För den som vill rädda kapitalismen från mer svåra kriser rekommenderar jag att man verkar för att avskaffa aktiebolaget som bolagsform och bara ha former där ägarna är personligt ansvariga för bolagets verksamhet. (Jag är inte intresserad av att rädda kapitalismen iofs.)

Var finns de där folkrörelserna? Jag ser inte ett spår av dem i Europa eller i USA.

Möjligen finns det lite sådana i Sydamerika, men kommer de att kunna påverka?

Du brummar på i toner jag gillar. Jag tror du har helt rätt i att det blir en ”jobless recovery” och jag tror att överproduktionskrisen den här gången är djupare och svårare att ta sig ur än någonsin förr. Att bankerna brukar gå bra när industrisektorn befinner sig i svårigheter har redan observerats i tidigare kriser. Det beror fr.a. på ”spreaden”. Hur nästa finansiella bubbla ser ut är det svårt att spekulera i. Just nu är det snarare frågan om var nästa krasch dyker upp. Det verkar som att hela kontorsfastighetssektorn är på snabb väg utför. Det har byggts för mycket på kredit och nu står många m² obrukade. Bankerna kan på nytt hamna i svårigheter om byggherrarna inte lyckas hyra ut.
Annars kan man tänka sig en tillfällig bubbla i ”grön energi”, men det är bara en spekulativ tanke från min sida.

En fundering angående det här: ”Hushållens kapacitet att handla på krita är över. Från världsmarknadens fyra hörn rapporteras att sparandet ökar och då främst i USA och Storbritannien. Och det är inte ett sparande som går till investeringar och jobbskapande utan till att betala av skulder på hus, bil och kreditkort. ”

Det betyder väl att det kommer att ske en ”återhämtning” under några år som frömst handlar om att företag inom finansbranschen går bra (exempelvis genom att lån betalas tillbaka), allt medan ”den reala ekonomin” fortsätter att urholkas? Även känt som ”jobless recovery”. För i åtminstone de gamla industriländerna torde det börja bli svårt att hitta investeringsobjekt som både ger arbete och god vinst ur kapitalets synvinkel. Då kommer vi om några år fram till en ny version av ”subprimekrisen”, där inflödet av nya pengar till bankerna åter sinar, nya krascher, mer panik. Jag gissar ibland att det nu är den näst sista krisen. Nästa kan bli den sista, om inte världens härskare hittar på ytterligare en variant av den hybrid av neoliberalism och keynesianism (där man nog förenar det sämsta av de två modellerna) som nu används maximalt.

Om inte folkrörelserna Jorden runt skärper sig kan det bli en väldigt lång och obehaglig kris då, värre än den vi har nu.

Jag säger bara att det inte handlar om en vanlig konjunkturkris utan en ”historisk kris”, en ovanligt djup överproduktionskris. Jag säger inte att de härskande är oförmögna att ta systemet ut ur krisen. Det kommer de säkerligen att göra. Och med hänsyn till den dåliga kampberedskapen i de arbetandes organisationer kommer räkningen för krisen att hamna på de arbetandes bord. Det innebär betydliga attacker på vad som finns kvar av sociala skyddsnät. Tyvärr har du nog rätt i att de ”flesta inte vill”(eller kanske inte ser det som nödvändigt eller fruktbart) ta strid för sina intressen. Men det är ett konstaterande som mest gäller situationen i Sverige just nu. Som tur är visar historien att saker och ting snabbt kan ändras. Det var bara några år sedan som franska ”intellektuella” undrade var arbetarklassen tog vägen. Nu vet mer än en fabriksägare var den finns.