Med sina nya avslöjanden om de svenska vapenaffärerna med Saudiarabien var Sveriges Radio nära att utlösa en mycket kraftig politisk sprängladdning. Men innan hela kraften briserat enades alla partier i riksdagens Konstitutionsutskott om att desarmera bomben. Riksdagens ”opposition” räddade Sten Tolgfors genom att bli överens om att frågan inte var ett brådskande ärende som därför skulle kunna ha snabbehandlats.
Sveriges Radio gjorde ett bra arbete.
Men nu har partierna gemensamt desarmerat alla politiska sprängladdningar…
Det hela sopas nu under mattan för att om något år ha hunnit borstats undan i några hörn. Under tiden fortsätter vapenleveranserna som vanligt, ”Vi får se, avtalet kanske får omprövas 2015 då det löper ut”, säger socialdemokratins Urban Ahlin om framtiden. Säljer man vapen till mördare är man i moralisk mening medskyldig till mord. Hjälper man någon att sälja vapen till mördare är det samma sak. En politiker som upprörs offentligt och sedan säger vilja hjälpa offren för en diktatur samtidigt som han eller hon är kumpan med regimen och tillhandahåller mordvapen besitter den värsta dubbelmoral man kan tänka sig. Ur moralisk synpunkt är det inte heller någon kvalitativ skillnad mellan att sälja vapen till en diktatur eller att tjäna sina pengar genom att hjälpa samma regim med att bygga sin egen vapenfabrik.
Skälet till att det blev sådant rabalder kring radions senaste avslöjanden om affärerna med Saudiarabien var därför inte att det nu helt plötsligt handgripligen handlade om att hjälpa till med att bygga en hel vapenfabrik. Explosiviteten, den politiska urladdning som kom, måste i stället ses i ljuset av de arabiska revolutionerna, om människors segrar och motgångar i kampen mot sina egna despotiska tyranner. Detta samtidigt som den svenska vapenexporten till den värsta diktaturen ökat i raketfart. I detta sken sågs det som väl skitigt av den svenska opinionen att hjälpa saudierna att rusta sig militärt. Dessutom hade Sten Tolgfors och hans närmaste drumlat till det hela med ett mystiskt bulvanbolag.
.
.
Wallenbergs residens på Djurgården. Här tjänas det grova pengar.
Här och inte i riksdagen fattas också
de stora besluten om Sveriges framtid.
.
Framförallt är det maktsfären kring Investor och familjen Wallenberg som tjänar blodspengar på vapenaffärerna med Kung Abdullah av Saudiarabien. Det förtjänar att framhållas eftersom media har riktat de flesta strålkastare mot ansvariga politiker. Men de borde också ha rannsakat deras främste uppdragsgivare, Peter ”Poker” Wallenberg. Detta på samma sätt som Aftonbladet sätter bröderna Lundin i heta stolen. Politikerna är i sammanhanget bara ett transportkompani åt exportföretagen och det rika Sverige. Men familjens gamla valspråk om att ”verka utan att synas” tycks ha fungerat än en gång… Självklart är sedan regeringen Reinfeldt huvudansvarig för att alla dessa affärer fått klartecken. Folkpartiets Jan Björklund och Kristdemokraternas Göran Hägglund har snyftat lite om att de egentligen ville något annat. Men sitter man i regeringsställning så gör man det med hela baken och är naturligtvis ansvarig för hela regeringspolitiken.
Men med rätta har moderaterna också skyllt på Göran Perssons tidigare regering. På socialdemokraternas partikongress i Malmö mellan den 29 oktober och 3 november 2005 ( ”Alla ska med”), beslöt ombuden att handeln med krigsmaterial ”ska minska” och att Sverige ”ska vara en föregångare genom strikta regler för svensk export och import av vapen och krigsmaterial”. Bara några dagar efter detta kongressbeslut godkände Perssons försvarsminister Leni Björklund det famösa samarbetsavtalet med den saudiska diktaturen. Avtalet var offentligt och här fanns till och med i svart på vitt skrivningen om gemensamma framtida fabrikssatsningar: ”Vardera parten skall främja att industrin i dess land utformar gemensamma projekt för sammansättning eller produktion av militär utrustning i den andra partens land” .
.
.
Efter kongressbeslutet om minskad handel med krigsmaterial rakade denna i stället i höjden med rekordfart. Fyra år senare under ett seminarium arrangerat av Kristdemokraterna 1 oktober 2009 med riksdagsledamöter och representanter för den svenska vapenindustrin bröstade Göran Persson sig ordentligt när han uttalade sig om sitt arbete med att, som statsminister, sälja svenska vapen: ”Det finns ingen i den här lokalen som mer frekvent företrätt den industri som är samlad här i dag än vad jag har gjort”…På samma seminarium hade Stefan Löfven bänkat sig. Han var där som Metalls ordförande och lobbyist för vapenindustrin och pratade om att jobben där spiller över till hela Sverige och kommer alla till godo: ”Detta är framtiden, och man måste även tänka politiskt. Det här är inte bara bra för den enskilda orten eller regionen. Det här har betydelse för hela Sveriges välfärd.” Att Löfven nu ersatt Persson som socialdemokraternas nye ”hövding” är alltså ingen tröst för den som hade hoppats på en ändring. En slutsats som uppgörelsen i Konstitutionsutskottet mer än bekräftar.
Miljöpartiets och Vänsterpartiets agerande är mer uppseväckande. Både Gustav Fridolin och Jonas Sjöstedt brusade upp rejält när Sveriges Radios material släpptes. Fridolin skulle anmäla Tolgfors till Konstitutionsutskottet. Sjöstedt sa sig inte känna till avtalet från 2005 överhuvudtaget och krävde ”korten på bordet i vapenaffären”. Ulla Andersson krävde Tolgfors`avgång och förklarade att partiet skulle gå fram med en misstroendeomröstning i riksdagen. I efterhand har partiet medgett att avtalet var offentligt, men att dess representanter alltid röstat emot och reserverat sig där det var möjligt. Rollen som regeringsunderlag eller som sittbräda för Göran Persson handlade bara om ett budgetsamarbete som innefattade försvarets utgifter och att då få delta i Försvarsberedningen. Avtalet med Saudiarabien föll utanför denna ram.
Nej, Vänsterpartiet har inte varit ansvarigt för vapenaffärerna. Vare sig som säljare eller i rollen som politisk handräckning åt exportföretagen. Men ett parti med anspråk på att vara socialistiskt och inte bara ett radikalt borgerligt vänsterparti har ett annat särskilt ansvar. Nämligen att efter förmåga skapa en så bred offentlig opinionsbildning mot den svenska imperialismen och dess vapenaffärer som möjligt. Detta ansvar har partiet helt gett upp. Det bästa belägget för detta är att inte ens Jonas Sjöstedt kände till det avtal man själv reserverat sig emot i riksdagen. Om inte han, som ändå varit ledande partimedlem i många år, om inte ens han hade ”en aning” om avtalet, då är det naturligtvis självklart att partiets medlemmar och sympatisörer inte heller hade hört en endaste susning om det hela.
.
.Nu ska korten i stället blandas bort under ett år…
Denna ansvarslöshet var dessutom medveten. Den var priset för att få vara först ”regeringsunderlag” och senare en tänkt del av ”en rödgrön regering”. I maj 2005 fick exempelvis Vänsterpartiets Gunilla Wahlén i Exportkontrollrådet till och med konkret information kring den tänkta vapenfabriken. Visst, det skall vara sekretess i dessa frågor. Men varför vara en hermelin bland katter? ”Sekretessen” är tänjbar och Wahlen hade uppenbart både rätt och skyldighet att berätta för sin partiledning om att en konkret fabrik var påtänkt. Samtidigt pågick diskussioner med socialdemokraterna och Miljöpartiet om det egna regeringsprogrammet efter en eventuell valseger i höstens val. Lars Ohly dansade offentligt samba med Mona Sahlin men valde att svälja hela frågan om vapenavtalet med Saudiarabien. Vi väljare fick inte höra en enda tveksamhet i denna fråga. Valet var i september och avtalet med Saudiarabien skulle förlängas eller sägas upp i november samma år.
Självklart borde detta ha gjorts till en valfråga. När ett avtal ska omprövas gäller heller inte samma sekretess. Skälet till att (v) i stället molteg var uppenbart att detta var priset för att få lov att vara med och leka. Mona Sahlin och hennes socialdemokrater var orubbliga i frågan. Avtalet med saudierna skulle inte omprövas. Punkt slut. I september 2010 var de arabiska upproren bara politisk fantasy. Både (s), (v) och (mp) hoppades därför att avtalet skulle kunna prolongeras något så när bekymmersfritt under hösten. Uppgörelsen i Konstitutionsutskottet bekräftar ett sådant påstående. Varför annars först kräva ”korten på borden” för att sedan medverka till att de ska blandas bort i en utredning först nästa år…
Sydsvenskan har gjort en bra grafik över svensk vapenexport
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, vapenhandeln, Bofors, SAAB, Eriksson, Investor, Saudiarabien,
