Borgerlig media manipulerar opinionen

”– Det är svårt att förstå varför så många rödgröna väljare tror på en borgerlig seger, även om övervikten inte är statistiskt säkerställd.”

Jag uppfattade det som att det var övervikten för tro på borgerlig seger hos de Rödgröna som inte var statistiskt säkerställd enlig Synovate.

Opinionsundersökningar som inte är öppna så vem som helst kan granska hur den är gjord ska naturligtvis inte på minsta sätt ges något vetenskapligt värde, det är inte bättre än vilket löst tyckande eller anekdot som helst. Organisationer av olika slag beställer opinionsundersökningar om sådant som ligger i deras intresse och får, om möjligt, det resultatet de vill ha. Partier och stora organisationer köper också undersökningar som endast är avsett för internt bruk, här vill de förmodligen ha ett så sant resultat som möjligt.

”Annan typ av prostitution är OK, ja till och med välkomnas i viss utsträckning.
Om du till exempel vill köpa dig en egen professor på Handelshögskolan, så kostar det 300.000 kronor per år.
Alla är lika välkomna – på Handels diskriminerar vi ingen, så såväl Volvo som brandoffren är välkomna att köpa såväl vår tid som vår lojalitet.
För 300.000 kronor ger vi er de svar ni beställt, med vetenskaplig auktorisation och allt. Handels är ja-sägare till vem som helst; bara ni kan betala får ni vara med och bestämma både ‘avhandlingens utformning och innehåll’!
Vill ni att vi ska säga att EMU är bra? Att skattetrycket är för högt? Att arbetslösa är parasiter? Eller att det alltid varit lätt att få se Säpos register? Kanske att vi inte har råd till invandring eller i vart fall inte till en så stor offentlig sektor? Att vi måste betala våra politiker och företagsledare höga löner, annars flyttar de utomlands och då blir vi ett u-land?
Allt är OK – så länge ni har 300.000 kronor med er. Vi behandlar alla lika – 300.000 kronor oavsett om du är rik eller fattig,..”
Dennis Töllborg

Problemet är att all sidor mer än gärna lutar sig emot ”vetenskapen” för att hävda sin ståndpunkt. Närhelst auktoriteter åberopas bör man ana ugglor i mossen. Problemet är att det inte är gjort i en handvändning att vederlägga förment ”vetenskapliga” fakta och skadan är redan skedd. Lögnen hinner runt jorden innan sanningen fåt på sig skorna.

Sahlin har högst förtroende
Ekot december 2007.
Socialdemokraternas ledare Mona Sahlin har högst förtroende bland de svenska partiledarna medan förtroendet för statsministern Fredrik Reinfeldt fortsätter att minska.
Det visar en Sifomätning som redovisas i Aftonbladet.

Vilket då säger att det inte egentligen är Sahlin som person eller kvinna som gett henne lågt förtroende, motståndarnas kampanj har naturligtvis betydelse men inte minst hur hon och partiet sen agerat, det stor fallet kom efter de helt oförhappandes annoserat allians med Mp och V. Jag tror ju att de förstnämnda är den stora orsaken, de senare har de alltid haft i släptåg och de brukar gjöra som de blir tillsagda.

Att motståndarnas tidningar bedriver kampanj mot Mona är i sig inget konstigt, det är ju deras jobb så att säga. De har ju till och med officiella beteckningar som anger politisk hemvist. Problemet är att den rödgröna sidan inte har mycket till media. Det var ju också den primära anledningen till att arbetarrörelsen en gång i tiden startade tidningar och förlag, för att kunna ge sin verklighetsbeskrivning och ta upp det som de ansåg viktigt.

Riktigt varför SAP och LO förskingrat det mediekapital man hade är svårt att säga. Men man kan förmoda att de även vaggats in i den bedrägliga myten att tidningar i grunden skulle vara opartiskt sanningssökande journalism, typ tredje statsmakten och att man skulle kunna förlita sig på att få ut sitt budskap där. Om så var det ovanligt naivt tänkt. Public service är etablissemangets röst till folket i det huvudbudskap som ges folket, ju mer högervridet etablissemanget blir följer naturligtvis Public service med i vridningen. Public service har grundmurat förtroende hos folket, tas det inte upp där var det inget som hade nyhetsvärde. En formidabel motståndare för varje politisk opposition mot etablissemanget.

Man kan även notera att DN i sin bildframställning uteslutit Wetterstrand, den populäraste rödgröna partiledaren. Det är naturligtvis ingen tillfällighet.

Sen kan man även spekulera i de bilder man valt. Sahlin och Ohly dominerar bilden men Ohly är den blicken först fastnar på och är den som framträder mest och har ett lite pushigt uttryck eller hur man ska beskriva det. Det är ju också ”kommunisten” man försökt skrämma folket med. Eriksson är lite i skymundan baktill. Bilden å Sahlin är väl inte direkt där hon gör sig som bäst, men inte så mycket att säga om. Man har tidigare i olika mosa Mona bilder valt fruktansvärda bilder där hon ser hemsk ut. Vem som helst kan se ”hemsk” ut i olika frusna ögonblick och med dagens kameror som skjuter 8 bilder sekunden eller mer är det inga problem att få en sådan bild. Man kan då jämföra den bild man valt av Reinfeldt, den lätt bekymrade lite sammanbitne ”landsfadern” som tar ”våra” problem på allvar, han får också komma fram helt framför stapeln och dominera den sidan. Man kan inte komma ifrån att bildvalet av Mona och Fredde är medvetet gjort för att de ska komma i kontrast, denna gång lite mer sofistikerat än det ibland har varit.

Det är förstås märkligt att Wetterstrand uteslöts. Efter att Sahlin deklarerat allians tyckte jag att Mp fick ovanligt mycket uppmärksamhet i de malliga morgontidningarna och inte minst Wetterstrand som odlades som rival till Sahlin. Men ”gullandet” med Mp har naturligtvis upphört det här året.