Bankerna tigger på nytt.

Alla amerikanska investeringsbanker, med Merrill Lynch i spetsen, försvann under hösten, endera in under statens breda vingar eller köptes upp för en liten slant av Bank of America. Krisen fortsatte sin väg in i andra sektorer och många ekonomimedia ansåg att det värsta var över för bankernas del.

Merrill Lynchs stolta tjur kastrerades och sitter nu under korkeken

Men aj, vad de bedrog sig. Nu står de där igen med mössan i handen och ber om miljarder hit och miljarder dit. Privata kapitalägare vill inte satsa på bankerna av en enda orsak. Ingen, absolut ingen, vet hur stora förluster som ruvar i bankernas balansräkningar. Därför ställer de sig i kö framför finansminister Hank Paulsons dörr och begär mer skattepengar för att rädda aktieägarnas kulor.

Men varför vet ingen hur stora förluster som bankerna sitter inne med ? Det är en lång och tekniskt komplicerad historia. Men i korthet heter den- sagan om derivaten. Stanna kvar, det är inte ”någon med dig skämta aprilo”.

En bank styrs normalt av vissa regler som gäller internationellt. Exempelvis måste det egna kapitalet utgöra minst 8 procent i förhållande till bankens utlåning. Detta för att kunder under normala tider ska kunna få tillbaka sina pengar när de så vill. Men sedan mitten av 80-talet har kravet på det egna kapitalet kringgåtts genom att vissa bankaktiviteter tagits bort från bankernas balansräkning- de har med en fakterm blivit off-balanceprodukter. Har du hört talas om derivathandel ? Det är alla dessa finanspapper med konstiga bokstavskombinationer, som CDS och CDO, och som just är off-balance. I korthet är de papper i vilka bankerna buntar samman hundratals lånekontrakt, gör om dem till obligationer med funktion att försäkra ägaren mot konkurser och andra återbetalningsstopp. Dessa kontrakt, derivatpapper, säljs och köps inte på en marknad som ger dem ett pris utan over-counter-(över disk), som det heter, det vill säga mellan två parter, två banker eller en bank och en annan finanspartner.

När nu botten gått ur marknaden för derivatpapper finns det ingen marknad som kan prissätta dem. Bankerna sitter helt enkelt på CDOs och andra derivatpapper som ingen vet värdet av. Kan man inte prissätta ett värdepapper då kan det vara helt värdelöst eller värt bara hälften eller en tredjedel av vad man tänkt sig. Ingen vet. Därför är det heller ingen som kan utvärdera hur pass stora förluster bankerna drabbats av. Hittills har världens banker skrivit av tusen miljarder dollar i förluster och nu börjar experter i USA befara att ytterligare tusen miljarder dollar i förluster väntar runt hörnet.

Den amerikanska centralbanken Federal Reserve

Det verkar nu som att den amerikanska centralbanken FED kommer att skapa en kopia av den svenska bankakuten från nittiotalets början. FED och den amerikanska regeringen kan gå in och prissätta de derivat som drar bankerna mot botten, skapa en bankakut som köper alla dåliga papper från bankerna och därmed sanerar deras balansräkningar. Sedan hoppas finansmyndigheterna att det privata kapitalet på nytt ska strömma in i bankerna, eftersom deras « svarta hål » flyttats över i offentlig ägo. Bingo för kapitalet. Allmänheten varnas dock för ficktjuvar som setts stryka kring i omgivningarna.

I media: DN1,DN2,SVD1,SVD2,SDS,AB,

Andra bloggar:Svensson,Alliansfritt,Sverige,Esbati,Rawia,Motvalls,

Ekonomikommentarer,Röda Malmö,

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,