Bryssel på krigsstigen.

.

Vad gör man i Timrå på semester när det ösregnar? Skriver en blogg naturligtvis. Eller läser en god bok. I dag lyder prognosen regn hela dagen och då hinner jag med båda nöjena.

.

Herman van Rompuy skickade Sarkozy i repen.

I går samlades Europas regeringschefer i Bryssel för att samsas om hur den finansiella krisen, den så kallade statsskuldskrisen, ska lösas. Som aperitif för att skapa god stämning och optimism beslutades att Estland släpps in i eurozonen, som det sjuttonde landet med den gemensamma valutan.
Den stora tvisten stod mellan ”européer” och ”nationalister”. Inför mötet körde Sarkozy och ett fåtal anhängare hårt för att länderna med euron som valuta ska bilda en gemensam ”ekonomisk regering”, ett sekretariat med befogenheter att kontrollera de enskilda euroländernas budgetar och politik för att minska statsskulderna.
Men Angela Merkel med kraftigt stöd från EUs president Herman van Rompuy avfärdade idén och menade att de 27 i stället gemensamt ska övervaka de enskilda medlemsländernas budgetproblem och skulder.
Båda lägren är däremot överens om att det är tid för hårda restriktioner och åtstramning. Mitt i efterdyningarna av den värsta ekonomiska krisen sedan trettiotalet säger de att statsfinanserna ska stramas åt. Att den ekonomiska konjunkturåterhämtningen riskerar att skjutas helt i sank verkar inte vara ett problem. För nu ska de som äger statsskulderna, det vill säga de stora affärsbankerna och fonderna, övertygas att de kommer att gå helt förlustfria ut ur krisen.

.

De båda pekar inte alltid i samma riktning

Med Angela Merkel i spetsen startar nu därför Europas regeringar ett öppet klasskrig mot kontinentens arbetande befolkning. Det finns ingen begränsning i deras påhittighet att hitta sociala utgifter som kan skäras ned. Löner, pensioner, undervisning, vård, a-kassor och andra sociala skydd måste enligt de härskande ”reformeras” så att marknaden får nytt förtroende.
Till leda upprepar de stolligheterna att minskade lönekostnader för företagen leder till fler jobb och ökade investeringar trots att det inte finns en enda vetenskaplig undersökning som bekräftar det sambandet. Vad vi sett är i stället att företagen använder sina ökade vinster till att höja utdelningen till aktieägarna och att minska företagens egna skulder.
Effekterna av de beslutade åtstramningspaketen kan bli katastrofala. Den breda attacken på de arbetandes inkomster och sociala trygghet kan till att börja med sätta tvärstopp för den ekonomiska återhämtningen och kasta Europas ekonomi ner i en ny och ännu djupare recession än den som ännu biter oss i hälarna.

.

Men EUs race mot botten är inte bara en garanti för att massarbetslösheten och misären breder ut sig ännu mer. Den lägger också grunden för  katastrofala sociala effekter. När alla kollektiva system för trygghet bryts ner och ersätts med ”individens ansvar” öppnas dörrarna till ett samhälle där det sociala barbariet tar över. Solidaritet, gemensam kamp, kollektiv organisering och hållbar utveckling blir skällsord. Riksdagens beslut om att på nytt öppna dörrarna för kärnkraften är en del av vad som väntar oss om alla Merkel och Reinfeldtare får fortsatt fritt spelrum.

.

Media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,AB1,

Bloggare: Alliansfritt Sverige,Röda Malmö,Sjöstedt,Motvallsbloggen,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,