

Jag längtar hem sedan många långa år

I själva sömnen har jag längtan känt

Jag längtar hem. Jag längtar vart jag går

- men ej till bländverk!

Jag längtar arbetarallians,

jag längtar arbetarrörelse, där barn jag lekt

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,AB1,

Ockupationen av Don Muang

De fällde en demokratiskt vald regering Ockupationen av Bangkoks två flygplatser är över. Men den politiska krisen är långt ifrån över. Efter Konstitutionsdomstolens beslut att upplösa regeringspartierna skulle Kungen tala i dag på sin 81-årsdag och sedan skulle parlamentet samlas den 8 december för att tillsätta en ny regering, men båda evenamngen är uppskjutna till obestämt datum. Spekulationerna om Kungens hälsa startade omedelbart eftersom det aldrig hänt förr att han inte talat till nationen på födelsedagen. Ur vilka partier den nya regeringens ministrar kommer att tas är oklart. De upplösta partierna har egen majoritet i parlamentet och hur militären och PAD ska undvika att det bildas en ny regering baserad på medlemmar ur dessa partier är det svårt att se. Kanske Kungen kommer att uppmana till att det bildas en nationell samlingsregregering. I så fall blir det så. För ingen i Thailand vågar gå emot Kungens önskningar.

Foto. Ronn Aldaman

Vill du komma i kontakt med Ronn för foton från Thailand skriv till benny.asman1@gmail.com

Någon riktig ”final showdown” blev det aldrig.

Organisatörerna av ockupationen var inte vänliga mot amatörfotografer

Ingen risk att bli störd av ankommande turister

Att komma in var inte lätt

Ankomsthallens golv fick duga till tuppluren

Även äldre lockas med till det anti-demokratiska PADs gula gäng

Det fanns de som inte ville bli igenkända

Och andra som visade musklerna

I media: SVD1,SVD2,ETC,DN1,SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Inför presidentvalet i USA (2)

Hockeymorsa gjorde mål.

Ska vi döma efter jubelropen i St Paul gjorde McCain rätt när han valde Sarah Palin till sin vice-presidentkandidat. I ett bara nio minuter långt tal lyckades hon galvanisera konventets delegater och kanske hela den kristna högern bakom McCain som presidentkandidat. Sarah Palin är en sjuhelsikes talare. Hon kan dra skämt och sparka motståndare i underlivet. Allt som de vita reaktionära delegaterna i St Paul älskar. Barack Obama har fått en tuff konkurrent om vem som kan väcka en publik till entusiasm. Hennes roll är klar. Den kristna högern som haft tvivel om McCain ska vinnas med Sarah Palins framträdande som djupt kristen flerbarnsmor med alla värderingar som krävs för att passera genom nålsögat.

Men sen är det stopp. För börjar man titta närmare på innehållet i järndamens tal till konventet tar det inte många sekunder att hitta det enda som fanns i överflöd. Högljudd populistisk demagogi. Det var allt.

Kamp mot ”eliten”

Det är märkligt att det i det republikanska partiet alltid funnits en ideologisk ådra som flödat av «den lilla medborgarens kamp mot eliten i Washington och den liberala pressen ». Palin använde nästan hälften av sitt tal till att spy galla över « eliten i Washington » och den så kallade liberala pressen. Liberal är ett av republikanernas favoritskällsord. Sarah Palin tillhör lika litet « småfolket » som miljonärerna i Washington. När hon kampanjade för att bli borgmästare i den lilla staden Wasilla med 7 000 innevånare spenderade hon 27 miljoner dollar. Tänk om en kommunordförande i en svensk småstad med 7 000 innevånare, skulle göra av med 230 miljoner för att bli omvald. Vägen ut genom bakdörren skulle bli mycket kort.

-Vi vanliga medborgare som inte bor i Washington, vi vet hur livet ser ut och att USA står inför stora faror ute i den hemska okända världen, kan budskapet samanfattas till.

Bara vitt så långt ögat når.

Det är som sagt märkligt när vi tittar lite närmare på de som leder GOP, the Grand Old Party. På konvetet var det vitt så långt ögat nådde. Bland de 2 380 delegaterna var exakt 36 stycken svarta personer. Det är det lägsta antalet på 40 år. Antalet dollarmiljonärer var helt säkert fler än 36. Antalet « latinos » finns inte angivet i amerikanska media men tittar vi närmare på filmerna och bilderna från konventet är de uppenbarligen också ytterst få.

Hur det ska gå den fjärde november finns det ingen kristallkula som kan spå. Vi ska inte döma efter jublet i St Paul för där fanns bara kören som redan vet hur noterna går. Sarah Palin spelade på det tuffa temat jag-kommer-från-landsbygden-och-vet-hur-en-slipsten-ska-dras.

-Vet ni vad skillanden är mellan en hockeymorsa och en kamphund ? Läppstiftet.

Skrattsalvorna dånade i hallen. Men jag själv som kommer från Timrå känner många hockeymorsor som är mera som godögda cocker-spaniels än surögda pittbulls. Kanske de i Alaska uppför sig mera som pittbulls. Vad vet jag som aldrig varit i Alaska. Sarah Palin har inte varit på många ställen heller. För att piffa upp hennes kännedom om utlandet berättar den republikanska kampanjledningen att hon varit i Irland, Tyskland och Kuwait. Att besöket på Irland bestod i en kort mellanlandning för tankning höll man dock inne med.

Inget om de fattiga.

Vid sidan av skämt, oförskämt och populistisk demagogi var det nio tomma minuter. Kvinnan som gillar att kalla sig folkets kandidat sa inte ett ord om kvinnans rättigheter, inte ett ord om de amerikanska minoriteternas problem och rättigheter, inte ett ord om de svårigheter som den ekonomiska krisen skapar för den amerikanska arbetarklassen och för de i djup fattigdom, inte ett ord om de snart 50 miljoner amerikaner som saknar en sjukförsäkring.

Jo, vi fick höra en lögn av enorma mått : -det republikanska partiet är miljöns bästa vän. Det ska borras efter olja och gas, det ska byggas många nya kärnkraftverk och rena kolkraftverk. Men det ska vara miljövänligt så det heter duga.

Hundslagsmål i sikte.

Konventet i St. Paul är över och paret McCain-Palin står i startgroparna. Det gör också Obama-Biden. Vilket tandem som går först i mål den 4 november återstår att se. Men tonen i den kommande valkampanjen anslogs av Sarah « Barracuda »Palin. Vilka som är de verkliga skillnaderna mellan de två teamen kommer jag tillbaka till i en senare blogg. Man måste spara något till morgondagen också. Min labrador och jag själv behöver frisk luft efter att ha lyssnat till talen i St Paul.

PS , I helgen bjuder vi på en text av vår kamrat Håkan Blomqvist, historiker på Södertörns högskola. I en spännande översikt berättar Håkan om hur och varför den Fjärde Internationalen bildades för exakt 70 år. En story att inte missa. Lördag och söndag.

I andra media:DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,DN3,DN4,

SVD3,AB2,AB3,Sydsvenskan2,SVD4,SVD5,DN5,SVD6,ST,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inför presidentvalet i USA

En dokusåpa från det politiska träsket.

När John McCain helt överraskande valde Sarah Heath Palin som sin vice-president förklarade svensk press att det var ett smart val som gav ny luft åt republikanernas kampanj och hopp om att vinna kvinnoröster för teamet McCain-Palin. Med Sarah Palin i racet kan McCain vinna över de kvinnor som valde Hillary Clinton men som inte visat större entusiasm för Barack Obama, sas det.

DNs ”stjärnreporter” i New York, Lennart Pehrson, skrev exempelvis:

-Republikanen John McCain tar ett djärvt grepp genom att utse Alaskas guvernör Sarah Palin till sin vicepresidentkandidat. Steget tas för att locka över missnöjda anhängare till Hillary Clinton samtidigt som det signalerar republikansk förnyelse och föryngring.

Hillarys kvinnor.

Men att McCain valde Palin har helt andra orsaker än de som Lennart Pehrson tror sig ha upptäckt. De kvinnor som ville se Hillary Clinton som president har bara det gemensamt med Palin att de har två x-kromosomer. Hillarys anhängare var framför allt vita storstadskvinnor med allmänna frihetsideal och en relativt progressiv feminism som grund. Sarah Palin är en högerradikal pingstvän som är emot kvinnans aborträtt. Ja, hon vill till och med i lag förbjuda abort efter våldtäkt och incest.

Nej, McCains kampanjledning, med den ökände bushhöken Karl Rove som chef, siktade inte på Hillarys kvinnliga anhängare. Måltavlan var i stället den kristna högern i USA som inte alls känt igen sig i John McCain. Mannen hade ju sagt sig vara för rätten till abort och de homosexuellas rättigheter. Risken att den ”evangeliska rörelsen” skulle bojkotta valen i november var överhängande.

Snabbt, nästan desperat val.

Upp till ett par dagar innan valet av Palin ville McCain ha Joseph Lieberman som vice-president. Men Karl Rove och andra republikanska hökar hotade McCain med uppror på konventet om ”storstadsliberalen” Lieberman presenterades. Enligt undersökningar som New York Times gjort skedde sedan valet av Sarah Palin i all hast. Utan att ens Karl Roves kampanjledning synat Palin i sömmarna. Det är möjligt att den gamle krigsveteranen McCain skjutit sig själv i foten.

Redan ett par dagar efter valet av Sarah Palin överflödar den amerikanska pressen av ”avslöjanden” som i mycket visar det träsk som är amerikansk politik. En privat familjeangelägenhet , som att Palins 17-åriga dotter Bristol är med barn i femte månaden, blåste upp till Orkanen Bristol i media. Den bigotta kristna högern är skandaliserad och det ska mycket till för att dessa gruppers första entusiasm över valet av Palin ska hålla i sig.

-Reformprofil ?

-Hennes reformprofil kan stärka ansträngningarna att skapa en bild av att det republikanska partiet har en ljus framtid…, skrev Lennart Pehrson i sin ”insatta” krönika.

Var Perhson hittat ”reformprofilen” står skrivet i stjärnorna om han inte tänkte på förbudet mot abort efter våldtäkt och incest. Andra förslag till ”reformer” finns inte i Palins register. Jo, jag glömde bort hennes förslag att ”kreationism”(undervisning om den bibliska skapelseläran) ska jämställas med utvecklingsläran i skolundervisningen. Däremot verkar hon älska att fotograferas med vapen i hand och helst med ett nedlagt djur vid fötterna. Att sitta på skinnet från en död grizzlybjörn verkar inte heller genera damen som på sin egen website jämför sig med järnladyn Margaret Thatcher.  Ett tag var hon till och med ledare i ett extremistparti som krävde Alaskas självständighet. Ett rättsmål är också på gång i vilket Palin anklagas för att under sin tid som guvernör i Alaska ha sparkat en politiker som enligt ryktena i sin tur efter påtryckningar från Palin hade vägrat att sparka hennes före detta svåger.

I väntan på att amerikansk politik eventuellt sak handla om politik får vi nöja oss med att följa dokusåpan med dagliga avsnitt fram till den 4 november.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

asmanbenny@gmail.com

I andra media: DN,SVD,Sydsvenskan,DN2,DN3,SVD2,Sydsvenskan2,AB1,AB2,Expressen,AB3,DN4,AB4,Expressen2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , Läs även andra bloggares åsikter om

Frankrike: Nya antikapitalistiska partiet…

Vi blir många  !

Första viktiga steget i bygget av ett nytt anti-kapitalistiskt parti i Frankrike togs helgen 28-29 juni. Då samlades 800 delegater från hela landet i Paris för att diskutera alla aspekter i detta unika partibygge.

En kort tillbakablick kan vara till hjälp. Det var under LCRs(fransk sektion av Fjärde Internationalen) sommaruniversitet 2007 som Olivier Besancenot lanserade idén att skapa ett nytt parti som inte bara blir  samma gamla LCR i nya fjädrar. Alla som ser sig stå till vänster om Socialistpartiet är välkomna var budskapet. Vid LCRs kongress i januari 2008 beslutade en klar majoritet att sätta idén i verket.

Samla erfarenheter

I dag sex månader senare finns det 300 arbetsgrupper i landet plus ett hundratal under bildande. Tillsammans handlar det om cirka 9 000 deltagare. När delegaterna samlades förra veckan var mer än hälften personer som aldrig varit med i LCR. Däremot saknar många av dem inte erfarenhet från kamp i olika sociala rörelser. Och det är uppenbarligen behovet att samla alla erfarenheter i ett nytt anti-kapitalistiskt parti som inte viker sig i kampen mot landets högerregering som motiverade delegaternas närvaro.

Arbetet under konferensen gjordes huvudsakligen i olika kommissioner. En kommission om etapperna i partibygget, om feminismens plats i partiet, om hur den ekologiska kampen placeras i klasskampen, och flera andra kommissioner.

Konferensens var ett stort steg framåt och den bekräftar att det vägval LCRs kongress gjorde i januari var riktigt. Utgångspunkten var att öppna dörrarna för alla aktivister från olika samhälleliga kampfronter , att priviligiera en mobilisering underifrån i stället för att vända sig till olika redan existerande politiska organisationer som redan under regionsvalen visade att de inte kunde komma överens om ett gemensamt agerande.

Kongress i januari

Konferensen valde en interimstyrelse på 60 personer, varav 23 från LCR, som ska leda arbetet med att förbereda en ny konferens i oktober och en grundningskongress i januari 2009. Innan dess kommer LCRs sommaruniversitet i augusti att helt ägnas åt NPAs framtid.

Redan nu finns det enighet om att NPA inte ska ha vare sig en partiordförande eller en generalskreterare. Det blir en kollegial ledning med flera språkrör. Vad partiet slutligen ska heta vet ingen ännu. Till kongressen i januari ska de lokala arbetsgrupperna lämna in sina förslag och sen avgörs frågan av en majoritet av kongressen.

I sitt 4-minutersinlägg sa Olivier Besancenot att partiet ska bli en « vänster som bekämpar kapitalismen, som är internationalistiskt, antirasistiskt, ekologiskt, feministiskt, ett parti som revolterar mot all diskriminering ».

Socialistpartiet oroat

Ségolène Royals socialistparti visar stor tveksamhet om hur det ska agera inför Besancenots enorma framgångar i olika opinionsundersökningar och NPAs självständiga plats till vänster om dem. Före detta premiärministern Jean Pierre Raffarin från högerpartiet UMP, sammanfattade socialisternas dilemma : « Vilken är partiets strategi ? Rättning vänster eller riktning centrum ? » Socialistpartiet har redan klart deklarerat att partiet är för marknadsekonomin och en slags socialliberalism. I grunden är partiledning överens med det flesta av Sarkozys motreformer och att det är riktning centrum som gäller är det ingen tvekan om. Men trycket från den kritiska vänstern till vänster om partiet oroar och de senaste dagarna har Ségolène Royal gått ut i hård retorik mot Sarkozys regering. Samtidigt säger PS att NPA kommer att spela samma roll som Le Pens Nationalfront under 90-talet då Le Pen vägrade stödja högern i omvalen mellan höger och vänster. Men jämförelsen haltar grovt eftersom LCR alltid sagt att den verkliga motståndaren är högern.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,