Jag ska försöka förtydliga mitt resonemang.
Jag är statsvetare och där pysslar b.la. av ideologisk analys av t.ex. Socialism, Liberalis, Konservatism och alla dess nyanser och olika skepnader.Du som jag är medveten om att Socialismen sträcker sig över ett brett spektrum där två människor som kallar sig socialister kan ha mycket annorlunda åsikt i olika frågor. Det finns dock vissa axiom som enligt mig förenar socialister oavsett vilken gren de tillhör. Den mest framträdande om man bortser från synen på klassamhället är åsikten om att ett bättre samhälle kan skapas ur allokering av resurser både nationellt och internationellt. Nationellt sker detta genom progressiv skattelagstiftning där vinster av olika slagskall fördelas lika mellan alla främst genom skattesystem. Internationellt sker denna allokering genom bistånd och stöd av olika slag från den rika världen till den fattiga. Detta främst som en ”återbetalning” för koloniala tider och allmän rovdrift på fattiga länders tillgångar.

Jag är inte socialist själv men det är ingen tvekan om att denna typ av åsikter har fått ett uppsving i och med finanskrisens blottande av kapitalismens baksidor.

Orsaken till att jag drog upp parallellerna till Fukuyama och Kissinger var ett argumentatoriskt knep att för att visa min oförståelse inför din hållning i denna fråga. Jag fattar väl att du självklart tycker att både Kissingers och Fukuyamas åsikter är helt befängda. Men i denna specifika fråga ser jag många likheter vilket förvånar mig mycket. Urdragningspolitiken har alltid varit ett konservativt förhållningsätt.

Det som gör mig uppenbart förvånad och förbryllad är nar jag från vänsterhåll så unisont hör krav på fullständig avveckling den västerländska närvaron i Afghanistan. Denna åsikt att lämna ett land åt sitt öde går nämligen stick i stäv med internationella solidaritet som jag förknippar socialismen med.

I mitt arbete har jag träffat åtskilliga människor som företräder allt från SAK, Röde Korset, Läkare utan gränser, Norsk Folkehjälp. Det är nämligen av yttersta vikt att ta in information från alla parter, särskilt från dom som inte tycker som du. Det värsta ödet som kan drabba en underrättelsetjänst är att bara få information från Ja-sägare. Operationen i Grisbukten säger väll allt.

Många av dessa NGO-arbetare är milt sagt starkt kritiska till den militära närvaron i Afghanistan och delar din åsikt om att militären måste bort. Däremot har jag aldrig mött en företrädare som tror att Väst kan lämna Afghanistan helt .Många förespråkar en ökad närvaro av utländsk civil personal och samtidigt en tydlig knuff i riktning åt västerländsk demokrati. Jag blir därför förundrad över det faktum att många människor i Sverige jag talar med vill att vi drar ur rubb och stubb. Ofta sympatiserar dessa människor med socialismen i någon form. Om detta sker tror jag tror faktiskt att situationen kan komma att likna den som var i Rwanda 1994 till vissa delar.

Trots att vi är tydligt oense om den militära insatsen är vi mer överens än vad du tror. Jag vet att USAs ”Take thier Gas and kick their Ass” mentalitet är roten till mycket av de operativa problemen i Afghanistan. Jag vet att den nuvarande militära taktiken är föråldrad och bygger på 1800tals teorier om hur länder kuvas.

Jag läser i en undersökning att 82 % av kanadensarna, 60 % av britterna och 42 % av amerikanerna tycker att kriget är ett misstag och Nato bör dra sig ur militärt. Som tjänsteman inom en myndighet inser jag att företrädarna för min åsikt börjar att hamna i minoritet. Jag är inte en idiot ( Även om du kallade mig det) Jag vet att politiker är kappvändare och när kriget börjar synas i popullaritetssiffror för politiker kan åsikterna snabbt ändras ex somalia 1993. När detta sker kommer många av de jag lärt känna och har kontakten med att dödas. Vissa står redan på dödslistor. Detta gör att jag är kvar i landet till viss del. Jag vet att jag är en del av ett högre internationellt syfte, det vet alla som tjänstgör internationellt. Men den förändring som man personligen skapar på micronivå tar inte hänsyn till detta. Närsynthet eller ej.

Jag hoppas att du har rätt att Afghanistan blir ett bättre land på sikt. Men jag vet också att så fort talibanerna får makten igen, när deras utrensningar startar. Då kommer rösterna att höjas för att världssamfundet måste agera igen.

Det är intressant då denna åsikt ofta också tillskrivs högerpopulistiska partier som talar om icke stöd i samma andetag som repatriering. Men den ideologiska kartan ritas ständigt om och som statsvetare är det en minst sagt anmärkningsvärd vändning.

Men jag ber er hitta den person som arbetat i landet i närtid och mött människorna, som stödjer denna åsikt. Du kommer att få leta ett tag, tro mig. De gulliga möten som du beskriver sätter ofta djupare mentala spår hos soldater än vad man kan föreställa sig. Även de högre politiska målen med insatsen är höljd i dunkel så har den gemene afghanska kvinnan fått det betydligt bättre. Och hon skiter högaktingsfullt i om vänsterfolk i västeuropa stirrar sig blinda på amerikansk imperialistpolitik. En återgång till talibanstyre skulle innbära ett öde värrre än döden för många.

Jag fattar att ni aldrig någonsin kommer att förstå hur det är att verka i en krigszon och vilka spår det sätter mentalt. Hur möten med folk kan förändra hela ens livssyn och åskådning. Jag hade ett liknande möte i Afrika där en ung flicka tackade oss med ett brev där hon skrev hur innerligt glad hon var över att vi var i landet och höll freden levande. Det var första gången jag fattade vad mitt jobb som Officer handlade om. För den våldtagna Liberianska flickan och de Afghanska flickorna som får gå i skola finns det inge strategisk säkerhetspolitisk kontext. Der finns bara vardag och den blir bättre, tro mig. Men tror aldrig ni kommer att förstå. Men ni kanske har haft samma upplevelse på nån konferens om tredje världen nån gång.

Det hela kommer bara att bli värre och värre. Om man så stannar där i 20 år, så kommer man inte att få afghanerna på knä, och därmed kommer det elände du förutspår om man lämnar landet, bara att skjutas upp och under tiden dör ytterligare många fler människor.

Det är visserligen gulligt att svenska soldater vill kämpa så tappert för att de afghanska flickorna ska få få skola, men är det verkligen värt massor av liv att tvinga fram detta. Anser de afghanska flickorna det? Skulle man inte istället ha försökt påverka regimen i Afghanistan med mindre blodiga medel.

Och i själva verket så är ni där för att skapa amerikansk och engelsk kontroll över gasen norrifrån, pipelines genom Afghanistan, som man vill kunna ta ut utan att Ryssland har något att säga till om. Sådana nyimperialistiska projekt ska Sverige inte delta i.
se:
http://www.sourze.se/Avslöjat_USA_och_UK_godkände_tortyr_10693095.asp

Den åsikt som Cockburn ger utryck för är gammal brittisk utpressarpolitik och harmed framgång använts både inrikes och utrikespolitiskt. Metoden går ut på att strypa anslagen till människor eller organisationer som misslyckas. Brittiska kommunder som inte lyckas hålla sin budget bestraffas med minskade statsbidrag. Denna politik ledde under Thatcher till enorma valutaförflyttningar mellan fattiga innerstadskommuner med budgetproblem och kustkommuner med god ekonomi. USA.s Fn ambassadör John Bolt förespråkade samma taktik när han ville förvägra pengar till FN eftersom de hade spräckt sin budget i sina fattigdomsbekämpningsprogram. Denna typ strypningspolitik brukar normalt sett tillskrivas högerpopulister men men. Jag tror att Afghanistan behöver mer soldater och mer bistånd. Det somhänder i Afghanistan är snarare ett tecken på att det behövs mer hjälp. Det handlar om att erbjuda en bättre försörjning för bönderna än opiumhandel. Att sedan påstå att Cockburn är en av världens främsta analytiker på området tycker jag är missvisande. Möjligen är han en av de mest pålästa journalisterna. Men jag tror att du och jag lägger lite olika värde i ordet analytiker.

Jag lyfter dock frågan igen, hur anser ni att lösningen på Afghanistans problem ser ut? Hur de faktiskaåtgärderna ut?

Jag kan avfärda dina farhågor om att de svenska soldaterna inte vet vad som pågår hos civilbefolkningen i landet. De dragningar som görs för förbande samt de rapporter som ges ut till förbandet är prodcuderade av underrättelsetjänsten och går direkt till förbandet , ibland via MUST. Dessa är sakliga redogörelser för läget och ger en bra bild av läget i landet. Eventuella Felaktigheter från ISAF tas upp eftersom de är centrala för befolkningens förhållande till Förbanden. Problemet uppstår när informationen går via infostaben HKV eller RK. Det är då som ett rosamässigt skimmer läggs över allt för blidka hemmaoppinioen. Så är inte fallet när underättelsetjänsten arbetar med folket på marken. Det finns ingen tid att fjanta runt och sprida Pravda bland förbanden.

Den andra delen handlar om din faktiska kompetens att bedöma de svenska soldaternas förmåga att lösa sin uppgift i området. Din bakgrund som Röjdykare ger dig iofs större sakkunskap än många andra men du saknar tyvärr kompetens att avgöra de svenska soldaternas förmåga.

Om vi börjar med soldaternas utbildningsståndpunkt är det inget i deras utbildning som inte gör dem fäiga att klara av striderna. Kirgsvetenskapen som är den disciplin som avhandlar detta område pekar på två parametrar. Utbildning och inställning. Historiskt har inställningen varit alltid varit central för att klara rollen som soldat. Vet man vad insatsen innebär och ändå är beredd att göra den är det ofta en enkel match att utbilda soldaten. Det handlar mest om tid och pnegar. De Svenska soldaterna utkämpar sitt första krig när de skall in i US. Konkurensen om platserna vid skytteförbanden är idag stenhård. Väl under utbildningen handlar mycket av jobbet för cheferna om att identifiera soldater som inte förstått vad de gett sig in på. Detta resulterar varje halvår i att flera soldater och officerare slutar eftersom de inte insett vad en tjänstgöring i US innebär. Motivationen är det inget fel på. Men med bara motivation vinner man inga krig, det är ju spanien 1936 till 1939 ett exempel på. Därför krävs det utbildning

När det kommer till den taktiska utbildningen kan jag idag inte se hur den inte skulle vara anpassad. Möjligen skjuter vi för lite med soldaterna på längre avstånd då stridsavstånden i Afghanistan är väldigt långa, ibland upp till 1000m. och stridsskjutningarna behöver bli längre och mer realistsiska.krig är svårt att öva inför, det är ingen hemlighet, men att vi skulle vara sämre här än i t.ex. Danmark eller Italien har jag svårt att se. Alla soldater i stridande befattning har värnplikt ryggen och till skillnad från din kollega här på bloggen som ondgjorde sig över sin tid på I 21 så tlllhör många av de i US den kategori som fann värnplikten ganska givande. Och min erfarenhet är att är en person motiverad under värnplikten så lär dom sig enormt mycket. Den kunskapen kan lätt plockas fram och finputsas under utbildningen innan nedrotation. Visa soldater som är Afghanistan nu har desutom hängt ihop i nästan 2 år sen NBG. När det kommer till materielen är detta ett ständigt ämne för debatt. Soldater och officerare är aldrig nöjda med den tilldelade utrustningen och kommer troligen aldrig att bli det heller. De finns alltid ett bättre sikte, skönare kängor, bättre kroppsskydd o.s.v. Nivån på den personliga utrustningen är bra men kan bli bättre. Det är därför aldrig svårt för tidningar som AB att hitta någon som har ett kropsskydd som inte passar ordentligt.

Jag har inte läst artikeln i The economist som för övrigt är en av få tidningar jag respekterar för deras utmärkta research. De Tyska förbandens utbildning kan jag ej uttala mig om för den vet jag för lite om men jag förstår inte varför eventuellt dåligt utbildade tyska soldater skulle vara likamed att de svenska skulle vara det. Förutom det så är situationen i Helmand helt annorlunda från den uppe i MeZ. De förband som strider nere i söder har lång erfarenhet och har ett ständigt flöde av material och underhåll från Pakistan. de har desutom bergtrakter att kriga i vilket försvårar för ISAF/OEF. De kriminella rövarband som atackerar svenska delar i norr är dåligt utrustade och har ofta ganska dålig taktik. den enda taktik som är riktigt framgångsrik är kriget med IED. Tillskillnad från sina bröder i söder åker de på smisk ganska hårt när de försöker att ge sig på förband med eldhandvapen. Svenskarna har ju skickat iväg ett antal krigare till sin 72 jungfruer utan att få en enda dödad i eldstrid.

Att Jämföra förbanden i norr med de i söder är att begå samma misstag som vissa västbedömare gjorde under Vietnamkriget när man buntade ihop FNL och NVA i en hög. FNL var tappra bönder med undermålig utrustning och nästan noll i militär utbildning( ett exempel på vad motiverade soldater kan göra trots brsiter i utrutsning). NVA var välutrustad, vältränad och och i likhet med FNL välmotiverad.

Jag skulle gärna villja se vilka fakta du har i ryggen när du påstår att soldaterna inte är tränade för uppgiften. Överbevisa mig gärna, det har jag blivit förrut. Ett tips är dock att inte komma dragande med artiklar ur aftonbladet eller annan slaskmedia….det blir inte en sanning bara för att det trycks. Som akademiker ser jag gärna förstahandskällor.

Alla får kritisera men det måste vara konkreta fakta du kommer med när du säger att soldaterna inte har utrustning eller utbildning som duger. Annars blir det enligt principen ” Det är så för att jag säger så”

Jag är ingen sprängämnesexpert eller kunnig när det gäller pansarskydd och terrängfordon. Min bildtext byggde på andrahandsuppgifter i pressen. Själv jobbade jag som röjdykare inom det gamla Kustartilleriet bara med bottenminor, flytminor mm. Du har säkert rätt.

Men min poäng är egentligen att de svenska soldater som regeringen vinkat i väg inte har material eller träning för att klara en övergång från patrullering till direkta strider. Exempelvis av den typ som nu rasar i Helmand. Detta i likhet med de tyska soldaterna. En situation som bland annat uppmärksammats i the Economist.

För mig är detta ett argument som i sig bara rör politisk vårdslöshet med våra soldaters liv. Den viktiga frågan och det bästa sättet att spara deras liv är naturligtvis att ta hem alla trupper. Det bästa fordonet är att inte färdas alls.

”Om vi lämnar Afghanistan kommer de som samarbetat med oss att straffas med döden”. Självfallet blir det så att en del samarbetsmän hängs. Så brukar det bli i inbördeskrig där den ena sidan tar hjälp av utländska trupper. De krigsherrar som Sverige indirekt sanarbetar med, från Norra Alliansen, brukar låta sina motståndare dö i helt stängda containrar. De flesta svenska soldater lever säkert i god tro om den egna ”missionen”. De har inte fått något underlag som sätter in huvudrörelsen, alltså den amerikanska invasionen, i ett strategiskt sammanhang. Varför tror du t ex att det i dag är en huvudrubrik i media världen över att USA:s ambassadör i Kabul uppmanat Obama att inte skicka fler trupper? Eller att en av världens främste analytiker, Patrick Cockburn på tidiningen Independent, dömer ut NATO/ISAF: miitära insatser?