Jag finner Malalai Joyas erfarenhet minst sagt intressant och det är självklart att hon har massviss med mer erfarenhet än mig på området. Allting är ju också relativt och jag tycker att skaparna av denna blogg kommer med givande och konstruktiva svar. Därför kan jag helt och hållet respektera att vi har olika åsikter i frågan.

Men vad B serious försöker uppnå är tämligen oklart. Det är inte kul för någon människa att drabbas av PTSD. varför skall man satsa en massa på att bygga upp en massa skolor om dessa bränns ner igen? Någon måste se till så att detta inte händer. Men jag tycker helt enkelt att B serious själv kan ju åka ner dit och starta ett eget projekt mitt i Helmand provinsen och när sen ”motståndsmännen” kommer för att ”tala” med honom kan han ju varmt välkommna dom med en kram. Sen när har dom svenska soldaterna dödat några oskyldiga bönder? Dom enda dödsofferna som fallit för svensk eld har varit sådana som beskjutit den svenska patrullen som därefter tvingats att försvara sig.

Var den frikostiga betalningen man får för att riskera sitt liv för andra mäniskors välfärd blev av det har jag ingen aning om. Jag har iallfall inte sett någon sådan?

http://www.youtube.com/watch?v=f36SwISfOtE&feature=related

läs hennes bok ”a woman among warlords” av Malalai Joya

Det är fullständigt motbjudande att beskåda hur det daltas med de svenska soldaterna med uppgift att döda afghanska bönder. Det gör dom helt frivilligt och mot frikostig betalning — och sen ska vi dessutom tycka synd om dom efteråt! Psykologerna lägger pannan i djupa veck:, posttraumatiska stressyndrom står som spön i backen och visst är det SYND om dessa soldater som inte kan känna empati utan hellre vill skjuta allt som rör sig men det är faktiskt helt och hållet självförvållat. Hur deras offer och offrens familjer känner sig frågar ingen efter, det är ju bara muslimer det gäller. Och dessutom utrotar man ju för fredens skull, och flygbombar för demokratin — USA är verkligen ett lysande föredöme för EU här!
—B. Serious

http://ghamay.bloguna.tolafghan.com/albums#

Min personlig undersökning är redan gjord då jag tillbringat 6 månader i Afghanistan. JAG har sett hur befolkningen glädjs över vår närvaro. Något som inte Du har, Men så fort USA är inblandade på något sätt är det ju helt enkelt Onskefullt?

Jag vet inte riktigt men Ni borde redan förstått att det inte kommer bli någon socialistisk stat i Sverige.

Så min undersökning är redan gjord. Och det är JAG som blir kränkt av ert inlägg. Jag är trött på att personer som inte har en aning om vad dom svenska soldaterna gör i Afghanistan uttalar sig. Bara för att USA har en inblandning så behöver inte det betyda att svenska soldater ingår i någon form av kapitalistisk mördarbrigad. Visserligen har ni heller inte skrivit så på denna bloggen men det är säkerligen ett argument som används i vänsterkretsar.

Jag reagerar starkt mot den första meningen att så hände det som måste ske? Men det är ju bättre om man provar att ge blommor till onda män för dom lär ju säkerligen ta blomman och be om ursäkt för sitt uppträdande.

När det gäller mitt eventuella Von Oben perspektiv är jag van att få den kritiken i en debatt med meningsmotståndare. Jag ställer nämligen skyhöga krav på att folk inte kommer med argument de inte kan underbygga eller påståenden som de hävdar är sanna. Jag behärskar detta microområde som avhandlar underrättelsetjänstens arbete och militära insatser till den grad att jag kan ge mig in denna typ av debatter. Det här är nämligen mitt liv. Det uppfyller mitt arbete, mitt privatintresse och mina akademiska/militära utbildningar. Det är endast ett fåtal fragment av mitt liv som inte omfattas av detta intresse. Inom detta område är jag ingen proffstyckare, jag är en proffsvetare. Jag får betalt för att utföra arbetet.

Det skulle aldrig falla mig in att debattera på några inlägg här som avhandlar något annat än militära insatser och deras eventuella samband med underrättelsetjänstens arbete.

När vi kommer till underrättelsetjänstens arbete kan jag bara referera till det jag sa i inlägg 4 i ert inlägg ta hem våra soldater. Underrättelsetjänsten gör visst kalla, neutrala bedömningar. Det är deras absoluta specialitet. De producerar vita lakan som sedan skickas upp i systemet för att färgas av infostaber, pressofficerare, politiker och Generaler och andra som har till jobb att utföra detta arbete. Då har informationen blivit politisk och det är då bloggarna Göte och Benny får del av informationen genom media.

CIA och KGB senare FSB är monster som skapats av ett enormt underrättelsebehov. Jag är den förste att kritisera framförallt CIA som hävdas komma från en demokrati och deras historia. Alla underrättelsetjänsetr har haft fel i allt från Grisbukten till murens fall 1989. Men när det kommer till underrättelsetjänster så finns en lag som säger att misslyckanden alltid blir offentliga och framgångar döljs eller läggs över på någon annan. Det finns självklart exempel på lyckade operationer, knäckandet av tyska koden ENIGMA är ett välkänt sådant. Jag har själv sett hur rapporter med nästan knivskarp pressision lyckats förutse händelser men när detta skall upp till militära och civila beslutsfattare ignoreras de. Detta är underättelsetjänstens dilemma och har bränt ut både analytiker och chefer på lägre nivåer i alla tider.

Ingen underrättelsetjänst i världen skapar sina egna mål. Det gör uppdragsgivare i form av politiska ledare. CIA, KGB, MI6 och Mossad är i vissa hänseenden Stater i staten och monster. Men de är tämjda monster som lyder under politiska ledare som ger dem uppdrag och pengar och godkänner deras arbete. Den vidriga behandlingen av folk ute på Guantanamo har inte CIA kommit på själva, det har ju till och med Bush och Cheney erkänt att det sanktionerat och uppmuntrat det. Ibland sker operationer som är tveksamma. Som när franska operatörer sprängde Rainbow Warior i Auklands hamn.

Underättelsetjänsten är precis som Polisen, Militären och andra delar av staten ett lackmusspapper på tillståndet i nationen. Det som dessa myndigheter tillåts göra är direkt mäater på den politiska ledningens moral och etik. Enda skillnaden är att underrättelsetjänsten inte kan skylta med sina framgångar.

Jag har ett enormt förtroende för underrättelsetjänstens arbete. Det är ett kvalitetsarbete. Det jag saknar förtroende för är Generaler och Politikers förmåga att hantera den information som tilldelas dem.