Category Archives: Arbete och fackliga rättigheter

Finanskrisen: Den som går på glödande kol blir till aska

Posted on by
3

Tysk vänsterman

i retorikens dansvirvlar…

Nu får USA:s finansminister, Henry Paulson,  stöd från oväntat håll. Tyska Die Linkes partiordförande Oskar Lafontaine har med full intensitet gått ut och backat Bush`s försök att slänga 700 miljarder dollar i börshajarnas lika skarpa som hungriga käftar.

Går man på glödande kol…

Tysklands högerkansler Angela Merkel har tvärt avvisat varje tanke på att tyska skattepengar skulle hjälpa till att stötta Wall Street. Landets finansminister, Peer Steinbrück, var inte heller len i munnen förra veckan. I en regeringsdeklaration inför riksdagen sa han att ”Ursprunget till krisen kommer från USA och eftersom Washington alltid avvisat varje reglering av marknaden var man därför själv ansvarig för den ”jordbävning som drabbat hela det finansiella bygget”.

Oskar Lafontaine, i en intervju med Reuters, beklagar från en helt motsatt ståndpunkt att den tyska regeringen inte vill hjälpa USA. Han angriper då den kristdemokratiske ekonomiministern Michael Glos som lakoniskt sagt om krisen, ”att var och en måste sköta om sitt eget kök”. Vad de bägge herrarna egentligen grälar om är vem som bäst kan hjälpa den tyska kapitalismen. Vad Glos inte vill förstå, menar Lafontaine, det är att de tyska bankerna också är med i köket. Han vill helt enkelt rädda de tyska bankerna genom att rädda Wall Street:

”Flödet av likvida medel är ekonomins blodomlopp. USA är läkaren vid patientens sängkant som måste se till att blodcirkulationen fungerar”, hävdar denne vänsterman som ibland i retorikens snabba dansvirvlar kan uppfattas som radikal. ”Washington har inget annat val. Annars återstår socialismens stenåldersrecept om nationaliseringar´”.

”Detta är ett unikt tillfälle att bringa ordning i ett finansiellt kaos”, avslutar denne föregivna vänsterman. ”Socialism är stenålder. Ordnad kapitalism är guldålder”.

…brinner man till sist upp och blir till aska

Den borgerliga tidningen, Süddeutsche Zeitung, skriver häpet i sin rubrik ”LaFontaine hoppar in och hjälper Bush”. I brödtexten säger man sen att 100 miljarder dollar är den summa som Tyskland i så fall skulle backa upp USA med, om man tar hänsyn till storleken på ländernas ekonomier. Pengar som exempelvis skulle räcka till att öka Tysklands pensioner med 25 procent…

LaFontaines politiska linje är katastrofal och det är bara att hoppas att de socialistiska strömningar som finns inom partiet Die Linke går in i en våldsam opposition. För går man på glödande kol brinner man till sist upp och blir till aska!

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,DN5,SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SDS1,SDS2,SDS3,SDS4,AB1,AB2,VG1,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Nej till 700 miljarder dollar.

Posted on by
3

Krona eller klave-

du förlorar i båda fallen.

Nu är det panik. Representanthusets nej till Vita Husets krisplan skapade en chockvåg som hotar dränka hela det finansiella systemet. En finansiell tsunami som inte skådats sedan Den Stora Depressionen kan sluka allt i sin väg.

I går kväll och nu på tisdagmorgon rasar världens aktiebörser utför med en hastighet utan dess like. När paniken sprider sig då är det inte längre ekonomiska realiteter som styr. Även sunda banker och finansinstitut värderas inte längre efter vanliga ekonomiska kriterier. Skräckens psykologi tar över och bestämmer hur omfattande kraschen blir. Aktörer på finansmarknaden gissar hur andra aktörer gissar att de själva gissar för att bestämma sitt handlande. Resultatet blir en nedåtgående spiral som är mycket svår att bryta ju snävare den blir.

I dag kommer regeringar och centralbankschefer att sitta i kontinuerliga krismöten för att hitta pengar som kan stötta upp de skakiga finanshusen. Redan nu på morgonen har den belgiska regeringen skänkt sju miljarder euro till den fransk-belgiska banken Dexia som i går tappade över 30 procent på börsen i Paris.

Innan dagen är över kommer andra miljarder att ha rullat bankirernas väg. Sanningen om den självreglerande marknaden som sägs må bäst när den lämnas ifred träder fram i all sin brutalitet. Krona, då är det bankens vinst. Klave då är det dina skattepengar som behövs.

-Stäng det globala kasinot, krävde franska Attack under ESF i Malmö

Det låg två motiv bakom nejrösten i går. Vissa republikaner, (133 nej mot 65 ja ), som sa nej har en djup ideologisk motivering. Statens ingrepp i den fria marknadens funktioner är och förblir ”socialism” och usch det vill vi inte ha. Likt de döva och blinda som la armarna i kors under kraschen 1929 bryr de sig inte om en världsdepression blir följden med 100-tals miljoner nya arbetslösa och allmänt spridd misär. Andra , då främst demokrater, (141 ja mot 94 nej ), röstade nej till krispaketet därför att de är rädda att förlora omvalet till Kongressen i november. Rädda, därför att en mycket stor del av den amerikanska befolkningen är rasande över att deras pengar ska användas till att lösa ut hutlösa spekulanter på Wall Street.

Om det blir ytterligare en eller två dagar med drastiska börsras kommer nya banker och försäkringsbolag i USA och Europa att falla samman. -Festen är över, sa Nancy Pelosi. Men hennes kommentar att amerikanska skattebetalares pengar aldrig mer kommer att användas till att rensa upp på Wall Street kan visa sig vara en förhastad garanti. Om plötsligt de enorma summor, tiotusentals miljarder dollar, som finns på de så kallade derivatmarknaderna (finanspapper så komplicerade att inte ens bankerna längre kan se bak och fram på dem) blir tveksamma tillgångar då räcker inte 700 miljarder dollar långt. Amerikanska finansministeriet kan då hamna i en sits som säkert hade gjort Stalin avundsjuk. Tänka sig att bli tvungen att konfiskera hela kapitalistklassen för att rädda kapitalismen. Ett program i tiden.

I andra media: DN1,DN2,DN3,SVD1,SVD2,AB1,

Sydsvenskan,Dagens Arena,DN4,DN5,SVD3,GP,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Har kapitalismen fått fnatt? (3)

Posted on by
Reply

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 3 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Sista och tredje delen


Som om det regnar…

Vilka blir konsekvenserna av den pågående finanskrisen ? Blir det som många gånger förr några hektiska veckor under vilka småsparare förlorar skjortan och sedan återgång till ‘business as usaul’ ? Eller upplever vi ett nytt 1929 ?

Den som det visste kunde kallt räkna med att bli mycket rik, under förutsättning att redan äga tillräckligt för att spela i « finanskasinot ». Men inte ens Warren Buffet eller George Soros äger en kristallkula med de kvaliteterna. Osäkerheten är det enda säkra i situationen.

Vissa perspektiv verkar dock uteslutna. Till att börja med kan inte de enorma underskotten i den amerikanska ekonomin bara fortsätta att växa som om inget hänt. De amerikanska hushållens och företagens skuldsättning är så enorm att den förmodligen redan nått sin maxigräns. Redan nu rapporteras om fallande konsumtion på kredit och det lär nog förbli så under relativt lång tid. Husbyggandet är nere på sin lägsta nivå på decennnier och bilförsäljningen en ren katastrof för framför allt de tre amerikanska bilbolagen, GM, Ford och Chrysler. Dessutom innebär dagens kris att inflödet av pengar från utlandet, som hittills finansierat de amerikanska underskotten, kan minska. Den stora osäkerheten kring landets banker och riskfonder kyler effektivt ner utländska investerares entusiasm för den amerikanska marknaden och dollarn. Speciellt så länge som George Bushs akuthjälp på ett tusen miljarder dollar inte ännu visat om den önskade stabiliteten kan uppnås.Att en ekonomisk recession följer i krisens spår råder det knappast någon tvekan om.

Recession i USA betyder helt säkert recession i Europa. Ekonomierna på Atlantens två sidor är så intimt sammanflätade, speciellt finanssektorn, att det knappast går att undvika. Det är redan den Europeiska Centralbankens politik en garant för. ECB har bara en uppgift, som dess ledning alltid stirrat sig blind på , och det är att hålla inflationen under två procent. Den har ingen industripolitik och inte ens en gång en politik för eurons växelkurs i förhållande till dollarn och andra valutor. EU-kommissionen har ingen ekonomisk politik för de 27. Varje lands regering försöker att dra det värmande täcket så långt upp över öronen som möjligt utan att bry sig om de sociala och ekonomiska konsekvenserna för helheten.

Finanskrisen kommer att dra med sig den reella ekonomin i en kraftig recession, både i USA och Europa. Om eftervärlden kommer att jämföra den med följderna av kraschen 1929 går inte att besvara i dag. Men de ekonomiska och sociala konsekvenserna för den arbetande befolkningen blir svidande. Akutplanen i USA visar att de härskande inte tänker låta de som spekulerat ekonomin i botten betala för vad de ställt till med. Räkningen hamnar på skattekontot och till det kontot bidrar de rika inte med många ören.

Omfördela alla rikedomar

Vad blir nu kontentan av dessa rader ? Svaret på de inledande frågorna är inte entydiga. Jag tror uppriktigt att den pågående finanskrisen för en bra tid framöver ruinerat guldgossarnas perspektiv på fortsatt roulettspel. Men om krisen inte får en politisk lösning så kommer allt att återgå till det normala, det vill säga nya finansbubblor som avlöser varandra. Jag tror också att den rent nyliberala idén om den självreglerande marknaden fått sig ett slag under bältet den inte kommer att kunna resa sig från. Statens roll för att stötta upp kapitalismens behov att skapa vinster och realisera dem på marknaden kommer att öka. Däremot är det ett definitivt nej till den sista frågan. En återgång till « gammal god industrikapitalism » à la sextiotalet är uteslutet.

Det finns däremot ett socialt och politiskt svar på de ekonomiska kriser som tätare än titt drabbar omvärlden. Det räcker med att göra en enorm omfördelning av de rikedomar som skapas. En drastisk höjning av de arbetandes andel av produktionsresultatet parallellt med en stor omfördelning av rikedomar till de fattiga i fattiga länder. Men det är inte en lösning som vår riksdag, EU-parlamentet, Vita Huset eller FNs generalförsamling kommer att förespråka. Det är en lösning som bara kan uppnås i kamp på gator och torg, i fackföreningar och på alla nivåer där det är möjligt att ropa ut - En annan värld är möjlig och absolut nödvändig.

I andra media:DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,DN8,DN9,DN10,SVD6,

SVD7,SVD8,Sydsvenskan3,Sydsvenskan4,DN11,DN12,SVD9,AB5,AB6,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Har kapitalismen fått fnatt? (2)

Posted on by
5

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 2 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Del 2

Service och sociala behov

Vare sig den « parasitära » eller den « funktionella » förklaringen av finanskapitalets makt visar på de verkliga banden mellan finansen och den « reella » ekonomin. Sedan flera decennier ändras människornas sevice- och konsumtionsbehov i de avancerade industriländerna. Oavsett om ett land regerats av nyliberaler eller socialdemokrater har de sociala behoven av mer service, både privat och offentlig, ökat stadigt. Äldrevård, undervisning, sjukvård, fritidsutbud, kulturell aktivitet och annan verksamhet som inte, likt tillverkningen av bilar och kylskåp, kan utlokaliseras eller inte tillåter stora produktivitetsökningar har blivit allt viktigare i samhällsekonomin. Den utvecklingen är upphov till en djup motsätttning mellan den kapitalistiska ekonomins privata karaktär, behovet att ackumulera kapital via en allt större vinstrealisering, å ena sidan och å andra sidan att servicesektorn (i dess vida mening) i samhället inte erbjuder goda tillfällen för det privata kapitalet att göra tillräckligt vinstgivande investeringar. Det verkar bli allt svårare för det privatägda kapitalet att hitta lönsamma investeringsobjekt i ekonomins skilda branscher. Ingen produkt har hittills kunnat ersätta bilens och dess underbranschers enorma betydelse för kapitalismens utveckling. Här finns den verkliga orsaken till finanskapitalets till synes oemotståndliga tillväxt och dominans i den moderna ekonomin. En allt större del av vinsterna förs över till spekulation och annan skadlig verksamhet i finanssfären däför att det just saknas andra goda alternativ ur kapitalägarnas synvinkel, inte för att det är mycket mer lönsamt. I den ovan nämnda FN-rapporten visas att investeringarnas andel av världens samlade bruttonationalprodukt sjunkit från 1970 fram till i dag, från cirka 25 procent till 21 procent. En « liten » procentuell minskning men som i reda pengar svarar mot tusentals miljarder kronor per år. Samtidigt har däremot de finansiella investeringarna i utlandet ökat sin andel från cirka 5 procent av världens BNP 1980 till inte mindre än 20 procent i dag. Med finansiella investeringar avser FN enbart spel med aktier, obligationer och andra värdepapper men inte direkta utländska investeringar i produktion av varor och tjänster. Innebörden av det är att en allt större del av de rikedomar som skapas i produktionen av varor och tjänster tar sig en omväg via finanssfären för att där satsas i spekulation och spel som eventuellt kan ge fördubblad avkastning. Men i finanssfären som helhet skapas det inga rikedomar. Där omfördelas de bara i enlighet med olika kapitalgruppers, fonders och enskilda kapitalisters relativa styrka. « Kasinoekonomin », « djungelkapitalismen », « katastrofkapitalismen » och alla andra begrepp som pekar på finansens stora roll slår fel om de ger intryck av att finansen svävar fritt över den « verkliga » ekonomin. De är två delar i intimt beroende av varandra och som tillsammans utgör en enhet. Den ena kan inte fungera utan den andra och vice versa.

Delvis privatisering

Nyliberalismens svar på att de sociala behoven tar upp en allt större plats i människans vardag går ut på att splittra existerande offentlig och samhällelig aktivitet i « olönsamma » och « lönsamma » bitar. För att skapa investeringsmöjligheter även i det offentliga delas exempelvis posten upp i småbitar där aktiviteter med stora vinstmarginaler som pakettransporter lämnas över till det privata kapitalet. Utdelning av pensioner och annan service till de äldre i avlägsna orter får skötas på annat sätt. Det är inget man kan göra stora pengar på. Innebörden i privatiseringen av offentlig verksamhets olika delar är att offentliga tjänster omvandlas till varor att realisera på kapitalistiska marknader. Men den processen kan bara ske genom en kraftig degradering av de anställdas sociala situation. Stress, konkurrens, anpassningsbarhet till alla försämringar, osäkra anställningsvillkor, flextid, korttid, nattid och alla andra varianter av intensifierad exploatering av arbetskraften blir en nödvändighet för kapitalägarna. En politiskt organiserad försämring av de sociala skydsnäten blir en förutsättning för privatkapitalismens intrång i den offentliga sfären. Detta plus det aktuella finanskaoset hjälper en idé att sakta bryta sin väg in i medborgarens medvetande- den att det nyliberala projektet tar död på sig självt och att kapitalismen får allt svårare att erbjuda ett perspektiv som legitimerar det samhällssystem vi lever i.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,DN4,DN5,SVD3,Sydsvenskan2,AB3,

SVD4,Politiken2,Dagens Arena2,DN6,DN7,SVD5,AB4,

Bloggar:Svensson,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Har kapitalismen fått fnatt ? (1)

Posted on by
3

Har kapitalismen fått fnatt ?

(Del 1 av 3.)

Likt en kolloss på lerfötter som redan fallit och som inte utan hjälp kan resa sig. Är det den sanna bilden av finanskapitalets hissnande äventyr den senaste tiden?

I den här texten som publiceras som en följetong i tre avsnitt ska jag försöka ge svar på några grundläggande frågor.

-Har finansmarknaden skapat en kris den inte kan hämta sig ifrån ? Är spelet över för guldgossarna på Wall Street och i Londons city ?

-Erbjuder nyliberalismen ett trovärdigt alternativ för framtiden ?

-Är lösningen en återgång till den « gamla goda industrikapitalismen » ?

Leve krisen…

Så kan man naturligtvis inte säga eftersom miljontals arbetande människor kommer att drabbas av den recession som följer i finanskrisen spår. Ändå finns det ett visst fog för leveropet. Krisen är så allvarlig och marknadens totala oförmåga att reda ut det kaos den själv skapat visar på ett övertydligt sätt att den nyliberala dogmen om att självreglering utan offentlig insyn och styrning skapar den bästa av världar är inget annat än just en dogm. Verkligheten visar sig vara en annan. Nämligen den att vanliga skattebetalare nu ska ställa upp med kanske tusen miljarder dollar för att rensa upp i träsket.

Det har varit mode att kalla dagens ekonomi för kasinokapitalism, finanskarusell och andra liknande beteckningar för att beskriva hur finanssfären i den globaliserade kapitalismen tagit makten över det traditionella industrikapitalet. Och visst finns det fakta som berättigar modet. Finanstidningen The Economist skriver i en ledare i senaste numret att i fjol tog de amerikanska finansbolagen hand om 40 procent av den samlade företagssektorns profiter. När den nyliberala offensiven drog igång i början av 80-talet var deras andel av vinsterna bara 10 procent. Tidningen skriver att det motsvarar 1 200 miljarder dollar i mervinst under perioden än om andelen hade legat kvar på 10 procent. Inga fickpengar precis. Rättare bestämt 7 200 000 000 000 kronor med dagens växelkurs. Med de pengarna byggdes inga skolor, sjukhus och ålderdomshem. Det blev i stället lyxvillor med typ 20 badrum och 40 garage och (inte eller) lyxjakter med prislappar på 200 miljoner dollar.

Parasitär eller funktionell?

Det är lätt att med exempel som ovan förlora sig i analysen och ge intryck av att i finanssfärens glittrande värld skapar man pengar med pengar. Som om bankernas och riskfondernas avdelningar för värdepappershandel svävade fritt över samhället och den reella ekonomin. Som om manna ramlade från himlen utan att någon behöver anstränga sig.

Men man måste fråga sig vilket är det verkliga förhållandet mellan den ekonomi som producerara varor och tjänster och finansens luftslott? Det pågår sedan länge en debatt mellan ekonomer om finansens roll i första hand är parasitär eller funktionell.

Det är lätt att peka på den parasitära aspekten och hämta hem ideologiska poäng med termer som kasinokapitalism och djungelkapitalism. Men att inskränka sig till att se enbart den parasitära sidan leder oftast debattören till slutsatsen att det räcker med att reformera kapitalismen, ge den en gammaldags ansiktslyftning, för att ordningen ska återställas. Det är socialdemokratins grundläggande recept. Lite fler regler och ett mer etiskt uppförande av marknadsaktörerna och biffen är ordnad.

För de som ser till finansens funktionella roll är branschens periodvisa « överdrifter » utan större betydelse. Värdepappershandeln i alla dess former är nyttig för ekonomin. Det är bara smörjmedel som får hjulen att gå runt. Om vissa skor sig ordentligt spelar ingen roll. De positiva effekterna sipprar ner i samhället och även de sämst ställda får sin lott. Men det nyliberala smörjmedlet innehåller lite väl mycket grus. I finanskris efter finanskris påminns vi att marknaden regelbundet gräver ner sig i en grop den bara kan komma upp ur med hjälp av dina och mina skettepengar. Den « funktionella » förklaringen förklarar i själva verket ingenting eftersom vi på intet sätt får veta varifrån alla stormrikas pengar kommer ifrån.

Rakt ner i fickan…

Källan till dessa rikedomar finns i det förändrade styrkeförhållandet mellan kapitalägarna och den lönearbetande befolkningen. Den nyliberala offensiven lyckades förändra hur de i samhället producerade rikedomarna fördelats mellan kapital och arbete. I samtliga industriländer har de lönearbetandes andel av de värden som produceras minskat kraftigt. Samtidigt investerar inte längre kapitalägarna lika mycket av de realiserade vinsterna. I stället går de direkt i fickorna på aktieägarna i form av högre utdelning per aktie. FNs « World Economic and Social Survey 2008 » visar att i alla OECD-länder(utom Island, Belgien och Spanien) har investeringarnas andel av den totala vinsten sjunkit till förmån för utdelningen till aktieägarna. Det är källan till finansens allt större sperkulativa roll i dagens värld. Men det innebär inte att det finns någon större motsättning mellan finanskapital och industrikapital. De går mer hand i hand för att tillsammans hålla nere de lönearbetandes andel av vad som produceras. Det är därför ingen statistisk tillfällighet att ökade vinster i finanssfären gått parallellt med uppkomsten av massarbetslöshet efter « den gyllene periodens » fulla sysselsättning och stadigt ökande reallöner. Liksom den är parallell med framväxten av en ny fattigdom och ökade skillnader mellan fattiga och rika länder. I den meningen är finanssfären smörjmedel i ekonomin, men bara för att underlätta realiseringen av alla vinster på en global kapitalmarknad utan gränser. I « kasinoekonomin » skärper finanskapitalet konkurrensen mellan de olika existerande kapitalgrupperna i världsskala.

I andra media: DN1,DN2,ABE24,AB2,Sydsvenskan,GP,ST,ETC,Arbetaren,

Dagens Arena,DN3,SVD1,SVD2,Politiken,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Posted on by
Reply

Halvtid

med Reinfeldt II

För Del I, klicka här.

Här fortsätter vår gästskribent Kjell Pettersson sin analys av

Den första halvleken med Reinfeldt.

Alliansen målsättning har varit vad man kallar att bryta det så kallade utanförskapet och att öka arbetskraftsutbudet. Det är ytterst tveksamt om det lyckats med detta. Visserligen har antalet minskat med drygt 170 000 personer under de senaste åren, men en del av den minskningen kom redan under socialdemokratiska regeringens tid.

Och nu ökar utanförskapet igen. Det framgår av en genomgång som LO-tidningen har gjort av finansdepartementets eget sätt att mäta denna socialt snart fredlösa stora skara. Av denna framgår att i juni var 6 000 fler i utanförskap på arbetsmarknaden och under juli 8 000 fler än under samma månad föregående år.

Eftersom vi befinner oss i början av en omfattande lågkonjunktur finns det litet hopp om att den trenden kommer att avta inom en kortare period.

Enligt LO-tidningen den 10 september såg läget på arbetsmarknaden ut som följer:

Antalet arbetslösa: 148 724

I AMS-åtgärder: 66 233

Deltidsarbetslösa: 41 501

Nya lediga jobb: 10 253

De nya moderaternas nya arbetsmarknadspolitik drabbar i synnerhet arbetarkvinnorna. Eftersom det inte längre är självklart att halvtid garanterar a-kassa, slår detta självklart i första hand mot framförallt denna grupp. Enligt Dagens Arbete är två tredjedelar av de som inte klara de nya villkoren kvinnor.

Arbetsplatsolyckorna ökar kraftigt

Nedskärningar när det gäller åtgärder för att förbättra arbetsmiljön är ett kapitel för sig. Arbetsmarknadsminister Littorin gjorde för några veckor sedan stort nummer av att regeringen satsar 33 miljoner kronor för att förebygga antalet arbetsplatsolyckor. Som vänsterpartiet påpekade i pressmeddelande är detta inte annat en rent ”hyckleri”.

Sanningen är att regeringen redan tidigare skurit ner på dessa åtgärder med 155 miljoner kronor och desutom försvann 300 miljoner när Arbetslivsinstitutet lades ned.

Så sent i början av september slog www.byggnadsarbetaren.se larm om att mer än dubbelt så många byggnadsarbetare omkom i arbetsolyckor under första halvåret 2008, som under samma period 2007.

Till detta kan läggas den pågående försäljningen av Allmännyttan, införandet av Vårdval Stockholm, utförsäljningen av statliga företag, slopandet av förmögenhetsskatten, skärpta asylregler, övervakningssystemet FRA, hetsen mot skolan, nedskärning på Kom Vux, nedläggningen av Arbetslivsinstitutet och de kraftiga nedskärningar på Arbetsmiljöverket och givetvis de omfattande privatiseringar av offentliga nyttigheter.

Vad väntar nu? Rapport efter rapport, nu senast Teknikföretagens, pekar i samma riktning.

- Vi vet att det är ett kraftig fall, hur djup nedgången är ser vi först i efterhand, säger Anders Rune, chefekonom på Teknikföretagen till Dagens Industri så sent som den 9 september.

Den totala orderingången för hemmamarknaden föll i augusti med 45 procent. För exportindustrin hade orderingången sjunkit med 22 procent sedan i maj. ”Resultatet visar därmed tydligt att vi är på väg in i en konjunkturnedgång med negativ inverkan på produktion och anställda” skriver Dagens Industri. Självfallet förstärker smältan i världens kreditsystem detta fall.

Socialdemokratin och Vänsterpartiet tror att man kan vinna på matchdagen utan

att träna, Utan sociala strider och fackligt motstånd.  Så här ser ”rörelsens”

träningsplan ut…

Så här i pausvilan efter första halvlek är det bara att konstatera att regeringen lyckats med sin dagordning och sitt spelsystem, 1+1+1+1.  Fyrpartialliansen har varit en lyckad laguppställning. Arbetande människor i stort och alla de stora grupper som är utvisade från plan i ett förnedrande utanförskap har fått de sämre samtidigt som de rika kan gotta sig med ännu större utrymme. Den uppgivna, helt demoraliserade och ibland korrupta gamla arbetarrörelsen har samtidigt knappt försökt att röra bollen.

Lotta Gröning suckar och andas vemod. Önskar sig nya partier. Vi inte bara drömmer om det. Om än motströms arbetar vi för ett nytt, kämpande och demokratiskt arbetarparti. Ett socialistiskt parti som lämnar suckarna och vemodet bakom sig, för att i stället sätta bollen i rörelsen och sedan helt ta över spelet!

I pressen: DN1,DN2,DN3,DN4,SVD1,SVD2,AB1,AB2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Halvtid med Reinfeldt

Posted on by
Reply

I halvtid

med Reinfeldt

September 2008. Halvtid för Reinfeldt. Två år sedan högeralliansen kom till makten. Här analyserar vår gästskribent Kjell Pettersson första halvlek. Med ett första avsnitt i dag söndag 21 september. Det andra lägger vi ut i morgon.

I pausvilan så här efter halva mandatperioden  annonserar regeringen att den sänker arbetsgivaravgifterna med 13 och bolagsskatten med 7 miljarder kronor. Enligt näringsminister Maud Olofsson ska denna åtgärd skapa 10 000 nya jobb. Hur detta ska gå till är ytterst oklart. För det finns ingenting som säger att stora skattesänkningar för företagen skapar nya jobb. För sedan mitten av åttiotalet har merparten av vinsterna inte investerats i maskiner och andra kapitalvaror, åtgärder som kan skapa nya jobb. Utan resultatet har bara blivit allt rikare aktieägare.

Sänker arbetslösa

Finansminister Anders Borg har dessutom klargjort att regeringen ska gå vidare med steg två i det så kallade jobbskatteavdraget. Sänkningen för nästa år handlar om totalt 15 miljarder kronor. Detta avdrag gäller dock bara dem som har arbete. Långtidsjuka, arbetslösa och pensionärer får ingen skattesänkning. Enligt uppgifter från Pensionärernas Riksorganisation, PRO, innebär detta att en genomsnittpensionär idag betalar 600 kronor mer i skatt varje månad än en löntagare med samma inkomst.

Den fackliga organisationen Seko konstaterar att de senaste årens ekonomiska politik har inneburit att den rikaste tiondelen fått 24 procent mer i plånboken medan en ensamstående äldre kvinna bara fått två procent mer.

Den politiska oppositionen, i första hand socialdemokraterna som hittills inte presenterat något helhetligt alternativ till alliansens politik, börjar nu sakta men säkert positionera sig i flera frågor. Partiets välfärdsrådslag har deklarerat att även s kommer att ställa hårdare krav på de sjukskriva, och att man accepterat jobbavdragets första del. Sannolikt sväljer de också del två, spår Expressens ledare den 10 september.

På det gröna schackbrädet slinter Reinfeldt. Men som statsminister leder han stort

i halvlek. Folk är missnöjda, men regeringspolitiken drivs igenom.

Lotta Gröning, tidigare chefredaktör för Norrländska Socialdemokraten, skriver i sin kolumn på Aftonbladet Debatt, under rubriken ”Inte konstigt att jag är less”:

”Det är bara att sucka tungt. Valrörelsen kommer att bli ett helvete. Alla partier utom möjligtvis vänsterpartiet trängs i mitten. Förslagen som nu droppas från socialdemokraterna och alliansen är i princip lika… Båda regeringsalternativen är dessutom överens om att folk fuskar för mycket och att skolan är för slapp och att pensionärerna ska ha mindre skatt. Det som skiljer dem åt är möjligtvis ersättningsnivåerna i a-kassan…

Det är inte konstigt att jag börjar bli less på politik. Det är inte heller konstigt att Sverigedemokraterna går fram. Regeringsalternativen är ju överens där också. De ska inte prata eller samverka med Sverigedemokraterna. När det gäller integrationspolitiken tycker de rätt lika sossarna och moderaterna.

Jag önskar mig nya partier, men helst inga främlingsfientliga”

Blickar man två år tillbaka i tiden, så är det uppenbart att de som drabbats hårdast av regeringens politik är de som alliansen inför föregående val definierade som ”utanförskapet”. Det vill säga de arbetslösa, sjuka och förtidspensionerade.

Med arbetsmarknadsdepartementets definition tillhör nästan en fjärdedel av befolkningen mellan 16 och 64 år utanförskapet, skriver LO-tidningens nätbilaga i början av september 2008.

Vad har då hänt i stora drag?

Hundratusentals nu

utan a-kasseskydd

Försämringarna av a-kassan och konsekvenserna av dessa har under alliansåren fått stor uppmärksamhet. Samtidigt som avgiften chockhöjdes, sänktes ersättningen och ersättningstiden blev på samma gång kortare. Dessutom har möjligheten till att stämpla deltid begränsats

Enligt Sekos beräkningar är följden att omkring 400 000 personer har lämnat a-kassan och står utan skydd om de blir av med jobben. Svenska Dagbladets framsida målade en bild av svart höst så sent som den 11 september. ”Hittills i september har 1 763 personer varslats. Om trenden fortsätter månaden ut kommer varslen att ligga på samma nivåer som de värsta krismånaderna 2001-2002”, var slutsatsen.

De sjuka har bland annat fått ett sänkt tak i sjukförsäkringen men här har alliansen lagt det mesta av krutet på att ta krafttag mot vad de kallar fusket.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I pressen: AB1,AB2,SVD1,SDS1,

Krona eller klave spelar ingen roll på Wall Street…

Posted on by
Reply

På direkten!

Fantomen, eller den vandrande vålnaden är snabb som blixten. Vi kanske inte

alltid hänger med. Men här  ger vi snabba, korta svar eller ser saker på vårt sätt.

Krona och klave spelar ingen roll på Wall Street

Nu ska de amerikanska skattebetalarna ställa upp och lösa ut alla skulder som banker och bolåneinstitut har utestående hos kunder som inte kan betala och som aldrig borde ha fått låna pengar utan garantier. Men ingen kommer att fråga dessa skattebetalare vad de tycker. I stället ska en trio av mäktiga män bilda en kommitte med uppgift att hindra en finansiell kollaps. Hank Paulsen -finansministern, Ben Bernanke –FEDs chef och Timothy Geithner- orförande i Bank of New York är gubbarna som ska fixa det.

- Om de lyckas kan de stoppa den ekonomiska nedgången och leda en omstrukturering av Wall Street med ett minimum av skada. Om de misslyckas kan priset bli miljontals förlorade jobb, trillioner förlorade dollar och en förtroendekris för den globala kapitalismen, skriver Washington Post i dag.

Hur ser receptet ut ? Köp upp alla skulder från bankerna och låt dem behålla alla vinstgivande tillgångar.

För alla spekulanter och girigbukar på Wall Street är det ljuvlig musik.

Krona eller klave spelar ingen roll.

Krona = mina vinster.

Klave = dina förluster.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,Sydsvenskan,

Andra bloggar: En E-handlares bekännelser,Ekonomikommentarer,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

United Socialist States of America.

Posted on by
4

United Socialist States of America.

Vita Huset har tydligen tagits över av Karl Marxs sonsonsonsonsöner och den socialistiska flaggan vajar stolt över George W. Bushs huvud. Vad har hänt? Fanatiska nyliberaler har på mindre än en vecka socialiserat och nationaliserat banker och ett försäkringsbolag för värden som vida överstiger hela den svenska statsbudgeten. Har de plötsligt förläst sig på Lenin och Trotsky och insett att de haft fel hela livet ? Tips till the working class hero: byt till ”Born in the USSA.”

Nej, tyvärr finns det nog inget hopp om att George W Bush ska bli en « new born » marxist. De senaste dagarnas hektiska händelser på den allsmäktiga marknaden har inget att göra med ideologi eller religion. Det handlar enbart om krassa ekonomiska realiteter. Om hur de rika i samhället spekulerat så till den grad att de nu behöver hjälp för att ta sig ur den grop de grävt ned sig själva i.

Det som verkligen frapperar är den motsättning i det moderna samhället som kommer till uttryck i den amerikanska centralbankens socialisering av bankrutta finansinstitut. Kapitalismen är till sin natur en produkt av individers privata jakt på vinster, alltid mer och större vinster. I den jakten, som pågått under flera århundraden, har vissa privata företag växt till dimensioner som gjort dem till samhälleliga aktörer viktiga för alla trots att de ägs av privatpersoner. De har blivit ekonomiska enheter som miljontals personers dagliga liv beror av. Detta är en grundläggande motsättning i det moderna kapitalistiska samhället. Företag som Freddie och Fannie, AIG, eller Nordea på hemmaplan, har blivit för stora för att regering och riksbank ska tillåta dem att gå omkull. Hela det ekonomiska systemet kan falla samman med outgrundliga konsekvenser. Men samtidigt är det privat egendom som samhället går in och räddar från undergång. Summan av kardemumman blir en devis över dagens kapitalism. När bolaget går med vinst är vinsten min. När bolaget går med förlust är förlusten kollektiv. Vinsten delas ut till aktieägarna. Förlusten är upp till skattebetalarna.

Varför acceptera ett sådant tillstånd?

**Nationalisera alla banker oavsett om de går med vinst eller förlust!

**Varför dela ut vinsterna till aktieägarna och låta skattebetalarna stå för förlusterna ?

**Öppna alla bankers bokföring! I dag vet ingen vilka risker de tagit med dina sparade pengar.

**Stäng alla skatteparadis. Deras tjänar bara till att underlätta spekulation över gränserna och till skatteflykt för absolut rikaste i samhället.

I Media: DN1,SVD1,DN2,AB1,SVD2,Politiken,Sydsvenskan1,Sydsvenskan2,DN3,

SVD3,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Girighet utan gränser.

Posted on by
2

Girighet utan gränser bakom krisen

Av Benny Åsman

I går djupdök världens börser. Sent på kvällen svensk tid hade Wall Street stått på näsan ordentligt. Inte sedan 11 september 2001 har börsen tappat över fyra procent under en dag. Det enorma i Lehman Brothers fall och Merill Lynchs försäljning till Bank of America tränger nu in i aktieägande fonders och privatpersoners medvetande och skakar om förtroendet för den ohämmade kapitalismens förödande konsekvenser på det ekonomiska livet.

Svarta tisdagen i oktober 1929. Dagen då desperata finansherrar kastade sig ut från högsta våningen

Bakom krisen ligger inget annat än de stora kapitalägarnas gränslösa girighet. För det är så finanskapitalismen fungerar när den får härja fritt utan strikta regler för utlåning och spekulation.

-Detta är kapitalism. Lehman Brothers och Merill Lynch satsade hårt på bolånemarknaden och misslyckades totalt, sa en upphetsad reporter på CNN i morse. Så sant, så sant.

-Vissa vinner och andra förlorar , sa gurun Alan Greenspan lakoniskt i går. Ni får skylla er själva menade han. Vad han inte sa var att han som chef för den amerikanska centralbanken FED lyfts till stjärnorna av all världens ”experter” och politiska ledare för den räntepolitik som under mer än ett decennium gjort den ohämmade spekulationen möjlig. Efter IT-kraschen, som han vägrade se anlända, sänkte FED räntan till i praktiken nollränta och la grunden för den spekulationsbubbla på bostadsmarknaden som nu exploderar i ansiktet på alla girigbukar som skott sig stort på vanliga arbetares behov av tak över huvudet.

Oavsett hur krisen kommer att utvecklas under de närmaste veckorna står det redan klart att den blir huvudtemat i presidentvalskampanjen. John McCain och Barack Obama har redan hakat på för att samla poäng inför den fjärde november..

-Vår ekonomi är i grunden sund. Jag lovar att vi ska städa upp på Wall Street , sa den gamle räven. Att han själv i 25 år suttit i Kongressen och aktivt verkar för den avreglering av finansmarknaden som han nu bespottar nämner han inte.

En missnöjd Alan Greenspan?

- Våra arbetare är de mest uppfinningsrika, hårdast arbetande, bäst utbildade, mest produktiva och konkurrenskraftiga i världen, spann krigsveteranen vidare. Den amerikanska arbetaren betackar sig nog för omtanken. I decennier har McCain verkat i Kongressen för de rikas välfärd och stillatigande sett på när vanliga arbetares reallöner stagnerat, sjukförsäkringarna saboterats och arbetsförhållandena ständigt försämrats.

-Jag lovar att vi aldrig försätter USA i den här situationen igen, sa McCain. Han kunde lika gärna ha lovat att avskaffa kapitalismen.

-Jag säger inte att senator McCain bär skulden för krisen. Men jag anklagar den ekonomiska filosofi han är anhängare av, dundrade Barck Obama tillbaka inför entusiastiska åhörare vid ett utomhusmöte i Colorado i går.

-Barack Obama har inte lämnat många spår efter sig vad gäller reglering av finansmarknaden, skriver New York Times i dag. Det är sant och hur skulle det kunna vara annorlunda. De största bidragsgivarna till hans kampanj har sina kontor på Wall Street. Nu kräver Obama att finansmarknaden ska sättas under mer översyn och att reglerna för bankers och spekulationsfonders agerande ses över. Det behövs säkert. Men det har alla politiker med instinkt att överleva politiskt sagt efter varje större finanskris de senaste trettio åren för att sedan rösta fram ytterligare avregleringar och skattelättnader för de girigaste av alla giriga-bankirerna.

Ingen vet hur dagens kris kommer att sluta.

-Detta händer bara en gång vart hundrade år, sa Greenspan. Det är att tänja lite på decennierna eftersom den stora bank- och börskraschen skedde 1929. Men OK, bildligt talat är det sant. Situationen är explosiv och hur mycket av finanskaoset som kommer att spilla över i den ”riktiga” ekonomin är det omöjligt att förutse. Bland annat på grund av den nyliberala avreglering som hjälpt banker och fonder att spela kasino med mänsklighetens välfärd. Ingen vet i dag hur stora förluster som gömmer sig i finansinstitutens bokföring. Enbart utgången av krisen kommer att visa på djupet i den katastrof som den kapitalistiska girigheten än en gång grävt åt omvärlden.

I media. DN1,DN2,SVD1,SVD2,SVD3,AB E24,AB2,Sydsvenskan,GP,Politiken1,Politiken2,ETC,DN3,SVD4,

AB3,DN4,DN5,SVD5,SVD6,AB4,AB5,DN6,SVD7,AB6,DN7,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,