Category Archives: EU

Ny strejk i Frankrike.

Posted on by
5

Avgörandets stund?

.

I morgon samlas Frankrikes arbetare till en ny kraftmätning med Nicolas Sarkozy och hans regering. Den stora majoriteten av befolkningen säger NEJ till regeringens totalt orättvisa reform av pensionssystemet. Men regeringen säger att den kort och gott skiter i vad folk tycker. Nationalförsamlingens borgerliga majoritet antog reformen redan i september och den 6 oktober röstade också Senaten igenom pensionslagen. De enda som jublar i landet är Sarkozys tynande trupper och arbetsgivarna.

.

-Full pension vid 60 år är möjligt. Beskatta kapitalinkomsterna. Det krävde CGT i Bryssels euromanifestation den 29 september.         Foto: Benny Åsman.

.

Därför blir strejkerna och demonstrationerna i morgon och nästa lördag kanske en avgörande kraftmätning mellan regeringen och de fackliga organisationerna. De senare har i det längsta hoppats att slippa ta till en obegränsad generalstrejk som vapen. Men regeringens totala okänslighet för opinionen ger de arbetande inget val. I morgon går många branscher i strejk och budet från många håll som exempelvis järnvägsarbetarna är att strejken fortsätter efter den 12 oktober.
De anställda i hamnarna kring Marseille är redan i strejk sedan två veckor i protest mot en reform av arbetets organisering i hamnarna. Som en följd är två raffinaderier i regionen torrlagda och det kan snart bli fråga om bensinbrist i vissa bensinstationer. I morgon ansluter hamnarbetarna sin strejk till protesterna mot pensionsreformen.
Här under hittar du ett uttalande från NPA, Nya antikapitalistiska partiet, som ger sitt fulla stöd till generalstrejken och  som motiverar varför den orättvisa reformen måste dras tillbaka av regeringen eller skjutas i sank av de strejkande.
Uttalande från NPA :
Generalstrejk för att stoppa pensionsreformen.
De fackliga organisationerna uppmanar de anställda vid RATP, Total, transportsektorn , i hamnarna och varven, järnvägen och i energisektorn att fortsätta strejkerna efter mobiliseringen den 12 oktober och det utan tidsbegränsning.
Nicolas Sarkozy, François Fillon och hans regering, och arbetsministern Eric Woerth fortsätter att minimisera mobiliseringen mot pensionsreformen och viftar undan löntagarnas krav. Den stendöva regeringen tänker tvinga igenom reformen och förbereda terrängen för en marknadskapitaliserad pension.
De klamrar sig fast vid en orättvis reform som kommer att försämra löntagarnas arbets- och livsvillkor. Det är kvinnorna och arbetare med osäker anställning som blir de hårdast drabbade på grund av den yrkes- och lönemässiga ojämlikhet de lever under.
Sedan septembers början har mellan 2,5 och 3 miljoner människor tre gånger demonstrerat att de vägrar acceptera den nyliberala reformen som stöds av arbetsgivarföreningen MEDEF. Nu försöker regeringen lura på befolkningen en lag med marginella förändringar av detaljer som inte ändrar något i grunden, inget i den ojämlika fördelningen av de producerade rikedomarna mellan företagare och löntagare och inget för de 4,5 miljoner personer som är arbetslösa.
Det finns bara en metod för att ändra på styrkeförhållandena – utlys en icke tidsbegränsad generalstrejk.
Det är därför som NPA stöder de arbetande och deras fackliga organisationer i beslutet att fortsätta strejkerna efter den 12 oktober. Vi sätter in alla våra krafter till stöd för mobiliseringen.
6 oktober 2010

.

NPA stod upp mangrannt den 23 september. Här demonstrerar de i Paris.

Så här skrev jag på bloggen efter den stora demonstrationen den 2 oktober. Analysen står sig med smärre modifikationer.
”Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?
Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.
Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.

.

NPA vill inte vänta till 2012 för att bli av med Sarkozy.

.

Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.”
Vad som hänt sedan dess är att lokala fackliga organisationer vid de statliga järnvägarna SNCF, hamnarna och en rad andra sektorer beslutat att i olika former fortsätta strejkerna efter den 12 oktober i ett försöka att driva regeringen på reträtt. Det kan göras. Det har redan gjorts förut.
Viljan att ta tjuren vid hornen finns bland medlemmarna och ute på arbetsplatserna. Nu är det upp till de nationella ledningarna i fackföreningarna att visa beslutsamhet, vilket inte är givet på förhand. Inför frågan om fortsatt strejk efter morgondagens demonstrationer och strejker har de nationella fackliga ledarna lämnat initiativet fritt för de lokala fackföreningarna.
Blir mobiliseringen i morgon en stor succés ligger segern inom räckhåll.

.

Media:GP1,AB1,ETC,DN1,SVD1,GP1,GP3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Valutaspekulationen.

Posted on by
13

Kasino omsätter 30 000 miljarder kronor per dag.

.

Nej det handlar inte om svenska statliga kasinon som lurar av svenska män och kvinnor surt förvärvade slantar som kunde användas till mer nyttiga saker.
Det är det belopp som dagligen omsätts på den internationella valutamarknaden, det vill säga köp och försäljning av olika valutor.

.

4 000 miljarder dollar rullar dagligen runt i valutahandeln

.

Det skriver den Internationella banken för valutareglering som nyligen släppte statistik över valutahandeln i världen. Den summa som dagligen omsätts ska jämföras med värdet av den dagliga importen plus exporten av varor och tjänster i världen. Då framstår det att valutahandeln är 60 gånger större än utbytet av varor och tjänster och att den stigit med 20 procent sedan 2007.
Av det kan man dra slutsatsen att 59/60-delar är ren spekulation i minimala svängningar i växelkurserna i syfte att tjäna exempelvis 0.01% på jättesummor. Rent matematiskt blir det naturligtvis fråga om vad som i facklitteratur kallas ”nollsummespel”. Vilket kort sagt betyder att det en spekulant vinner förlorar någon annan. Vilket när man tänker efter blir självklart. Det handlar ju förenklat sett om ett byte mellan två valutor där växelkursen mellan de två kan variera och ge en lika stor vinst i ena änden av utbytet som förlusten i den andra änden.

.

Den enes vinst den andres förlust. Runt runt.

.

Vilka är det som spelar med i detta kasino? Det handlar om två huvudsakliga spekulanter, privata risk- och pensionsfonder och de gigantiska bankerna. Fonderna står för cirka hälften av valutaspekulationen och de stora bankerna för 40 procent. De tio resterande procenten är multinationella bolag och riksbanker som står för.
So what? frågar omedelbart glada marknadsfanatiker och spelglada finanshajar. Om det är ett nollsummespel spelar det väl ingen skadlig roll för ekonomin, säger de och värjer sig mot all form av reglering. Men skadan finns där och framför allt bygger det upp spekulativa risker som likt bomber kan explodera under hela världsekonomin. Vi har redan upplevt mer än en finanskris som orsakats av girig spekulation.
Varför inte vända på problemet och fråga sig varför den här typen av spekulation tillåts. Det är ju ett nollsummespel, det vill säga enbart ett utbyte av vinster mellan olika aktörer som inte skapar ett korvöre av reella värden som kan användas till att bota sjukdomar, bygga skolor, utrota svält och ta tag i alla andra skriande verkliga behov som väntar på att tillfredställas.
FNs millenniemål till 2015 kunde lösas innan 2011 med de belopp som giriga spekulanter sätter i rullning under en enda dag, 30 000 000 000 000 kronor. Var det Borg som sa att vi måste spara?

.

Media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,AB2,DN4,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Knätofsar i Riksdagen.

Posted on by
28

Är Sverigedemokraterna fascister?

.

Det påstår i alla fall Sam Carlshamre och Daniel Strand i Aftonbladet 30 september. Under rubriken ”De är fascister” säger författarna att man ska ”kalla dem vid deras rätta namn”. Författarna menar att protester under temat ”rasism”, inga rasister på våra gator” och andra paroller som pekar ut SD som rasistiskt inte är verkningsfullt därför att det inte går till botten med SDs verkliga karaktär.

.

**********
Åkesson lämnade kyrkan med tofsarna mellan benen. Jag som trodde han var kristen.

Ja, de påstår till och med att Jimmie Åkesson ”är ingen rasist i den bokstavliga bemärkelsen”. Vad nu det ska betyda?  Åkesson pekar ut en etnisk/religiös grupp som ”det största hotet mot Sverige” och likt andra högerextremister i Europa vill han förvisa dem från landet. Om det inte är rasism vad är det då?
”Sverigedemokraterna är fascister” slår författarna fast och anser problemet avklarat.  Sam Carlshamre presenterar sig som idéhistoriker. Men det är inte mycket till vare sig historia eller idé i författarnas inlägg.
Vad var det historiskt specifika med fascismen/nazismen? Både den italienska fascismen och den tyska nazismen hade som mål att fullständigt krossa arbetarrörelsen och dess partier. Klassen skulle totalt atomiseras och dess ledare fysiskt likvideras. Vilket också till sist skedde i både Italien och Tyskland. Det andra specifika med fascismen/nazismen var dess ”revolutionära” karaktär. Inte bara arbetarrörelsen skulle krossas. Den borgerliga parlamentariska demokratin ansågs inte värd ett ruttet lingon och skulle likt arbetarrörelsen krossas i grunden. Alla politiska partier upplöstes och även borgerliga politiska ledare mötte samma öde som arbetarrörelsens i den mån de inte lyckades färga sina skjortor svarta eller bruna i tid.

.

Barn militariserades i den italienska fascismens led.
Den som vill få en skrämmande inblick i fascismens/nazismens revolutionära karaktär, dess väsensskillnad från vanliga reaktionära borgerliga partier, rekommenderas boken ”En tysk mans historia” av Sebastian Haffner.
Men säger kanske Carlshamre och Strand – ”det där är ju gammal skåpmat. Nu talar vi om en modern fascism”. Det är den slutsats man kan dra av deras inlägg eftersom det i grunden banaliserar fascismen som politisk rörelse trots att de säger sig vilja gräva djupare än ”nattståndna analyser”. Resultatet blir ändå tunnare än vatten.
”För att beskriva Sverigedemokraternas sammelsurium av främlingsfientlighet, kulturkonservatism och allmänborgerlig politik bör man tala om fascism snarare än om rasism”, skriver de.
Med dessa tre kriterier på fascism serveras vi inte ens en nattstånden analys utan en så urvattnad beskrivning av vad fascism betyder i dagens värld att vi snabbt kan konstatera att   fascismen redan segrat runt om oss. Nicolas Sarkozy med sin ”främlingsfientlighet och allmänborgerliga politik” måste omedelbart klassas som fascist. Berlusconi också givetvis. Den nybildade regeringen i Nederländerna står i kö för att kvala in i den fascistiska klubben.
Carlshamre och Strand har inte förstått fascismens ”radikalism”. Det leder dem till att tala om Sverigedemokraternas ”fascistiska fantasi” om ”en återgång till folkhemmet, som för partiet är sinnebilden av det fridfulla och harmoniska svenska samhället”.
Efterkrigstidens ”folkhem” var inget ”homogent Sverige tömt på politiska konflikter”. Den politiska konflikten tog sig formen av ett stilleståndsavtal mellan samhällets huvudklasser som slöts i Saltsjöbaden. Det avtalet har arbetsköparna sedan länge brutit eftersom de inte längre fruktar arbetarrörelsens organisationer. Följderna ser vi i den nyliberala politiken som skapar allt djupare klyftor i samhället, ökad segregation, utslagning, främlingsfientlighet och en strukturell massarbetslöshet.
Carlshamre och Strand menar att det är i bygget av en antifascistisk rörelse, genom ”att damma av sina antifascistiska kläder”, som arbetarrörelsen och vänstern kan bli stark igen och därmed dra undan mattan under Åkessons fötter.

.

Skämtbloggen Dagens Svenskbladet fick Åkesson att medge att mannen inte luktar annorlunda.

Det är inte i diskussioner med Åkesson och hans underhuggare som SD kan besegras. Inte heller genom att bygga någon antifascistisk frontrörelse. Det är i stället dags att arbetarrörelsens alla delar tar strid för ett alternativ till den politik som satt finansens intressen i högsätet de senaste decennierna. En ekonomisk plan för att ge alla ett värdigt arbete, en ny omfattande satsning på en offentlig sektor som svarar mot verkliga behov och inte vinstkriterier och en omfattande upprustning av fattiga förorter är vad som krävs för att möta den ekonomiska krisen och nyliberalismens angrepp på alla sociala landvinningar som våra föräldrar kämpat sig till.
Då kan vi också sluta att oroa oss för någon sorts modern rumsren fascism. Jimmie Åkessons Sverigedemokrater kommer att dö ut av näringsbrist.

.

Media: DN1,DN2,GP1,SVD1,SVD2,SVD3,AB1,AB2,AB3,SSD1,GP2,DN3,DN4,SVD4,SVD5,

Bloggare; Svensson,Alliansfritt Sverige,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Urspårad solidaritet

Posted on by
5

Högerns nyttiga idioter.

.

Förra veckan samlades hundratals aktivister från hela Europa i Bryssel för att under en vecka demonstrera sitt stöd åt de papperslösa invandrare som fastnat i fästning Europas valv. Protesterna organiserades av No Border Camp, ett europeiskt nätverk mot stängda gränser och främlingsfientlighet.

.

.

Det organiserades flera demonstrationer Bryssels centrum som tilltalade åskådare på trottoarerna eftersom demonstranterna spelade musik, slog på trummor och uppförde gatuteater till stöd för alla strandsatta i Europa. TV var på plats flera gånger och reportage visades i olika kanaler.
Tyvärr passade ett trettiotal politiska idioter på att utnyttja tillfället till att organisera en helt vansinnig kommandoräd mot en polisstation i ett folkligt kvarter i Bryssels centrum. Vilken grupp eller grupper dessa ”revolutionens förtrupper” tillhör är inte ännu känt.
Men de lyckades helt vända medias intresse bort från demonstranternas stöd till de papperslösa. I stället hamnade en sönderslagen polisstation i centrum speciellt eftersom ett par poliser skadades. Det är visserligen sant att polisen vid flera tillfällen hindrade demonstrationen och att vissa kvarter stängdes av för demonstranterna som klagade över att deras demokratiska rättigheter trampades under polisens stövlar.
Men att ta det som ursäkt för att organisera en meningslös raid mot en polisstation långt ifrån demonstrationsvägen är dålig politik och framför allt kontraproduktivt. De papperslösas problem hamnar vid sidan av debatten som i stället koncentreras till ”demonstranternas våld”.
.

Stödet till de papperslösa är viktigt. Men inte handlingar som vänds emot dem.

.

Polisen tog fast fem personer av den grupp på ett trettiotal maskerade ”hjältar” som attackerade polisstationen med armeringsjärn och stenar. Nu riskerar de fem års fängelse eftersom deras handling inte var en spontan reaktion under en demonstration utan en i förväg planerad aktion mot ett mål som inte ens låg i närheten av den plats där demonstrationerna ägde rum.
Unga engagerade människor riskerar nu fem år i fängelse bara för att de inte kan inse att deras ”revolutionära handlingar” tjänar den borgerliga höger de tror sig bekämpa.

.

Media: GP1,DN1,AB1,AB2,DN2,SVD1,SVD2,

Bloggare:Röda Lund,Jinge,Svensson,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nya protester i Frankrike

Posted on by
3

Pensionen en fråga för ungdomen.

.

Så var det dags igen. De franska protesterna mot Sarkozys pensionsreform vill inte ge med sig. I lördags var det på nytt ett massivt uppbåd i närmare 250 demonstrationer över hela landet och som än en gång samlade närmare tre miljoner deltagare.
Ändå säger regeringen att den beslutsamt står fast vid sin reform trots att i stort sett hela folket säger nej. Endast en liten minoritet stöder regeringens politik.

.

I lördagens demonstration samlades unga och äldre till en gemensam protest.

.

För att stärka regeringens position försökte inrikesministeriet att spela på att demonstrationerna ”tappar luft”. Trots de fackliga organisationernas förnekande var det uppenbarligen något färre deltagare 2 oktober än 23 september. Men vad innebär det? Håller luften på att gå ur mobiliseringen? En ytlig första titt kan  ge det intrycket.  Men det är antagligen en felaktig slutsats av flera anledningar, minst tre.
-Stödet för protesterna stiger stadigt i opinionsundersökningarna. Inför strejkerna och demonstrationerna den 7 september sa 61 procent att de stödde eller kände sympati för protesterna. Inför mobiliseringen den 23 september hade den siffran ökat till 68 procent. Inför den senaste mobiliseringen hade stödet och sympatierna stigit till hela 72 procent av de tillfrågade. De positiva fördelade sig på 51 procent som helt stöder rörelsen och 21 procent som känner sympati. Bara 12 procent sa sig vara fientligt inställda till protesterna. Det säger en del om regeringens isolering.

.

Bara glada miner. De sura får Sarkozy stå för.

.

-I lördagens demonstration breddades deltagandet. Ett stort antal studenter och skolelever anslöt sig till demonstrationen efter att en enad front av elevorganisationer och politiska ungdomsorganisationer manat till mobilisering. Organisationernas koalition kallar sig ”Pensionen – en fråga för de unga”.
Det var också fler arbetare från de privata småföretagen med i demonstrationen eftersom det hade svårt att delta i strejkerna som fackförbunden organiserade den 7 och 23 september. Dessutom var det lite av familjefest över demonstrationen eftersom den gick av stapeln på en lördag.
-Till sist är det också viktigt att antalet platser där det demonstreras har stigit från 222 den 23 september till 240 platser i lördags. Detta trots att vädret på Atlantkusten var extremt dåligt.

.

Pensionen en fråga för de unga.

.

Så vad väntar nu? Redan tisdag 12 oktober organiserar den fackliga fronten en ny strejk/demonstration över hela landet. Innan dess ska reformen upp till behandling i Senaten sedan den redan antagits av Nationalförsamlingen.
Men situationen reser också mer komplicerade frågor för regeringen och de fackliga organisationerna. Likaså för de politiska organisationerna.
Regeringen visar en hård fasad men den spelar i själva verket ett högt spel. Den vet hur opinionssiffrorna ser ut. Vore det presidentval i dag förlorar Sarkozy stort oavsett vem Socialistpartiet ställer upp med. Det är inte första gången ”fast beslutna” franska regeringar tvingats till total reträtt i vitala frågor. Dessutom visar Sarkozys team inte längre upp en tuff enad fasad. Sprickorna går ända upp i fasadens tak. Sarkozys hittills trogne premiärminister François Fillon har offentligt låtit förstå att han inte går i Sarkozys ledband och flera tunga ledare i regeringspartiet UMP har uttryckt klart missnöje med den sprättige presidentens vulgaritet och presidentstyre in i minsta detalj.

.

Alla tillsammans för en pension vid 60 år.

.

Paradoxalt kanske det är fackföreningarnas strategiska problem som är regeringens starkaste trumfkort. För vad ska fackföreningarna göra efter nästa protest den 12 oktober? Nöja sig med ännu en endagsprotest en vecka senare? Eller satsa allt för att tvinga regeringen till reträtt?
Regeringen vet att de fackliga ledningarna inte vill eller är beredda att kalla till en icke tidsbegränsad generalstrejk för att fälla regeringens reform. Det är Sarkozys starka kort. Och det är de fackliga ledarna också medvetna om.
-Rörelsen börjar bli komplicerad. Vi måste på något sätt handskas med ett avslut, säger en anonym facklig ledare till tidningen Libération. Precis. Hur avsluta rörelsen? Om de fackliga ledarna inte vill ta till stora släggan och inte heller blåsa till reträtt vad ska de då göra? Att släppa protesterna och invänta presidentvalet 2012, som Socialistpartiet förespråkar, är lika med att erkänna ett nederlag mitt i rörelsens mest dynamiska moment. Det vill säga fackligt självmord och en trolig förlust för vänstern 2012.

.

Motständet närmar sig ett avgörande. Ska regeringen tvingas till reträtt krävs det nya grepp i kampen.

.

Regeringen väntar sig att de fackliga organisationerna ska fortsätta på en mittenväg med ytterligare ett fåtal mobiliseringar efter den 12 oktober och att luften då ska gå ur motståndet. Det är ett högt spel som bara kan vinnas om fackföreningarna accepterar spelreglerna och de dåliga oddsen i ett sådant scenario. Om mobiliseringen den 12 oktober visar en klart mätbar avmattning då kommer vi att få se de fackliga organisationerna, i första hand CFDT, anta en strategi för en stegvis avveckling av motståndet.

.

Mina politiska fränder i NPA stöder helt kravet på pension vid 60 år.

.

I videoklippet härunder förklarar NPAs Olivier Besancenot att mobiliseringen måste fortsätta till seger, att det tvärtemot vad Sarkozy säger, finns pengar att hämta hos de rika för att finansiera en korrekt pension för alla. När det behövdes hundratals miljarder för att rädda bankerna då fanns det pengar men när det gäller pensionerna säger han att statskassan är tom. Besancenot säger också att de stora börsbolagen gör större vinster än någonsin så det finns pengar bara man ser sig omkring.

.


Paris, 02/10/10, Manif pour la défense de nos retraites
envoyé par E_varlin. – L’info internationale vidéo.

.

Media: GP1,Dn1,DN2,SVD1,

Bloggare: Björnbrum,Svensson,Röda Rummet,Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Sysselsättningen i Europa

Posted on by
10

Stora skillnader i Europa.

.

På den här kartan får du en snabb samlad bild av hur sysselsättningsgraden varierar mellan olika länder och mellan de två åldersgrupperna 25-54 och 55-64. Det första man kan konstatera är att i de länder där sysselsättningen i åldersgruppen 25-64 är hög är den också hög i den äldre gruppen 55-64 år. Det går emot den förutfattade idén att de äldre hindrar de yngres inträde på arbetsmarknaden.

.

Alliansens bud till de äldre är inget alternativ.

.

Som andra iaktagelse ser vi att det är i norra Europa som sysselsättningsgraden är högst i båda åldersgrupperna. Men också att skillnaden mellan nord och syd är större för den  äldre gruppen 55-64  än för gruppen 25-54. Den troliga orsaken till det är att de äldre delvis tvingats bort från arbetsmarknaden och in i sjukpension och förtidspension. Dels för att antalet svartjobbande äldre arbetare som lämnat arbetsmarknaden är högre i södra Europa.

Med Sverige i absoluta toppen för sysselsättningen i båda åldersgrupperna framstår Alliansens tjat om ”arbetslinjen” för vad den är – ett angrepp mot det lilla som ännu finns kvar av trygghet i anställningen och skyddet vid arbetslöshet och sjukdom.

Ser vi till den låga sysselsättning som råder i gruppen 55-64 i de flesta länder kan man ifrågasätta att det skulle vara möjligt att öka den ytterligare i Sverige med sina 70 procent. Det kan nog bara göras genom att likt Alliansen ge sig på de utslitna och sjuka.

.

Förklaring:  Den blå figuren = åldersgrupp 25-54,  Den grå figuren = åldersgrupp 55-64.

Sysselsättningsgraden i procent syns under varje figur

Källa: Alternatives Economiques n° 295 oktober 2010.

.

Media; DN1,GP1,GP2,

DN2, SVD1,AB1,SSD1,DN3,

Bloggare: Jinge,Svensson,Alliansfritt Sverige,Motvallsbloggen,Teckentydaren,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Den nya aristokratin

Posted on by
6

Stora feta humlor.

.

Inte sedan det första årtiondet av 1900-talet har skillnaden mellan rika och fattiga varit så skriande. Under och mellan de två världskrigen och under efterkrigsperioden syntes de rika till mindre. Det var inte så rekommendabelt att vältra sig i alltför vräkig lyx.

.

Den viktorianska aristokratin tråkade ut sig till döds.

.

Det är slut med det. Nyliberal politik gav finansen fria händer och den lät sig inte trugas. I trettio år har kapitalets frihet att likt en fet humla flyga från en källa med nektar till nästa varit total. Resultatet har inte låtit vänta på sig.
Vi har sett en ny aristokrati födas. I förra seklets början var den europeiska aristokratin van vid att flytta runt i Europa mellan sina residens och slott. Ett par månader i Paris följdes av några veckor i Marienbad och Karlsbad och så vidare via lyxjakter och specialbyggda tågkupéer.
Jetsetet av finansgurus, oljemagnater, globala sportstjärnor, stenrika artister och filmidoler är den nya aristokratin. Likt gräshoppor svärmar de över planeten. Lyxlägenheter, vräkiga villor och moderna lyxjakter väntar dem i världsstäder och vår tids ”kurorter”.
Det räcker med att titta i den press som specialiserat sig på att följa jetsetet i hälarna för att inse hur den nya aristokratin lever. Ett mer handfast sätt att se hur miljardärerna i dollar lever är att titta på bostadsmarknaderna i de stora huvudstäderna. I Paris, London, New York och andra finanscentra räcker det inte längre med att vara mycket rik för att äga en lägenhet i de mest fashionabla kvarteren. Man måste vara extremt rik.

.

Bakom fasaderna på Champs-Elyssées gömmer sig ofta obebodda gemak.

.

Ta Paris som exempel. Den som inte kan få loss 10 miljoner kronor göre sig icke besvär. För det är vad en liten lägenhet i de chicka kvarteren kring Champs-Elyssées kostar. På avenyn själv är det ingen idé att dyka upp som spekulant om ens bankkonto inte rymmer många euromiljoner. Enligt en mäklarfirma ägs där 26 procent av alla lägenheter av krösusar från oljeshejkdömena och andra galjonsfigurer i jetsetet. Under större delen av året står de tomma.
Haussen på bostadsmarknaden får effekter rakt genom hela samhället. Enligt en rapport i fjol hade en tredjedel av Paris bostadslösa ett fast jobb men med så dålig lön att de måste välja mellan att äta och ett tak över huvudet. Enligt notariernas förening är det bara 1,1 procent av alla sålda lägenheter i Paris som köps av vanliga yrkesarbetare och 7,7 procent av tjänstemän. Ser man till de genomsnittliga priserna i Paris förstår man omedelbart hur omöjligt det är för en familj med ”normala” inkomster att äga eget. Just nu ligger priserna i Paris på ett snitt av 7 000 euro per kvadratmeter med ett snitt på 10 000 euro i de mer snobbiga kvarteren. En familjelägenhet på hundra kvadrat kostar alltså runt 10 miljoner kronor.
.

Den här lägenheten med sju sovrum kostar 95 miljoner kronor. Queensberry Place i SW Kensington är adressen.

.

Nyfiken som jag är kollade jag in mäklarfirmors erbjudanden i New York och London. Som väntat bleknar utbudet i Paris jämfört med de lika tomma takvåningarna på 5th Avenue. Vill du köpa dig ett krypin i de kvarteren kostar det 25-30 000 dollar per kvadratmeter. Det innebär att det är knappt en procent av amerikanska hushåll som kan unna sig ett tak över huvudet kring Central Park.
I London ser det likadant ut. En titt på mäklarfirmors utbud visar att i Londons lite finare kvarter, inte de lyxigaste, ligger kvadratmeterpriset kring 150 000 kronor. För oljemagnater och andra miljardärer i jetsetet finns det lyxhus på Edwardes Square och Earls Terrace  i Kensington för 100 miljoner kronor.

.

Vackert belägen etta för Paris mindre bemedlade.

.

I Paris finns det cirka 20 000 tomma lägenheter. Det finns mer än 100 000 hemlösa i Frankrike varav över hälften ”bor” i Paris. I London var det 55 000 som 2006 saknade bostad uppger hjälporganisationer. Efter krisåren 2007-2009 finns ingen uppdatering men vi vågar gissa i vilken riktning det gått.
Så här går det att fortsätta i många spalter till. Samhället exploderar i båda ändarna. De riktigt rika blir stenrika och bildar en ny uppnäst aristokrati. De fattigaste i samhället kommer allt närmare randen till avgrunden där de inte längre har råd med mat och logi.

.

Gaskungen Abramovich bor inte här. Yachten är bara en nödvändig del i hans image.
Ett litet tips. Expropriera alla tomma lägenheter som jetsetet äger men nästan aldrig bor i. Det skulle ge husrum åt tiotusentals bostadslösa. Varför inte? Det ”omöjliga” är till för att överkomma.

.

Media;DN1,DN2,SVD1,

Bloggare: JInge,Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Anglo Irish Bank snubblar.

Posted on by
1

Finanstrollet Glufs-glufs slukar allt.

.

Det var bara några år sedan som finansvärlden vurmade för de Nordatlantiska ”mirakelekonomierna” Irland och Island. Hur det gick med det isländska miraklet vet vi redan. Den isländska befolkningen vet nu bättre än de flesta vad som händer när  glamorösa bankdirektörer får fria händer. Kort och gott – bankrutt och sparade pengar som går upp i rök medan skulderna dubbleras.

.

Sätt finanstrollen på svältkur.

.

Det irländska miraklet uppehöll skenet ett par år längre. Det fanns lite mer substans i det än det tomma luftslott som islänningarna bjöds in till. Men nu är det slut på Sturm und Drang också på Irland. Festen är över och nu ska den irländska befolkningen betala måltiden som finanstrollet Glufs-glufs satt i sig.
Den helt dominerande banken Anglo Irish Bank ligger med huvudet i giljotinen. Bankledningens vidlyftiga spekulerande på den internationella finansmarknaden gick snett, vinsterna omvandlades till ett svart hål av skulder och nu måste den irländska staten gripa in för att hindra en finansiell härdsmälta på den evigt gröna ön.
Än en gång bekräftas att ”blir det vinst är det aktieägarnas, blir det förlust är det befolkningens”. Så här sa landets finansminister Brian Lenihan i en intervju i gårdagens Financial Times för att förklara att regeringen ”saknar val”.

.

Anglo Irish Bank blommar inte längre.

.

-Om Anglo faller dras vår statsskuld med. Situationen är av vikt för hela finanssystemet inte på grund av bankens egenvärde, utan på grund av Anglos storlek i förhållande till nationens nationalräkenskaper. Inget land kan låta en sådan finansinstitution falla.
Om nu Anglo är så stor att statens finanser står och faller med bankens hälsa varför då inte helt sonika ta över banken i offentlig ägo? Då blir det inte bara förlusterna som hamnar på det offentligas lott.
Det kommer att kosta Irlands skattebetalare 35 miljarder euro att rädda banken. Men hur går det för de som lånat pengar till banken? Det vill säga de som köpt bankens obligationer med pengar som de kanske redan fått i utdelning på aktieinnehav i Anglo eller i form av skattesänkningar. För vi pratar naturligtvis om de rika, inte vanliga arbetande människor.

.

En förare av en cementblandare protesterade på sitt vis och försökte ramma grindarna till det irländska parlamentet.

.

-Oppositionspolitiker kräver att regeringen ska tvinga ägare av bankens obligationer att bära en del av bördan. Mister Lenihan upprepade att den irländska staten till fullo kommer att gottgöra ägare av bankens primärobligationer, rapporterar FT.
Än en gång har finanstrollet Glufs-glufs satt i sig allt som kom i dess väg – trerätters måltid, porslinet, besticken, bordsdukarna och ljusstakarna. Bot mot den svåra matsmältningen står det irländska folket för.

.

Media; SVD1,SVD2,DN1,GP1,AB1,DI1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Svensson,Teckentydaren,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Europas arbetare demonstrerar.

Posted on by
9

Massivt nej till alla nedskärningar.

Det var över 100 000 som deltog i de Europeiska fackföreningarnas demonstration här i Bryssel i dag. Som vanligt när det demonstreras i Bryssel var stämningen på topp. Bara enstaka hundar klagade över alla smällare som gick av. I stället för att skriva och berätta publicerar jag i stället en rad bilder som jag nyss tog. Det ger kanske mer än bara ord.

.

Samling till demonstrationen var framför Södra stationen. Där finns det ledigt plats för 100 000.

.

Nej till åtstramning sa den här damen med bildspråk.

.

Engelska tunnelbanearbetare hade en vacker banderoll.

.

Europafacket, ETUC, kräver jobb och tillväxt.

.

De fackliga kämparna från Grekland hälsades med uppmuntrande tillrop under hela marschvägen.

.

Slovakiska arbetare.

.

Flera tusen tyska arbetare samlades i Bryssel.

.

-Schoon Genoeg. Nu räcker det, tyckte holländska arbetare.

.

Brittisk vårdpersonal sa nej till EUs åtstramningspolitik.

.

Brittiska brandmän var inte heller nöjda med EUs politik.

.

En liten grupp fackligt aktiva från Bulgarien.

.

Spanska arbetare påminde om generalstrejken i Spanien som pågick samtidigt.

.

Franska CGT deltog med tusentals medlemmar.

.

Italienska centralorganisationen CGIL och dess metallförbund FIOM gick i enad front.

.

-Full pension vid 60 år är möjligt. Beskatta kapitalinkomsterna. Det tycker franska CGT.


.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,GP1,AB1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , ,

Protestmarsch Spanien – Bryssel

Posted on by
2

-Ett annat Europa är möjligt.

.

I går anlände ett tiotal  spanska demonstranter till Bryssel. Inte med flyg och inte med bil eller tåg. Utan till fots. Från Zaragoza till Bryssel. De startade sin protestmarsch den 14 augusti och via Frankrike anlände de till södra Belgien i söndags och till Bryssel i går. I dag deltar de i den jättedemonstration som Europas fackförbund organiserar i protest mot de svidande sparpaket som makthavarna vill tvinga på kontinentens befolkningar.

.

Här visar de glada fotgängarna upp sig framför Notre Dame i Paris.

.

-Vi marscherar mot marknadens diktatur och regeringarna i dess tjänst. Mot den pessimism den ingjuter i oss och mot kapitalismens förödelse. En annorlunda ekonomi är möjlig, baserad på en omfördelning av rikedomarna, på arbete åt alla, rätten till god vård, till utbildning och bostad utan att invandrarna ska betala krisen.
Så börjar det upprop som de outtröttligt spritt utefter den 1 700 kilometer långa marschvägen.

.

Tre av deltagarna i marschen till Bryssel. Foto: B. Åsman

.

Deltagarna i marshen tillhör fackliga och radikala organisationer i Spanien. Det är medlemmar från facken CGT, CCOO och CNT samt från vänsterpartierna Izquierda Anticapitalista och Izquierda Unida.
-Vi marscherar mot exploateringen av de arbetande, mot nedrustningen och privatiseringen av den offentliga sektorn i Europa. Vi går till Europaparlamentet för att göra våra krav hörda – vi vill bygga ett arbetarnas och medborgarnas Europa.

.

.

Två trötta men nöjda deltagare.  Foto: B. Åsman
I går kväll hade jag privilegiet att få lyssna till deras berättelser om marschen på ett möte som Vänsterfronten här i Bryssel organiserade. Trots de många milen i benen var de pigga på att sprida sin optimism och entusiasm. Det bådar gott för dagens demonstration som troligen kommer att samla närmare 100 000 deltagare och för dagens generalstrejk i marschdeltagarnas hemland Spanien.
Av alla Europas fackförbund är det bara LO som lyser med sin totala frånvaro. Wanja Lundby-Wedin är ordförande i Europeiska fackförbundens federation men anser tydligen att demonstrationen i Bryssel inte berör LOs medlemmar.

.

Media; SVD1,DN1,GP1,AB1,SSD1,

Bloggare: Sveriges bloggvärld verkar inte vaken.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,