En del har försökt kalla sig ”demokratiska socialister”. Snacka om oxymoron.

Kan ni förklara eller beskriva närmare detta vidriga förtryck från storsvensken? Vänligen definiera också den stipulerande funktionen i ordet ”vidrig” och ”storsvensk”.

Tack på förhand.

Mvh
Oscar Pall
Helsingborg

Jag talar inte om förluster i slaget, utan om att nordvietnameserna efter erövringen radade upp icke-kombattanter (civila) och dödade dem, ofta på bestialiska sätt som att begrava dem levande.

Jag talar alltså inte om de som stupade i slaget som sådant eller om civila som hamnade i skottlinjen!

Sifrorna över antalet dödade varierar mellan källorna, några går så högt som 20.000 medan de flesta andra stannar på 10.000

Detta finns beskrivet i många källor, exempelvis Marco Smedbergs bok om Vietnamkriget. Där finns också beskrivet såväl amerikanska övergrepp som fler från Nordvietnam. Eftersom jag misstänker att ni inte är bekanta med de senare, så skulle jag rekommendera läsning av böcker och artiklar från andra källor än FNL-rörelsen.

Kanske detta kan vara en start i liten skala för att vänja sig vid tanken:
http://en.wikipedia.org/wiki/Dak_Son_Massacre

Marco Smedbergs bok rekommenderas i sin helhet. Han är knappast partisk.

Minns ni förresten bilden av polischefen i Saigon som skjuter en fånge? Vad som inte syns är att den mannen strax innan hade dödat polischefens fru och barn. Den sortens dödande ägnade sig nordvietnameserna åt i stor skala. Dödspatrullerna beskrivs också av Marco Smedberg.

Eftersom Sydvietnamn var ett självständigt land, så är väl dessutom Nordvietnams arnm att betrakta som invasionsarme också? Det tyckte många i Syd.

Tet offensiven hade som syfte att vinna några spektakulära segrar som skulle resultera i att det sydvietnamesiska folket skulle ansluta sig till Nord i stor skala. Hue valdes ut för att den var huvudstad under 1800-talet, den enda tidsperiod som Nord och Syd varit enade till en nation. Det gjordes en attack på USAs ambassad och man erövrade några byar.

Men den väntade effekten uteblev. Majoriteten av invånarna i Syd fortsatte att stödja den egna armen. Och just under återerövringen av Hue så utmärkte sig ett sydvietnamesiskt regemente i striderna.

Tetoffensiven blev en medial framgång i väst, eftersom den amerikanska militärledningen had lovat att man hade läget ”under kontroll”, men utifrån den egentliga målsättningen att skapa en resning, så var den ett misslyckande.

I syd var man helt enkelt inte så värst intresserade av att byta diktator.

Efter 1973 så fanns det inte längre några amerikanska soldater kvar i landet. Trots det pågick striderna i 2 år till. Sydvietnameserna gjorde synnerligen tappert motsånd under slutstriderna, ofta i underläge på 1 till 5 eller mer.

När kriget var slut sattes massor av sydvietnameser i koncentrationsläger (så kallade ”omskolningsläger”), och ett par miljoner ytterligare flydde.

En historieskrivning som ser Nord som enbart goda, USA som utövare av allt ont som gjordes och Syd som enbart statister är helt enkelt inte sann.

Ert Utopia verkar inte vara detsamma som mitt.

”Är man inte kommunist när man är ung har man inget hjärta – och är man det inte när man är gammal har man ingen hjärna”.

Keep going!