Grekland – EUs första koloni?

Lån med hög ränta är ingen välgörenhet

.
Grekland räddades i sista sekunden. Det är bilden media förmedlar i dramatiska redogörelser över de beslut som fattades häromdagen i Bryssel. Enligt medias rapportering får Grekland tillgång till 237 miljarder euro, 130 som hjälp från EU och 107 miljarder i en nedskrivning, så kallad hair-cut, av värdet på de grekiska statsobligationer som finns i privata händer.
I gengäld ska den grekiska regeringen och parlamentet inom nio dagar ta en rad utlovade beslut om nedskärningar av det mesta bland annat en sänkning av minimilönen med 22 procent från 751 euro till 586 euro. Redan nu finns 45 ”experter” från Bryssel på plats i Aten för att övervaka Trojkans intressen. Har Grekland blivit EUs första koloni?
Inför beslutet i Bryssel pågick en hård strid i ledande politiska läger om huruvida Grekland skulle släppas till gamarna eller inte. Starka krafter med tyske finansministern Wolfgang Schäuble i spetsen tillsammans med Hollands premiärminister Mark Rutte och ledare i Finland ville stoppa alla lån till Grekland och låta landet gå i ”konkurs”, det vill säga ställa in betalningarna av utestående statsobligationer. De förlorade striden mot Merkozy, ECB och IMF som fruktar konsekvenserna av en statsbankrutt. Många grekiska och några utländska banker kommer att gå i konkurs och risken för att den akuta krisen sprids till Portugal, Spanien och Italien bedömdes som för stor.
Men vad kommer de 130 miljarderna att användas till? Sätta fart på de ekonomiska hjulen och hindra att den sociala misären får trettiotalskaraktär? Nej, inte alls. De ska se till att landet kan betala de utestående statsobligationerna till deras ägare. Till att börja med handlar det om 14,5 miljarder euro som ska betalas den 20 mars.

.

Wolfgang Schäuble vill fälla Grekland

.
I tyska media finns det bara ett tema. –Vi är trötta på att betala för grekerna, heter det. Det är naturligtvis nonsens. Ingen ”betalar för grekerna”. Aten får låna pengar till en ränta långt över vad den tyska staten betalar för sina egna lån. Och sedan när blev ett banklån allmosor till behövande? Officiellt är målet att landets nuvarande statsskuld på 160 procent av BNP ska pressas ner till 120 procent innan 2020. Horisonten verkar avlägsen men det går redan nu att förutsäga ett totalt misslyckande om den nuvarande åtstramningspolitiken består.
För det går inte att spara sig till större inkomster. Den grekiska staten behöver mer inkomster för att kunna planera en minskning av statsskulden fram till 2020. Det kan den bara få på två parallella vägar. Den nuvarande djupa recessionen där BNP minskade med 7 procent på årsbasis måste vändas till tillväxt. Då ökar statens skatteinkomster eftersom hjulen i ekonomin som helhet snurrar snabbare.
Dessutom måste skatteflykten stoppas. I dag motsvarar den rikaste tiondelens skatteflykt inte mindre än 25 procent av statens skatteinkomster. Så snabbare tillväxt måste kombineras med indrivning av skatter från de som i dag placerar sina pengar i Schweiz och andra skatteparadis.

.

Men den tillväxten finns det inte en chans i helvetet att den förverkligas med den politik som i dag tvingas på den grekiska regeringen. I stället är det en helsäker garanti för att den aktuella ekonomiska situationen kommer att bli tio gånger värre.
Den europeiska borgerlighetens EU-projekt visar sig allt mer vara ett direkt hinder för förverkligandet av ett socialt och solidariskt Europa. EU går inte att reformera. Det måste rivas och ersättas. Bara det faktum att EUs ledare på allvar övervägde att kräva av den grekiska regeringen att skjuta upp de konstitutionellt fastställda parlamentsvalen i april räcker för att inse vad ett borgarnas Europas Förenta Stater kommer att likna –finanskapitalets makt över allt och alla.

 

Klicka här och skriv under ett solidaritetsuttalande med det grekiska folket

.

Media: DN1,SVD1,DN2,SVD2,AB1,DN3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Varning för reformer

,

I Spanien demonstrerade i dag hundratusentals människor mot regeringens försämring av arbetsmarknadslagarna. Även där har nyliberalerna lagt beslag på det för många så positivt värdeladdade ordet reform. Fast de menar kontrareform, vilket har fått denna man att utfärda en varning:

.

.

I hela 57 städer hade människor samlats för att protestera mot regeringens försämring av arbetsmarknadslagarna. I Barcelona vibrerade hela staden när 450 000 människor slöt upp. På bilden från Madrid ser vi en del av de 500 000 som deltog.

.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: DN1,DN2,SVD1,

EUs depression i Grekland.

 

Recept för hur man raserar ett samhälle

.

Alexia var bankanställd i 20 år och hennes make i 14 år. Nu är de båda arbetslösa.
-Våra liv har förändrats, säger Alexia och berättar att a-kassan som förr var 450 euro i månaden nu ska sänkas till 360 euro samtidigt som priserna stiger och i många fall kostar varorna i affärerna lika mycket som i Paris.
Helena är lärare i en privat skola i Aten. När vårterminen började sänktes hennes lön med 20 procent.
-I början av karriären är nettolönen 1 114 euro i månaden, nu ska den sänkas till 660 euro för 21 timmars undervisning i veckan. Under sommarmånaderna har jag inte betalt, berättar Helena och säger vidare att a-kassan som hon får under sommarlovet ska sänkas från 461 euro till 356 euro i månaden. Dessutom har det blivit svårare att få a-kassa. Till sommaren har hon inte längre rätt till ersättning.

.

.

Panagiota har diplom i främmande språk och arbetar sedan hon var 19 och är nu 39 år.
-Med fem åttatimmars arbetsdagar i veckan tjänar jag 700 euro i månaden och behöver fortfarande hjälp av mina föräldrar för lönen räcker inte till att hyra en lägenhet, berättar hon.
Kyriakos är en 42-årig lärare gift och har två barn.
-Vi hade 3 000 euro i nettoinkomst 2006. Nu är vår gemensamma nettoinkomst nere i 1 500 euro i månaden, säger Kyriakos och berättar att samhället faller samman. Alla byggplatser har slagit igen och kastat ut arbetarna i arbetslöshet. Ingenjörerna och arkitekterna följer nu efter.

.

.

Georges är en 53-årig forskare.
-Aten har blivit farligt och grått. Många gator är inte upplysta och på vissa är alla butiker igenbommade och fulla med klotter. De hemlösa ökar snabbt i antal och letar efter mat i soporna. Invandrarna som kommit för att söka arbete sitter nu fast här utan resurser att ta sig hem.
Dimitrios är 32 år och har doktorerat i grekiska.
-Tills i september tjänade jag 1 200 euro i månaden. Jag talar sex språk, jag har doktorerat i språk, det vill säga studerat i tolv år utöver grundskolan och nu tjänar jag 750 euro. När jag betalat hyran och andra fasta kostnader har jag 70 euro att leva på i månaden, säger Dimitrios uppgivet.

.

Atens gator kantas av stängda nertaggade butiker.

.

Det här är ett axplock av individuella öden som den franska dagstidningen Le Monde beskriver i en artikel om hur den grekiska krisen inte bara handlar om siffror utan i första hand om hur den av EU påtvingade åtstramningen stryper det grekiska samhället och krossar den sociala strukturen. Det är bara på landsbygden, där familje- och grannsolidariteten spelar en stor roll, som krisen inte ännu slår så hårt. Men i städerna sker ett brott mot mänskligheten i finansens och nyliberalismens namn.

Räddningspaket dödar

Kalla fakta bakom de enskilda personernas sociala misär är också skrämmande. Det så kallade räddningspaket som nu valsar fram och tillbaka mellan Aten och Bryssel är bara fortsättningen på den attack mot välfärden som redan ägt rum. Den grekiska ekonomin har sjunkit med 15 procent sedan 2007. Bara i fjol sjönk BNP med 6,8 procent och prognosen för 2012 pekar på över 7 procents nedgång. Det är recession i fyra år och med den arsenik som nu bjuds ut av EU talar vi om en depression som kan slå sönder det grekiska samhället. Ekonomiska experter säger att kring 30 procent av befolkningen nu lever under fattigdomsstrecket.

.

Diagrammet visar att en grekiska statsskulden inte steg under lång tid. Först när samhället tog över de privata bankskulderna rusade den iväg till dagens höjder. Plus att räntorna att betala på skulden ökade kraftigt.

.

Den hästmedicin som grekerna ska tvingas att svälja för att ”räddas” handlar om flera strama åtgärder som det grekiska parlamentet röstat för:
-Minimilönen ska sänkas med 22 procent från 751 euro i månaden till 586 euro. För nyanställda under 25 år ska minimilönen sänkas med 32 procent. Cirka 25 procent av de lönearbetande i landet berörs av sänkningen. Dessutom avskaffas det automatiska ålderstillägget.
-Alla pensioner sänks med 15 procent utöver de sänkningar som redan genomförts. Gamla ensamma förväntas leva på pensioner kring 500 euro i månaden. Pensionsåldern ska höjas.
-I år ska 15 000 avskedas från offentliga tjänster och fram till 2015 ska 150 000 tvingas lämna sina arbeten.
-En miljard euro ska sparas i den sociala sektorn. Sjukhusen är redan i en katastrofal situation. Mediciner saknas eftersom läkemedelsföretagen begär betalning i förskott.

Ett nyliberalt test i naturformat

Den stora frågan är varför? Varför köra det grekiska samhället i botten? EUs ledare med Merkel i spetsen vet mycket väl att med de sparprogram som tvingas på Grekland finns det bara ett tänkbart resultat- depression av trettitalssnitt. Vi kanske redan befinner oss där förresten. Arbetslösheten är 21 procent och stiger i snabb takt. Nästan hälften av alla unga är utan arbete. Samtidigt djupdyker BNP och med sänkningar av löner och pensioner måste konsumtionen sjunka ytterligare, det vill säga det ekonomiska raset bara skyndas på.
Så frågan kvarstår –varför? Rent finansiellt vill Trojkan –Merkozy, ECB och IMF, orsaka ägarna av de grekiska statsobligationerna minsta möjliga förluster. Genom att försöka undvika en grekisk statskonkurs kan problemen skjutas på framtiden i hopp om att konjunkturen ska vända uppåt i Europa och därmed sopa undan de statliga underskotten.
Men det finns en annan aspekt som jag tycker blir allt tydligare. Trojkan använder Grekland som ett socialt laboratorium. Hur långt kan man gå i den sociala nedrustningen och attackerna på de arbetandes realinkomster utan att samhället exploderar? Det är tydligen den fråga som Bryssel vill ha svar på. Det är naturligtvis ett farligt test i naturformat. Om den grekiska ekonomin faller ihop och går över i en katastrofal depression har i sig ingen ekonomisk betydelse för EU. Landets ekonomi väger knappt tre procent av EUs samlade ekonomi.
Risken finns där ändå. För om Greklands regering tvingas deklarera ”konkurs” och ställa in sina betalningar är det inte bara de grekiska bankerna som med säkerhet tvingas slå igen. Även stora europeiska banker, främst franska, riskerar att drabbas av så stora förluster att flera stater på nytt tvingas gripa in och låta det allmänna ta över privata kapitalägares förluster. I kölvattnet på en grekisk konkurs kan därför Portugal, Italien och Spanien stå i tur för en kur arsenik. Men då talar vi inte längre om en småtting som Grekland utan om EUs tredje största ekonomi –Italien.

Skydda bankerna – pressa de arbetande

-Hur man än vänder sig sitter ändan därbak, är ett uttryck som passar in på situationen. Trojkan försöker nämligen jämka oförenliga målsättningar: Grekerna ska betala krisen, kreditägarna ska hållas skadelösa, krisen ska begränsas till Grekland så att inte andra länder dras med och en recession i Europa som helhet ska undvikas. Detta går inte att förena. Med de ”sparpaket” som presentaras över hela kontinenten kan resultatet bara bli än värre – Grekland kan inte betala av sina skulder, andra länder kommer att följa i Greklands spår och en ny och djup recession breda ut sig. Just vad man vill undvika.

.

Papandreou sålde sin själ till bankerna och skrotade Pasok.

.

I själva verket råder det inte enighet inom Trojkan om hur krisen ska skötas. Barroso, Olli Rehn, bankirer och andra höjdare driver på hårt för att undvika en grekisk inställning av betalningarna och varnar för ”drastiska” konsekvenser för hela EU om det inträffar. Samtidigt verkar det som att ledare som Luxemburgs premiärminister Junker och tyske finansministern Wolfgang Schäuble bestämt sig för att se fan i vitögat och vill låta Grekland falla –gå i konkurs och tvingas lämna eurozonen. Schäubles position dikteras också av inhemska hänsyn. Han anpassar sig till den närmast rasistiska hetskampanj som slaskpressen med Bild-Zeitung i spetsen driver mot den grekiska befolkningen.
Är Grekland ännu en del av Europa? Frågan är berättigad för den sociala situationen och miljön i Aten börjar mer likna en storstad i ett fattigt land söder om Medelhavet. Efter fyra år av ”räddningspaket” är patienten på randen till kollaps. Situationen liknar allt mer den som många fattiga länder upplevde under den så kallade skuldkrisen i början av 80-talet. Då hade de rika eliterna i fattiga länder under ett antal år kunnat låna pengar till mycket låg ränta på den internationella finansmarknaden. När sedan den amerikanska centralbanken rekordhöjde räntan följde resten av världen med och i ett huj satt ett stort antal länder fast i en skuldfälla där de inte ens kunde betala räntorna på sina lån. Den mexikanska finanskrisen 1982 höll så när på att kasta hela finansvärlden i kaos.
IMF och Världsbanken tvingade på de fattiga länderna en ”strukturanpassning” som likt dagens arsenikkur för Grekland skapade social misär, enorm arbetslöshet och flera hungerkatastrofer.
Det enda som saknas i Grekland är svält i någon omfattning. Dit har inte landet drivits –ännu. Aten är i dag oigenkännligt för de som inte besökt huvudstaden på ett antal år. Nu påminner staden allt mer om förfallna megapoler i Syd. Ett otal butiker är stängda och uteliggare syns på allt fler platser.

.

.

Val i kaos

Den grekiska statsapparaten, utom polis och militär, är också i rent förfall. Elementär service fungerar inte längre, skolorna saknar undervisningsmateriel, sjukhusen saknar mediciner och utrustning, investeringar i infrastruktur är nere på noll. Kort sagt –förfallet accelererar i högt tempo.
Mitt i detta kaos ska det hållas val. I april väljer landets befolkning ett nytt parlament. Utgången av valet kan bli en kalldusch för hela Europas borgerlighet inklusive den marknadsvänliga socialdemokratin. Hela den politiska eliten i landet föraktas i dag av de som valde dem 2009. Papandreous ”socialistiska” parti Pasok har stått i centrum för alla sparprogram sedan krisens början. Räkningen för Pasok kommer att bli saftig. I valet 2009 fick Pasok 44 procent av rösterna. Nu får det mellan 8-10 procent i opinionsundersökningarna. Samtidigt ges vänstern till vänster om Pasok kring 40 procent. Där hittar vi det ortodoxa kommunistpartiet KKE, den radikala vänsterkoalitionen Syriza och det antikapitalistiska Antarzya. På den borgerliga sidan är det bara det konservativa Ny Demokrati som håller ställningarna med cirka 30 procent. Men det är mätningar som gjordes innan partiet röstade för EUs ”räddningspaket”.

.

Finansministern gör sitt bästa för att glädja Merkozy

.

De tre vänsterpartierna går kraftigt fram i opinionen men de har inte en gemensam syn på hur krisen ska lösas. Oenigheten gäller i första hand frågan om euron och medlemskapet i EU. KKE är av tradition mot EU och driver tyvärr oftast en sekteristisk politik på sin egen kant. När de stora fackförbunden demonstrerar organiserar KKE en egen demonstration med sin fackförening. Syriza är emot att släppa euron och medlemskapet i EU som partiet i stället menar ska demokratiseras i grunden. Antarzya å sin sida för fram antikapitalistiska krav som skuldavskrivning. Partiet säger också att Grekland ska lämna euron.

Solidariskt Europa eller konkurrenskraft

Euro eller inte euro är ett knivigt problem. Rent ekonomiskt finns det inget att hämta för den arbetande befolkningen om den grekiska borgarklassen ansluter sig till ett brott med den gemensamma valutan. Men det finns en politisk aspekt som inte alls är lika enkel.
Jag tror att det finns två scenarion för att hoppa av från euron som skiljer sig stort åt.
Det första är om det motiveras med idén att Grekland ska öka sin konkurrenskraft genom att införa en ny drachm och sedan devalvera sig ur krisen. Det är ett teknokratiskt och snävt nationellt perspektiv som kommer att kräva minst lika stora uppoffringar av den arbetande befolkningen som vad som nu sker. I grunden innebär det att be de arbetande att ge kapitalägarna sitt förtroende för att de inom några år och efter stora reallönesänkningar ska lyckas sätta fart på den grekiska kapitalismens hjul igen. Det är ett scenario som också Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt talar sig varm för i snart varje artikel han skriver.

.

.

Det andra scenariot är antikapitalistiskt. Om det djupa föraktet för landets politiska elit går över i en grekisk vår kan allt hända. Ett regelrätt uppror mot EUs och regeringens hästkur är inte alls att utesluta. Det har redan börjat. Blir det generaliserat kommer det obönhörligen i direkt konflikt med diktaten från Bryssel och den enda utvägen är i så fall att helt bryta med storkapitalets EU. Men då sker det i en revolutionär process och inte som ett teknokratiskt projekt för att stärka den grekiska kapitalismens konkurrenskraft. Då blir det nödvändigt att den regering som kastas upp av de arbetandes kamp omedelbart socialiserar banker och finansväsendet och inför en valutakontroll för att skydda sig mot spekulation och de egna kapitalisternas sabotage i form av kapitalflykt och nedläggningar. Då kan brottet med den nuvarande kapitalistiska diktaturen i Bryssel också bli ett första steg på vägen mot att annat Europa – ett socialt och solidariskt Europa, inte ett illusoriskt och nostalgiskt steg tillbaka inom nationsgränserna.

.

Media:DN1,DN2,DN3,ETC,SVD1,AB1,SVD2,DN4,SVD3,SVD4,AB2,DN5,SVD5,DN6,SVD6,SVD7,SVD8,GP1,

DN7,SVD9,SR1,SVD10,SVD11,SVD12,

Bloggare: Röda Malmö,Svensson,Internationalen,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Aftonbladet en skam för LO.

 

Wolfgang Hansson spyr galla

över Greklands arbetare

.

Ett bottennapp är nått i slaskmedia. För dit hör numera Aftonbladet, en gång de svenska fackföreningarnas stolta tribun. Numera med LO som bara delägare och ansvarig ledarskribent.

.

.

”Stjärnreportern” Wolfgang Hansson gick i gårdagens spalter till vidrig attack mot den arbetande befolkningen i Grekland.
-Grekerna har förköpt sig men vill inte själva betala notan, skriver svinpälsen Hansson. På ett fåtal rader lyckas han bryta halsen av sanningen och spy högfärd och förakt över en arbetande befolkning utan att göra skillnad mellan offer och brottsling.
-Greklands kris på 30 sekunder, är underrubrik till Hanssons journalistiska mästerverk. Det gäller att ha självförtroende och vara helt okunnig om sin egen renons på kunskap för att börja en artikel om den ”grekiska” krisen på det sättet. En kris som egentligen inte är en grekisk kris utan en kris till följd av att Europas regeringar tagit över det privata bankkapitalets skuldberg.
När Grekland gick med i euron ”inledde grekerna en enorm lånefest” skriver Hansson i oefterhärmlig stil. Vem kan inte låta bli att reta upp sig på ”lata greker” som konsumerat över sina tillgångar? Nu är det så att inte en rad i den övermaga artikeln stämmer.
Vare sig den privata eller den statliga skuldsättningen var en ”enorm lånefest” efter anslutningen till eurozonen.
I diagrammet nedan syns att den grekiska statsskulden var låg och stabil fram till 2007. Då slår den internationella finanskrisen till. Den kan inte ens pösmunken Hansson anklaga grekerna för att ha orsakat.

.

Det turkosblå smala fältet visar den grekiska statsskuldens utveckling som en del av EUs.

.
Däremot hade grekiska banker likt andra europeiska banker roat sig med att spekulera och likt andra skaffat sig stora skulder när den amerikanska finansbubblan sprack. Likt i resten av Europa lösta den grekiska staten ut bankerna och gjorde om de privata skulderna till offentlig ”egendom”.
Wolfgang Hansson gör sitt bästa för att spela med i det tyska mediedrevet mot greker i allmänhet som om det är grekiska arbetare med månadsinkomster som inte ens skulle räcka till Hanssons krognotor som är ansvariga för den ”enorma lånefesten”.
-Usel skattemoral och ett genomkorrumperat samhälle underlättar inte reformerna, är det enda i Hanssons artikel som närmar sig en sanning. För hans egen klass av gräddfilsspecialister, journalister, advokater, läkare, butiksägare är de enda som kan fuska med skatter och andra avgifter och som gör det i en omfattning som överstiger det mesta i resten av Europa.
-Grekerna var inte pigga på att betala priset i form av högre pensionsålder, lägre löner och lägre pensioner, skriver i stället Hansson som svar på varför de första krispaketen inte fungerade.

.

Den verkliga orsaken till krisen i Europa är lika mycket

det tyska exportberget som underskotten i andra länder.

.

Det verkliga problemet bakom det allt mer katastrofala läget i Grekland antyder ”stjärnreportern” inte ens. Nämligen att landet nu är inne på sitt fjärde år i rad av en ekonomi i recession. Det är de så kallade räddningspaketen som är orsaken till den långa recessionen. Inkomsterna sjunker, konsumtionen minskar och statens skatteinkomster minskar automatiskt som en följd av åtstramningen.
Nu ska den arbetande och skattebetalande befolkningen tvingas till ännu större uppoffringar. Att det kommer att driva landets ekonomi in i en djup recession under många år bryr inte Merkozy därför att deras prioritet är att hålla de privata bankerna skadelösa.

.

Parhästarna som styr EU.

.

-Skattebetalarna i Europa står för en del av notan i och med nödlånen, skriver Hansson när han ska förklara vem ”som egentligen betalar för grekernas vidlyftiga leverne?” Oavsett den vidrigt uppnästa tonen är dessutom påståendet om vem som ”betalar” helgalet. Sedan när blev ett lån en gåva. När du går till en bank för att ta ett lån är det ingen välgörenhet din bank ägnar sig åt. Pengarna ska betalas tillbaka med ränta. Samma sak gäller för lånen till Grekland.
Men Hanssons artikel hade inte som syfte att med trettio sekunders läsning förklara den grekiska krisen. Den bara ställer in sig i det tyska mediedrevet mot ”lata greker”. Ett drev som Reinfeldt och Borg också deltar i. Att den svenska fackföreningens gamla flaggskepp Aftonbladet tillåter sig att också den spy galla över Greklands arbetare är en skam.

.

Media; AB1,DN1,DN2,SVD1,SVD2,SR1,SVT1,SR2,DN3,SR3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Prinsessa på ärten eller gökunge?

.

Svenska Dagbladets Per Anders Linder var mer än nöjd med Stefan Löfvens debut som partiledare i  gårdagens Agenda:

”Ingen borgerlig väljare kan ha blivit speciellt oroad av vad Löfven hade att säga. Ingen socialistisk aktivist kan ha blivit speciellt entusiasmerad.”

.

.

Vi visste redan att han beundrade direktörerna.

Nu tror han sig komma ifrån företagen…

.

Moderaternas valstrateger delar säkert Linders omdöme. För att få fart på detta gamla utlevade arbetarparti, förborgerligat och utan ett eget radikalt alternativ till regeringspolitiken, i det senaste valet med bara 22 procent av rösterna från de människor som jobbar, krävs det på dagens mediala rännarbana en passionerad ledare.

Löfven är mer av en grå dammtuss och hans debut i sin nya roll bekräftade också att det som nu gäller är socialdemokratisk högerpolitik av gammalt gott märke. De människor  som uppfattar sig själva som både socialdemokrater och socialister de kände sig nog bra bedrövade över eländet.

Agendas Mats Knutsson öppnade med att be Löfven berätta om det som gör honom till en bra partiledare. Den gamle metallbasens svar förtjänar att återges i sin helhet:

”Jag kommer från företag som har funnits i en internationell stenhård konkurrens under lång tid. Det är min bana och jag har följt företag utsatta för internationell konkurrens under lång tid. Jag förstår mycket väl kopplingen mellan jobb, möjligheten att sälja saker och en ökad välfärd.”

Nu kommer ju faktiskt inte Löfven från några företag överhuvudtaget.  Han kommer från Metall!  Han jobbade en kortare tid i produktionen för Hägglund & Söner. Men sedan har hans livsbana, hans huvudfåra,  varit att fackligt företräda Sveriges metallarbetare. De senaste 16 åren har han även formellt varit anställd av IF Metall. Att han ändå identifierar sitt liv först och främst med Sveriges exportföretag säger det mesta om den politik han vill driva.

Dessa företag har varit hans motpart! För mig som gammal metallare, ofta i opposition mot den centrala fackliga ledningen, känns Löfvens uppfattning om sin härkomst och sin livsbana, som absurd (en freudiansk felsägning).

En absurditet som bekräftades  under resten av intervjun. Beskattningen av de arbetsfria kapitalinkomsterna berördes inte alls. En formell skattehöjning för de som tjänar mer än en miljon kan diskuteras. I övrigt ska skattepolitiken inte ändras. ”Det har även Paddan sagt”. Den orättfärdiga beskattningen av pensionärerna ska rättas till – någon gång i framtiden. Vinsterna i välfärden ska vara kvar. Om än inte så obscena som i dag. I strid med socialdemokraternas kongressbeslut kan Löfven också tänka sig ny kärnkraft. Om det bara är en stabil blocköverskridande överenskommelse.

.

.

Borgerlig media och högern i (s) gjorde snabbt slut på Juholt…

.

Mats Knutsson gav Löfven ett milt och moderligt bemötande. I jämförelse med hur skoningslöst som media slog ner och gjorde slut på Håkan Juholt så vårdas socialdemokraternas nye partiledare som vore han en prinsessa på ärten.

Men är han inte egentligen en gökunge i boet?

Det borde han vara, åtminstone för de medlemmar inom socialdemokratin som fortfarande ser sig som socialister.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,AB1,DN2,GP1,GP2,DN3,DN4,DN5,SVD4,DN6,GP3,

Bloggare: Jinge,Svensson,

Tysklands Europa

Ny tysk revanschism?

.

Om den tyska borgerligheten inte ännu börjat klä sig i styva läderstövlar så verkar det som att hårda skor blir allt vanligare. Åtminstone känns det nog så i baken på de arbetande människorna i Grekland
För egentligen är den verkliga krisen i Europa inte orsakad av ”lata greker” utan av allt mer sturska tyska politiker och företagsledare som från toppen av sitt höga exportberg kräver allt större uppoffringar av ”lata” sydeuropéer. Tyska media och vissa politiker bidrar villigt till ett osunt klimat genom grov hets mot grekerna med en tydlig rasistisk underton.

.

Tysklands Europa?

.

Att de tyska överskotten i varuhandeln till 70 procent går till resten av EU och motsvaras av ett lika stort importunderskott viftas undan som en detalj. När det i själva verket är det grundläggande problemet i den ekonomiska obalansen i Europa.
Med extrem lönepress och en villigt samarbetande facklig byråkrati har de tyska kapitalisterna lyckats hålla tillbaka lönekostnaderna i exportindustrin och på tio år skapat den grundliga obalans som nu rider EU som en mara.

.

Ska den tyska kylan ta död på Greklands naturliga resurser?
.
-Tyskland är för stort för Europa men för litet som stormakt, stod det att läsa i Financial Times häromdagen. Det ligger mycket i den formuleringen. I två världskrig har den tyska borgerligheten misslyckats att ”ena” Europa under sin hegemoni. Nu blir det allt tydligare att de tyska ledarna tillsammans med klicken Sarkozy styr EU. Det är inte längre i Bryssel som besluten tas. Det är när Merkozy bänkar sig med centralbanken ECB och IMF som besluten fattas.
Den tyska borgerlighetens nya försök att ena Europas kapital under den tyska örnens vingar kan bara mötas på ett sätt och det är de ”lata” grekerna som visar vägen.

Vägra att betala den kapitalistiska krisen!!

Det är inte de arbetande som skapat den!!

Gör uppror mot finansens diktat!

.

Media;DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,SVT1,SVD3,SVD4,DN4,DN5,GP1,SVT1,SVT2,GP2,DN6,SVD5,DN7,SVD6,

Bloggare:Röda Malmö,Röda Malmö,Svensson,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Solsidan tycker att vi lever för länge…

.

Det rika folket på Solsidan tycker att vi vanliga löntagare lever för länge. De är rädda för att behöva vara med och betala.

Bättre var det förr. När den gamla ATP-pensionen infördes 1957 dog vi  på  Norrsidan trots allt några år efter pensionen. Framförallt vi som hade tunga jobb. Många av oss arbetare betalade snällt pensionsavgifter som egentligen gick till dom på Solsidan.

.
.

Statistik och prognos från SCB.

.

Nu, snart sextio år senare, tycker de att vi lever oförskämt länge. Medellivslängden har i runda slängar ökat med tio år.

Många forskare hävdar dessutom att hälften av de barn som kommer till världen i dag kommer att leva så länge att de orkar att blåsa ut alla ljus på sina hundraårstårtor. En  demografisk utveckling som inte går an! Inte för det rika folket.

.
.

Att miljoner kvinnor kommit ut på arbetsmarknaden och att produktiviteten ökat med mer än 2 procent år sedan 1957, det är siffror som bara skyfflas undan. Varje hål, varje springa, varje möjlighet som skulle kunna innebära en större beskattning av de rika och inte minst av alla arbetsfria inkomster, måste proppas igen.

Redan i dag har gränserna i systemet suddats ut. De har börjat med sin kontrareform. Vill man få ut lika mycket från det nya pensionssystem, vilket fondindustrin i samsyn med  moderater och socialdemokrater har skapat, krävs att man jobbar till 67 års ålder. En överkomlig prestation för de som haft och har sin bana i livet genom att stilla flyta fram i det vi kallar för gräddfilen. Deras arbetsgivare får dessutom en kraftig skattereduktion.

Men för oss andra är det svårare. I mitt förbund IF Metall med sina 350 000 medlemmar  är det i dag bara en promille, eller 350 stycken, som lönearbetar efter 65-årsdagen. Själv fyllde jag nyss 65 och är alltså nybliven ålderspensionär. Men jag minns dagligen en eller flera av alla de arbetskamrater som inte fick hänga med så länge.

.

.

Regeringen Reinfeldt har inte bara avskaffat förmögenhetsskatten.  I samma veva passade man på att avskaffa den statistik som visar att de rika bara blir rikare.

Eftersom medellivslängden är en klassfråga med en oerhörd sprängkraft har naturligtvis vare sig denna regering eller de under socialdemokratiskt styre heller bemödat sig om att leverera en löpande statistik över hur länge olika klasser eller sociala grupper lever. Men alla vet att det trots all modernisering fortfarande är ett ginnungagap mellan de som arbetar i tunga jobb och dålig arbetsmiljö och  de som i livet seglar fram på mindre eller större räkmackor. I Finland har det tagits fram statistik i frågan när det gäller skillnaden mellan klassiska industrijobb och tjänstemannaarbeten. Om jag inte minns fel visade det sig att tjänstemännen i stort levde fem år längre.

I dag samlas statscheferna från Norden, Baltikum och Storbritannien i ett nordiskt Forum för Framtiden. Alla har de givetvis sin egen agenda. David Cameron vill exempelvis visa sin egen konservativa högerflygel och nationalisterna i Skottland att han minsann har egna europeiska särprojekt, med frigång från  axeln Berlin-Paris. Men det de den här gången har gemensamt och vill skjuta fram i förgrunden är en radikal försämring av pensionssystemen.

.
.

EU:s statistik över ungdomsarbetslösheten.

.

Samtidigt som färska siffror från Bryssel visar att nästan 24 miljoner eller 23 816 000 människor  nu är arbetslösa i EU-området.  Med denna sociala katastrof i ryggen, där rasism och hatbrott kokar; har de magar nog att hävda att vårt stora problem är för många pensionärer, att vi har för få människor som jobbar in i sjuttioårsåldern.”Det kommer att handla om en brist på arbetade timmar”, hävdar Reinfeldt. Detta fast bara dagens arbetslöshet motsvarar 48 miljarder outnyttjade arbetstimmar på ett år! Helt medvetet säger han inte heller ett ord om den ständiga förbättringarna av produktiviteten.

Ungdomsarbetslösheten i Europa grasserar värre än någonsin och den är inte mindre svår vare sig i Sverige eller i Norden. Norge undantaget, där de rödgröna absurt nog håller i gång ekonomin genom att se hur fort de kan pumpa upp all olja från Nordsjön.

Vi lever med en strukturell massarbetslöshet och mycket talar för att den bördan blir tyngre för varje konjunkturnedgång.

.

.

Detta är naturligtvis den stora frågan även för nästa generation och det som helt borde ha dominerat detta nordiska Forum för Framtiden.

Fredrik Reinfeldts hyckleri är mer än uppenbart eftersom vi vet att han, samtidigt som han pratar stort om att människor med tunga jobb ska skolas om i femtioårsåldern, precis har skapat en gymnasieskola där många med mer praktiska linjeval i framtiden kommer att sakna behörighet för att gå vidare till högre studier. Han kan inte heller ens smaka på tanken att vi med tunga jobb skulle vara de första att jobba färre arbetstimmar. Med en 30-timmarsvecka skulle många människor med tunga jobb säkert kunna jobba några år till.

Läs mer här:

Nu laddar han om

Om pensionen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I media: SDV1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,SR1,DN5,DN6,GP1,DN7,SVD4,GP2,AB2,DN8,DN9,

 

Grekland drivs mot ruinen.

Merkozy, IMF och ECB spelar högt

.
I går tisdag var de offentligt anställda ute i en 24 timmars lång generalstrejk i protest mot regeringen Papademos plan som ska tillfredsställa Trojkans krav på ytterligare uppoffringar. De strejkande säger nej till planerade avsked av 150 000 offentligt anställda inom tre år, en sänkning av minimilönen med 20 procent ned till 750 euro i månaden och en ytterligare försämring av pensionerna.
I den delikata situationen, för att inte säga desperata, är det flera aktörer som går på slak lina. Regeringen Papademos som tillsatts av EU och som har till uppgift att tvinga på den grekiska befolkningen ett sparpaket som kan leda till en ren depression av trettitalssnitt har inte händerna fria. Inga beslut kan tas utan att partierna i regeringskoalitionen röstar för Trojkans utpressning. Att säga ja till Papademos sparpaket kan var liktydigt med politiskt självmord inför parlamentsvalen i april.
Även Merkel och Sarkozy balanserar mellan motstridiga målsättningar. Det handlar om i det närmaste två oförenliga mål. För ledarna i unionen är det en prioritet att undvika en djup recession i Europa. Att samtidigt tvinga länder med stor statsskuld att betala tillbaka sina lån till de privata bankerna är svårligen förenligt med det första målet eftersom det kräver en politik som driver ekonomierna in i just den recession man vill undvika.

.

Fackliga protester utanför Papademos residens

.

I det avseendet är Grekland lite av ett laboratorium för EU. Om EU lyckas tvinga Aten att betala sina skulder till de privata bankerna på bekostnad av en djup recession har det ingen större betydelse för konjunkturen i Europa eftersom Grekland bara väger 3 procent av Europas BNP. Samtidigt måste Bryssel till nästan varje pris undvika att Grekland ställer in sina betalningar och i praktiken går i konkurs. Det skulle nämligen föra med sig stora förluster för en rad europeiska storbanker och kanske dra med sig Italien, Spanien och Portugal i en liknande process och då talar vi plötsligt inte om 3 procent utan om bland annat eurozonens tredje största ekonomi –Italien.
Men tillbaka till Grekland. Senaste ropet i media är inte längre ”besparingar”, ”åtstramning” och ”ansvar”. Nu talar alla ”experter” om att konkurrenskraften i Grekland måste förbättras. Och naturligtvis kan det bara göras genom att sänka lönekostnaderna. Till och med Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt skriver nästan dagligen om att Grekland måste få lov att lämna eurozonen så att landets konkurrenskraft kan förbättras.
Att det handlar om voodoekonomi vet alla seriösa ekonomer. Konkurrenskraften beror inte alls i första hand på lönekostnaderna, det vill säga lönerna plus de sociala avgifterna. I så fall skulle Tyskland ligga väldigt illa till i dag eftersom timkostanden i tysk industri är 33,10 euro i timmen, jämfört med 25,34 i Italien, 21,70 i Spanien, 10,30 i Portugal och 16,60 i Grekland.
Visserligen har lönekostnaderna i Europas sydliga länder ökat snabbare i norr sedan 1999 men det var ju en medveten politik från Bryssel för att minska inkomstskillnaderna inom unionen och bidra till en harmonisering under euron. Problemet kommer därför mer från Tyskland än annat håll. För där har lönekostnaderna sedan 1999 bara ökat med 5,9 procent jämfört med 25,7 procent i Frankrike och 30-35 procent i de övriga Medelhavsländerna. Det tyska undret bygger helt enkelt på en extrem lönepress i en redan konkurrenskraftig ekonomi som socialdemokraten Helmuth Schröder inledde med sin Agenda 2010.  I dag finns det som resultat inte mindre är fyra miljoner tyskar som arbetar för mindre än fem euro i timmen.
Greklands industri blir inte mer konkurrenskraftig om lönerna sänks. För det behövs stora investeringar i modernisering av produktionen. De flesta industrierna i landet är små arbetsplatser med låg teknisk nivå. För att ”exportera” sig ur krisen krävs konkurrenskraftiga varor inte lägre löner. Tyska bilar säljer på kvalitet inte på låga löner.
-Det är nonsens att sänkta löner är nödvändigt för att öka konkurrenskraften i Sydeuropa. Det är ett falskt och desperat budskap, säger exempelvis Gilles Moëc ekonom hos Deutsche Bank. Fler borde ibland lyssna till bankirer.

.

Media: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,SVT1,SR1,DN5,DN6,SVD3,DN7,SVD4,SVT2,SR2,SVT3,

Bloggare: Sjöstedt,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Nu laddar han om – pensionerna nästa måltavla

.

Att lämna ett besked om att en nära anhörig blivit svårt skadad eller omkommit är svår uppgift. Ibland ber man en präst eller psykolog att vara med.

I politiken är det just nu Reinfeldt  som får vara en sorts medkännande präst och lämna över svåra besked om nedskärningar och attacker på kvarvarande välfärdssystem. Vi får inte heller reda på de svåra ingrepp som ska göras  i raka ordalag utan det hela meddelas med hjälp av omskrivningar och språkligt bedrägeri.

.

.

I Dagens Nyheter broderar han i dag om sina ”nya ídéer” om framtidens arbetsliv. I sak handlar det om att pensionsåldern ska höjas till 75 år. Rakt av. Allt prat om studielån i sextioårsåldern mm är bara trams.

Redan när moderater och socialdemokrater – hand i hand – skrotade det gamla ATP-systemet kallades försämringen för en ”ny pensionsreform”. Detta fast det till sitt innehåll handlade en omfattande kontrareform. Ska man i dag få ut lika mycket pengar som i det gamla systemet, då måste man också jobba till 67 års ålder. Detta kallas visserligen för frivillighet. Men samtidigt kan man inte få ut vare sig sjukpension eller a-kassa efter 65 års ålder. Många som slitit sönder sin kropp eller själ hänvisas till den förtida ålderspension som går att få ut när man fyllt 61 år. Men väljer man detta eller  att gå  vid den tidigare 65-årsgränsen, då svider det också rejält. Man kanske inte ens kommer upp i 50 procent av den tidigare lönen.

.

.

I en historisk tragedi kom socialdemokratin själv

att medverka till att riva upp ATP-pensionen från 1957…

.

Reinfeldt har nu laddat om. A-kassan och sjukförsäkringen har försämrats bit för bit och det har blivit dags för att än en gång ge sig på pensionssystemet och här ger han därför en tydlig ”hint”, ett varsel,  om att han vill  höja den verkliga ålderspensionen från 67 till 75 år.

LO-ekonomen Mats Morin säger i en undfallande och helt vansinnig kommentar att han vill tolka Reinfeldts förslag ”som något positivt”. Varför han nu ska göra det? Är det därför han betalas av LO:s medlemmar? ”Given rätt insatser ser han inte höjd pensionsålder som omöjligt”, heter det. Men de insatser han drömmer om existerar inte i verkligheten.  Det solidariska, förnuftiga samhälle som han och Reinfeldt samtidigt skissar, där folk jobbar med lite olika trivsamma saker fram och tillbaka långt upp i sjuttioårsåldern, det samhället kommer vi självklart aldrig att få uppleva  så länge som ett kapitalistiskt system med vinstmaximering bestämmer över hur den verkliga arbetsmarknaden ser ut.

.
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

I media: DN1,SVD1,GP1,AB!,SVT1,SVT2,SR1,DN2,SVD2,GP2,DN3,SVD3,HD1,SR2,DN4,AB2,SVD3,

DN5,SVT3,GP3,DN6,SVD4,SVD5,AB3,AB4,GP4,

Bloggare: Jinge,Svensson,Sjöstedt,

Grekland stryps till döds

 

Sista försöket att undvika kaos?

.

Greklands finansminister säger att förhandlingarna om nästa etapp i landets avbetalning av statsskulden måste avslutas senast i kväll söndag 5 februari.
Han säger också att förhandlingarna med EU, IMF och centralbanken ECB är mycket hårda. Hans beskrivning av Trojkans krav som ”hårda” är en verklig eufemism. Kraven är rent av katastrofala för den grekiska befolkningen och visar att i Bryssel, Frankfurt och Washington är bankirernas och spekulanternas intressen det enda som styr.

.

Finansministern Venizelos säger att sista chansen är kommen. Sedan väntar kaos.

.

Trojkan kräver att lönekostnaderna i Grekland ska sänkas ännu mer än vad som hittills gjorts. Redan nu har många tappat upp till 30 procent av sin köpkraft. Nu ska det bli ännu värre om Trojkan får som den vill. Det räcker tydligen inte med att BNP minskade med sex procent 2011. Nu ska recessionen drivas in i en verklig depression.
Den kräver också att beskattningen av befolkningen ska öka för att kompensera recessionen som slår hårdare än väntat mot statens inkomster. Att det skulle vara oväntat är helt enkel tomt prat. Herrarna och damerna i Trojkans ledning vet mycket väl att det strupgrepp som de tar på Grekland inte kan leda till annat än en djup recession. De gör det medvetet och föredrar en social katastrof i EUs utkant än förluster för vänner och bekanta i finansvärlden.
Risken för en social explosion ökar för varje ”sparåtgärd” som koalitionsregeringen inför. Tålamodet hos de som drabbas hårdast sinar snabbt. Det är också vad premiärministern Lucas Papademos fruktar. De aktuella styrkeförhållandena i landet antyder att en social explosion där människorna helt enkelt gör uppror mot den politik som politikerna försöker köra ned i halsen på dem kan springa iväg åt alla håll. Det är inte alls säkert att progressiva krafter kommer att stå i spetsen för en revolt mot Trojkans kriminella politik.

.

Finansens bästa vänner driver Grekland i en social katastrof.

.

Det högerextremistiska partiet Laos som sitter i regeringen kan, om det spränger koalitionen genom att vägra anta Bryssels diktat, vinna i popularitet och driva den politiska revolten i helt fel riktning. Det kan de också få hjälp med av det ortodoxa kommunistpartiet som tillsammans med den fackförening som partiet kontrollerar lika hårt som på den ”gamla goda tiden” driver en sekteristisk politik i masskampen genom att alltid uppträda i ”splendid isolation”.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,DN3,SVD2,GP1,DN4,DN5,SVD3,DN6,SVT1,SR1,DN7,SVD3,SVD4,SR2,DN8,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,