Barack Obamas tal, vacker retorik-samma politik.

-Amerikas band med Israel är obrytbara.

Behöver det sägas tydligare än så. Orden var den centrala punkten i Obamas tal till « den muslimska världen », vad nu det är. Med sitt eleganta språk och slagkraftiga retorik övertygade Barack Obama många att nya politiska perspektiv öppnar sig i Mellanöstern och att « civilisationernas krig » bara finns i Hollywood. Den arabiska mediavärlden lät sig charmas av Obamas citerande ur Koranen och ser hopp i hans muntliga stöd till en tvåstatslösning.

Ett egyptiskt kafé visar Obamas tal

De israeliska ledarna missade däremot inte Obamas « obrytbara band » som garanti för att Israels vitala intressen inte kommer att ignoreras av Vita Huset. Mer resonabla tidningar som The Jerusalem Post och Haaretz använde Obamas tal till att peka på den egna regeringens ovilja att erkänna palestinernas rättigheter och i Haaretz skriver Gideon Levy att « aldrig har våra ledare sett så patetiska ut ». Men den fredssträvande pressen i Israel lever i den politiska utkanten och den sionistiska eliten misstar sig inte när den räknar på fortsatt poltiskt, militärt och ekonomiskt stöd från USA. Obama kommer inte att lyckas förena de « obrytbara banden » med sitt uttalade stöd för en hållbar tvåstatslösning.

Summan av Obamas tal kanske kan beskrivas som att en epok med smidigare och mer bugande diplomati från Vita Huset inleds, samtidigt som den knutna stålnäven kläds i en len handske. Men Israel är och förblir USAs strategiska allierade i en region som USA-imperialismen mer än någonsin ser som strategiskt viktig.

Obamas trognaste allierade

Det finns en annan aspekt av Obamas tal som världspressen inte berör med ett ord och som jag personligen finner mycket störande. Genom hela talet går en röd tråd. Alla problem som han berör ges en religiös framtoning. När han talar om « det palestinska folket-muslimer och kristna-som lidit i sitt strävande efter ett hemland » sopas historien under mattan. I årtionden var det palestinska motståndet sekulärt. Vare sig Al Fatah, PFLP eller andra motsåndsgrupper definierade sig religiöst.

Det sekulära motståndet mot ockupationen dominerade under lång tid

Ännu värre blir det när Obama säger att « kärleken till familjen, till våra samhällen och till vår Gud är saker vi har gemensamt. De är hela mänsklighetens hopp », för då hamnar plötsligt hälften av samma mänsklighet på sidan om. Vart tog alla buddister vägen och vad sker med hinduer och alla andra religioner. Och inte minst av allt. Vart tar den sekulära arbetarrörelsen vägen ? Alla dessa hundratals miljoner arbetande män och kvinnor som i kamp mot kyrkan och överheten formade det samhälle som vi i dag lever i lämnas utanför mänskligheten.

-Vi har kraften att skapa den värld vi strävar efter, men bara om vi har modet att börja om och håller skrifterna i minnet, säger Obama i talets avslutning och citerar Koranen, Bibeln och Talmud för att avsluta med :

-Världens folk kan leva i fred. Vi vet att det är Guds vilja.

Tack så mycket. Men vi som strävar efter ett samhälle fritt från förtryck och utsugning behöver varken Bibeln, Koranen eller Talmud som program. Det socialistiska program som arbetarrörelsen burit fram i över ett sekel räcker. Vilken Guds vilja är kan andra fundera över.

I media: DN1,DN2,SVD1,AB1,SSD1,

Bra bloggare: Svensson,Jinge,Motvallsbloggen,Motbilder,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,