"Den världskarta som inte visar var landet Utopia ligger är inte värd ett enda ögonkast." Oscar Wilde
Göte Kildén
Den här användaren delar inte sin biografi
Inlägg av Göte Kildén
Bild-Zeitung i vidrig, stortysk kampanj mot Grekland
11 Mar 10
EN SKYMF MOT ALLA GREKER…
.
.
Europeiska unionen och bankvärlden har satt grimma på Greklands regering. Landets budgetunderskott ska betalas genom en åtstramningspolitik som främst drabbar landets låginkomsttagare, arbetslösa och pensionärer.
Nu är detta ingen enkel sak. I Grekland finns ett starkt fackligt och folkligt motstånd mot attackerna. Gång på gång har massrörelser inom alla delar av samhället i demonstrationer och strejker sagt nej till dessa ultimatum från Bryssel och det europeiska finanskapitalet. Som i dag när Grekland än en gång har stannat som en följd av en ny strejkvåg.
.
.
I dag stannar bland annat Greklands 30 000 taxibilar…
.
I två bloggar har Benny visat hur de ”fina” finanskretsarna bokstavligen varit medskyldiga till att driva Greklands statsfinanser mot ”ruinernas branter”. Seriösa inlägg har faktiskt föreslagit att landet ska sälja några av sina vackra öar och antika ruiner för att komma ur sitt trångmål..
Anders Borg nöjer sig med att prata om de grekiska regeringarnas fusk. Han nämner aldrig de banker och företag vid namn som sett till att karusellen bara snurrat fortare och fortare. ”I sista hand är det grekerna själva som levt över sina tillgångar och de får de allt betala själva”, menar man. Borg och EU:s andra finansministrar vill inte att det överhuvudtaget ska finnas ens en idé om klassolidaritet från den europeiska arbetarrörelsen i förhållande till det folkliga motstånd som demonstreras i Grekland. De är helt enkelt rädda för att grekernas aktioner också ska spridas till andra länder och att politiken därmed, i land efter land, skulle få en helt annan dagordning. Vem ska betala? Vi eller bankerna? Kan vi i längden leva med ett ekonomiskt marknadssystem som låter de rika förstöra både våra liv och miljön? Är det inte nog med snart 30 miljoner arbetslösa?
.
Många tyskar vill under vintern njuta både av sol och den grekiska
livsstilen. I dag bygger barnen sandborgar och befästningar på
stränderna. För sjuttio år sedan handlade det om riktiga värn…
.
I Tyskland har en del av media gjort allt för att lägga skulden på grekerna själva. Springerpressens ökända boulevardtidning Bild-Zeitung har gått i främsta ledet och har på löpsedlar och förstasidor orkestrerat en vidrig chauvinistisk kampanj mot den grekiska nationen. Till vardags lämnar många tyskar under den kalla och grå vintern sitt land för att njuta av den grekiska solen och livsstilen. Under solparasollerna på stränder och terrasser låter man sig passas upp av underbetald arbetskraft. Läppjar på en drink eller en öl och njuter av det goda livet. Men allt detta ska nu lämnas därhän och glada semesterminnen ska blekna bort som gamla kort i ett album. Nu gäller det att tycka illa om ”grekerna”. Städerska eller hotelldirektör. Enkel matros eller stenrik redare. Facklig gräsrotsaktivist eller korrupt politiker. Alla dras de över en kam. Alla är de greker. Lata och fuskande greker…
Hemsidan World Socialist Web Site (WSWS) har gjort en bra genomgång av Bildt-Zeitungs material. När Greklands premiärminister George Papandreou i förra veckan kom till Berlin möttes han från tidningens sida med ett arrogant öppet brev. Det började storståtligt och stortyskt med:
Herr Premiärminister. När Ni läser dessa ord kommer ni att ha satt Er fot i ett land som är väldigt annorlunda från ert. Ni är i Tyskland.
I det öppna brevet förklarar man sedan för Papandreou att i Tyskland, till skillnad från hur det ser ut i Grekland, så är de flesta människor inte lata utan arbetar fram till 67 års ålder. I Tyskland behöver man inte heller betala tiotusentals kronor i mutor för att få en sjukhussäng. Tidningen fortsätter sedan med att ”visserligen har vi också en hög utlandsskuld, men den kan vi betala eftersom vi stiger upp tidigt på morgonen och arbetar hela dagen”.
Bild-Zeitungs kampanj är naturligtvis en skymf mot Greklands alla människor. Inte minst mot bakgrund av den tyska ockupationen under Andra världskriget och det inbördeskrig som växte fram i motståndet mot nazisterna. Borgerliga och socialdemokratiska politiker i landet kan utnyttja hetsen mot den egna nationen. De återkallar minnen av det historiska motståndet mot tyskarna och hoppas att deras egna fingrar, kladdiga från alla syltburkar där man själva smakat, inte ska synas. I bloggar och i tidningar, från mun till mun, berättas om att krigsåren krävde 558 000 döda och 830 000 invalidiserade människor. Av Greklands 80 000 judar dödades 70 000. Femtio procent av all industri förstördes. Sjuttiofem procent av vägnätet och järnvägen mm.
.
Tyska infanterisoldater går in i Grekland under Andra världskriget
Vad som händer är att Bild-Zeitung kastat handsken och får ett slag över ansiktet tillbaka.
Vilket är vad man önskat. En nationell konflikt i stället för en klasskonflikt. Över hela kontinenten fruktar makthavarna ett samlat europeiskt fackligt motstånd mot nyliberalismen.
WSWS visar med ett par exempel hur verkligheten ser ut. Den ekonomiska eliten både i Grekland och i Europa ger socialdemokraten Papandreou sitt fulla stöd för hans attacker på Greklands arbetande människor. Ett exempel är den grekiska miljadärsfamiljen Latsis. Med hjälp av enorma vinster från sin stora rederiverksamhet etablerade man för 25 år sedan den grekiska Eurobanken. Latsis fick då 10.3 miljoner euro från den grekiska staten i en affär som godkändes av Europakommisssionen. EU:s ordförande José Barroso är en nära vän till familjen vars överhuvud Spiros Latsis nu har en förmögenhet på 6.7 miljarder euro.
.
.
Det fanns – och finns – ett starkt antikapitalistiskt motstånd i Grekland.
Här en bild från motståndsarmén under Andra världskriget.
.
I kampanjen mot Grekland skälls det ofta över landets dåliga produktivitet inom industrin. Men vad man inte säger är att det är europeiska banker och företag som basar. Alltsedan man införde euron 2001. Priserna på livsmedel i Grekland sätts i dag av tyska och franska livsmedelskoncerner och är högre än i övriga Europa trots att lönerna i Grekland ligger långt under andra länders. När tysk media och landets styrande kretsar anklagar ”grekerna” för korruption är detta hyckleri i den högre skolan. Det tyska företaget Siemens ( tillverkade för övrigt Andra världskrigets gaskamrar i utrotningslägren ) äger som exempel sju fabriker i Grekland. Nyligen avslöjades det att Siemens 1999 gav Papandreous parti PASOK miljoner D-mark för dess europeiska valkampanj. I utbyte ställde PASOK upp med en industripolitik helt inriktad på avreglering och privatisering…
Inte minst Anders Borg borde alltså hålla tand för tunga. Han har en gång för alla lovat oss att det är slut med bankernas spekulationer. Det som har skett i Grekland borde enligt hans löften egentligen inte ha kunnat ske. Själv undrar jag också lite över socialdemokraten Leif Pagrotskys roll. Han är officiell rådgivare åt den grekiska regeringen och personlig vän med Papandreou. Vad är det egentligen för goda råd han har gett?
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, ANders Borg, Bild-Zeitung, Aten, Grekland, Grekland i kris, euro, nazityskland, naizistockupation av Grekland
,
Demokrati och jämställdhet i burka?
9 Mar 10
.
Fallujah ”befrias” 2004…
.
”Befrielsen är nära!” Så hette det när amerikanska ockupationsstyrkor dödade tusentals människor och förstörde tiotusentals hem i den irakiska staden Fallujah för sex år sedan. Fallujah med anor från babylonisk tid hade omkring en halv miljon innevånare före kriget. Nu när befrielsen är här finns bara hälften kvar.
.
”Befrielsen är nära!” är också den mest kända sången från 1970-talets kvinnokamp.
.
I går den åttonde mars – efter ett inslag i Frukost-TV om den internationella kvinnodagen – hängde melodin kvar i huvudet under hela dan. Så där envist som en bra låt kan bete sig. I alla media dök det upp bilder på kvinnor i kamp.
.
Samtidigt flöt Carl Bildt runt i kanalerna och pratade om valet och demokratin i Irak. Den etniska uppdelningen är avslutad och har paradoxalt nog skapat förutsättningar för trygghet och fred, fick vi veta. Det är klart. ”Härska genom att söndra” är ett recept från det brittiska imperiets dagar som fortfarande fungerar. Dessutom ”döda och söndra” ska det vara för att det hela ska bli bra. Så har också gjorts i Irak. Över en miljon människor har dödats. Tre till fyra miljoner är på flykt.
.
Men hur gick det med allt det där andra? Nu när de massförstörelsevapen som inte fanns är borta? Hur ser den demokrati ut som George Bush och Carl Bildt skapat? Är ”befrielsen” mer nära i dag än före invasionen exempelvis när det gäller landets kvinnor? ”Kan de?”, ”vill de?” och ”törs de?” som det frågas i sången . Har befrielsen kommit? Eller är den nära? Knappast.
.
En bild kan säga mer än tusen ord heter det ibland. Den här bilden från i söndags och som visar två kvinnor i Fallujah på väg att rösta säger mycket. Den är hur tydlig som helst. Om man vet att kvinnorna i staden inte tvingades till att bära burkor före amerikanarnas invasion.
.
Fallujah efter ”befrielsen”…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekomin, politik, ”Befrielsen är nära”, ”Jösses flickor”, Internationella kvinnodagen, Irak, Fallujah, Carl Bildt, Bush
Vinstvarning – för fotbollsallsvenskan
8 Mar 10
Behöver fotbollen bemanningsföretag?
.
På de flesta gräsmattor är det fortfarande mer stilenligt att kasta snöboll än att lira fotboll. Men våren smyger ute på Nordsjön och hinner lagen skotta rent sina planer drar Allsvenskan i gång över veckoslutet. När det väl är så här dags brukar det bli några spaltmil i tidningarna och flera inslag i TV:s Sportnytt om att ”den kära gamla läderkulan snart är i luften”. Nostalgin flödar och i TV-soffor och i tränarbås kikar man i sina kristallkulor och spår om hur det ska gå. Alla sportjournalister med egen byline har sin egen guldfavorit.
.
Jag gillar fotboll. När jag var liten brukade vi efter skolan samlas nere på plan i Tolered, några stenkast från Volvo på Hisingen. Vi ”delade” som det hette. Alla som kom fick vara med. Ingen hade fått skjuts av sina föräldrar. Ingen hade speciella kläder. Vår enda utrustning var tunna, slitna och helt platta gympadojor från skolan. När en del av ”gubbarna” från Volvo och Varven kom förbi på väg hem från jobben, hände de att de stannade till. Tittade en stund och gav goda råd. Ibland hade de med sig en gammal boll som vi fick. Flera av dem spelade själva seriefotboll. De som spelade i allsvenskan kunde inför match ibland ordna betald ledighet från sina jobb någon eller några timmar.
.
IFK Göteborgs legendariska skyttekung ”Bebben” eller Bertil Johansson,
gick ofta direkt från jobbet som varvsarbetare till spelet i hemmamatcherna…
.
Riktigt så ser inte fotbollens vardag ut i dag. Det blev helt uppenbart i morse när radion sände ett eko-inslag inför allsvenskan. ”Klubbarna optimistiska inför Allsvenskan”, hette det och jag skruvade upp ljudet. En Jan Karlsson, vd (?) för Örebro SK skulle först berätta om sina förväntningar inför årets säsong: ”Min känsla är att lågkonjunkturen är på väg att ebba ut”, hette det. ”Man kan skönja en tillförsikt på marknaden”…
.
Konstig typ tänkte jag. Han låter som mina gamla chefer på AB Volvo. Som om han pratar om pengar och inte fotboll…
.
Men efter ett tag förstod att det var jag som var helt fel ute. Örebro SK:s vd pratade verkligen om pengar. Han var nöjd med fjolårets vinst för den egna klubben, som slutat med den vackra siffran på 3.7 miljoner kronor och hoppades nu på en fortsatt vinstuppgång. Hela radions reportage inför helgen allsvenska premiär handlade om detta. Ekoredaktionen hade frågat alla klubbarnas verkställande direktörer om framtiden och då bara syftat på deras vinstprognoser. Att de var optimister kan tyckas självklart eftersom de har bra betalt för att vara just detta. En Torbjörn Westman, från revisionsbyrån Deloitte, som granskar klubbarnas ekonomi, är dock förvånad över optimismen…
.
AIK:s första guldlag. Då var det nog viktigare med bra ungerskt mustaschvax än börskurserna…
.
Nu kan förklaringen till att direktörerna är uppåt vara att bra resultat på plan inte alltid betyder vinst i klubbkassan. Sex av lagen i vår finaste tabell gick med stora förluster. I fjol blev det guld i allsvenskan för aktiebolaget AIK. Kort före guldet hade ägarna tvingats till ett kortfristigt lån på 7.7 miljoner kronor till hög ränta och med seriesegern i hamn hoppades man naturligtvis på ett bättre bokslut. Sedan vann man dessutom cupen och den egna aktien rallade ett tag på NGM-börsen.
.
Men facit blev ändå röda siffror. Trots – eller på grund av – guldet gick man back hela sex miljoner kronor.
.
Både kanslipersonal och spelare har sagts upp inför årets säsong. Bolagets vd Annela Yderberg menar i Ekot att de stora chanserna att vända resultatet finns i spel ute i Europa. ”Då går det att tjäna stora pengar”, framhåller hon. ”Vi har väldigt trögrörliga kostnader och lättrörliga intäkter. Om de sportsliga framgångarna uteblir viker intäkterna rätt snabbt”, menar hon.
.
Men hur blir det i slutändan? Hur ska det gå? Vem vinner guldet i år? Ja, ska AB AIK lyckas dubblera även denna säsong räcker det inte med att spurta upp kapitalflödet. Man måste definitivt minska lönekostnaderna. Kanske rejält sänkta spelarlöner tillsammans med större bonusar vid segrar? Eller mer lågprisimport. Vi lever i en globaliserad värld och Kalmars billiga importer från Brasilien kanske ska matchas med de dumpade priser som i år gäller för svarta spelare från Nigeria. Men då måste också halvnassarna städas bort från Apberget!
.
Överhuvudtaget måste spelarmarknaden liberaliseras. Det måste bli möjligt med snabba köp och lån. Direkta övergångar utan tjafs om historiska ersättningar till en massa landsortsklubbar som uppfostrat den eller den spelaren. Varför inte in med seriösa globala bemanningsföretag i branschen.
.
Dessutom borde fotbollen vara en skattefri zon. Redan romarriket förstod att medborgarna måste ha både bröd och cirkus. Ska vi svenskar, med vårt utsatta vinterklimat, kunna hänga med i de internationella spelen, krävs uppenbart ett sorts glesbygdsstöd. Kanske dags för ett EU-bidrag till alla storklubbar i fotboll som spelar på lite nordligare breddgrader?
.
Nu kommer bollen att rulla oavsett hur det går med vinsterna. För min egen del blir det i år mest Superettan. Örgryte IS har nämligen hittat en ny tummelplats och börjat bra med att värma upp genom en seger mot GAIS i en vänskapsmatch…
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, fotbollsallsvenskan, AIK, Ögryte, IFK Göteborg, NGM-börsen, Bebben, Blåvitt, apberget
I pressen: AB1,GP1,AB2,GP1,GP2,
Bloggare:RödaMalmö,Jinge,Svensson,
.
För tidigt att skala av sig långkalsongerna
5 Mar 10
Dagsmeja – men ingen vår…
.
Det är inte bara fartyg som fryser inne. Visst det är vårvinter. Men inte vår. Även om media jagar vilsna strandskator och förskrämda krokusskott neråt Skånekusten. I morse var det minus 22.4 här uppe i Alefjäll fem mil norr om Göteborg och både långkalsonger och de fodrade flanellskjortorna får hänga med ett bra tag till.
.
.
Höräfsan som blev kvar på vår åker får vila ett bra tag till…
.
Korparna är visserligen kärlekskranka ( om de nu vet vad det är ) och letar partners under sina flyguppvisningar i skyn. Skatorna försöker reparera sina rishögar till bon, men får inte loss pinnarna ur marken. Våra efterlängtade tofsvipor är däremot kloka nog att dröja sig kvar i Syd-Europa. Med hård skarsnö och med mer än en meter tjäle i marken finns här ingen mat.
.
Ser man till historiska data har vi här i vår del av landet tangerat tidigare rekord när det gäller snömängden. Ser vi till kylan går det bara att jämföra med siffror från sextiotalets mitt och krigsvintern 1941/2. SMHI berättar på sin hemsida om snödjup som varit ”rekordstora eller mycket nära rekord vid ett flertal stationer med över 100-åriga mätserier”. Väderlekstjänsten säger vidare att det varit
.
”Långa sammanhängande perioder med minusgrader
.
På en del håll i mellersta delen av landet har det inte varit en enda dag med plusgrader sedan Lucia.
.
I Sveg innebär detta rekord sedan mätningar startade där 1875.
I södra Sverige var det på många håll inte över noll en enda gång under en period som gott och väl omfattade hela januari.
I Växjö får man gå tillbaka till 1947 för att finna något motsvarande.
.
.
Trots allt ett vårtecken. Livfarliga snömassor från vårt ladugårstak gav sig av i mejan.
Grannen var hjälpsam nog att komma med traktorn.
.
Med nerkylning och isläggning lär våren dröja ett tag till. Vi får njuta av soltimmarna mitt på dagen och glömma allt det elände som under vintern skapats av marknadsliberal politik. Bolagisering och privatiseringen av SJ har varit en katastrof. Tåg och stora transportsystem överhuvudtaget är ingen ”naturlig marknad”. Det insåg man redan för hundra år sedan. Det finns bara ett enda spår! ”Privata intressen” eller en uppstyckad statlig verksamhet där varje bolag ska rulla var och ett på sin egen skena för att i första hand tjäna pengar hade aldrig klarat av att bygga vårt järnvägssystem. Nu borde det vara uppenbart att detta synsätt för gott är ute i kylan också när det gäller att sköta och utveckla den verksamhet som byggts upp.
.
.
Redan för hundra år sedan var det rödljus och bom stopp
för dumheter om att järnvägarna skulle privatiseras
.
Sak samma med Mona Sahlins och Maud Olofssons omskrutna elbörs och påståendet om att vi skulle kunna få en fri elmarknad som konkurrerar med låga priser till oss brukare. Detta är naturligtvis strunt. Var och en kan inte starta ett kraftverk, vare sig vid en älv eller med kärnkraft eller kol som energikälla. Det finns och kommer aldrig att finnas en ”fri marknad”. I verklighet handlar det om främst tre Glufs-Glufsjättar som – utan att i sin drift bry sig om långsiktiga miljöhänsyn – skickar ut svindyra räkningar och kammar hem skyhöga vinster.
.
”Konsumenterna måste straffa kraftproducenterna när priserna blir för höga”, hette det från Maud Olofsson när hon för några dagar sedan fick frågan om hur vi brukare skulle klara våra ockrade räkningar. Det var nog det dummaste som sagts i vinter. Hur då? Om vi för länge sen valt ”ett billigt bolag”? Ska vi stänga av värmen (veden har tagit slut) eller ska vi skita i räkningarna och hamna hos kronofogden?
.
Nu går det inte att straffa monopol. För den som vill går det däremot att straffa Maud Olofsson…
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, isläget, nerfrysta fartyg, SJ, Green Cargo, Maud Olofsson, Mona Sahlin, vårvinter, tofsvipa
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,SVD4,SVD5,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,GP1,AB2,
Bloggare: Jinge,RödaMalmö,RödaGöinge,Svensson,RödaLund,EttHjärtaRött,
Hur leder egentligen Wanja det fackliga motståndet i Europa?
4 Mar 10
”Blod ska rinna”
.
”Blod måste rinna” förkunnade igår Greklands premiärminister Giorgos Papandreou.
.
Det är låginkomsttagarna, barnfamiljerna, pensionärerna och alla arbetslösa han vill åderlåta med den tredje omgång av skattehöjningar och nerskärningar som klubbades i går. Det är inte de stenrika grekiska redarna som får släppa till av sitt blod. Inte heller investmentbanken Goldman Sachs som med hjälp av fiffiga lån hjälpte Grekland att dölja sina budgetunderskott och få klart med entrébiljetten till EU. Inte heller de valutajägare som spekulerar i fallet för euron.
.
Mest drabbas pensionärerna…
.
Bakgrunden är stenhårda krav från EU. Tysklands och Frankrikes regeringar vill ha en stabil euro och är inte, som Anders Borg, intresserade av att IMF, med amerikansk dominans, går in och styr och ställer med den ekonomiska politiken i ett av unionens medlemsländer. Både Angela Merkel och Nicolas Sarkozy är beredda till handräckning – med långfristiga lån under den haussade marknadsräntan. Men inte villkorslöst. Bara om blodet rinner. Bara om Papandreou öppnar ådrorna på sitt eget folk.
.
Det ”broderskap” som hyllas i Beethovens underbara nionde symfoni och som EU annekterat som sin signaturmelodi gäller bara den sammanhållning som är till gagn för de rika i Europa. EU är bankernas, storföretagens och militarismens inglasade högborg.
.
.
De kort som nu spelas ut är tummade och märkta av nattstånden nationalism. Grekiska ministrar pratar yvigt om den grekiska motståndsrörelsen under Andra världskriget och säger att frågan om Tysklands skadeståndskrav ännu inte är löst. Den socialdemokratiska och stalinistiska fackbyråkratin sår samma draksådd.
.
Fackföreningarnas ledningar har gett och ger Papandreou och hans PASOK sitt fulla stöd och skyller åtstramningen på Tysklands och EU:s ultimatum. När det gäller de konkreta åtgärderna går man bara så långt som att man vill ha en ”mer rättvis profil”. Den enorma kampvilja som finns bland Greklands utsatta människor tyglas och tämjs i demonstrationer där ”ångan” släpps ut lite i taget.
.
.
Här bränns EU-flaggan av uppretade demonstranter
.
.
Den i grunden så avgörande frågan om arbetarklassens nödvändiga uppbrott bort från PASOK och kampen för ett nytt verkligt arbetarparti och en socialistisk regering med ett Rött Europa som sin ledstjärna, den frågan ska hållas så långt bort från dagordningen som möjligt. Frågan om ett fackligt och politiskt broderskap/systerskap över unionens nationsgränser suddas ut.
.
Som stat är EU ett ofullgånget foster. En hybrid. De fackliga organisationernas ledningar lever fortfarande som nationella byråkratier. De lär också ut som de lever. Hos gemene man och gemene kvinna är tanken på en gemensam motståndare långt borta. Länderna i Europa ses som vore de deltagare i schlagerfestivalen eller i en idrottstävling. ”Grekerna” har fifflat med sin budget och levt över sina tillgångar och då måste också ”grekerna” finna sig i att dra ner. Den strejkvåg som rullat runt EU:s kärnländer samordnas inte. Ingen gemensam politisk dagordning diskuteras.
.
Här är LO:s Wanja Lundby-Wedin en huvudfigur. Eller skulle vara det. Hon är ordförande i det på pappret så mäktiga Europafacket. Med 82 medlemsorganisationer från 36 länder representerar Lundby-Wedin 60 miljoner löntagare. I Bryssel har hon ett sekretariat, eller det som borde vara en kampstab, med 40 heltidsanställda medarbetare. Utöver Wanja har LO ytterligare två ledamöter i styrelsen. Landsorganisationen har dessutom två representanter i EU:s viktiga ekonomiska och sociala kommitté. Men inte nog med detta. Svensk fackföreningsrörelse är dessutom representerat i ett tjugotal rådgivande och partssammansatta kommittéer inom EU:s ramar.
.
Vad gör Wanja för de offentliganställda i Grekland? Nästa gång är det vår tur…
.
Den fråga som då ska besvaras är vad alla dessa människor gör. För alla sina goda löner och feta arvoden. Vad gör Wanja och hennes Europafack nu när det är ett skarpt läge? I Lettland, i Grekland, i Italien, i Portugal, i Spanien, i Storbritannien. Överallt är det strejker och protestdemonstrationer mot de svångremmar som dras åt allt hårdare.
.
Svaret är lika enkelt som nedslående. De gör ingenting. Inte ett skvatt i detta som borde vara den europeiska fackföreningsrörelsens huvudfråga. Olle Ludvigsson, portalfigur från Metall och Volvo, som valdes in i EU-parlamentet för snart ett år sedan som ”löntagarnas representant”, han gör heller ingenting för att samordna kampen. Under fjolårets valrörelse var det glitter och twitter varenda dag. I gårdagens Rapport poppade han tillfälligt upp och menade att EU-kommissionen måste bli mer konkret med sina drömmar om ett bättre Europa. En insikt som alla delar. Frågan är bara hur?
.
Ett av skälen till denna nästan outhärdliga passivitet är att det oftast är socialdemokratiska regeringar, som i arbetsfördelningen med de mer öppet borgerliga partierna, tar på sig rollerna som ”mer rättvisa” förvaltare av det krisade kapitalistiska systemet.
.
.
”Frågan om nya antikapitalistiska eller öppna, breda socialistiska partier i Europa är brännhet”
.
Under en totalstrejk vid Greklands hamnar slog hamnarbetarnas ordförande i Pereus nyligen fast att det som gällde var att:
.
”Vi ska ta pengarna från dom som skapat krisen”
.
För att detta ska bli möjligt innebär detta också att den fråga som väcktes i fjolårets val till Europaparlamentet, I Sverige genom Arbetarinitiativet, om nödvändigheten av nya och internationellt samordnade antikapitalistiska, eller breda och öppna socialistiska partier, blir mer brännhet än någonsin.
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Grekland, Portugal, Aten, Lissabon, EU, euron, IMF, EU-kommissionen, Europafacket
Låt överklassen torka upp sin egen skit
3 Mar 10
Vems livspussel ska läggas?
.
I går kväll tappade Reinfeldt all sans och balans när han i TV:s Rapport deklarerade att den rödgröna oppositionen vill ”förbjuda” städjobb…
.
Tänk om Mona Sahlin gått ut och påstått att regeringen vill förbjuda industrijobb. Med det enda argumentet att man inte vill ta bort arbetsgivaravgifter inom detta område.
.
Reinfeldt blev hårt pressad när det avslöjades att hans ministrar
lejt ut sin städning för svarta löner
.
Sanningen är naturligtvis att Reinfeldt vill underlätta en eventuellt ny regeringsbildning efter valet i höst. Han har starka och obehagliga minnen av det här med svarta städjobb. Han vet att många i överklassen – och då i synnerhet många moderater – inte vill torka upp sin egen skit. Vem minns inte Maria Borelius som bara fick vara hans handelsminister i tio stormiga dagar? Hon blev snabbt spolad efter avslöjanden om att hon anlitat svart städhjälp och skrivit över äganderätten till sin sommarvilla i Falsterbo till ett skumraskföretag i Jersey. Tillsammans med sin make ( som står skriven för villan i Cannes ) tjänade hon 16.7 miljoner kronor om året men ansåg sig ändå ”inte ha råd” att klara sin städning utan bidrag. Vi minns dessutom Reinfeldts kulturminister Cecilia Stegö Chilò. Hon blev också sparkad efter bara några dagar eftersom inte heller hon hade orkat att hålla rent omkring sig utan köpt städjobb för svarta pengar. Även Anders Borg höll på falla bort från regeringen när han medgav att han under några år på nittiotalet skattefifflat med de städjobb han lagt ut på andra…
.
Med den här ”sommarstugan” i Falsterbo, ägd av en skum firma på Jersey,
en tiomiljonersvilla i Djursholm och en lyxlägenhet i Cannes,
hade Maria Borelius inte råd att klara den där pusselbiten med städning…
.
Det här med ”avdrag för hushållsnära tjänster” sägs handla om människors ”livspussel”. Men i själva verket handlar det om att våra skattepengar ska användas för att avkriminalisera moderaterna ute i Danderyd , Täby och på Lidingö.
.
Svårare än så är det inte att greppa den här frågan. Självklart ska inte våra skattepengar bli till bitar i överklassens livspussel. De behövs så väl till städjobben i hemtjänsten och i äldrevården!
.
Läs även andra bloggares åsikter om RUT, RUT-avdrag, ROT-avdrag, svarta städjobb, Maria Borelius, Fredrik Reinfeldt
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,AB1,AB2,AB3,AB4,GP1,AB5,AB6,AB7,SVD4,AB6,
De rödgröna i Underlandet…
2 Mar 10
Brandrök över Europa
.
.
.
”Hyperinflationen sprider sig som en pestsmitta från land till land och håller Europa i ett förlamande grepp.
.
Panikslagna politiker pressade av skenande räntor och hotande statskonkurs stänger skolor, tömmer sjukhus och låter arméns pansarvagnar rosta till skrot i regnet. Pensionärerna har sedan länge berövats sina utlovade pengar och huttrar övergivna i förfallna hus.
.
Regeringar faller lika tätt och tungt som äpplen i en oktoberträdgård och gatorna fylls av miljontals demonstranter.
.
Året är 2021 och brandröken hänger tung över Europas huvudstäder. Överdriven dystopi? Visst. Men inte bara domedagsprofeter utan även högst sansade ekonomer börjar nu varna för en mörk framtid om inget görs.”
.
Andreas Cervanka i Svenska Dagbladet
.
.
.
Svenska Dagbladets Andreas Cervanka tycker om djupa spadtag. Läsarna ska ha sitt. Här gräver han kapitalismens grav i ett nästan bibliskt Armageddon. Han pekar på allt djupare hål i statskassorna. Inte bara på de stora underskotten i de olika ländernas löpande budgetar utan också på de gigantiska strukturella svarta hål som finns när det gäller framtida åtaganden om pensioner och sjukvård..
.
Eftersom offentliga inkomster och utgifter i en kapitalistisk ekonomi fungerar på samma sätt som för vilket företag eller vilken butik som helst kommer domedagen allt närmare. Produktivitet och vad man producerar har ingen betydelse. De regeringar som nu bannar Grekland har på ”hemmaplan hela trädgårdar med nedgrävda finanspolitiska lik”. Polen, en av värstingarna i klassen, har exempelvis ofinansierade framtida åtaganden, när det gäller pensioner och sjukvård, som motsvarar BNP för hela 15 år. Grekland nästan nio år. Frankrike fem. USA lika många. Sverige drygt fyra år. I logik med detta ropar Cervanka efter helt nya politiska grepp när han sedan går vidare i sin artikel:
.
”Ekonomer har i årtionden påpekat att västvärldens länder kör mot ett stup. Men det har legat så långt bort i tiden att ingen velat låtsas om problemet, än mindre ta tag i det. Men finanskrisen har gjort att avståndet krympt. Framtiden är snart här. Och det har finansmarknaderna fattat. Så vad kan politikerna göra?”.
Det finns tre scenarier, menar han. Det enklaste är att låta centralbankerna trycka mer pengar. Men det leder till superinflation vilket utarmar köpkraften. Det andra scenariot är att sitta med armarna i kors och blunda. Men med ett allt större skuldberg klättrar också räntorna i höjden och situationen blir till sist ohållbar. Den tredje möjligheten och den ”enligt de flesta ekonomer” bästa utvägen är rejäla skattehöjningar kombinerat med minskade utgifter och bantade förmåner.
.
.
Men, frågar sig till sist Cervanka, ”vilken EU-politiker harklar sig och slänger upp den lilla handgranaten vid nästa toppmöte?”. ”Det handlar om en sanering så tuff att Göran Perssons hårda 90-talbudgetar framstår som sockervadd”.
.
Nära nog samtidigt med att jag levde mig med i Cervankas dramaturgi läste jag ett referat från ett anförande och en diskussion med finansminister Anders Borg vid Handelshögskolan i Göteborg. Som brukligt är i akademiska högborgar var tonen där uppsluppen, frikostig och inte så snipig som den blir i mer officiella politiska sammanhang. Borg hade inte med sig någon handgranat till mötet. Men däremot några rejäla smällare. Han trodde inte på några nya stora skattesänkningar framöver. I stället menade han att ”höjda skatter är avgörande för att behålla en stabil ekonomi i framtiden”. Nu väntar ”en miljöskatt på koldixoid ( höjt bensinpris och dyrare elräkning ), höjda skatter för alkohol och tobak, samtidigt som det inte blir fråga om någon sänkning av fastighetsskatten”.
.
Johan Lönnroth fick en klapp på axeln…
.
Alla tvinnskruvar ska dras åt. En i taget. Först A-kassan och våra sociala försäkringssystem. Sedan höjda skatter och avgifter. Det är en moderat medelväg bra långt från den gamla partiledaren Bo Lundgrens ”Den enda vägen”. Där målet för färden alltid var just ”Sänkt skattetryck”. Anders Borg markerade än en gång att det egna partiet makat sig in mot mitten.
.
I den andan tillät han sig också att vara generös och öste beröm över Göran Perssons hårda sanering av statens finanser. Ja, han reste faktiskt ett helt monument över denne senare så gisslade ”hövding” för arbetarrörelsen. Även Vänsterpartiet och Miljöpartiet tilldelades i rättvisans namn varsin statyett. Borgs välvilliga ord kom som ett svar på en fråga från Vänsterpartiets förre talesman i ekonomiska frågor Johan Lönnroth. Denne ville veta om det inte i ljuset av det Borg nu ser framför sig, var en god sak att redan på nittiotalet ta tag i statens utgifter. Lönnroth vädjade helt enkelt om en retroaktiv klapp på axeln för att han, Lars Bäckström (nu välmående landshövding), Schyman och Ohly då villigt ställde partiets röster till förfogande för regeringsunderlaget och dess nerskärningspolitik. Han fick också en värmande klapp:
.
”Det är klart att Göran Perssons historiska insats är monumentalt betydelsefull för Sverige. Vi kan ha haft olika synpunkter på hur man borde sanerat vår ekonomi. Men den sanering de / (s) + (v/mp) / gjorde är oerhört viktig för att vi har en god ordning i vår ekonomi.”.
.
Kapitalismens pendel går av och an. Det ena regeringsalternativet avlöser det andra. Men klockan eller systemet står stadigt och fortsätter att gå som förut. Trots att dess tid borde vara ute…
.
Jag tillhör inte dem som tror på en lagbunden historia. Jag tror vare sig på planetens eller kapitalismens omedelbara undergång. Gång på gång har det visat sig att marknadssystemet, att kapitalismen likt en fågel Fenix kan resa sig ur askan. Men med de lösningar som nu sätts upp på den politiska dagordningen i Europa – med både ”sockervadd” från nittiotalet till hårda piskslag i Cervankas sociala inferno, finns det alla goda skäl i världen för att en gång för alla göra slut på ett system som förstör både vår jord och oss människor.
.
Den stora tragiken är då den traditionella arbetarrörelsens politiska urartning och dess enorma fattigdom när det gäller alternativ. Beskäftiga, halvliberala ekonomer som Johan Lönnroth och Lars Bäckström satt en gång i lag med finansminister Nuder, räknade nödvändiga skattebaser och summerade tillsammans alla nödvändiga nerskärningar ute på skolor och i sjukhus. Lars Ohly satt som partisekreterare och motade den interna kritiken. Vi fick det Gustav Fridolin kallat ”nittiotalets förlorade ungdomsgeneration”.
.
Runt om i det Europa där det nu luktar brandrök är det i land efter land i första hand socialdemokratin som får rollen att skära hårt i den offentliga välfärden. I Grekland är det socialdemokraten Andreas Papandreou som tar ansvaret för marknadssystemet. I Spanien är det socialdemokraten José Zapatero. Oftast med stöd av gamla vänsterpartier. Fackföreningarna tröttas ut med protestdemonstrationer som ledningarna håller kemiskt fria från socialistiska program.
.
Inte heller i Sverige vecklar den rödgröna alliansen ut några röda fanor. Varje försök att ens snegla åt ett perspektiv om de arbetande människornas Europa, ett Rött Europa, hålls undan. Symboliskt nog är Wanja Lundby-Wedin ordförande för ”det mäktiga Europa-facket”. Vem skulle ens komma på tanken att fråga henne hur hon ser på Europas framtid? Nej, EU ska vara kvar liksom militarismen och NATO. Banker och finanscentra lämnas i fred. Avindustrialiseringen av Väst-Europa ska fortsätta. Fossila bränslen ska fasas ur med främst kärnkraft. Jordbruk och djurhållning ska bli mer och mer konkurrensutsatta och därmed mer profitstyrda. Sociala välfärdssystem begränsas. Inte minst pensionerna…
.
.
På våra biografer har man i morgon premiär för Tim Burtons nya version av Alice i Underlandet. Den lär bli sevärd och borde ses inte minst av de rödgrönas företrädare. Varför inte Sahlin,Wetterstrand, Eriksson och Ohly på samma parkettrad? Under föreställningen kan de då samfällt fundera över ett mycket tänkvärt uttalande från Lewis Carroll som på 1800-talet skrev den ursprungliga sagan om Alice:
.
”Om du inte vet vart du är på väg kommer du att hamna någon annanstans!”
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, Sveriges BNP, Stora budgetunderskott, ANders Borg, Johan Lönnroth, de rödgröna, Ett Rött Europa
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,DN4,AB1,AB2,AB3,GP1,GP2,
Bloggare: RödaMalmö,Jinge,AlliansfrittSverige,JonasSjöstedt,EttHjärtaRött,RödaLund,
.
Synd att Jan Guillou inte är marxist
28 Feb 10
Obama bombar inte Afghanistan
av demokratisk omtanke
.
Jan Guillou är en skarpsint och oftast alldeles utmärkt moralist.
.
Synd bara att han inte är marxist.
.
Synd att han inte är marxist…
.
I sin söndagskrönika för Aftonbladet argumenterar han på ett bra sätt för varför det för honom är viktigare att kritisera USA:s utrikespolitik än talibaner, den fundamentalistiska regimen i Iran eller den galna diktaturen i Nordkorea. Varför lägga ner begränsad tid på att kritisera något där i stort sett alla som läser svenska är överens? Bättre att lägga ner sin tid på en viktig fråga där det finns skilda uppfattningar, menar han. Det är bara att hålla med. Självklart är det så.
.
Det går bra utan att dela hans underliggande analys:
.
”Men om demokratin skall segra måste dess starkaste företrädare, USA, bli bättre på att tillämpa demokrati, särskilt i sin utrikespolitik. De metoder som USA valt för att lansera vårt politiska system runt om i världen har inte varit framgångsrika. Mest beroende på att det inte går att bomba barbarerna till demokrati eller att med våld övertyga dem om att kvinnor måste klä sig oanständigt.”
.
Guillous grunduppfattning är att USA – och vi svenskar – ingår i ”världens demokratiska gemenskap”. Därför blir det en plikt ”en tvingande nödvändighet att kritisera USA för alla dem som vill kalla sig demokrater”. Men med det sättet att beskriva världen arbetar vi med idealistiska begrepp när det gäller att beskriva verkligheten och historiens förlopp. Vi förleds att tänka i banor som att det är idéer, moral och allehanda dygder som är drivkrafterna bakom förändringar. Den värsta avarten av denna historieskola i dag är Herman Lindqvist som blivit hovkrönikör på ålderns höst och än en gång försöker få oss att tro att ”Sverjes historia är dess konungars”. När man läser dagens Guillou kan man förledas till att tro att det är svåra misstag som ligger bakom USA:s försök att bomba talibanerna till demokrati. Administrationen i Vita huset vill egentligen fred och demokrati, men har valt fel sätt. På samma sätt med ockupationen av Irak. Det var goda syften. Men det mesta gick snett.
.
Nu arbetar inte President Barak Obama och Hillary Clinton för att utöka ”den demokratiska värdegemenskapen i världen”. Vita Huset i Washington arbetar åt Wall Street och vapenindustrin. Krigen i Somalia, Jemen, Irak, Afghanistan och Pakistan handlar om olja, naturgas och militärkontroll. Inte om demokrati. Det är därför man bombar innan psalmerna ska sjungas. Visst finns det mycket värdefulla demokratiska rättigheter både i Sverige och USA. Men de finns oftast trots den ”förtryckande nationen” i våra länder: borgerligheten eller borgarklassen. Det är rättigheter ”som den förtryckta nationen” erövrat. Dessutom rättigheter som ständigt hotas.
.
Jag vill inte vara småknusslig när det gäller Jan Guillou. Han har ett charmant handlag i det skrivna och han är oftast rätt ute. Men jag måste varna för bakomliggande analys. Med den kan han i ett verkligt skarpt läge komma att trampa helt galet. Det är synd att han inte är marxist.
.
.Omslag till Kommunistiska Manifestets originalutgåva 1848
.
Som en jämförelse två längre, fortfarande mycket läsvärda bitar från ”Det Kommunistiska Manifestet” , 1848, av Friedrich Engels och Karl Marx:
.
.
”Historien om alla hittillsvarande samhällen är historien om klasskamp.
Fri och slav, patricier och plebej, baron och livegen, mästare och gesäll, kort sagt: förtryckare och förtryckta stod i ständig motsättning till varandra, förde en oavbruten, än dold, än öppen kamp, en kamp, som varje gång slutade med en revolutionär omgestaltning av hela samhället eller med de kämpande klassernas gemensamma undergång.
.
I historiens tidigare epoker finner vi nästan överallt en fullständig uppdelning av samhället i olika stånd, en mångfaldig gradering av de sociala ställningarna. I det gamla Rom har vi patricier, riddare, plebejer, slavar; under medeltiden feodalherrar, vasaller, mästare, gesäller, livegna och dessutom inom nästan alla dessa klasser återigen särskilda graderingar.
Det ur det feodala samhällets undergång utgångna moderna borgerliga samhället har icke upphävt klassmotsatserna. Det har blott satt nya klasser, nya betingelser för undertryckandet, nya former för kampen i de gamlas ställe.
.
Vår epok, bourgeoisins epok, utmärker sig dock därigenom, att den har förenklat klassmotsättningarna. Hela samhället delar sig alltmer i två stora fientliga läger, i två stora, varandra direkt motsatta klasser, bourgeoisi och proletariat”
.
”Behovet av en ständigt ökad avsättning för sina produkter jagar bourgeoisin över hela jordklotet. Överallt måste den innästla sig, överallt slå sig ned, överallt skaffa sig förbindelser.
.
Bourgeoisin har genom sin exploatering av världsmarknaden givit alla länders produktion och konsumtion kosmopolitisk gestalt. Den har till reaktionens stora sorg undanryckt industrin dess nationella grund. De urgamla nationella industrierna har förintats och förintas alltjämt dagligen. De utträngs av nya industrier, vilkas införande blir en livsfråga för alla civiliserade nationer, industrier, som icke längre bearbetar inhemska råämnen, utan råvaror från de avlägsnaste områden och vilkas fabrikat förbrukas icke blott i det egna landet utan i alla världsdelar. I stället för de gamla behoven, som kunde tillfredsställas genom landets egna resurser, träder nya, vilka behöver produkter från de mest avlägsna länder och klimat för att bli tillfredsställda.”
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, Politik, talibaner, Jan Guillo, Carl Bildt, Barak Obama, USA, demokrati
Hur många journalister i väst är spioner för Israel?
27 Feb 10
.
Jobbade som dubbelspion
.
I dag avslöjar danske Herbert Pundik, under många år chefredaktör för den ansedda och stora dagstidningen Politiken, att han som journalist under två decennier också arbetade som spion åt Israel. Han jobbade som agent åt Mossad samtidigt som han i egenskapen av journalist bevakade Mellanöstern för inte bara Politiken utan också tidningen Information och Danmarks radio. Hans rapporter gick också direkt till det Danska försvarets underrättelsetjänst, EF. Pundik var dubbelspion.
.
I 37 år har Herbert Pundik haft sitt hem i Tel Aviv.
I Danmark har han bott på Hotel Kong Frederik.
Han är nu seniorreporter för Politiken och kallas fär ”världsmedborgare”
.
Samtidigt berättar Jonathan Cook om att New York Times chef för sin stora nyhetsbyrå i Jerusalem, Ethan Bronner, ska kontrollera nyhetsflödet samtidigt som hans son strider för den israeliska armén. Bronners föregångare lyckades med konstycket att själv delta som stridande i samma armé när den slog ner den Andra intifadan – samtidigt som han skrev för sin tidning. Så gott som all media i USA som rapporterar direkt från Mellanöstern anställer judar, väl integrerade i den judiska delen av det israeliska samhället. Ofta i likhet med Herbert Pundik med dubbelt medborgarskap. De talar hebreiska men inte arabiska och har ingen vardaglig kontakt överhuvudtaget med den palestinska befolkningen.
.
Inte konstigt att nyheter och reportage ser ut som de gör i en stor del av media.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, polityik, Israel, Palestina, dubbelspionen Pundik, Mossad, EF, Israelisk spion
Läs även andra bloggares åsikter om politik
I Pressen: Politiken1,Politiken2,DN1,
Bloggare: Jinge,
.
Maud Olofsson ute och cyklar i ishalkan
26 Feb 10
.
”Allt är bara på låssas”
.
Efter morgonrundan med hunden, i dag med broddar på skorna eftersom snön börjat smälta och vägarna blivit till blanka skridskobanor, tinade också jag upp med en kopp gott svart kaffe framför SVT:s Frukost-TV och tänkte mig en trivsam förmiddag.
.
Men så dök Maud Olofsson upp i rutan. Beskäftig som vanligt och den sista skvätten kaffe fastnade i halsen. Ilskan rann till och med ens var jag klarvaken.
.
Skälet till att hon dyker upp är egentligen de ständigt svaga opinionssiffrorna. Faller regeringen är det också troligt att inte heller hon klarar sin balansgång utan faller omkull som partiledare. Till och med Fredrik Reinfeldt raljerade i förmiddags om centerns alla cykelturer och menade på en pressträff ”att det är lite oklart var de befinner sig i dag”.Det valfläsk som skars upp i morse och serverades som en stor nyhet är att vi ska kunna ”tjäna pengar” genom att själva sänka våra elkostnader. Men egentligen är det hon säger bara ”på låssas”.
.
.
Maud Olofsson är än en gång ute och cyklar.
Men har svårt med balansen…
.
För många är elpriset i dag en tyngre börda än räntan på lån till lägenheten eller huset och i ett försök att avvärja kritiken mot de skenande priserna hette det nu uppmuntrande att vi skulle kunna ”tjäna” upp till 6 000 kronor om året. Bara regeringen får som man vill och får igenom sin idé om en timavläsning av mätarna.
.
Men för det första kan man aldrig ”tjäna” något på att slippa en del av ett högre pris. Vad som sker är att man klarar sig från en del av en ny kostnad. För det andra är det inte fel att vi inte ska slösa med el. Men en sådan hushållning ska naturligtvis ske inom ramen för befintliga priser. Utspelet i dag är bara ett sätt att försöka mildra kritiken mot elbolagens vidrigt stora vinster samt hennes eget misslyckande med Vattenfalls energipolitik.
.
Vi kanske kan värma kaffekokaren sent på kvällen och köra torktumlaren på natten, heter det i Ekots rapportering om Olofssons utspel. Vi måste anpassa vår förbrukning till de tider när det finns ett överskott på el.
.
Men hemma hos oss har torktumlaren redan åkt till tippen. Den var till hjälp när vi hade fyra barn hemma men är nu överflödig. Dessutom ”äter den kläder”. Morgonkaffet vill jag definitivt inte ha till kvällen. Då vill jag däremot tända en del lampor för att kunna läsa och se var jag sätter fötterna. Trots att priset på el gör att Olofsson helst ser att jag läser bara i dagsljus. Kvällens TV ska ses i repriser på natten eller på nätet, när elpriset gått ner…
.
Den stora delen av vår elförbrukning handlar nu inte om kaffekokare eller läslampor utan om värme och varmvatten. Den förbrukningen måste ner genom en förändring av vår energiproduktion samt en ombyggnad av inte minst miljonprogrammets alla dåligt isolerade bostäder. Det löser man inte med timläsare.
.
Eller menar Maud Olofsson att vi ska duscha när vi inte är smutsiga och värma våra bostäder när det är varmt? Ska vi slå av värmen hemma när det går ner under minus 20 utomhus? Ska vi åka spark på sommaren och cykla på vintervägarna?
.
.
Läs även andra bloggares åsikter om Ekonomi, politik, elpris, elpriser, Maud Olofsson, Vattenfall, mildväder, halka på vägarna, Synovate, de rödgröna ökar,
I pressen: SVD1,SVD2,SVD3,DN1,DN2,DN3,AB1,AB2,GP1,DN3,
Bloggare: Jinge,RödaMalmö,AlliansfrittSverige,Svensson,RödaGöinge,EttHjärtaRött,
Senaste kommentarer