Inga mer skattepengar i militarismens käftar

Ingen solidaritet med rysk imperialism!

Så klart och djärvt inleder den ryska socialistiska gruppen ”Framåt”, Vepered, sitt tidiga ställningstagande när det gäller det senaste kaukasiska kriget. Gruppen bildades 2006 och har ett fackligt politiskt arbete i flera städer som Moskva, Petersburg, Samara, Saratov, Tyumen, och Novgorod. Det är naturligtvis en mycket delikat och svår uppgift, att i dagens Ryssland, gå emot den ryska chauvinistiska strömmen. Svårare än att här hemma gå emot Bildts hökpolitik och nu senast kampanjen för att mata den svenska militarismens hungriga käftar med mer skattepengar. Här har för övrig bloggen Svensson gjort ett besynnerligt ställningstagande. Jag har översatt dokumentet i sin helhet för att öka tillgängligheten för de svenska socialister som håller på att sätta sig in i frågan. Socialismen är en internationell rörelse. Hur ryska socialister förhåller sig till den egna imperialismen, till osseter och georgier, hänger ihop med hur vi här hemma förhåller oss till svensk militarism, som en del av EU:s väpnade styrkor. Vepered kommer att göra inlägg vid ett viktigt möte i Malmö i samband med ESF-mötet i Malmö nästkommande helg:

Möte i Malmö torsdagen den 18 september 18:00. Mötet äger rum i Borgarskolan i anknytning till European Social Forum (ESF). Bland talarna märks representanter för franska LCR/NPA, engelska SWP, norska Rött, ryska Vpered och Enhedslisten. Samt representanter från Socialistiska Partiet.

Här själva deklarationen:

”Rysslands härskande klass

är det stora hindret mot självstyre

Operation ”Med tvång till fred”, som varade i fem dagar, är över. Men denna militära konflikt kommer ändå att få en fortsättning, då i form av en ökad spänning i Kaukasusregionen. Även på den internationella scenen kommer spänningen att öka.

Från konfrontationens första timma, var rysk och internationell media fulla med uttalanden och försök att ge en förklaring till den nuvarande situationen. Men bara en liten del av alla dessa budskap, som fyllt media, ger en tillräckligt bra analys av vad som nu sker. Dels ser vi ensidiga patriotiska uttalanden, ofta hysteriska. Dels en annan extrem, en önskan att kunna anklaga alla de människor, som varit indragna i de militära operationerna, för alla moraliska synder. Vår uppgift som ryska socialister, är inte att bara i största allmänhet berätta om vår ståndpunkt, utan också att ge en marxistisk analys av situationen i syfte att ge ett alternativ till statlig propaganda av alla de sorter.

Till skillnad från de flesta, tänker inte vi välja mellan de bägge sidorna (Ryssland och Georgien), välja mellan vem som hade ”rätt” och vem som var ”skyldig”. Vi menar att bägge sidor kom till konflikten under hot. Det finns inget behov att diskutera vem som sköt först eller vem som provocerade. Bägge länderna har sökt militära lösningar och har därför inte använt sig av de politiska resurser som finns.

Det var inte den första och inte heller den sista gången, som vanliga människor blir till gisslan för intresset hos två olika imperialistiska grupperingar, där den ena innefattar Förenta staterna, Denna gång var det Syd-Ossetiens folk, vars rätt till självbestämmande blev handelsvara i konflikten. På samma sätt som den georgiska befolkningen, vilken redan hade utsatts för lidande av de ryska ”fredsmäklare” som inkräktat.

Det går inte att förneka att svaret från osseterna bara kan bli ett: Ryssland anses av den ossetiska majoriteten som en försvarare från etnisk rensning och våld från den georgiska regeringen. Denna hållning från Syd-Ossetiens fredliga befolkning, som fryser fast genom attackerna från den georgiska armén, är helt naturlig. De konkreta styrkeförhållandena på den internationella scenen och än mer svagheterna, i synnerhet för Georgien, hos den internationella arbetarrörelsen, innebär att den ossetiska befolkningen för närvarande inte har något annat försvar än den ryska imperialismens arméer. I den här situationen innebär kravet på ett tillbakadragande av de ryska trupperna från konfliktzonen, innan eldupphör, utan åtminstone preliminära arrangemang för att få till stånd en fredlig lösning, att ge bekymmer för Ossetiens befolkning; dess arbetare, dess gamla och barn.

Georgiska trupper på flykt undan den ryska insatsen


Från konfliktens första stund krävde vi klart ett omedelbart slut på de militära operationerna. Vi krävde att de ryska arméernas militära operationer i Syd-Ossetien, skulle begränsas till nödvändigt försvar, utan att gå över i ett krig med den fredliga georgiska befolkningen, som dog i Gori under ryska bombanfall. Vi förklarade bestämt att vårt ställningstagande inte hade något gemensamt med åsikterna hos högern och den ryska pseudovänstern som handlade i kamp för ”Den ryska statsfederationens intressen”.

Vi ger vår fulla och villkorslösa solidaritet med det ossetiska folket och vi ger vårt villkorslösa stöd för osseternas kamp för nationellt självbestämmande. Men vi vägrar att ge någon som helst solidaritet till den ryska imperialismen eller något som helst stöd för Putins och Medvedevs stat. ”

I pressen: Sydsvenskan1,SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,AB2,AB3,DN2.SVD4,

Andra bloggare: Trotten,Proletärbella,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Bildts ”Alla dessa dagar” – Sveriges malligaste blogg

”Den gamle,

hemmet och

storhetsvansinnet”

Jan Guillou läser alltid Bonniers tidningsdrake, Dagens Nyheter, med ilskna tjurögon. Vrångt bjuder han oss ibland på ett stående epitet, som det så fint heter, eller en kenning som vikingarna sa, alltså ett ständigt omdöme som alltid kopplas till huvudordet eller rentav ersätter detta. Därför skriver krönikören Guillou aldrig Dagens Nyheter utan bara helt frankt och mycket nedsättande: Sveriges malligaste morgontidning.

Med malligaste bloggen. Hisnande högdraget och högfärdigt.

Under den månad som krisen i Kaukasus har skakat världspolitiken har jag noga följt Carl Bildts blogg. Mycket noga, nästan petigt och omdömet kan bara bli. Här har vi Sveriges malligaste blogg!

Tonfallet är magistralt och malligt. Hisnande högdraget och högfärden löper som en blå tråd genom texterna. Mest handlar det om hur utrikesministern reser. Vi får följa med fram och tillbaka mellan olika flygfält – och äta oss igenom olika luncher eller supéer. Den ena, som det tycks, mer trist än den andra. En gång fick vi som läste bloggen sitta med utrikesminstern på en skyndsam utflykt med Franrikes ultramoderna höghastighetståg. TGV kallat.  ”Med kärnkraftsel! Koldioxidfritt!”, jublade då vår bloggare. Hur kul är det?

Ibland kan vi läsa att han blir intervjuad. Att han får komma med i anrika Financial Times, på grund av sin uppseväckande jämförelse mellan Ryssland och Nazi-Tyskland. Då får vi en känsla av en hund som får beröm för att han gjort som husse vill. Nyheten om att han själv, Carl Bildt, minsann, blivit intervjuad av  den brittiska finanstidningen, får räcka till en hel blogg.

http://www.hagnatorpet.se/img/FopN.jpg

För säkerhets skull. Jag vill inte skada ryktet för en trevlig

kennel. Hunden på bilden har inte någon som helst likhet

med utrikesministern.

När han skrev månadens malligaste blogg, på toppmötet i Bryssel 1 september, ställde han sig riktigt upp i katedern. Tonfallet var så förnämt att man fick en känsla av ett ironiskt självporträtt. En parodi. Lite av den gamle, hemmet och storhetsvansinnet:

”I mitt inlägg gjorde jag två strategiska observationer.

Den första var att tröskeln för Rysslands användning av militärt våld i sitt närområde har sänkts.

Den var med all sannolikhet låg i detta område – men det hindrar inte att slutsatsen förmodligen gäller generellt.

Den andra var att man inte längre automatiskt accepterar de gamla exsovjetiska gränserna om vilka man i början av 1990-talet var beredd att erkänna staters rätt till självständighet”.

På mitt gamla jobb, vid Volvo Lastvagnar i Göteborg, kanske man muttrade om samma sak vid morgonfikat. Men inte var det någon som tjôtade ”om strategiska observationer”. Kanske det lät så här:

- Jaha, då är ryssen i gång igen.

- Ja, dom har la gått för långt nu. NATO. Nu handlar det om olja. Då blir det hett.

- Ja, så var det väl Georgien som börja bomba som fan. Det går ju inte. Å så dom där jävla robotarna i Polen.

- Ja. Ryssland är tuffare nu. Han Putin är en hårding.

Märkvärdigare än så var inte med ministerns strategiska observationer. Eller snarare mindre märkvärdigt. Tjôtet på Volvo var mer skarpsinnigt, eftersom där gjordes hela ”fem strategiska observationer”. Mina gamla kompisar fick också med att konflikten handlar om energiflöden, NATOS:s offensiv samt Jaavasjkilis bombangrepp på sydosseternas huvudstad Tskinvali. Inte dåligt.

För övrigt har Bildts malliga blogg fått stryk från många håll. Hans likhetstecken mellan Ryssland och Nazi-Tyskland var dessutom så frånstötande, Ryssland förlorade 20 miljoner människoliv i kampen mot den tyska nazismen, att Bildt fick ”bädda om” i bloggens engelska  och mycket orwellska översättning. Jämförelsen gjordes mer generell.

I ett angrepp på Bildtens hökpolitik, på Svenska Dagbladets debattsida, berättar nu Leif Pagrotsky i ett bitskt inlägg att:

”Mot den bakgrunden blev resultatet av mötet med EU:s stats- och regeringschefer den 1 september något överraskande att man inte enades om några åtgärder alls riktade mot Ryssland. Det stannade vid kraftiga fördömanden och åtgärder till stöd för Georgien.

Vi vet nu att detta föregicks av hårda diskussioner mellan utrikesministrarna, där Sveriges utrikesminister Carl Bildt tycks ha intagit den mest hökaktiga positionen.

Anteckningarna från utrikes­ministrarnas möte den 13 augusti berättar att den högt ansedde franske ordföranden Kouchner vid flera tillfällen tillrättavisade Carl Bildt för det sätt han agerade på under mötet.”

Bildt fick bädda om, dra nattmössan över benan och ligga lågt. I hans senaste bloggar är tonläget uppgivet, lågt och milt. Vore man högerman och elak kunde man sagt att han nu låter som en kollobratör med ryssen. Så här kommenterade han i går Medvedevs och Sarkozys preliminära uppgörelse om ett ryskt tillbakadragande inom en månad (från det egntliga Georgien):

”I sak är det inte mycket man kan göra. Pansarfordonen står där de står - men steget därifrån till att mer formellt godkänna det hela är dock rätt betydande.”

En mycket klarynt strategisk observation. Men den saknar en dimension. På mitt gamla jobb, vid fikat, säger dom nog i dag:

”Ja då är la de klart. USA tog Kosovo och ryssen dom där länderna långt bort i stan.”

I pressen: SVD2,DN2,DN3,Sydsvenskan,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,AB1,AB2,AB3,SVD1,SDV3,DN1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

Georgien: ”Connection” Jerusalem och Tblisi

Strategiskt dilemma

”Israel ska vara stolt över sin militär som har tränat georgiska trupper”, sa Georgiens integrationsminister, Temur Yakobshivili, den 11 augusti i en intervju med Israels arméradio, alltså samma dag som det stod helt klart för alla att hans egna trupper krossats av den tunga ryska motoffensiven.

Vi minns väl alla Bagdad-Bob, som i TV inför en hel värld förnekade att amerikanarna lyckats med sin invasion, samtidigt som CNN live kunde visa hur amerikanska stridsvagnar rullade in i Bagdad. I den israeliska radion gjordeTemur Yakobshivili en repris genom att mitt i det katastrofala nederlaget hävda att en liten grupp georgiska soldater lyckats med att slå ut en hel rysk division ( en division kan räkna från 7 000 till 20 000 soldater ) !

Enligt den israeliska tidningen Haaretz fortsatte Tblisi-Temur sin sinnesförvirring med:  ”Ryssarna har förlorat mer än 50 stridsvagnar och vi har skjutit ner 11 av deras plan. I mantal har de lidit enorma förluster”, skröt han. ”Tack vare den israeliska träningen slår vi tillbaka ryssarna. Den georgiska militären är inte på reträtt utan förflyttas så som säkerheten kräver”…

Tusen israeliska militära instruktörer på ”permis” har hjälpt georgierna att

sikta på ryssar…

Radiointervjun blev en stor sak i rysk media eftersom Israels medverkan till att bygga upp Saakasjvilis nya moderna, chauvinistiska militär är ett mycket känsligt kapitel i Moskva – och i Jerusalem. Israel har tillsammans med framförallt British Petroleum starka ekonomiska intressen i den pipeline för olja och gas som skär genom Georgien för att sedan över Svarta Havets botten nå fram till Turkiet. Men man har också egna militärstrategiska utposter att slå vakt om. I södra Georgien finns två flygbaser som förberetts för att vara startfält för israeliskt bombflyg mot Iran. Avståndet är betydligt kortare än från Israel och man slipper de diplomatiska förvecklingar som oundvikligen blir resultatet om de egna planen tar sig fram i luftrummet över Jordanien/Irak. Historiskt finns det också starka band mellan den georgiska judendomen och den sionistiska statsbildningen.

Saakaslvilis georgiska minstär har starka band med Israel. Här träffar premiär-

minister Vladimer Gurgenidze en grupp ultraortodoxa judar med  en speciell

hyllning till ”Georgien,kungariket av Guds nåde”, från sin mycket omtalade

rabbin Shteinman.

I Israel finns det en stor och inflytelserik georgisk sfär med rötter i det gamla georgiska Kaukasus. I Saakasjvilis regeringsbildning finns flera judiska ministrar. Saakasjvili har själv ett hedersdoktorat vid Haifas universitet. Försvarsministern David Kezerashvili har exempelvis tidigare varit israelisk medborgare och talar flytande hebreiska. För att inte reta upp den ryske björnen alltför mycket har det militära samarbetet skett via ”privata” organisationer, företag och ”pensionerade” israeliska generaler. Över tusen israeliska instruktörer har samtidigt varit i Georgien och tränat Temur-Tblisis kommandosoldater. Supermodera droner har exporterats och försmädligt nog sköt ryssarna tidigare i år ner en sådan dron över Abchazien! Granater, raketer och klusterbomber ( samma som föll över Libanon ) finns också med på den georgiska uppköpslistan. Liksom specialutrustning för nattseende. De ”privata” israeliska instruktörerna har också bistått vid uppbyggnaden av den stora flygplansfabrik där georgierna byggt om sina rysktillverkade plan. Uppenbart har de ryska trupperna i Georgien haft rena julafton inne i de baser och militära centra som de tagit över. Här har de kunnat plocka ner, dissikera och ta hem mängder med avancerad modern amerikansk, fransk och israelisk militär teknologi. På nätet går rykten om att ryssarna bland annat kommit över Israels superhemliga signalsystem för sina tänkta bombräder mot Iran.

Utöver topphemligt material har ryssarna bogserat hem

de senaste modellerna av amerikanska humvees

Det som bromsat Israel för större vapenleveranser (det är USA och Frankrike står för merparten av Georgiens vapenimport) är bland annat rädslan för att Ryssland ska öka sina leveranser av moderna vapen till Iran och Syrien. Framförallt vill Israel att de ryska förhandlingarna med Iran om att sälja sitt hypermoderna luftvärnssystem S 300, ska avbrytas. Israel vill också att Ryssland ska fortsätta med sitt totala ointresse för det som på diplomatspråk kallas för ”palestinska frågan”. Med dessa strategiska skäl som grund har Israel tvingats att säga nej till en georgisk förfrågan om att köpa 200 stycken Merkavastridsvagnar.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

I Pressen: SVD1,SVD2,,AB1,AB2,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,Sydsvenskan2,DN1,DN2,

Sydsvenskan3,Sydsvenskan4,

Andra bloggare i frågan: Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Georgien: Så såg Saakasjvilis plan ut

”Osseter är avfall

som vi ska förpassa

ut genom Roki” .

Så vidrigt föll orden från Georgiens president 1991, Zviad Gamsakhourdia, när han med brutalt militärt övervåld 1991 försökta göra Syd-Ossetien ”Ossetenfrei”. Roki är då den fyra kilometer långa tunnel som förbinder det sydliga Ossetien med sina landsmän i ryska Nord-Ossetien. Tack vare Rysslands militära stöd åt osseterna gick Gamsakhourdias försök till total etnisk rensning om intet. Ett vapenstillestånd blev möjligt 1992. Ett chauvinistiskt Georgien misslyckades med att svälja minoritetsfolken osseter och abchazer.

Zviad Gamsakhourdias milis under inbördeskriget 1991-92

Micheil Saakasjvili, Georgiens nuvarande president, föresatte sig natten till OS-invigningen i Peking, att fullfölja det som hans råbarkade föregångare inte klarade av. Sent om kvällen den 7 augusti, klockan 23 30, inledde hans militär sitt blixtkrieg mot osseternas lilla huvudstad Tskinvali. Med granater, raketbeskjutning och flygbombning banade man väg för kolonner med stridsvagnen T72. Alla osseter som kunde flydde det helvete som bröt ut. En stor majoritet av den lilla folkgruppen tog sig i panik, genom just Roki, över till den ryska sidan.

Självklart var det inte denna folkfördrivning som EU:s toppmöte handlade om i går. I stället stötte och blötte de 27 ländernas statsöverhuvud olika förslag för att straffa Ryssland. Varför krävde man inte i stället att Saakasjvili skulle gripas och lämnas över till Haag som misstänkt krigsförbrytare? Gick det bra att fängsla Jugoslaviens Milosovic för folkfördrivning av albaner. Då går det naturligtvis lika bra att fängsla Saakasjvili för hans folkfördrivning av osseter.

Därför diskuterades inte heller frågan. Att EU håller sig med olika måttstockar för folkrätten är så pinsamt att man väljer att helt enkelt låtsas som om erkännandet av Kosova aldrig ägt rum.

När det gäller själva krigsutbrottet finns det i DN en exklusiv intervju med just Saakasjvili. Innehållet är högexplosivt. Kanske mer sensationellt än vad tidningen själv insett. I Michael Winiarskis intervju heter det:

Men var det inte Georgien som genomförde ett planerat anfall?

- De som planerade var ryssarna, som byggde en stor illegal militärbas i Dzjava, utanför Tschinvali. De förstärkte trupperna där, de tog in 50 ryska journalister till Tschinvali, de evakuerade kvinnor och barn. Och de hade sin propagandakampanj färdig, med prefabricerade påståenden om georgiskt folkmord, som västliga medier villigt svalde.

Såväl era kritiker som vänner säger att Ryssland hade gillrat en fälla som ni klev rakt in i. Anfallet mot Tschinvali serverade Moskva en perfekt förevändning att slå till med en massiv intervention.

- De skulle ha angripit oss i vilket fall som helst. Inom några timmar fanns 18.000 ryska soldater och hundratals stridsvagnar i Sydossetien. Alla deras styrkor var mobiliserade en vecka före attacken. Så vad kunde ha stoppat dem? Passivitet från vår sida? Nej, bara bestämt agerande från väst. De som talar om en ”fälla” försöker bara rättfärdiga sin egen overksamhet.

Saakasjvili medger angrepp

Här medger faktiskt Georgiens president att det var hans trupper som utlöste urladdningen. Carl Bildt kan nog läsa hans svar på ett annat sätt. Eller pränta ner något i sin bleka blogg om att Saakaslvili egentligen inte förstått vad som skett. För Bildt är fortfarande en av de få personer som vägrar att ge Georgien skulden för de inledande anfallen. Vad Saakasjvili nu säger är kort och gott: Vi visste att de var på gång att angripa oss, så vi slog till först. Han medger att Georgien inledde kriget. De utbrända georgiska stridsvagnarna inne i Tskinvali har naturligtvis inte bogserats dit i efterhand.

Uppenbart rullade inte de georgiska stridsvagnarna in i Tskinvali

på egen hand….

Samtidigt bekräftar detta vad vi skrivit tidigare i bloggen. Nämligen att Georgiens syfte uppenbart inte var att omedelbart ta över landsändan och Tskinvali. För då hade man inte bombat sönder allt vad sjukhus, ålderdomshem och administrativa byggnader heter. Syftet var heller inte att försöka stoppa de ryska trupperna. Då hade man enkelt kunnat försena hela den ryska hjälpinsatsen genom att bomba sönder just gräns- och bergstunneln Kori. I stället för att bomba tunneln var den georgiska strategin att förpassa osseterna ut genom tunneln.

Vad var då meningen? Ville inte Georgien ta över Syd-Ossetien? Jo, självklart. Men alltsedan presidentvalet i vintras, när Saakasjvili segrade med hjälp av ultranationalistiska löften om att ”återta” det man aldrig haft, nämligen Abchazien och Syd-Ossetien. Alltsedan dess har givetvis Ryssland förberett sig minutiöst för en snabb, kompakt och fullständigt ovillkorlig motoffensiv. Inledningsvis hade Moskva underrättelser och information som pekade ut Abchazien som Georgiens infallsport. Med sina hamnar i Svarta havet är området också av större vikt än det agrara Syd-Ossetien. Ganska sent förstod ryssarna att georgierna siktade på Tskinvali, men hann uppenbart förbereda sig väl för det senare scenariot. Vad menar Saakasjvili i DN-intervjun?

NATO förlösare

Självklart är karln inte så barnslig att han tror sig om att bara kunna rycka åt sig aldrig förr kontrollerade territorier ur labbarna från den ryske björnen. Inte heller att han ska få dem serverade på ett fat av tandemparet Medvedev/Putin. Nej, den strategiska planen var uppenbart att först driva ut osseterna med terror. Med hjälp av USA:s och Israels vapen och dess militära expertis, som i flera år försökt träna upp landets militära muskler, hoppades han sedan på att kunna klara ett mer utdraget ställningskrig, där Väst av humanitära skäl skulle tvingas att ingripa på hans och georgiernas sida. Med NATO:s hjälp skulle så ett Stor-Georgien bli verkligt. Någon form av vapenstillestånd och förhandlingar skulle komma till stånd, där osseterna på ett mycket passande sätt inte ens skulle vara kvar på ”spelplan”. Själva anfallet natten till invigningen av OS hoppades han att media och poltiker skulle tappa bort för att sedan hinna i kapp sig själva genom att blåsa upp georgiernas lidanden i desto större proportioner.

Nu gick det inte som spelaren Saakasjvili tänkt. Ryssarna var förberedda på attacken och svarade med full kraft, oerhört snabbt och med en sofistikerad logistik. Dessutom överraskade man fullständigt genom långa motstötar in mot georgiska militära baser, som snabbt utplånades. Mot sin vana gick dessutom den ryska armén ganska varligt fram. Georgiernas civila förluster blev därför inte så stora som Saakasjvili uppenbart hade räknat med. Fortfarande finns ingen annan siffra än 67 döda civila i det egentliga Georgien. Alltså inte fler än vad USA brukar släcka livet på var och varannan dag i någon av de länder som landet krigshärjar med granater, raketer och flygbomber.

Frågor? Kommentarer? Idéer?
Hör av dig. Inga mejl publiceras utan medgivande:

gotekilden@gmail.com

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,AB1,SVD1,Sydsvenskan,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Har Carl Bildt ”gått i barndom”?

- Som man bäddar

får man ligga

Har Carl Bildt ” gått i barndom”? Ja, mycket talar för det. I sin bleka blogg, ”Alla dessa dagar”, lägger han som utrikesminister ut ett inlägg om sin syn på Sveriges relation till Ryssland:

− Jag hör på radion att Rysland är irriterat på den linje vi har tagit mot det ryska agerandet.

− Som man bäddar får man ligga.

Men det Bildt skriver i bloggen stämmer inte med vad som sändes i radion. Rysslands ambassadör i Stockholm, som intervjuats av Ekot, är inte irriterad. Det är Sveriges Radio som drar den slutsatsen. Ambassadör Michail Skupov tycker däremot att Bildt är ”osaklig” när han jämför Rysslands agerande i Georgien med nazisternas ockupation av det tyskspråkiga Sudetområdet i Tjeckoslovakien. Skupov påpekar också att Bildt aldrig kommenterat Georgiens överfall på den sydossetiska huvudstaden Tskinvali. När ambassadören till sist får frågan om hur han ser på Bildts jämförelse, svarar han kort och gott att han ”inte vill använda några starka ord”.

Mer än så var det inte. Men Bildts barnsliga kommentar drar ändå rätt slutsats. Som man bäddar får man ligga! Men den ryske björnen har uppenbart bäddat ordentligt och sover gott. När USA och Bildt domderar om att isolera Ryssland kan det paradoxalt nog innebära att den ryske björnen just får lugn och ro i sitt revir. Som Boris Kagarlitsky skriver på Z-nets hemsida så skulle exempelvis ett beslut från väst att blockera Rysslands inträde i världshandelsorganisationen WTO bara bespara ryska industri från mer konkurrens. Framförallt nu när världsmarknaden rister rejält. Sak samma med ett eventuellt beslut från NATO ( något som Bildt och Sverige redan klubbat på sitt håll ) att vägra samköra en del övningar med ryssarna. Det skulle bara spara en massa kostnader för den ryska militären. Washington och London har också hotat med att undersöka de ryska rubelmiljardärernas tillgångar i de egna bankerna. Som socialist tycker givetvis Kagarlitsky att detta är en bra sak. Det kan ju sprida ljus över vilka och hur stora tillgångar som dessa miljardärer rövat från den ryska staten.

Den ryska björnen sover gott. Men Bildt har uppenbart gått i barndom. Han fäktar med sitt träsvärd till blogg och drömmer kanske om att en svensk korvett ska ta sig in i Svarta Havet, anlöpa hamnstaden Poti, för att där slå ut de förskansade ryssarna. Carl Bildt skulle då bli den som åt svenskarna klarade av den blodiga vedergällningen för Poltava.

Målning från slaget vid Poltava 1709 där svensken förintades av ryssen. En

mardröm som uppenbart plågat Carl Bildt under hela hans politiska gärning.

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,

I bloggvärlden: Svensson,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Georgien: Saakhasvhili i Stalins blodiga fotspår

Bytt är bytt

Kommer aldrig

mer igen

Från rysk sida är erkännandet av Abchasien och Syd-Ossetien en enkel historia. Här byts blindtarmsstaten Kosova rakt av mot de två nya blindtarmsstaterna i Kaukasus. Bytt är bytt. Kommer aldrig mer igen!

I Stalins gamla hembygd lever kulten av ”Lillefar” fortfarande. Här firar en äldre man förra
året Stalins 128:e födelsedag i den nu utsatta georgiska staden Gori, genom att kyssa ett
porträtt av arbetarmördaren.

Alla dessa tre stater har en sak gemensamt. De är för sköra och bräckliga som egna statsbildningar och kan i dagens värld inte leva på egen hand. Kosova är i praktiken en NATO-bas, där det politiska styret domineras av krigsförbrytare och den albanska maffian i Europa. De två nya randstaterna vid Rysslands södra gräns blir i praktiken delar av Ryssland, dominerade av lokala klanledare. Ofta med lönsam smuggling som viktigaste näring.

I den media som domineras av den ”västerländska kapitalismen”, ofta kallad det internationella samfundet, är reaktionerna blandade. EU:s tungviktare, som Frankrike , Tyskland och Italien, ”beklagar” mer diplomatiskt Rysslands beslut. Anglosaxare, som Bildt med Bush som sin ledstjärna, har ett högre tonläge, och vräker ur sig fraser om ”brott mot folkrätten”, ”beslut som destabiliserar hela Europa” mm. CNN och BBC säger att ”en hel värld är skakad”. Gemensamt för denna västliga imperialistiska kärna är ändå att det inte går att jämföra gårdagens beslut med de egna besluten om att erkänna Kosova.

Nej, det gör det naturligtvis inte. Kosova eller tidigare Kosovo har överhuvudtaget aldrig varit en egen statsbildning och har i modern tid, dvs under hela förra århundradet, innefattats i en statsbildning med serbisk dominans, eller serbiskt förtryck om man så vill.

Abchasien och Syd-Ossetien har däremot aldrig, i modern tid, dominerats av en georgisk statsbildning. Att de bägge regionerna formellt inordnades under det nya Georgien vid Sovjetunionens kollaps i början av 1980-talet förändrar inte bilden en enda pixel.

Stalinismens arv

Rötterna till dagens konflikt finns långt tillbaka i historien. I samband med det ryska tsardömets kollaps bildades Transkaukasiens Demokratiska Federativa Republik. I huvudsak var denna ettåriga statsbildning dominerad av Armenien och Georgien, men inneslöt också Abchasien och Syd-Ossetien. Ett nationellt motstånd växte här över i ett våldsamt uppror från de bägge mindre nationaliteterna.

Tusentals offer skördades under den häftiga konflikten, som frystes genom att hela regionen blev en del av Sovjetunionen. Josef Stalin, som själv var från dagens georgiska Gori, med ossetisk härkomst, bröt sedan under fyrtio år med allt vad marxism eller socialism heter, genom att bokstavligen likvidera de rörelser som förespråkade nationellt självbestämmande.

Kazaker, uzbeker, armenier, georgier, ukrainare, tjetjener samt dussintals ännu mindre nationaliteter, förvägrades varje eget styre. Svårt sjuk hade Lenin som sin sista politiska strid försökt stoppa Stalins förödande nationalitetspolitik och allierat sig med Trotskij, som liksom Lenin höll fast vid arbetarrörelsens grundprincip om rätten till nationellt självbestämmande. Stalins seger i den interna partikampen blev förödande. I en annan form, men med samma innehåll, fortsatte den sovjetiska stalinistiska byråkratin tsarismens hundraåriga förtryck av det ryska imperiets nationella minoriteter. Under Andra världskriget kunde de tyska nazisterna lätt hitta medlöpare från dessa så vårt nertryckta nationer. Ja, ”misstänksamheten mott ryssar” eller i värsta fall det gamla ”rysshatet” är det som göder nationalismen i dagens ryska randstater. Det ryska förtrycket, som skett i socialismens namn, har i dessa länder gjort det oerhört svårt att återupprätta den autentiska revolutionära marxismen. Stalinismens långa skuggor, med bland annat sitt minoritetsförtryck, gör givetvis att socialister även i våra länder ofta hamnar i skymundan.

1990-91 inbördeskrig i Georgien

Den georgiska statsbildning som georgierna försökte upprätta efter Sovjets kollaps var misslyckad från början. Abkaser och osseter ville inte vara med. Det gick inte heller för Tblisi att transplantera de främmande organen med huggknivar. 1988 bildades den mycket framgångsrika Sydossetiska Folkfronten. Men i tsarernas och Stalins fotspår blev svaret från Tblisi helt enkelt att förbjuda alla regionala partier. Osseternas replik blev att proklamera en egen Sovjetisk Demokratisk republik, helt suverän inom ramen för dåvarande Sovjet, eller USSR. Osseterna bojkottade georgiska val och arrangerade i stället egna. Men de senare olagligförklarades av Saavashilis mycket hårdhänte föregångare, den politiske råbusen Zviad Gamsakhurdia. Han upphävde också varje form av egen autonomi för sydosseterna, 1990.

Ett nytt krig blev oundvikligt, där den georgiska sidan fördrev 100 000 sydosseter till sina ryska grannar i Nord-Ossetien. Människor dödades urskiljningslöst. Byar brändes ner. Våld möttes med våld. Man beräknar att 1000 människor blev gränskrigets offer. 1992, fick den georgiska militären ge upp sitt annekteringsförsök, när den ställdes inför hotet av en fullskalig rysk hjälpinsats för sydosseterna. En vapenvila kom till stånd och under OSSE:s övervakning kom fredsbevarande styrkor från Ryssland, Georgien och osseter att tillsammans patrullera området. Ett uppdrag som fungerade fram till 2004. Då, i och med att Saakasvhili fick makten efter ”Rosenrevolutionen” och Eduard Shevardnadzes fall, inleddes en succesiv militär upptrappning från Georgiens sida. En upptrappning som förstärktes av USA:s och Israels forcerade uppgradering av den georgiska militären.

Nyliberalt bakrus

Efter några års lyckorus fick den nya georgiska regimen och dess nästan obscena nyliberalism en väldig baksmälla. Den laissexfairekonomi, som Saakasvhili importerat från sina år vid universitetet i Harvard, vidgade alltmer landets sociala orättvisor och klassklyftor. De som protesterade möttes med censur, vattenkanoner, godtyckligt våld och fängelse. För att klara sitt omval nu i februari 2008 vände Saakasvhili folks missnöje bort från den sociala krisen genom en hejdlös nationalistisk propaganda. Bland annat lovade han att äntligen se till att Syd-Ossetien och Abchasien kom under georgiskt styre. Abchasien, som var den miltärt svåra regionen att inta vågade han sig inte på i den första rundan. I stället blev det sydosseternas huvudstad Tskinvali, som samtidigt med att OS-elden tändes, kom att utsättas för ett blitzkrieg och en obarmhärtig orkan av flygbombningar, raketer och tung artillerield. En militär våldtäkt som alla utan Carl Bildt såg. Att Tsaakasvhilis regim var ute efter förstörelse och inte försoning visade sig bland annat i att man bombade ålderdomshem, sjukhus och universitetsbyggnader. När det gällde den fyra kilometer långa bergstunneln, Kori, över till det egentliga Ryssland, stod invasionsstyrkorna inför ett strategiskt val. Antingen kunde tunneln ha sprängts för att då ha stoppat det oundvikliga ryska svaret, eller kunde den få stå kvar, för att ge osseterna en möjlighet att fly. Valet blev folkfördrivning och en majoritet av osseterna drevs också över till Nord-Ossetien.

Så ser bakgrunden ut till gårdagens ryska beslut. Den västerländska kapitalismens företrädare och dess huvudmedia kan mässa sin litania om ”folkrätt” och ”internationella samfundet” bäst man vill, likt maskar på metkrokarna. Sanningen är en annan.

Bleka bloggen

Bildt som under åren efter förmåga medverkat till att skapa den nästan ikonförklarade nyliberalen, Saakasvhili, har nu fått fullt snurr. Han, som i sin Bleka blogg, Alla dessa dagar, ännu inte fått ner en stavelse om angreppet på Tskinvhali, han väjer nu för att rulla upp också dramat Kosovo, utan pratar i stället om att tiotusentals georgier jagats bort från Abchasien och Syd-Ossetien, för att sedan inte kunna återvända. Visst. Så har skett och självklart måste vi kräva av de nya staterna och Ryssland att dessa flyktingar ges en möjlighet till förbrödring/försystring och till en återkomst. Men vore det inte klädsamt om Bildt också i något sammanhang krävt att Israel skulle se till att de fem miljonerna palestiner som jagats bort från sitt eget land också skulle få återvända? I förrgår släppte Israel 200 palestinska fångar i en gest till sin politiske trojan Mahmoud Abbas, eller Abu Mazen. Vore det åtminstone inte på sin plats att Bildt kräver att de 9 800 palestinska fångar, som Israel fortfarande fängslar, ska friges?

Till sist en förundran. I tisdags slog Förenta Nationerna, alltså i någon mening det “Internationella samfundet” fast att USA dödat omkring 90 civila, därav 60 barn och 15 kvinnor, i en av sina eviga bombningar over Afghanistan. Huvudmedia moltiger. Bildt tiger. Samtidigt vet vi att den georgiska myndigheten räknat offren för Rysslands intåg till ”bara” 67 döda civila. Tala om dubbelmoral…

I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,Sydsvenskan,AB1,AB2,AB3,AB4,

Politiken 1, Politiken 2,DN5,DN6,

Hos andra bloggare: Svensson, Jinge, Trotten,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

”Blekansiktenas starka kvinna talar med kluven tunga”

TVÅ MÅTTSTOCKAR

Vi ser att Angela Merkel och Fredrik Reinfeldt är ute och vaskar runt i den berömda Harpsundsekan. Angela har med tysk noggrannhet spänt åt flytfästen rejält. Det är nog bra. Eftersom Fredrik artigt och belevat sköter den lilla rodden. Men egentligen är det nog så att förbundskansler Merkel ror betydligt kavatare än statsminister Reinfeldt. Åtminstone ror hon hem den egna väljaropinionen på ett bättre sätt.

Drottningen av Europa

Hade indianerna i mina ungdomsböcker tvingats att lyssna på Merkels presskonferens hade de vägrat att puffa fredspipa utan bara nickat åt varandra, vänt sig om i mockasinerna och försvunnit i skymningsljuset. De hade med en gång insett att ”Blekansiktenas starka kvinna talar med kluven tunga”

Före roddturen gick Angela Merkel på en presskonferens emot det ryska parlamentets beslut att Ryssland bör erkänna utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien som självständiga stater.

”Det är inte i enlighet med internationell folkrätt”, sa Merkel och tillade att hon förväntar sig att den ryske presidenten inte undertecknar beslutet.

Tyskland borde inte ens

viska om folkrätt

Det låter sig naturligtvis sägas. Den folkrätt som finns väger tungt i vågskålen och bör noga prövas av verkligheten och då vägas i förhållande till ekonomiska och politiska klassintressen. Men som sagt, inte ens det moderna Tyskland, borde i sammanhanget ha rätt att ens viska ordet internationell folkrätt. Vi kan ta det senaste exemplet för att visa att Merkel och andra västledare håller sig med dubbla måttstockar i frågan: Tibet. Saakasvhili flygbombade och drev bort majoriteten av sydosseterna från deras egen nation. Detta håller i stort alla vanligtvis så kallade aktade bedömare med om – utan Bildt. Vare sig vi pratar om Economist, Le Monde eller New York Times. Alla är de överens om att Georgien var ansvarigt för artilleri- och bombterrorn mot Tskinvhali. Det övergrepp som utlöste den senaste urladdningen. Säg nu att Kina, som svar på de nationella demonstrationer och upplopp som ägde rum, hade bombat sönder Lhasa till ruiner och drivit undan majoriteten av ursprungsbefolkningen till Nepal, i stället för att använda sig av den lågintensiva brutalitet som nu iscensattes. Inte hade Merkel – eller Bildt för den delen – då hyllat folkrätten och Kina, samt pratat om ett utökat stöd och militärt samarbete med den råkapitalistiska folkrepubliken?

Så slets Jugoslavien sönder

Ett övertydligt och verkligt exempel är Balkankrigen för några år sedan Tyskland var uppenbart den avgörande storspelaren och segraren när det gällde uppdelningen av Jugoslavien. Brott mot internationell folkrätt som kulminerade med de ”humanitära bombningarna” av Belgrad och andra delar av det som sågs som serbiska områden”. Noterbart var att Carl Bildts regering då utan minsta rodnad bröt mot allt vad internationell folkrätt hette. Han hade regerat sönder sig och sökte en utväg som internationell diplomat av något slag. Hans utrikesminister Margareta av Ugglas erkände på den tiden så många nya stater att hon inte ens visste vad de hette. Här nedan återges ett viktigt stycke från den värdering som jag skrev 1999. Den i sin tur var en del av en fruktbar diskussion/debatt som fortfarande torde ha läsvärde och som i sin helhet finns i Röda Rummet på nätet. Jämför alltså Merkels kluvna tungomål med verkligheten bara för några år sedan:

Först på 1960-talet började Västtyskland ta de första stegen i det som skulle bli ett trettioårigt projekt för att åter stycka Jugoslavien /…./ Så tidigt som 1982, vid ett besök i Bonn, fick Mate Mestrovic, ledare för den kroatiska separatiströrelsen, ett löfte från förbundspresident Richard von Weizäcker, att Västtyskland skulle kommat att stötta en kroatisk utbrytning. 1988 gav Helmut Kohl Franju Tudjman samma löfte och man började också att planera för den omfattande tyska vapensmugglingen till Slovenien och Kroatien. 1989 var vapenleveranserna verklighet. I Bayern upprättades också militära träningsläger för kroatiska specialstyrkor. När inbördeskriget i Jugoslavien bröt ut skickade Väst-Tyskland omedelbart militära experter till utbrytarrepubliken för att utbilda kroatiska enheter i bruket av mer avancerade vapensystem.

Den ”humanitära bombningen” av Belgrad

Vad som skett sedan var att Tysklands ekonomiska och politiska svaghet förbytts till styrka. Mililtärt saknade man fortfarande tillräckligt med muskler. Men Berlinmurens fall 1989 och Sovjetunionens sammanbrott gjorde att Helmut Kohl 1 juli 1991 offentligt kunde gå ut och deklarera att ”Tyskland bör få EU att gå ut och erkänna de bägge republikerna Kroatien och Slovenien” /…./ Men Helmut Kohls stora tyngd i EU gjorde att han vågade agera på egen hand och den 23 december 1991 erkände Tyskland både Slovenien och Kroatien. Den 15 januari kände sig de andra EU-staterna tvingade att följa efter. även Bildts utrikesminister Margareta av Ugglas följde den tyske kanslerns diktat. Slovenien och Kroatien bröt sig loss utan att framförallt frågan om framtiden för den stora serbiska minoriteten i Kroatien hade klarlagts. Det jugoslaviska inbördeskriget blev så ofrånkomligt.

Bleka bloggen snopen

För övrigt är Bildts bleka blogg uppenbart slokörad när det gäller Merkels besök. Angela Merkel är inte vem som helst utan ledare för den europeiska kapitalismens starkaste statsbildning. Europas drottning. Någon kung finns inte än. Berlusconi, Sarkozy eller Brown. Ingen av dem framstår ens som kronprins. Men Merkel är drottning och borde fått stor uppmärksam från Bildt. Men han skriver bara torrt att han träffat henne kort och diskuterat hur utvecklingen ska gestalta sig. Sedan heter det snopet ”Innan Fredrik och hon försvann i riktning Harpsund och ekan och annat”. Ja, han hade nog gärna rott själv och sedan varit med på ”annat”, dvs supén med Drottningen vid taffeln…

Märkligt att inte politiska journalister i huvudmedia noterat att Bildt och Merkel har olika synsätt när det gäller Ryssland. Bildt följer den anglosaxiska/baltiska axeln och söker konfrontation. Merkel följer EU:s linje som mer betonar dialog. Kanske var det därför Bildt inte var inbjuden till kvällens diskussioner? Kanske följer Reinfeldt en mer moderat linje?

I pressen: DN1, DN2, DN3, DN4, Sydsvenskan1, Sydsvenskan2, Sydsvenskan3, DD , Internationalen, SVD1,SVD2,SVD3,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Georgien: Olle Svenning (s) river på sista häcken…

Socialdemokratins svanesång…

Susanna Kallur stöp ledsamt nog redan på första häcken.

I sin ledarkrönika för Aftonbladet om det senaste georgiska kriget klipper Svenning elegant alla häckar. Men när han ska ta den sista och spurta i mål river han och rasar ihop till en pladuska på banan.

Svenning sjunger socialdemokratins sista svanesång…

Ja. Olle Svenning är en märklig krönikör. Trevlig. Mysig. Oftast skriver han med en del djupa insikter och han får ur sig det han vet i ett högt tempo, med ett drivet språk. Flyhänt tecknar han lokala miljöer, en viss atmosfär , olika menyer eller dofter, som får oss att gå vidare i texten. En ”gammal vänsterulk”, säger mer högersinnade partigängare i socialdemokratin och glömmer att det samtidigt alltid är hans uppgift, att med förhållandevis ”god lokalkännedom” om de socialister som söker alternativ till vänster om socialdemokratin, se till att angripa just dessa uppstickare.

I sin krönika om Georgien arbetar han på sitt gamla vanliga sätt . Han ger oss först en mustig och frän bild av det vilda och oljerika Kaukasus. Han gör en jämförelse med John le Carrés romaner och vi får möta svindlare och apparatjiks av alla de slag. Det kryllar av beskyddare, smugglare och sjaskiga lokala herrar som säljer sina råa tjänster. Där är illegala vapenaffärer. Framförallt är det en handel med olja som betalas med människoblod som hårdvaluta…

Fortsättningsvis klär han av de olika sydossetiska ledarna deras skitna kläder. Även det gamla sovjetväldets egen Tony Blair, Michail Sakkasjvili, störtas omkull från sin nyliberala piedestal. Även om Svenning glömmer att berätta att Saakasjvilis egen klan, med morbrodern Temur Alasania i spetsen som bossarnas boss, utgör ett av de mest korrupta nätverken i regionen.

Alla är skurkar

Det är efter denna måleriska analys, så rik på lokal atmosfär, som Svenning springer rakt in i häcken och faller pladusk ner i banan. Bara perifert får vi veta att sydosseterna trots allt är en del av en nation (600-700 000 människor ) som i århundraden kämpat för sitt oberoende och som aldrig i modern tid har varit kontrollerad av en georgisk statsbildning. I sin historieskrivning för NE sammanfattar Jan-Öjvind Swahn denna strävan som att: ”I såväl den ryssländska som den georgiska delen finns i dag en stark rörelse för ett enat Ossetien”. Inte med en enda stavelse berör han heller det uppenbara faktum att det är Saakasjvilis Georgien som den 7:e augusti inleder ett raket-, artilleri- och flyganfall mot Sydossetien och då framförallt dess civila mål. Här har Svenning för övrigt samma ”minneslucka” som Bildt. Se min förra blogg. De civila målen hade tidigare beskyddats av ryska och georgiska fredsbevarande styrkor under OSSE:s ledning. Hos Svenning sägs alla vara skurkar men till sist måste vi ändå villkorslöst hålla på den ena skurken:

Det fattiga, splittrade Sydossetien, olyckligt beläget där världen kämpar om olje- och gasledningar, ingår i ett större politiskt drama som ställer Georgien mot Ryssland. Den georgiske presidenten är knappast något demokratiskt föredöme men för närvarande har han blivit en symbol för en liten stat på väg mot självständighet. Dess oberoende, kanske rentav överlevnad, hotas med våld av en auktoritär stormakt. Stormaktsimperialism måste alltid och utan selektion fördömas. Dessa attacker kräver omedelbart motstånd och villkorslös solidaritet med den georgiske presidenten och hans land.

Hade Svenning inte varit så närsynt och så förläst på le Carré hade han mycket snart urskiljt ett större geopolitiskt drama än det som sker i de vilda bergen och de vackra dalarna mellan Tskhinvali och Gori. Här finns många nyanser, när det gäller tolkningar. Men upppenbart är det inte Georgien och Ryssland som står mot varandra i de våldsamma scener som utspelats. Visst. Så är det med stridscenerna och med den blodspillan vi ser.


Manus och regi av USA

Men manus och regi är i händerna på USA/Storbrittannien. Det är kort och gott den anglosaxiska världens kontroll över olja och gas som ska säkras. Saakasjvilis Georgien regisseras av Bush och den bästa tolkning jag sett av händelserna har ännu så länge gjorts av Michel Chossudovsky som i Globalresearch hävdar att:

Om målsättningen hade varit att återge Georgien politisk kontroll över den lokala regeringen, hade operationen ( Georgiens anfall ) skett på ett helt annat sätt. Då hade specialtrupper ockuperat de viktigaste allmänna byggnaderna, nätverk för kommunikationerna, regionala institutioner i stället för att lägga bombmattor över bostadsområden och sjukhus. För att inte tala om Tskhinvalis universitet.

Chossudovksys poäng är uppenbar. Georgiernas blixtkrieg mot Tskhinvali syftade till att förstöra staden för att på så sätt provocera fram ett ryskt militärt svar. Varför annars bokstavligen rasera grunden för ett eget styre? Med hjälp av egna förluster och ett humanistiskt nödrop över ”den fria världen” skulle sedan NATO kunna flytta fram sina positioner. Kanske hoppades också USA att på detta sätt få med Georgien i NATO, trots tveksamheterna från Tyskland, Frankrike, Italien mfl av EU: s huvudländer. Chossudovsky utesluter också nära nog helt att Saakasjvili inledde bombangreppen på egen hand. Om sedan det hela gått så bra är en helt annan fråga och där vet vi nog inte ännu det rätta svaret. Kanske var provokationen för iögonfallande, trots att vare sig Bildt eller Svenning såg den? Kanske svarade också ryssarna mer aggresivt och mer konsekvent än man hade tänkt sig? Kanske har USA ändå misslyckats med att vinna Berlin, Paris och Rom för sina egna – och Israels- ståndpunkter. Vi ska inte glömma att Israel har stora intressen i den enormt viktiga olje- och gasledning, BTC, som går genom Georgien ner till turkiska Ceyhan. I Israels strategiska planer för sin energiförsörjning och för vidarexport ingår också att koppla ledningen vidare från Ceyhan till den egna hamnstaden Ashkelon, där den sedan kan anslutas till det egna pipelinsystemet ända till Röda havet, för export ända bort till exempelvis Japan. Israel har också varit USA:s viktigaste partner när det gällt att utbilda den georgiska militären. Den flygplansfabrik norr om Tblisi som ryssarna bombat har haft Israel som en av sina byggherrar.

Socialismens sista svanesång

Nå. Oavsett om denna analys är riktig eller inte så kvarstår det faktum att Svenning inte vill vidgå vilka intressen som står emot varandra. Som socialister har vi givetvis ingenting mer till övers för dagens Ryssland än för dagens USA. Vad vi ser är faran för ett för oss socialister klassiskt rövarkrig mellan två kapitaliska statsbildningar. I kläm är dessutom den ossetiska nationen. Att då som Olle Svenning på socialdemokratins viktigaste ledarsida i bröstoner skriva att : ”Dessa attacker kräver omedelbart motstånd och villkorslös solidaritet med den georgiske presidenten och hans land” . Ja, det är att med pannan före rusa rakt in i den sista häcken – och att sen för alltid ligga utslagen på den politiska banan. Villkorslös solidaritet med Saakasjvili? I klartext ska då svenska trupper direkt flygas ner till fronten och börja slåss med ryssen. Här som under Första världskriget tar vi inte ställning mellan skurkarna. Vi går naturligtvis emot NATO överhuvudtaget och allierar oss med dem som bekämpar dess utvidgning. På samma sätt som vi är emot den tänkta amerikanska ”robotskölden” i Polen.. I sanning sjunger Svenning socialdemokratins sista svanesång. När det gäller sydosseterna och den nationella frågan kan vi socialister inte heller vara likgiltiga. Även om det i sista hand kräver mer kunskaper än de vi kanske har. Det krävs konkreta analyser av konkreta förhållanden, som Lenin en gång sa. För det finns inte en evig princip om den nationella frågan. Men jag har svårt att se att vi kan säga åt den överväldigande majoriteten i denna nation att den, på sina egna villkor, inte skulle få ta emot också ett militärt stöd från Ryssland. Ett stöd åt den ossetiska nationen får däremot inte betyda att det militära försvaret växer över i ett krig för den ryska statens regionala intressen i stort. Att här på läktarplats med utsikt främst över flödet via Internet, utan djupare insikter kunna sätta den gränsen är i dagsläget inte möjligt. Men Svenning må vara trevlig, men hans uppslutning bakom Bush och USA:s inmarsch i Kaukasus är vedervärdig och måste avvisas.

Här hedras en annan av socialismens dödgrävare. Stalin som

enligt forskarna var osseter, hyllas i sin hemby norr om

det georgiska Gori.

I annan media: DNI, DN2 , DN3 ,DN4, SVD1,SVD2,

SVD3, Sydsvenskan 1, Sydsvenskan 2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Carl Bildt: halläning; svensk; amerikan…

Med rysskräcken i blodet

Carl Bildt har rysskräcken i blodet. Ett politiskt arv i släkten sedan flera generationer tillbaka. Inte för inte är han sonsons sonson till den konservative militären, « junkern » och friherren Gillis Bildt. En barsk stamfader som var svensk ÖB eller riksmarskalk under åren 1884-90.

I sina yngre dagar när Carl Bildt 1984 gift sig med Mia, dotter till moderatledaren Gösta Bohman, lät denne undslippa sig en underbar formulering om svärsonen. Platsen var hans älskade ö i Stockholms skärgård. « Får du någon hjälp av Carl », frågade journalisten. « Knappast », blev svaret. « Han står mest hela tiden med kikare och spanar efter ryssen ».

Halläning, svensk, europé? Nej, halläning, svensk och amerikan!

I min egen ungdom fick jag inblick i hur djupt detta med « ryssen » kunde sitta. När min mormor gick bort flyttade morfar John Kildén hem till vår familj. Han levde med i vår vardag under mina tonår på sextiotalet. En underbar människa som delade med sig både av sitt efternamn och sina livserfarenheter. Trots sina år kunde han ibland daska ut några riktiga färgklickar omkring sig. « Humöret är det aldrig nåt fel på », sa pappa. Sextiotalets enorma envig i hockey mellan Sverige och Sovjet blev för honom riktiga urladdningar. Han var född 1880 och TV i sig var för honom en riktig sensation. Hockey var också något nytt. I hans lilla glasbrukssamhälle Surte, där hade han sett bandy, men aldrig den mer fysiskt aggresiva hockeyn. Efter Sveriges VM-guld i Colorado Springs 1962, blev Sverige den ständige förloraren i massor med hårda tvekamper mot « ryssen ». Sex silver, en brons och en fjärdeplats, blev det allt som allt under resten av decenniet. Inte ett enda guld. Min snart nittioårige morfar levde med i varje nedsläpp och jublade över varje svenskmål. Men när « ryssen » till sist tog hem de avgörande poängen med sin klappklapphockey. Ja. då slutade det flera gånger med ett väldigt tjong och brak i TV-rutan. Med full kraft hade då morfar vräkt sin cigarrlåda mot vår fina 21-tummare. TV :n klarade sig alla gånger. Men inte alltid Ritmesterlådan i rött bleck. Till stor förtjusning för vår boxerhane, Ray, sprack asken upp och cigarrerna rullade ut över golvet…

Det gällde att slå « ryssen »

Morfar John var nu inte så intresserad av själva hockeyn. Han ville framförallt att vi skulle slå « ryssen ». Han var ett barn av sin tid. En vänsterradikal liberal med stor ovilja mot all militarism. Mot brukspatrons önskan vägrade han exempelvis att skänka pengar till högerns kanonbåtsinsamling 1912. Men trots detta så fanns inympad rysskräck i det politiska arv han fått med sig. Det var därför det blev en för stor nesa att gång på gång få uppleva hur svenskarna fick bita i isen för rysssen. Nu var morfar barn när Gillis Bildt var ÖB och hans familj var inte heller konservativ utan frisinnad, som det hette. Ändå fanns « ryssen » där som de evige moståndaren, vilken det gällde att besegra.

Därför kan jag lätt föreställa mig hur den gamle Gillis Bildts skugga ständigt faller även över den moderne ätteläggen Carl Bildt. På åttiotalet gjorde han politisk karriär genom en serie möten i Sveriges regementsstäder, där han hetsade upp folk med sitt låtsaskrig mot ryssen i Stockholms skärgård. I dag sägs han ska mäkla fred i Kaukasus. Men ser då bara ryssar. Överallt ryssar och ryska vapen.

I skymundan för största delen av svensk media har Carl Bildt, som det nästan koleriske brushuvud han är, lyckats med en svår diplomatisk skandal i samband med Georgiens angreppskrig mot Sydossetien. Inte nog med att han varit fullständigt blind för både USA :s roll i stort när det gäller hela den oljerika regionen och för den militära inringning av Ryssland som NATO iscensätter. Nu senast med det polska beslutet om att tillåta amerikanska robotramper. Han har dessutom konsekvent vägrat att se Georgien annat än som ett offer för en brutal rysk militär övermakt. I sin bleka blogg, « Alla dessa dagar », kallade han Georgiens överraskande raket- och bomböverfall på Syd-Ossetien och dess lilla huvudstad Tskhinvali för « en långt gående ambition att återställa konstitutionella rättigheter ». Varför han inte använde samma tjusiga formulering för att förklara Milosevics miltära övergrepp mot kosovoalbanerna blir svårt att förklara. På ett tydligt sätt visade samtidigt hans kollega Alexander Stubb i Finland hur en diplomatisk slipsten ska dras. Gång på gång försäkrade denne att han, som ordförande för OSCE, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, inte tog ställning mellan parterna. Men ändå betonade han att Georgiens bomber inte alltid varit så välriktade :

”Jag fördömer bombangreppen på OSSE-byrån i Tschinvali, Sydossetien. OSSE:s representation i Georgien samarbetar intensivt med alla parter för att förlösa spänningen. Parterna bör respektera deras arbete och mandat. Jag är beredd att skicka mera OSSE-observatörer till Georgien så snart som situationen det tillåter.”

De ryska militärer som dödades av georgisk eld var enligt internationell rätt, fredsbevarande styrkor, OSSE:s manskap och godkända också av Georgien. Alexander Stubb, liksom EU:s franske ordförande Sarkozy, vägrade helt enkelt att utplåna den europeiska kapitalismens egna särintressen för den amerikanska hegemonin och köpte därför inte heller rakt av den genomskinliga propagandabild av krigsutbrottet som Georgiens Mikaheil Saakhasvili försökte sälja. Samtidigt är det naturligtvis ganska självklart att det inte går att medla om man bara rakt av kopierar den ena partens ståndpunkter. Som USA:s förre president Jimmy Carter sagt om George Bush och hans politik i Mellanöstern: ”Hur kan man göra anspråk på att medla när man bara intar den ena partens åsikter”? Carl Bildts problem är att han inte kan skilja på sin egen roll som utrikesminister och då företrädare för OSCE:S och EU:s fredsplan och sin egen privatperson som aktieägare och aktivist för USA:s räkning. För att inte tala om det blå blodet och den nedärvda rysskräcken.

Diplomatisk skandal

Bildts diplomatiska skandal kom den 9 augusti. I sin blogg talade han naturligtvis bara om det ryska angreppet. Men inte bara det. Han jämförde också otroligt nog Medvedev och Putin med Hitler och Ryssland med Nazi-Tyskland:

”Vi accepterade inte att Milosevics Serbien intervenerade militärt i andra f d jugoslaviska stater med hänvisning till skyddet av de som har serbiska pass. Och vi har anledning att minnas hur Hitler för lite mer än ett halvt sekel sedan använde just denna doktrin för att underminera och anfalla betydande delar av Central-Europa.”

En mer rättvis bild kanske hade varit att jämföra Saakhasvilis försök att rensa Syd-Ossetien från osseter med Milosevic försök att rena Kosovo från albaner? Men Bildts retorik måste dessutom ses i ljuset av att han ska vara en del av en fredsansträngning, av ett diplomatiskt försök att först få till stånd ett vapenstillestånd. Att då jämföra Medvedev och Putin med Hitler gör att Bildt ger intrycket av att ha tappat all sans och balans. Enligt georgiska myndigheter har den ”ryska ockupationen inneburit att 67 civila dödats i det egentliga Georgien”. Jämför man dessa 67 dödsoffer med de 20 miljoner ryssar som dog i kampen mot Hitlers Tyskland är Bildts retorik sannerligen ingen diplomatisk höjdare.

Uppenbart får krigsaktivisten Bildt under dagen hård intern kritik för sin blogg. För senare under dagen lägger han ut en ny version på engelska där han så försiktigt som det går försöker att sopa igen de värsta spåren efter sig. Milosevic är borta, men framförallt naturligtvis den politiska pariastämpel som sattes med Hitlers namn. Nu heter det i stället ”previous Germany” och ”previous Serbia”. Vilket naturligtvis inte sticker ut lika skarpt.

Men i sak är Carl Bildt lika fullt isolerad från sitt Europa. ”Halläning, svensk,europé”, kallade Carl Bildt sig själv på 80-talet. I dag vore en mer passande benämning: ”Halläning, svensk, amerikan”! Rollen som propagandist för Bush`s Irakkrig var inte tillfällig. Moraliskt är Bildt medansvarig för ett krig som kostat hundratusentals människors liv och tvingat miljoner andra att fly. Nu är han aktivist för samma regim när det gäller dess expansion in mot Kaukasus. Han ”går som barn i huset” hemma hos Saakhasvili, sa Birger Schalug talande nog i en TV-soffa och i Väst-Europa delas hans ståndpunkter bara av Gordon Browns England. Axeln London/Washington överlevde hjulbytet Blair/Brown…

I sin bleka blogg

I sin bleka blogg skriver Bildt besviket den 13 augusti, att ”det var en avmätt diskussion i Bryssel”. Hans fick helt enkelt på tafsen under mötet mellan EU:s utriksministrar. Men kan ändå trösta sig med att Englands frånvarande Milliband ringt honom under mötet…

I bloggen från den 17:e augusti träffade vår utrikesminister till sist sin kollega från Tyskland. Anteckningarna från den träffen ger inte heller sken av någon entusiasm från endera sidan Det blev ”en nyttig och trevlig kväll”, konstaterar Bildt lakoniskt. ”Det finns mycket att diskutera”, avslutar han kort. Ja, och mycket att diskutera fanns det nog. Så här entydigt uttalade sig Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeir samtidigt för DN:

Vi måste göra allt för att lindra de drabbades lidande och få till stånd ett varaktigt vapenstillestånd. Det har i ögonblicket högsta prioritet och därför ser jag ingen mening med att nu teckna en ”upptrappningens kronologi” och ur denna rikta anklagelser mot den ena eller andra sidan /…/ Jag står för en utrikespolitik där förnuftet spelar en central roll. Därtill hör insikten att Ryssland förblir en stor granne till EU och – vare sig vi vill det eller inte – en faktor i den europeiska politiken. Om detta är jag enig med förbundskanslern. Insikten betyder också att man inte bedriver någon utrikespolitik genom att ignorera Ryssland. Just de aktuella händelserna visar hur viktigt det är att försöka förmå Ryssland att spela en ansvarsfull roll, även om det inte alltid är enkelt. En lösning på Kaukasus-konflikten kommer inte till stånd utan eller emot Ryssland. Tvärtom – det gäller att hålla samtalskanalerna öppna till Tbilisi och till Moskva.

Bildt är helt enkelt mer amerikan än europé. Vilket redan den patetiska vängåvan till Bush/Rice i form av givarkonferensen i Upplands Väsby under våren underströk.

I andra media: DN1 ,DN2,SVD1,SVD2,AB1,AB2,

Politiken1, Politiken 2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Tutti frutti…

Veckan som kommer inleds med ett nytt möte i den så kallade G8-klubben, som består av USA,UK,Frankrike,Japan,Kanada,Japan,Italien och Ryssland.

Ingen nytt under solen…

De åtta statscheferna samlas i Toyako på ön Hokkaido den här gången. 21 000 poliser motade bort runt 10 000 demonstranter som fick nöja sig med att protestera sju mil bort från mötet på ön. Om det vore för mötets betydelse och innehåll är det inte ens värt att demonstrera.

Men demonstranterna har självfallet ändå rätt eftersom de åtta symboliserar den kapitalistiska marknadens diktatur över människor och natur.

Ja natur ska vi inte prata om. Inte ett enda beslut som går i riktning mot mindre utsläpp av växthusgaser kommer att tas. Redan i fjol beslutade ett G8-möte att ” seriöst överväga ” utsläppsnormer. Mer blev det inte. I morgon och tisdag beslutar  man endast att inte besluta om något utan hänvisar till att det ska hållas ett klimatmöte i Köpenhamn nästa höst. George W. Bush insisterar som vanligt på att USA inte kommer att acceptera några utsläppsnormer så länge inte Kina och Indien också går med på långsiktiga mål för utsläppen. Avslutningsdeklarationen säger att utsläppen av CO2 ska halveras till 2050. Men utgångsnivån är i dag och inte nivån 1990 som IPCC rekomenderar. Inga mellanmål sattes upp så det finns all anledning att ta pratet om halvering till 2050 som just prat. Speciellet med tanke på det antal kolkraftverk som Bush redan beslutat om.

Tvinga arbetslösa ta vad som helst…

Den holländska regeringen antog i dagarna nya extrema direktiv för behandlingen av landets arbetslösa. Den arbetslösa person som inte hittat ett nytt arbete efter ett års arbetslöshet ska tvingas att acceptera vilket arbete som helst som erbjuds oavsett personens kvalifikation och karriär.

-En advokat blir en bra jordgubbsplockare, skämtade en av landets dagstidningar.

-Det är enbart genom att arbeta som man deltar korrekt i det sociala livet, säger arbetsministern Jan-Piet Donner. Utmärkt. Sätt alla kupongklippare och börssurfare att diska i Harlems lusiga restaurangkök. Det finns cirka 236 000 lediga jobb i landet, de flesta halvtidsjobb i servicesektorn.

Anpassningen av den holländska arbetsmarknaden till kapitalisternas behov har gått mycket långt. Inte mindre än 40 procent får nöja sig med halvtidsjobb. Bland kvinnorna är siffran katastrofal. 70 procent av dem halvtidsjobbar, främst på grund av den urusla daghemssektorn.

Men regeringen är inte riktigt nöjd ännu. Den vill tänka över om ettårsregeln för de arbetslösa inte ska minskas till sex månader. Pensionärerna ligger också illa till. Det finns planer på att höja pensionsåldern från 65 till 67 år. Alla dessa åtgärder stöds av det socialdemokratiska partiet som sitter i koalitionsregeringen. Endast vänsterpartiet SP säger nej till hela paketet.

Köptes Betancourt fri?

Knappt hade Ingrid Betancourt njutit färdigt av sin första dag i frihet på sex år så böjade det spekuleas om att hon köpts fri för 20 miljoner US$. Kanske, kanske inte. De uppgifter som lagts fram verkar inte speciellt tillförlitliga och har lite av ” surt sa räven ”. över sig. Själv tror jag att FARC grundlurades och att rörelsen tappat både riktning och mål. Finansiering av verksamheten har blivit ett mål i sig och metoderna allt mer avlägsna från sociala och politiska syften. Fidel Castro var oväntat hård i sitt fördömande av FARC.

-Inga civila ska tas som gisslan och hållas fånge i djungeln, sa den gamle till pressen. Samma sak gäller Hugo Chavez som kraftigt uppmanade FARC att ge upp den väpnade kampen.

Knesset saboterar…

Det israeliska parlamentet Knesset röstade i veckan igenom ett lagförslag som saboterar alla förhandlingar med Syrien om ett återlämnande av Golanhöjderna. Lagen, som ska ska gå till omröstning två gånger till innan den antas, innebär att inget återlämnande av Golan kan ske utan en folkomröstning eller ett beslut i Knesset med 2/3 majoritet. Golanhöjderna ockuperades av Israel under kriget 1967 och sedan dess har 20 000 israeler bosatt sig där. Där bor också 18 000 druzer som bevarat sin syriska nationalitet. Att Isreals zionisthöger skulle vara beredd att överge Golanhöjderna och evakuera de 20 000 verkar helt uteslutet sett till det politiska läget. Oavsett vilka avsikter Olmert har med de aktuella förhandlingarna med Syrien har nu Knesset lagt ett stort hinder i vägen för ett fredsavtal mellan de båda länderna.

Fler arbetslösa…

OECDs utsikter för arbetslösheten under de närmaste åren är ingen munter läsning. De rikas klubb skriver att en miljon kommer att förlora sina arbeten under 2008 och att det blir ännu värre 2009. Den kris som startade med ruttna bostadslån i USA har nu spritt sig till nästan alla ekonomiska aktiviteter. Och än en gång är det de arbetande som får betala priset för den galna finansvärldens allt mer hårresande spekulation i allt från bostäder till råvaror.

Inför 2009 räknar OECD med följande arbetslöshet :

OECD som helhet : 6.0 % eller 34.8 miljoner personer

Spanien : 10.7% eller 2.5 miljoner personer

Frankrike : 7.6 % eller 2.1 miljoner personer

USA : 6.1% eller 9.5 miljoner personer

UK : 5.8% eller 1.8 miljoner personer

Att USA befinner sig i en recession verkar helt klart. För sjätte månaden i rad ökade arbetslösheten och sedan första januari har något över en halv miljon förlorat sina arbeten. Antagligen är den verkliga siffran betydligt högre därför att i USA försvinner folk mycket snabbt från listan över arbetslösa. De som inte tror att det finns några jobb att få försvinner ur statistiken när de inte längre aktivt söker arbete.

I media: SVD,

Andra bloggar: Svensson,Proletärbella,Jinge,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,