Ingen bra dag för Leif…

Gårdagen blev inget vidare för Leif..

Ändå hade han en så bra idé när han vaknade. Leif Johansson, VD för AB Volvo. Arbetarprotesten i fabriken ute i Tuve hade på tisdagen hörts vida omkring ute i landet och nu gällde det att ”dämma i bäcken”. Därför skulle han själv ”ta tjuren vid hornen”. Ge sig ut på verkstadsgolvet och samla folket där till ett informationsmöte med en öppen frågestund. Han skulle visa verkligt ledarskap. Han skulle vinna personalen för sin syn. Sagt och gjort. Produktionsledarna fick i ilfart samla ihop tusentalet anställda till en nästan tom verkstad. En lastbil med flak och mikrofon kördes in och i bara farten hängde Verkstadsklubbens gamle ”blå eminens” Olle Ludvigsson med till mötet. Fast han egentligen lämnade sin post redan i vintras…

Men sedan gick det mesta snett. När Leif gjorde entré i verkstan buade och visslade folk. Inte lyckades han heller vända vinden när han pedagogiskt förklarade det dystra produktionsläget. Arbetarna var redan klara över detta. De visste att företaget nu tvingats att leva med en historiskt låg orderingång. Men argumentet tog helt enkelt inte skruv. För det folket i verkstan inte hängde med på var något helt annat. Ingen förstod varför ledningen bränt alla pengar under de goda åren. Hur den sammanlagda aktieutdelningen under bara ett par år hade fått rasa iväg till den svindlande summan på 35 miljarder kronor. Varför hade inte ledningen ”sparat i ladan”?

Mötet blev en flopp och assistenten Olle Ludvigsson gick runt och muttrade besviket: ”Det är aldrig lyckat det här med att blanda in media i förhandlingar…”. Det var det inte heller. Inte för den mäktige Leif som nu hade blivit utbuad av sin egen personal. Inget vidare. Inget starkt ledarskap.

Protesterna fortsatte i stället med att 3-400 arbetare tillsammans med IF Metalls sex lokala gruppstyrelser tog sig ut till AB Volvos högkvarter som hukar i bergen ute i Torslanda. Där ruvar Leif Johansson och hans ledningsgrupp i vad som en gång i folkmun kallades Pehrstorp eller Örnnästet. En luxuös betongbunker med panoramautsikt över alla de kvadratkilometer som nu helt domineras av Volvo PV:s alla anläggningar. Bunkern sprängdes en gång in i bergen av Volvos gamle chef Pehr G Gyllenhammar. I går bevakades den av extrapersonal från Securitas som någon timma innan uppvaktningen lite diskret tog sin in på baksidan. Bra med lite extraresurser ifall arbetarna skulle ”börja prata franska”…

Nu nöjde sig de uppvaktande arbetarna denna gång med att ”prata svenska”. Även om Tomas Johansson från en av gruppstyrelserna dagen till ära hade inskaffat en äkta fransk basker…

Tomas Johansson hade dagen till ära skaffat sig  en fransk basker

”Dra tillbaka varslen eller avgå” var huvudkravet i IF Metalls namninsamling som nu skulle överlämnas. Men Leif ville inte fortsätta med att försöka visa ledarskap och ta en konfrontation med sina anställda inför all media. Hans ”agenda” tillät ingen närvaro meddelande presschefen Mårten Wikforss. Han hade gjort sitt inne på Tuve. Men Wikforss tog ändå artigt och belevat emot de digra namnlistorna.

Daniel Kristoffersson kunde berätta att nära nog hundra procent av de anställda hade ställt sig bakom gruppstyrelsernas utmaning av ledningen. Dessutom kunde han läsa upp en bejublad hälsning från IF Metall i Umeå. En hälsning som visade att Leifs försök ”att dämma i bäcken” slog slint:

“Vi stöder ER!
IF Metall på Volvo Lastvagnar i Umeå skickar idag en hälsning till alla anställda på Tuvefabriken som protesterar utanför Volvos huvudkontor.

Vi och våra medlemmar skulle gärna ha deltagit i protesten tillsammans med er. Företagets felaktiga diagnos – att amputera bort personal och kompetens på våra fabriker i Umeå och Göteborg måste få ett slut och mötas med starka protester.

En enad kamp från alla Volvos fabriker verkar idag vara den enda medicin som biter på Volvoledningen.

Allt stöd till er idag och vår gemensamma kamp till försvar för våra jobb.”

IF Metall Volvo Umeå
GuPe

Starka applåder mötte Daniel Kristoffersson när han läste upp hälsningen

från IF Metall i Umeå.

Christer Lindsjö tyckte att Leif Johansson vek ner sig när han

inte själv vågade möta IF Metalls uppvaktning

Bert Eriksson menade att hälsningen från kamraterna i Umeå värmde

lika mycket som vårsolen…

Dennis Olsson underströk än en gång det självklara i att pengarna tar

slut om man delar ut allt till aktieägarna

Dan Holmström och Kent Boström ansåg att Leif Johanssons gästbesök

på fabriken blev en riktig flopp

Nej, för Leif Johansson blev inte gårdagen som han tänkt. Vi får se om ”en enad kamp från AB Volvos alla fabriker” kan bli möjlig framöver. ”Det är bara enighet som ger styrka” är den gamla paroll som gång på gång var med i Tuvearbetarnas protester. Tänk om? Tänk om IF Metall:s och LO:s ledningar öppnat alla fördämningar inför morgondagens I maj med en politisk strejk i dag mot varselekonomin, bonusdirektörerna och deras regering. Ännu så länge ”otänkbart” för de flesta. För ”franskt”. Men en gång bottnar även tålamodet för svensk arbetarklass. Tuvearbetarnas skarpa protest kan bli vårens fackliga stormsvala. Att LO-tidningen och Dagens arbete på nätet tiger om protesten samtidigt som Aftonbladet bara kan berätta om att Wanja Lundby Wedin fortsätter att klamra sig fast vid sina styrelseuppdrag säger allt om det verkliga tillståndet för svensk arbetarrörelse. ..

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

I pressen: SVD1,DN1,AB1,