Israel raserade medvetet all industri

Det har gått mer än en månad sedan den israeliska armén drog sig tillbaka från Gaza. Efter att ha medvetet siktat in sig på industrier, el- och gasnät, bensinstationer, skolor, administrativa byggnader och 15 000 bostadshus avslutades den kollektiva bestraffningen av ett helt folk -för tillfället. Det står över allt förnuft att det folk som utsatts för den största och mest avskyvärda kollektiva bestraffningen i världshistorien självt lägger all kraft på att militärt, ekonomiskt och poltiskt bestraffa det palestinska folket. Och kom inte och säg att det är för att majoriteten i Gaza satt sin tillit till Hamas. För bestraffningen började långt innan Hamas var påtänkt och innan Israel började finansiera Hamas för att islamisterna skulle sätta käppar i hjulen för det sekulära PLO.

I Kairo har världens nationer i dagarna förbundit sig att skänka fem miljarder dollar till återuppbyggnaden i Gaza. Det låter ju fint , men i Gaza behöver man inte pengar utan cement, tegel, trä och annat byggmaterial. Hela återuppbygget hänger på Israels goda vilja-om vi ska använda det ordet i sammanhanget. Just nu släpps inte en tegelsten in i Gaza. Israel stoppar all import av byggmaterial. Det är en ekonomisk förlängning av den militära bestraffningen.

Men hur var det under den militära fasen ? Vad siktade den « demokratiska och fredssträvande » armén in sig på ?

I den franska tidningen Le Monde intervjuas i dag flera företagare som berättar vad som hänt med den industriella strukturen i området.

Jamil Abou Eida ägde fyra cementfabriker som svarade för 40 procent av Gazas cementproduktion. Nu finns det bara ruiner kvar säger han.

-Förstörelsen var systematisk. Fabrikerna utgjorde ingen risk för Israel som vi haft goda handelsförbindelser med. Under lång tid var vi associerade. Det här kriget fördes mot civilbefolkningen och industristrukturen, säger Jamil.

Le Mondes reporter på plats skriver att utefter hela östgränsen mot Israel finns det inget som står upprätt. Allt har medvetet raserats för att utvidga det ingenmansland som redan fanns innan kriget. Aldrig har så många bulldozers använts i ett krig.

I Beit Lahiya var förstörelsen stor

Förstörelsen skedde inte bara utefter gränsen. I staden Beit Lahiya fanns den enda mjölkvarnen ännu i drift på Gazaremsan. Inte nu längre.

-Isrealerna siktade medvetet på kvarnens maskiner men lät sädeslagren i fred. De visste exakt vad de gjorde. Det var förstörelse för förstörelsens skull, säger Amdan Hamada, en av kvarnens ägare.

Amr Hamad som är ordförande i det palestinska industriförbundet konstaterar en annan aspekt av den kollektiva bestraffningen. Av de tre hundra industrianläggningar som raserats säger han att de flesta av dem var självständiga enheter som fick sina råvaror via Egypten. De industrier som fick sina råvaror från Israel är i stort sett oskadade.

-Det visar att Israelerna vill kontrollera vad som byggs och vad som återuppbyggs, säger Amr Hamad

Med Bibi som israelisk regeringschef är utsikterna för en snabba återuppbyggnad i Gaza mycket mörka. Den israeliska fredsrörelsen Peace Now säger att regeringen redan gett tillstånd till 15 000 nya hus på det ockuperade Västbanken och att det finns planer för 73 000 nya bostäder.

Samtidigt för det « internationella samfundet », läs USA med EU i släp, en i det närmaste schizofren politik. Hillary Clinton säger högt att en tvåstatslösning är enda vägen, utan att med ett ord kritisera Israels bosättningspolitik som medvetet saboterar alla möjligheter till en sådan lösning. I Kairo förbinder sig USA och andra att skänka pengar till återuppbyggnaden samtidigt som man vägrar att organisera uppbygget tillsammans med Hamas som är den lagligt valda auktoriteten i Gaza. Ska kanske NATO invadera Gaza för att se till att Amdan Hamadas mjölkvarn byggs upp på nytt ?

I media:DN1,DN2,SVD1,SSD,DN3,SVD2,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,