Rasande Erdogan lämnade Davos

och Israels krigspresident Peres

Den makabra tillställningen för världens finansfurstar och deras politiska ledare i Davos fick trots alla bedrövelser i övrigt ett grandiost avslut när Turkiets premiärminister Tayyip Erdogan stormade ut från en tänkt debatt med Israels Shimon Peres. Detta därför att Israels krigspresident först hade lämnat alla tidsbegränsningar därhän i ett salivsprutande försvarstal av Israels terrorbombningar. När Erdogan till sist tog ordet och började med att tala om Israels barbari och dödande av alla oskyldiga barn, blev han omedelbart avbruten av moderatorn, som menade att det i stället var dags för middag. Rasande reste sig då Turkiets premiärminister från sällskapet. ”Jag kommer aldrig mer tillbaka till Davos”, sa han och tog omedelbart flyget hem till Istanbul.

Väl hemma möttes han av jublande landsmän som med turkiska och palestinska flaggor hälsade honom som en nationalhjälte. Hans utbrott i debatten och sedan uppbrott från Davos understryker en av Israels stora nederlag efter dess bombterror mot Gazas utsatta befolkning. Turkiet är en av de få muslimska stater som varit nära lierad med Israel. Inte minst genom att bägge staterna är en del av NATOS: s militära maskineri i regionen. Men en del av banden slits nu sönder efter en våg av Palestinasolidaritet från Turkiets 70 miljoner innevånare. Erdogan personligen har också som den muslimska världens Palme vågat att gå ut med känslostarka angrepp på Israel.

Andra makthavare och kritiker till den osmakliga samlingen av de herrar i Davos, som vare sig kan förklara varför deras nyliberalism kraschat eller hur deras ekonomiska system ska komma på fötter, valde i stället att åka till World Social Forum i staden Belém som ligger i det brasilianska Amazonas.

”I Davos möts den värld som är på väg att dö, men här möts den nya värld som är på väg att födas”

Från första stund kanske bevingade ord från Venezuelas president Hugo Chavez i hans känslomättade tal. På bilden flankeras han av Fernando Lugo från Paraguay, Evo Morales, Bolivia,Lula da Silva, Brasilien och Rafael Correa från Ecuador. De latinamerikanska presidenterna representerar olika nationella program och olika sociala rörelser i sina respektive hemländer. Här finns förvisso inget helgjutet socialistiskt program som minsta gemensamma nämnare. Med deras frånvaro från Davos och deras närvaro i Belem demonstrerar definitivt en gemensam rörelse bort från kapitalismens nuvarande huvudcentra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

I pressen:DN1,SVD1,