Category Archives: EU

Bluffarnas Konung

Posted on by
1

Sarkozy tar ut högersvängen

.

Nicolas Sarkozy samlade i söndags sina anhängare till stor show i den lilla staden Villepinte nära Paris. Hans parti UMP hade hyrt in sju snabbtåg och massor av bussar som skjutsade supportrarna gratis från alla hörn i femkanten Frankrike.

.

Ett starkt Frankrike. Sarkozy missar inte en chans att spänna kindmusklerna.

.

-Ett starkt Frankrike, lyder presidentens valdevis. Glömda är alla vallöften från 2007 om mer köpkraft och jobb, eftersom arbetslösheten fördubblats och reallönerna minskat under Sarkozy fem år vid rodret. Inget att skryta om precis.
I stället gjorde Sarkozy klart inför de 50 000 som tog sig till mötet i Villepinte att gamla recept ska prövas igen. Inför valet 2007 lyckades bluffmakaren Sarkozy med en räd långt in i Le Pens tassemarker. Med en främlingsfientlig retorik, med löften om att ”rensa upp i förorterna med högtrycksspruta” och andra direkta angrepp mot invandrade i landet lyckades han att vinna över en stor del av Jean-Marie Le Pens väljare och slå ut Socialistpartiets kandidat Ségolène Royal med knapp marginal.
Inför årets val har Marine Le Pen lagt om kursen för Nationalfronten och centrerat propagandan kring ett tema om Frankrike först. Le Pen säger att Frankrike ska lämna EU, avskaffa euron, införa tullar och annan protektionism för att ”producera franskt i Frankrike”. Bland människor som drabbats av arbetslöshet och nedläggningar slår Le Pens program an. Inför valets första omgång den 22 april ligger hon igen på strax under 20 procent. Hotet om att Sarkozy inte ska gå vidare till andra valomgången och där ställas mot François Hollande är inte negligerbart.

.

Det förklarar den totalt sanslösa retorik som Sarkozy utvecklade inför den stora massan av anhängare i Villepinte.
-Det är för många utlänningar i Frankrike, dundrade häxmästaren och kittlade den rasistiska ådran i salen och lovade att invandringen ska minska från nuvarande 180 000 personer om året till 100 000.
För att ge mer tyngd till högersvängen släppte Sarkozy en bomb som ingen väntat sig.
-Om inte EU ser till att hålla bättre koll på invandringen till Schengenområdet kommer Frankrike att dra sig ur Schengenavtalet tills det omförhandlats, dundrade den gode Nicolas i hopp om att vinna lite röster och att hans ord sedan skulle glömmas.

.

Minsta lilla bluff är värd att testa.

.

För ett mer öppet röstfiskeri än detta kan man inte tänka sig. Ingen med vettet i behåll kan ta honom på orden. För vad är innebörden i hans ord om de ska omsättas i handling? Jo, att stänga landets gränser, återanställa tull- och passpersonal, sätta upp nya spärrar vid varje gränsövergång och kontrollera alla som vill ta sig in landet som turist eller arbetssökande. Det kommer inte att ske. Men det är inte heller meningen. Det handlar bara om en grov retorisk högersväng i hopp att vinna över röster från Le Pens ytterkanter.
Det är en högergir som riskerar att sluta i diket. Man kan lova mycket mellan himmel och jord i en valkampanj. Men inte allt. För då kan centrifugalkraften ta ut sin rätt.

.

Media: DN1,SVD1,SR1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

När sunt förnuft är oförnuft

Posted on by
15

 

Förutfattade meningar om skatter

.

I går hamnade jag i en livlig diskussion men en vän om skatter och konsumtion. Kvällen innan var det debatt på franska tevekanalen Antenne2 mellan Nicolas Sarkozy och Laurent Fabius, ledare i Socialistpartiet och före detta premiärminister under president Mitterrand.

.

Laurent Fabius och Nicolas Sarkozy i debatt på tevekanalen Antenne2

.

I debatten frågade Sarkozy hur socialisterna skulle bära sig åt för att öka konsumtionen och samtidigt öka skatterna för de bäst ställda i samhället. En retorisk fråga som av någon anledning Fabius inte besvarade ingående.
Samtalet med min vän tog plats i mitt schackcafé dit jag går en stund nästan varje eftermiddag. Det är en av många ”lyxiga” vanor man kan offra sig som pensionär här i Bryssel. Jean-Claude, som han heter, tyckte att Fabius var usel och slog självsäkert fast att ”det är ju självklart att man inte kan öka skatterna och konsumtionen samtidigt”.
Sunda förnuftet säger att så förhåller det sig ju. En person som stoppar en del av sin lön i madrassen kan inte samtidigt öka sin konsumtion. Den ”logiska” överföringen av samma resonemang på samhällsnivå är däremot helt ologisk. Samhällsekonomin och familjeekonomi är inte samma sak.
Så till frågan: Kan man öka skatterna och samtidigt öka konsumtionen? Svaret är ja, och egentligen är det hela mycket enkelt.

.

Nej, skatt är inte stöld. Utan skatt , inget samhälle.

.

Först frågar vi oss vad som händer om de välbeställda inte beskattas mer eller får ännu lägre skatter, vilket varit trenden i hela världen de senaste decennierna? Anta att den rikaste tiondelen av alla hushåll får behålla 100 kronor i stället för att betala 100 kronor i skatt till stat och kommun. Vad kommer dessa välbeställda hushåll att göra med hundringen? Alla ekonomiska data visar att de inte kommer att köpa varor och tjänster för beloppet. De har redan tillräckligt med pengar för att köpa vad de behöver. I stället hamnar hundringen i bästa fall på ett sparkonto där banken i sin tur kan låna ut samma hundring till en produktiv verksamhet. Men med tanke på hur dagens finansvärld ser ut är det nästan säkert att hundralappen hamnar på börsen eller i någon annan spekulativ verksamhet som i stället för att bidra till tillväxt skapar finansbubblor, krascher, recession och ökad arbetslöshet.
Vad händer om staten tar hand om de hundra kronorna? Eftersom en statsbudget för det mesta går jämnt upp eller med underskott innebär det att hela hundringen på nytt hamnar i omlopp. Staten har ingen madrass där pengarna försvinner från marknaden. Den största delen av hundralappen kommer att användas till att betala tjänster och varor som staten inhandlar. Den delen går alltså direkt tillbaka till den privata sfären.
En stor del används till att betala statligt och kommunalt anställda. De flesta av dessa tillhör inte den välbeställda tiondelen i samhället och därför kommer en mycket stor del av deras löneandel i hundringen att direkt spenderas på varor och tjänster.
En annan del av hundralappen kommer staten att dela ut i form av sociala transfereringar till de i samhället som annars skulle betraktas som fattiga, det vill säga leva av en inkomst under 60 procent av medianinkomsten i samhället. Medianinkomsten är inkomsten precis i mitten bland exempelvis 1000 inkomsttagare.

.

I Bryssels centrum ligger Halles St-Géry där jag träffar vänner.

.

De sociala transfereringarna till fattiga hushåll anses av alla ekonomer gå direkt till konsumtion eftersom dessa familjer inte tjänar tillräckligt för att tillfredsställa sina grundbehov ens. Det är inga smulor vi talar om. Enligt SCBs statistik är det nästan var fjärde familj som skulle hamna under fattigdomsstrecket om inga sociala transfereringar existerade. Efter de sociala transfereringarna är det i stället ”bara” 12-13 procent som hamnar under 60-procentsstrecket. ”Bara” skriver jag eftersom det är en kraftig ökning av fattigdomen jämfört med cirka 9 procent i slutet av 90-talet. En viss nyliberal politik har gjort sitt. De rika har fått lägre beskattning med ursäkten att det skulle stimulera investeringarna, jobbskapandet och tillväxten. Vi har nu en facit över den borgerliga och socialdemokratiska voodooekonomin.
En bit av hundringen blir kvar och används till utgifter som inte stimulerar produktionen av varor och tjänster. Bland annat till alldeles för höga löner till generaldirektörer och andra topptjänstemän i staten. Till sist går en del gå av hundralappen till att betala räntor på de statliga obligationer som de rika kunnat köpa med de skattelättnader de skänkts det senaste decenniet.

.

Det mesta av statens utgifter går direkt tillbaka till privat och offentlig konsumtion

.

Nu ser vi att den hundralapp som de rika skulle ha använt till improduktiv spekulation i stället på nytt hamnar på marknaden som köpkraft om den dras in som skatt och sedan omfördelas via statens utgifter.
Min vän Jean-Claude lät sig inte övertygas. -Äsch, det kan väl vem som helst förstå att man inte kan öka skatterna och samtidigt öka konsumitonen, insisterade han förnumstigt. Det är svårt att skilja på hur in och ut i den egna plånboken inte är samma sak som in och ut i statens affärer.
Jag får nog plocka fram lite hårddata om de sociala transfereringarnas effekt här i Belgien och dunka dem i schackcaféets bord nästa gång vi ses. Schack och Matt.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,DN4,SVD3,SVD4,SVT1,AB1,AB2,AB3,DN5,SVD5,SVD6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Marine Le Pen i fransk TV

Posted on by
Reply

 

Nyheter och gammal skåpmat

.

I går kväll fortsatte den franska presidentvalskampanjen med ett en och en halv timme långt program med Marine Le Pen ställd inför en frågepanel av ”vanliga medborgare” och professionella journalister.
Som vanligt när pappa eller dotter Le Pen uppträder inför publik blev det livat i holken som fransmännen skulle säga om de kunde tala svenska. Debatten ingick i tevekanalen TF1s presentation av samtliga presidentkandidater inför den första valomgången den 22 april.
Marine Le Pen tog tillfället i akt att puffa för Nationalfrontens nya ekonomiska program samt naturligtvis den gamla vanliga hetsen mot den invandrade befolkningen. I flera decennier har Nationalfronten använt ett populistiskt budskap om den nationella självständigheten och faran med ”massinvandringen”, underförstått av araber. Men trots den ständiga propagandan om de små företagarnas problem att överleva har Jean-Marie Le Pen aldrig tagit avstånd från nyliberalismens globalism.

.

Med bredaste smilet och ett lättsamt uppträdande skyler Le Pen över främlingsfientligeheten.

.

I går la Marine Le Pen fram partiets nya program för en protektionism som ska skydda Frankrikes småföretagare i konkurrensen med omvärlden och skapa ”franska arbeten till franska arbetare”.
Debatten i TF1 var en skicklig uppvisning i Marine Le Pens oratoriska kapacitet och förmåga att ”tala direkt till folket” som hon ständigt anklagar de andra för att inte göra. Ändå var det en klar skillnad i hennes svar till ”de vanliga medborgarna” och de utvalda journalisterna. De senare sopade hon nämligen golvet med. Fem så kallade ekonomijournalister fanns på plats. Alla helt övertygade nyliberaler och övertygade anhängare av elitens mantra att det finns inget alternativ till den förhärskande åtstramningspolitiken.
När en av journalisterna inledde med att fråga hur hon skulle hantera den oundvikliga inflationen som skulle följa om hennes beslut att lämna euron och införa tullar mot omvärlden genomförs svarade hon snabbt –”vilken inflation?”, och hänvisade till att vi lever i en värld där inflationen inte utgör ett hot. Mot journalisternas högtflygande nyliberala invändningar om att det skulle kosta för mycket att finansiera hennes program fick de till svar att ”det tar vi från de stora börsbolagen som badar i pengar”.
–Men det kan ni inte göra. Hur ska det då gå med investeringarna och omställningen av energipolitiken?, svarade ”experterna” och seglade högt över huvudet på gemene man. På journalisterna abstrakta frågor svarade Le Pen med korta konkreta svar om summor och procentsatser som ska tas från ”storbolagen”.

.

Däremot hamnade hon i svårigheter inför de konkreta frågorna från de ”vanliga medborgarna” i panelen. När en ägare av ett litet företag för tillverkning av penslar undrade hur det skulle gå för hennes företag om man hoppar av euron. Problemet enligt den kvinnliga ägaren är att hon köper in råvaror till sina penslar från hela världen och betalar i euro eller dollar. En ny fransk franc som devalveras med 30-40 procent skulle krossa företaget, enligt ägaren. Ställd inför kvinnans konkreta fråga kunde hon bara svara med osammanhängande generaliseringar om utvecklingen av växelkursen mellan dollarn och euron det gångna decenniet. Platt fall.
Kvällen framför teven kan sammanfattas i att Marine Le Pen sopade golvet med ”experterna” tack vare deras vaga frågor baserade på övertygelsen att det inte finns några alternativ till nyliberalismen. Plus att hon själv svävade ut i vagheter och staplade upp allmängods ur Nationalfrontens främlingsfientliga manuell när hon ställdes inför de ”vanliga medborgarnas” konkreta frågor.

.

Media:

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Löner, produktivitet och konkurrenskraft.

Posted on by
Reply

 

Är sänkta löner en lösning på krisen ?

.
Den begynnande recessionen i Europa och skuldkrisen har gett kapitalets propagandister ett nytt tema att gnugga fast i allmänhetens medvetande. Det är lönekostnaderna som är för höga. Det är därför som Grekland och andra svaga länder i EU saknar den industriella konkurrenskraft som är nödvändig för att ta sig ur krisen, upprepar den nyliberala pressen utan avbrott och lägger till att utlokaliseringen till Kina och andra länder också beror på våra höga lönekostnader.

.

Den grekiska arbetarklassen vägrar att betala räkningen för krisen.

.

Därför presenteras sänkta lönekostnader för företagen och minskade statliga utgifter som den enda lösningen på krisen. Att den pågående åtstramningspolitiken håller på att driva hela Europa in i en djupare kris än någonsin sedan trettitalet verkar inte avskräcka vare sig Merkel, Sarkozy, Cameron eller andra politiska ledare som Anders Borg.
Men hur står det egentligen till? Är det lägre lönekostnader för företagarna som kan vända krisen och skapa konkurrenskraft i Grekland och andra så kallade perifera medlemmar av EU?

.

Ja, vem ska betala? Kanske han själv och andra mediehökar.

.

Den första fråga en företagare ställer är inte hur stora lönekostnader företaget har. I stället är det enda som är intressant för en industriägare hur mycket värde en arbetare producerar per arbetad timme. Även om bolaget har världens högsta lönekostnader spelar det ingen roll om samtidigt de anställda producerar mycket mera förädlingsvärde per timme än andra konkurrenter. Det avgör hur stora vinstmarginaler företaget kan visa upp, inte hur stora lönekostnaderna är.
Om lägre lönekostander automatiskt ger hög konkurrenskraft borde ju länderna i södra Europa vara mycket konkurrenskraftiga. För i Belgien, Sverige och Tyskland är lönekostnaderna mer än det dubbla jämfört med i Grekland och fyra-fem gånger högre än i Portugal. Alltså spelar andra faktorer in eftersom den grekiska och portugisiska industrin inte alls står sig i konkurrensen med vare sig belgiska, svenska eller tyska bolag. Här under ser vi hur stora lönekostnaderna i tillverkningsindustrin är i ett antal EU-länder. I lönekostnaden ingår bruttolönen och företagens kostnader för de sociala försäkringarna.

.

 

Vad säger oss tabellen? Jo, att länderna med de lägsta lönekostnaderna inte är de mest konkurrenskraftiga. Om det vore så skulle Portugal och Grekland vara små tigrar på världsmarkanden. Nu vet vi i stället att länder som Belgien med lönekostnader nästan fem gånger högre än Portugal klarar sig bättre i den internationella konkurrensen. Åtminstone kan ingen ifrågasätta detta vad gäller den tyska exportmaskinen. Sambandet gäller naturligtvis bara inom Europa. Jämförelser med Kina, Indien eller något annat ”tillväxtland” är inte möjliga. Om lönesänkningar ska kunna ge Grekland konkurrenskraft gentemot Kina är det inte 20-30 procents lägre lönekostnader som krävs men 75-80 procents sänkningar. Men då hamnar vi i absurditeter som inte ens den girigaste kapitalist tror är möjligt eller ens önskvärt.

.

I Belgien säger de arbetande NEJ till finansens krisplaner.  Foto: B Åsman

.

Men vad har då verkligen betydelse för industrins konkurrenskraft? Svaret är kort och precist: det är produktiviteten som i första hand spelar roll. Produktiviteten är i sin tur beroende av den industriella strukturen i ett land. Det vill säga storleken på arbetsplatserna och storleken på det fasta kapitalet i form av maskiner och transportmedel. Den riktigt stora skillnaden mellan Grekland och Tyskland hittar vi här och det är den som förklarar det mesta av skillnaden i konkurrenskraft. Den hedervärda tidskriften The Economist hjälper oss med data om industristrukturen vad gäller storleken på arbetsplatserna och hur produktiviteten hänger samman med arbetsplatsens storlek och maskinpark.

Industristruktur och produktivitet i Europa

Diagrammet i The Economist visar oss att i Grekland är det kring 33 procent av alla företag i tillverkningsindustrin som bara har 0-9 anställda medan samma siffra för Tyskland är knappa 5 procent. I Tyskland har däremot över 55 procent av företagen 250 eller fler anställda och Grekland bara 25 procent.
Ser vi sedan till skillnaden i produktivitet mellan stora och små företag klarnar mystisken kring konkurrenskraften betydligt. I företag med mellan 0 till 49 anställda är den genomsnittliga produktiviteten i 20 EU-länder bara 60 procent av vad den är i företag med mer än 250 anställda. Här ser vi den stora tyska konkurrensfördelen inte bara till Grekland men också till Portugal, Spanien och Italien.
Dessa siffror förklarar varför de jämförelsevis höga lönekostnaderna i Tyskland inte spelar någon större roll för den tyska industrins konkurreskraft inom Europa. Däremot spelar de en växande roll i förhållande till lönekostnaderna i Kina och Indien. För även om mer än hälften av den tyska exporten fortfarande stannar inom Europa växer exporten till Kina i mycket snabb takt.

.

Den tyska exportmaskinen kan inte stå som modell för alla andra. Vem ska då importera?

.

Om den nyliberala politikens mål bara handlade om att ekonomin ska fungera friktionsfritt är det uppenbart att den nuvarande krispolitiken, som riktar in sig på att sänka löner och skjuta välfärdsprogrammen i sank, inte skulle äga rum. Men vi pratar inte om rationalitet och övergripande hänsyn till samhällets välstånd. I stället är det ren och skär klasskamp som bestämmer dagordningen. Finansen ska till varje pris nå en avkstning på 15 procent och då finns det ingen plats längre för ökad köpkraft och bättre socialförsäkringar.
Vi lever i en ny historisk period. De härskande finansherrarna och politikerna tänker inte längre göra kompromisser och eftergifter till den arbetande befolkningen. Kampen med Kina och andra tillväxtländer om inflytande på världsmarknaden stänger dörrarna för den sociala välfärden. Det har inte den reformistiska ledningen av den europeiska arbetarrörelsen insett. Den talar om att skapa ett nytt socialt kontrakt och att bland annat sätta tyglar på finansen. Men att det saknas en motpart på andra sidan bordet verkar inte påverka socialdemokratins krisstrategi.

.

Bloggare: Sjöstedt,Röda Malmö,Alliansfritt Sverige,Ett hjärta Rött,Röda Malmö2,

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,GP1,DN3,DN4,SVD4,SVD5,DN5,SR1,GP1,AB2,dn6,ETC,DN7,DN8,SVD6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Europa demonstrerade på skottårsdagen.

Posted on by
1

Nog är nog !

.

I går på skottårsdagen demonstrerade arbetare och studerande i många länder i Europa i en gemensam protest mot den borgerliga åtstramningspolitiken som driver hela kontinenten in i en djup recession och misär för alltför många.
Det var Europafacket som kallade till den gemensamma protestdagen över hela Europa. Som vanligt satt vissa fackliga organisationer kvar på sina betonghäckar, som de nordiska fackförbunden liksom de tyska och holländska.

.

I Frankrike demonstrerades det på 160 orter, här i Marseille.

.

-Vi vill säga att nu räcker det, nog är nog. Alla sparpaket som tvingas på Europas arbetare kommer inte att leda till de lösningar som krävs, sa Bernadette Ségol, Europafackets generalsekreterare, här i Bryssel.
-Vi säger till Mario Draghi att den europeiska sociala modellen inte är död; Utan en europeisk social modell blir det inget Europa. Vi kräver ett socialt kontrakt för Europa, sa hon vidare, i en tydlig vädjan till borgerligheten att bli resonabla.

.

I Valencia deltog tusentals elever i protester mot nedskärningarna i skolornas budget.

.

Här ligger hela problemet med den riktning som Europafacket vill att kampen mot krisen ska ledas in i. Vad Ségol inte verkar förstå eller kanske medvetet bortser ifrån är att det finns ingen motpartner för ett nytt socialt kontrakt. Hela den europeiska borgerligheten visar allt tydligare att det är den sociala välfärden som ska raseras och de arbetandes löner som ska sänkas. De vill inte förhandla om att bevara och förbättra den sociala välfärden, den ska avskaffas.

.

I Bryssel samlades ett par tusen utanför landets centralbank BNB. -Europa räddar bankerna men glömmer medborgarna, står det på FGTBs tvåspråkiga  banderoll.  Foto: B Åsman

.

Här i Belgien var mobiliseringen tam med belgiska mått mätt. De fackliga organisationerna kallade bara till samling utanför den belgiska riksbanken och skickade en delegation till Europarådets byggnad för att lämna över en protest mot krispolitiken. Men inga demonstrationståg organiserades. De som arbetade kunde inte ansluta till protesterna utanför riksbanken eftersom det inte utlysts strejk. Men eftersom den gemensamma europeiska aktionen var mer symbol än konkret kamp kanske facken anpassade sin mobilisering därefter. Att den nya regeringen leds av Socialistpartiets Elio Di Rupo höll också tillbaka viljan att ”trycka på” regeringen.

.

-Bort med fingrarna från indexregleringen av lönerna. Det är ett absolut krav från de belgiska fackföreningarna. Indexregleringen skyddar reallönerna mot inflationen. Det är en ögonsten för facken. Foto: B Åsman

.

Ändå samlades omkring femtonhundra fackligt aktiva utanför riksbankens tjocka murar under ett par timmar.
De största och mest röststarka protesterna i går hölls i Spanien, där stora demonstrationer ägde rum i ett fyrtiotal städer. Störst av alla var i staden Valencia där massor av skolelever och lärare deltog. I staden pågår en omfattande mobilisering mot budgetåtstramningarna som drabbar undervisningen hårt.
I Paris samlades omkring femton tusen demonstranter medan mindre protester organiserades på 160 orter. Och i Grekland hade de fackliga organisationerna utlyst en tre timmars strejk uppbackade med demonstrationer i Aten och andra städer.

.

Grönt och rött. Det socialistiska FGTBs och det katolska CSCs färger. Här lyssnar de församlade till FGTBs ordförande Anne Demelenne.   Foto: B Åsman

.

Som sagt en symbolisk första europeisk protestdag mot den nyliberala krispolitiken. En viktig dag som måste följas upp snart och med mycket mer konkreta krav för att stoppa planerna på att tvinga den arbetande befolkningen att betala notan för krisen. Låt inte skottårsdagen bli en ursäkt till att mobilisera bara var fjärde år.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,DN3,GP1,AB1,SVD2,SVD3,SR1,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Inför franska valet

Posted on by
Reply

 

Två toppar i landskapet

.

Det är ännu långt till det franska presidentvalet men ändå dags att sondera terrängen inför ett viktigt val i EUs näst största stat. Första omgången hålls 22 april. Då ställs alla kandidater mot varandra i ett proportionellt val och den 6 maj ställs de två främsta kandidaterna öga mot öga i ett val där vinnaren tar allt, det vill säga presidentposten för de kommande fem åren.
Landskapet inför första omgången är kuperat med fyra toppar som reser sig över omgivningen. Nicolas Sarkozy känner alla. Som en duracellkanin har han rusat runt från den ena internationella konferensen till den andra, en om finanskrisen här, en annan om Libyenkrisen där.
Men inför första valomgången 22 april är det Socialistpartiets François Hollande som är högsta toppen i landskapet trots hans namn som ger associationer om plattast tänkbara profil. Han är en ersättare för Socialistpartiets största profil de senaste åren –Dominique Strauss-Kahn. Det vill säga tills Strauss-Khans hållning till kvinnor i hans omgivning hälldes ut på löpsedlarna. Socialistpartiet kan skatta sig lycklig att Strauss-Kahn inte först utsågs till kandidat för att sedan tvingas ersätta honom då skandalerna sprang ikapp honom.

.

François Hollande har in till fulländning övat alla Mitterrands gester.

.

Nu är det i stället svärmorsdrömmen François Hollande med ett fläckfritt förflutet och ett välputsat framträdande som toppar alla opinionsundersökningar med plus minus 32 procent. Sedan kompliceras bilden. Nicolas Sarkozy som allt fler fransmän fått nog av når som mest upp till 25 procent i de senaste röstprognoserna. Därmed rider skuggan från presidentvalet 2002 hela etablissemanget som en mara. Då slog Jean-Marie Le Pen socialisten Lionel Jospin i första valomgången och ställdes i duell mot Jacques Chirac. Där syntes de verkliga sympatierna för Nationalfronten. Le Pen fick knappa 18 procent mot dryga 82 procent för Chirac.

.

Marine Le Pen, en kandidat som vet att hålla entusiasmen uppe bland anhängarna

.

I röstundersökningar inför de kommande valen har Le Pens dotter Marine Le Pen åkt lite mer jojo i statistiken. I ett visst läge slog hon rent av ut Sarkozy och placerade sig tvåa med 21 procent. Sedan har hon backat till stadiga 18 procent i flera undersökningar och Sarkozy återtagit andra platsen med 23-25 procent.
Vid sidan av de tre ovan hittar vi den evige Don Quijote i det borgerliga lägret. François Bayrou har alltid försökt att profilera sig i ödemarken mellan den franska högern av gaullister och republikaner och Socialistpartiet. Men det har aldrig funnits plats för ett liberalt centrum i det politiserade franska samhället. Inför första valomgången placerar sig Bayrou kring 12 procent i röstundersökningarna och saknar alla möjligheter att bli det han längtat mest efter i 25 år –Frankrikes president.

.

Den liberala centristen Bayrou som saknar en plats i mitten.

.

I kommande artiklar tänker vi analysera huvudkandidaternas program inför valet och presentera några kandidater som finns till vänster om Socialistpartiet. Men i den här första artikeln ställer vi frågan –är det kört för Nicolas Sarkozy?
Det tog tid för Sarkozy att annonsera sin kandidatur. Ingen tvivlade på att han skulle ställa upp som regeringspartiet UMPs kandidat. Men genom att dra ut på den officiella kampanjstarten har tidningarnas spalter och teve varit fulla av spekulationer om när Sarkozy skulle dra igång sin kampanj. Det gäller att hålla intresset kring sin person uppe. Speciellt när två tredjedelar av väljarkåren säger att den inte längre har förtroende för presidenten.
Det är här skon klämmer. Om Sarkozy inte lyckas skapa något nytt kommer han att besegras i andra valomgången, då han med all säkerhet ställs mot Socialistpartiets François Hollande. Inför valet 2007 lyckades Sarkozy göra en räd in i Jean-Marie Le Pens väljarkår genom att använda ett språkbruk mot invandrare och förortsungdomen som gjorde honom till en förvillande kopia av Nationalfrontens gaphals.

.

I presidentvalet 2002 slogs Socialistpartiets Lionel Jospin ut i första omgången till fördel för

Jean-Marie Le Pen som sedan förlorade stort i duellen med Jacques Chirac.

.

Då lyckades han också så vissa illusioner om den sociala agenda han presenterade under temat ”jobba mer för att tjäna mer”.
–Jag är köpkraftens president, lät han trumpeta ut i alla media. Nu fem år senare vet alla att ”jobba mer för att tjäna mer” slutade i ”jobba mer för att tjäna mindre”. Finanskrisen och den skenande arbetslösheten satte käppar i hjulen. Inför årets val har alla löften om bättre inkomster slopats. I stället är budskapet, -knyt nävarna och håll ut.
För att undvika att de fem gångna årens ekonomiska politik hamnar i centrum satsar Sarkozy på att helt skifta terräng, bort från det sociala till moraliska ”värderingar”. Den muslimska invandringen och de arbetslösa angrips på ett subtilt men öppet sätt.

.

Sarkozy med Claude Guéant, specialisten på civilisationernas historia.

Regeringens ”moralexpert”, inrikesministern Claude Guéant skapade medialt uppror häromveckan när han sa att ”alla civilisationer är inte lika värda”. Nu pratade herr Guéant inte filosofi i allmänhet utan ville bara på omväg angripa den muslimska invandringen i landet. Med oskyldig min undrade han och senare Sarkozy vad som var så upprörande med uttalandet.
-Det är väl en självklarhet, tyckte Sarkozy i en teveintervju. Genom att medvetet blanda samman länders politiska regimer med begreppet ”civilisationer” kan landets muslimer ställas mot väggen som representanter för en mindervärdig ”civilisation”. Idén är naturligtvis att fiska i Marine Le Pens grumliga vatten utan att öppet använda hennes invandrarfientliga ordförråd.
En andra axel i Sarkozys strategi inför valet är att angripa de arbetslösa som bidragstagare. Likt en häxmästare har han kastat fram idén att hålla en folkomröstning kring de arbetslösas ”rättigheter och skyldigheter”. Han vill spela ut de med arbete och med fördomar mot de arbetslösa för att införa nya regler på arbetsmarknaden som tvingar de arbetslösa att följa omskolningsprogram och tvingas till att acceptera alla arbeten som föreslås oavsett jobbets karaktär och var i landet det erbjuds.

.

-Vilken tur att vi har de fattiga som kan bevara våra sociala landvinningar.

.

En president med rykte om sig att frekventera alla fina kretsar i landet måste naturligtvis lova konkreta gåvor till ägare av produktionsmedlen. Inte ens det kan han dock göra utan kosmetika. Upp ur hatten hoppade en ”social moms” fram. Om Sarkozy väljs lovar han att momsen ska höjas från 19 procent till 21,5 procent. Det blir dock inga högre inkomster i statskassan eftersom arbetsgivaravgifterna minskas med samma belopp som den nya momsen ger. Alla direkta skatter, momsen inräknad, drabbar de sämst ställda i samhället hårdast. De franska arbetsgivarna visade omedelbart sitt stöd för en ”social moms”. Hittills har ingen talat om vad det ”sociala” består i. Men industrikapitalet visar sin uppskattning och säger att det kan öka deras konkurrenskraft. Vilket naturligtvis är den verkliga meningen med denna omfördelning av skatterna från kapitalägarna till de arbetande.
-Om vi vill bevara vår sociala modell, vårt sätt att leva, måste vi göra fler förändringar, sa Sarkozy häromdagen i teve. Han är mästare i dessa små fraser.
–Bevara den sociala modellen genom att rasera den, betyder det översatt till vanlig prosa. Ett program för en president i dagens nyliberala värld.

.

Media; SVD1,SVD2,DA1,DN1,GP1,GP2,AB1,DN2,DN3,SVD3,

Bloggare; Röda Malmö,Svensson,Röda Lund,Röda Lidköping,Röda Berget,Sjöstedt,Hjärta Rött,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , ,

Tysk privatmilis i Belgien

Posted on by
2

 

En fläkt från gången tid?

.

De anställda vid företaget Meister Benelux i Sprimont, nära Liège, trodde inte sina ögon i söndags. Vid tvåtiden på eftermiddagen invaderade ett tjugotal beväpnade muskelknuttar företaget och drev ut de anställda från lokalerna med basebollträn, batonger och pepparspray. En arbetare fick sitt näsben avslaget och ett par andra skadades lätt.

.

RTL-TVi lyckades fånga några av ligisterna i zoom.

.

Vad i hela världen handlar det om, undrade säkert de belgiska arbetarna som inte sett beväpnad tysk milis i landet på många decennier. De nazistiska stormtrupperna finns starkt kvar i folks minnen från kriget. Men att det under Angela Merkels tid skulle dyka upp moderna stormtrupper i företagets tjänst hade ingen väntat sig.
Den inhyrda milisen, bestående av tyskar och några fransmän, hade nämligen i uppgift att hämta reservdelar till bilar och frakta dem till Slovakien. Moderföretaget i Tyskland beslöt tydligen att köra över de fackliga organisationerna på företaget och att manu militari flytta reservdelarna till Slovakien.
Vad de inte räknat med var att en av de få anställda som fanns på plats söndag eftermiddag skulle hinna varna facket och polisen. Så när ligisterna fyllt lastbilarna med det eftersökta godset kunde de inte passera grindarna som blockerades av fackligt engagerade och av polisen som bildade kedja mellan dem.

.

Tuppkammen i mitten uppträdde som milisgruppens chef.

.

Bakgrunden till den tyska kommandoräden in i Belgien är att de fackliga organisationerna vägrar att två order som var avsedda för fabriken i Sprimont flyttas till Slovakien utan att det först hålls förhandlingar mellan facket och bolagsledningen. Beskedet om orderflyttet till Slovakien kom förra måndagen. I onsdags tog anställda den lokala bolagsledningen i gisslan under ett par timmar för att få svar på en enda fråga : -Varför flyttar ni två jobb till Slovakien från vår fabrik som ju går med vinst?
Företagets svar kom i söndags i form av en brun fläkt från trettiotalets nazistiska ”arbetarpolitik”. Men nu slutade den äventyrliga räden i ett totalt fiasko. Polisen avväpnade under kvällen de testosteronstinna tupparna och släppte dem på okänd plats för de fackliga organisationerna. Reservdelarna finns fortfarande på plats i Sprimont och nu är det upp till moderbolagets ledning att förklara sig.

.

Tack vare en snabb facklig mobilisering slutade kommandoräden

mot företaget i ett stort fiasko.

.

Om det inte blir rättsliga följder för milisens medlemmar har den belgiska rättvisan en skandal på halsen. Beväpning med slagträn och pepparspray är straffbart med upp till 15 000 euro i böter. Hade situationen varit den omvända, det vill säga beväpnade arbetare som tagit över fabriken, hade gendarmeriets mobila brigad varit snabbt på plats, och straffen givna på förhand. Men de diplomatiska förbindelserna med grannen i öst kanske kräver silkeshandskar mot betalda ligister i kapitalisters tjänst.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,DN3,DN4,SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nyliberal självmordspolitik

Posted on by
Reply

 Nu kommer en saltad räkning

.

-Inte skära bara rispa, lyder ett förnedrande skämt från förr då finnarna ansågs alltid bära kniv.
-Inte rispa bara skära, passar inte som ett skämt men väl som en blodigt allvarlig beskrivning av nyliberala regeringars åtstramnings- och sparpaket.

.

-Vad kan jag nu hitta på för jävelskap?

.

Kapplöpningen mellan europeiska regeringar om vem som kan skära snabbast och djupast i den sociala omsorgen, kapa arbetskostnaderna mest för kapitalisterna och göra största skattesänkningarna för de välbeställda har inte vunnits av någon.
Målsättningen att öka konkurrenskraften i förhållande till grannarna och strävan att hålla alla kapitalägare oskadda genom att låta de arbetande betala räkningen håller på att kollidera med ett annat mål, nämligen att undvika en generaliserad recession över hela kontinenten. För kruxet är att i en allmän ekonomisk nedgång till skillnad från en begränsad finanskris så drabbas också kapitalisternas vinster.
Den nyliberala balansgången mellan oförenliga mål vinglar nu ordentligt. För den recession man vill undvika installerar sig nu i snart sagt varje tyngre EU-land, med undantag för Tyskland som dock fått se sin export minska de senaste kvartalen på grund av den recession som drabbar den tyska industrins exportmarknader.
För tre månader sedan pekade EU-kommissionens prognos på fortsatt tillväxt i hela EU förutom i den sargade kolonin Grekland. I dagarna visar en ny prognos från Kommissionen att inte en siffra var rätt.

.

.

-Det är mycket svårt att ställa prognoser, speciellt om framtiden, lär ett snille ha sagt. Så sant. För 2012 spår nu Kommissionen att Grekland backar med 4,4 procent. Sett till att recessionen 2011 nådde nästan minus 7 procent och sett till det fortsatta sociala raset i landet verkar prognosen ligga långt under vad som väntar 2012.
Portugal (-3,3 %), Italien (-1,3 %), Spanien (-1,0 %), Holland (-0,9 %), Belgien (-0,1 %) lyder Kommissionens prognos för flera av EUs kärnländer och med +0,4 % för Frankrike och +0,6 % för exportmaskinen Tyskland hamnar den samlade prognosen för hela eurozonen på minus 0,3 % i stället för plus 0,5 % som prognosen lydde så sent som i november.
De tuffa sparprogramen har lett till vad de inte skulle leda till. Recessionen installerar sig i accelererande tempo, ja så snabbt att bläcket på Kommissionens rapporter knappt hinner torka.

.

Media; DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,DN3,DN4,SVD4,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Det blev en bortbyting

Posted on by
12
.

Enligt tiderna från bulletinens specielle kurir är landets statsskick i fara.

.

.

Den stora bluffen

.

Vi riskerar att få en bortbyting på tronen.  Ingen trollunge avlad i något hemman i Norrlands inlandsskogar  eller i ett av Värmlands alla gamla finnpörten. I stället är det ett hellenskt spädbarn, en flicka, som burits in köksvägen till det barnbördshus som fått namn efter Karl XII:s tappra karoliner.

,

,

Här har vår store nationalmålare John Bauer på duken

skildrat hur trollen beundrar ”sin bortbyting”,

.

Bakom konspirationen finns det gamla hellenistiska furstehuset ( av folket bortjagat för sin tyskvänlighet ) i maskopi med Konung Carl Gustav XVI och hans diplomatiske drabant, Carl Bildt.

Vår nätbulletin kan nu avslöja att det mörkhyade och skrikande flickebarn som tagits om hand av slottets ammor i själva verket är dotter till Prins Nikolaos av Grekland och Danmark och Prinsessan Tatiana av Grekland och Danmark.

.

.

Gymnasten från Ockelbo tvingas här att ljuga…

Lägg märke till hans grova amerikanska.

,

Vi vet alla att statens styresmän representerade av vår Rikskansler och hans närmaste krets skall lägra så nära Majestätet att inget otillbörligt kan ske vid en väntad nedkomst. Den nye arvtagaren skall sedan skyndsamt visas upp för de väntade. Men Kronprinsessan Victorias nedkomst har inte bevittnats på det sätt som sedvänja och lag kräver. I stället var det faderen själv, gymnasten och sonen till en simpel ansvarig för hjonen i Hälsingland, som kungjorde att Kronprinsessan nedkommit. Häpnadsväckande nog ska ”bevittningen” i stället ske flera dagar efter födseln!

Vår Konung Carl Gustav XVI har hela tiden motsatt sig Kronprinsessan Victorias äktenskap med Daniel Wrestling. ”Det vore som att få in en gammal Ockelbo-ost i familjen”, har han meddelat.

Samtidigt delar ätten Bernadotte det grekiska kungahusets vurm för det gamla stortyska. Drottning Silvias  högtyska familjband (Sommerlath)  har som vi alla väl känner till förstärkt det svenska Kungahusets intresse för sina gamla germanska anor.

.

.

Prins Nikolaous och hans Tatiana,

de riktiga föräldrarna till Victorias bortbyting.

.

I maskopi med exkung Konstatin (av huset Glücksburg) lät Konungen förliden natt enlevera Victorias förstfödde med hjälp av kuriren Bildt.  Den rättmätige arvtagaren, ett gossebarn, har nu  avidentifierats och placerats hos en estnisk jordbrukarfamilj. ”En sund och enkel miljö som passar en Ockelbo”, lär Konungen ha sagt som avsked.

De sammansvurna har flera målsättningar med sin onda gärning. Vårt regerande Majestät vill inte ympa in en Ockelbo i ätten Bernadotte`s stolta familjeträd. Det grekiska kungahuset försöker genom nytt blått blod få en restauration av statsskicket i sitt forna hemland. De hoppas på demokratins sönderfall och kollaps  och då kan den svenskfödda Prinsessan av handlingskraftiga grekiska krigsmän, en modern junta, kallas in som landets rädderska.

Kuriren Bildt har med nöje beskådat den högerkupp som ägt rum inom Brantings gamla parti av Arbetskarlar och förbereder själv en liknande omstörtning i Rikemannapartiet. Med hjälp av Konung Carl Gustav planerar han i lönndom en  ”olycka” med en av Rikskansler Reinfeldts skjutsar. I vagnen ska man se till att Rikskanslern färdas tillsammans med Hertigen av Västergötland. I ”olyckan” krossas de bägge under sexspannet. Bildt kan då själv återta den eftersträfvade ställningen som ny Rikskansler. Wrestling förpassas till att bli en parentes i historien som Konungen anser att han bör vara och Victoria kan dra sig tillbaka som änkedrottning. I hennes ställe kan Prins Carl Philip utropas till Carl XVII…

.

.

Kuriren Bildt är ättelägg till Didrik Gillis Bildt

.

Carl Bildts gamla familjeband med det svenska Kungahuset har här haft stor betydelse. Kurirens farfarsfarfar Didrik Gillis Bildt, friherre, riksmarskalk och rikskansler, var adjutant hos både Oscar I och Karl XV. Tillika svensk minister i Berlin 1874 till 1886. Denne Gillis hade politisk hemmahörighet hos ”junkrarna”, den dåtida konservativa gruppering som utgör dagens Rikemannaparti.

Bulletinen kommer tillbaka med senaste tiderner när dessa löper in. Men vi uppmanar alla att vara på sin vakt. Svåra orostider hotar vårt land.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,GP1,GP2,GP3,SVT1,SR1,SR2,DN6,DN7,AB1,

AB2,SVD5,SVD6,SVT2,SR3,GP4,SVD7,DN7,GP5,SVD8,SVD9,DN8,GP5.GP6,GP7,SVT3,AB3,DN9,AB4,

GP8,SVT4,SVD10,SVD11,GP9,GP10,GP11,DN10,AB5,AB6,DN11,GP12,

Bloggare: Jinge,RödaMalmö,Svensson,

Grekland – EUs första koloni?

Posted on by
1

Lån med hög ränta är ingen välgörenhet

.
Grekland räddades i sista sekunden. Det är bilden media förmedlar i dramatiska redogörelser över de beslut som fattades häromdagen i Bryssel. Enligt medias rapportering får Grekland tillgång till 237 miljarder euro, 130 som hjälp från EU och 107 miljarder i en nedskrivning, så kallad hair-cut, av värdet på de grekiska statsobligationer som finns i privata händer.
I gengäld ska den grekiska regeringen och parlamentet inom nio dagar ta en rad utlovade beslut om nedskärningar av det mesta bland annat en sänkning av minimilönen med 22 procent från 751 euro till 586 euro. Redan nu finns 45 ”experter” från Bryssel på plats i Aten för att övervaka Trojkans intressen. Har Grekland blivit EUs första koloni?
Inför beslutet i Bryssel pågick en hård strid i ledande politiska läger om huruvida Grekland skulle släppas till gamarna eller inte. Starka krafter med tyske finansministern Wolfgang Schäuble i spetsen tillsammans med Hollands premiärminister Mark Rutte och ledare i Finland ville stoppa alla lån till Grekland och låta landet gå i ”konkurs”, det vill säga ställa in betalningarna av utestående statsobligationer. De förlorade striden mot Merkozy, ECB och IMF som fruktar konsekvenserna av en statsbankrutt. Många grekiska och några utländska banker kommer att gå i konkurs och risken för att den akuta krisen sprids till Portugal, Spanien och Italien bedömdes som för stor.
Men vad kommer de 130 miljarderna att användas till? Sätta fart på de ekonomiska hjulen och hindra att den sociala misären får trettiotalskaraktär? Nej, inte alls. De ska se till att landet kan betala de utestående statsobligationerna till deras ägare. Till att börja med handlar det om 14,5 miljarder euro som ska betalas den 20 mars.

.

Wolfgang Schäuble vill fälla Grekland

.
I tyska media finns det bara ett tema. –Vi är trötta på att betala för grekerna, heter det. Det är naturligtvis nonsens. Ingen ”betalar för grekerna”. Aten får låna pengar till en ränta långt över vad den tyska staten betalar för sina egna lån. Och sedan när blev ett banklån allmosor till behövande? Officiellt är målet att landets nuvarande statsskuld på 160 procent av BNP ska pressas ner till 120 procent innan 2020. Horisonten verkar avlägsen men det går redan nu att förutsäga ett totalt misslyckande om den nuvarande åtstramningspolitiken består.
För det går inte att spara sig till större inkomster. Den grekiska staten behöver mer inkomster för att kunna planera en minskning av statsskulden fram till 2020. Det kan den bara få på två parallella vägar. Den nuvarande djupa recessionen där BNP minskade med 7 procent på årsbasis måste vändas till tillväxt. Då ökar statens skatteinkomster eftersom hjulen i ekonomin som helhet snurrar snabbare.
Dessutom måste skatteflykten stoppas. I dag motsvarar den rikaste tiondelens skatteflykt inte mindre än 25 procent av statens skatteinkomster. Så snabbare tillväxt måste kombineras med indrivning av skatter från de som i dag placerar sina pengar i Schweiz och andra skatteparadis.

.

Men den tillväxten finns det inte en chans i helvetet att den förverkligas med den politik som i dag tvingas på den grekiska regeringen. I stället är det en helsäker garanti för att den aktuella ekonomiska situationen kommer att bli tio gånger värre.
Den europeiska borgerlighetens EU-projekt visar sig allt mer vara ett direkt hinder för förverkligandet av ett socialt och solidariskt Europa. EU går inte att reformera. Det måste rivas och ersättas. Bara det faktum att EUs ledare på allvar övervägde att kräva av den grekiska regeringen att skjuta upp de konstitutionellt fastställda parlamentsvalen i april räcker för att inse vad ett borgarnas Europas Förenta Stater kommer att likna –finanskapitalets makt över allt och alla.

 

Klicka här och skriv under ett solidaritetsuttalande med det grekiska folket

.

Media: DN1,SVD1,DN2,SVD2,AB1,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,