För döva öron

Vi får många kommentarer till våra artiklar här på bloggen. Flest blir det när Palestina,Israel och judaism, islamism behandlas. Det som förvånar mest är antalet kritiker som aldrig verkar läsa vad som verkligen står i våra inlägg. I stället handlar det om att vi är « islamkramare », « antisemiter », « terroristkramare » för att inte tala om de liknelser med djurvärlden som återkommer ofta från en viss typ av kritiker.

Min ideologiska läromästare Trotskij målades ofta ut som en blodtörstig

jude i vidrig antisemitisk propaganda.

Men det här var bara inledningen till en liten berättelse jag tänkte förmedla härifrån Bryssel. Sedan flera årtionden går jag regelbundet till ett schackcafé i stans centrum. Där samlas folk från världens alla hörn. En gång räknade jag och några vänner att det var kring 40 nationaliteter som besöker cafét. Det är araber från många olika länder, judar från diasporan i Belgien, mycket folk från före detta Jugoslavien eftersom de har en lång schacktradition, polacker, ryssar, belgare naturligtvis och till och med en svensk, jag själv. Besökarnas ideologiska spektrum är självfallet stort, alltifrån kroatisk extremhöger, islamska fundamentalister, progressiva araber, djupt troende judar, vänstersionister och före detta kommunistiska judar, kristna, socialister, politiska idioter och några från yttersta vänstern. Allt detta hålls ihop av schackspelandet och de personliga vänskapsband som knyts under långa timmar över brädet. Mer omfattande politiska diskussioner blir det nästan aldrig och när de blir av känns luften snabbt explosiv.

Efter Israels angrepp i Gaza blev luften snart mycket laddad i vårt lilla universum och jag fick snabbt känna av att många aldrig lyssnar till vad som sägs. Idéerna är redan fixa och de förutfattade meningarna kitt i hjärnan. Jag spelar och pratar ofta med Simon, en gammal judisk man som överlevde koncentrationslägren. Kvar finns bara minnena, de pyskologiska ärren och de tatuerade siffrorna på underarmen. Vi har väl ibland käbblat lite över Israels politik , naturligtvis utan att komma överens, men utan några mer långtgående konsekvenser . De vänskapliga relationerna förblev intakta.

Tills härom dagen. Ett par araber, en belgare och en serb blev allt mer högljudda och argumenten gick heta om att « araberna är si » och « judarna är så ». Kort sagt ett mycket onyanserat luftande av klyshor. Det hela gick lite för långt i min smak och jag hade kanske vaknat på fel sida så jag började helt enkelt skälla ut hela gänget.

Arthur är en av de finaste människor jag känner. Judisk kommunist, motståndsman i Belgien under tyska ockupationen. Arthur överlevde också internering i ett tyskt koncentrationsläger.

-Lägg av med ert struntprat om folk hit och folk dit. Det finns skitstövlar i Israel och det finns skitstövlar bland palestinierna. Det är prat som ert som gjorde det möjligt för Europas härskare att skicka ut befolkning mot befolkning i två världskrig. Svinen fanns på andra sidan gränsen. Allt skitprat om olika nationaliteters karaktärsdrag förgiftar era hjänor.

Jag sa mer än så och säkert lite oredigt i min ilska över de dumheter jag tvingats lyssna till. Den gamla judiska mannen satt nära mig utan att säga något.

Till min häpnad fick jag dagen efter höra att han farit ut i vilda anklagelser mot mig efter att jag gått. Jag var en sketen antisemit är en dämpad sammanfattning av vad den gamle sa. Det gjorde mig mycket ledsen. Varför kan man inte lyssna till vad andra säger? Nästa gång jag jag träffar honom ska jag fråga om jag är antisemit för att jag kritiserar den israeliska regeringens politik ? Är jag antifransk för att jag kritiserar Nicolas Sarkozy ? Är jag antiamerikan för att jag i åtta år spytt galla över George W. Bush ? Kan man driva hem sådana spetsfyndigheter eller är det prat för döva öron ?

Kan man kritisera dessa herrar utan att beskyllas för rasism?

Det för mig så tillbaka till de som skickar vår blogg kommentarer som visar att författarna inte vill eller inte kan läsa innantill. När vi kritiserar Israels politik är vi antisemiter. När vi kritiserar den islamska fundamentalismen som något helt väsensfrämmande från socialistiska ideal då kramar vi terrorister. Kan ett desperat skrik ut i rymden göra nytta?

Kan man kritisera dem utan att kallas antisemit?

Hjääääälp !!!!!!

I Media: ETC,Offensiv,DN1,DN2,SVD1,SVD2,Fokus,Dagens Arena,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Andra bloggar:Svensson,Alliansfritt Sverige,Esbati,Motvalls,