Räddningsplan för

Jobben

Välfärden

Miljön

Varslen fortsätter att vräka sig över Sverige. 1 000 anställda ska bort på Alfa Laval. 1200 på Telia och nu nya storvarsel på Volvo Lastvagnar. På Volvo där jag själv tidigare har arbetat i 27 år och där många vänner och familjemedlemmar har sina rötter, där plågar ledningen nu ytterligare sina anställda med ännu ett varsel. Våra vardagsliv rivs itu. 1 600 metallare ska vräkas undan. Umeå 610 Göteborg 350. Skövde 400. Köping 200, På Volvo Umeå är det dessutom 60 tjänstemän som ska skyfflas undan.

Volvo Lastvagnars huvudkontor. Här sitter ”herrarna”, vippar med lackskorna, läser av börsen

och fattar sedan sina kortsiktiga beslut om att skyffla bort tusentals arbetare…

På Volvo hänvisar ledningen som tidigare till att marknaden för tunga lastvagnar är som en flämtande stearinstump. På grund av alla annulleringar är det en negativ utveckling i orderböckerna. Lastvagnsmarknaden är alltid lågkonjunkturens stormsvala. När åkarna inte längre förväntar sig något att transportera i sina bilar köper de inte några nya fordon. De drastiska åtgärderna görs i panik och präglas av kortsiktighet. Ansvariga chefer bligar hela tiden på aktiemarknaden och tänker mest på aktieägarnas väl och ve. Att sänka kostnadsstrukturerna så här häftigt i en varselextremism– kan långsiktigt bli mycket dyrt.

Fackföreningsrörelsens krav är självklara: Stoppa Varslen! Dra ner på arbetstiderna! Men vi måste också se längre framöver. Här handlar det inte bara om tillfälliga svackor i marknaden med reguljära omställningar, förändringar och en del personliga tragedier – utan om ett system i kris! Många nakna, kyliga siffror från ekonomins värld säger oss att en mycket långvarig ekonomisk depression börjar ta ett kvävande hårt, halsgrepp på hela den globala världsekonomin. Det är stora delar av Sveriges industriella strukturer som hotas av ödeläggelse. Med det sjuka marknadssystem, kapitalismen, som vi lever med innebär detta också på sikt oundvikligen att hela grunden för vår välfärd sprängs sönder. När bilbyggarna eller teleoperatören inte längre arbetar och betalar skatt då måste också sjukvårdsbiträden och skolkökstanter skickas i väg.

Marknadssystemet störtar samman. Kapitalismens triumf lyser inte så länge till…

Därför måste vi också ta fackliga och politiska initiativ som kan svara på denna systemkris. Från den lilla studiecirkeln om ekonomi på den egna avdelningen, till hela rådslag i alla folkliga organisationer, i alla tänkbara och otänkbara sammanhang måste vi utveckla en nödvändig räddningsplan för jobben, välfärden och miljön. En verklig socialisering av produktionen står på dagordningen, även om det för många låter som förlegade, gamla historiska tankegångar. Men bara om några månader kommer säkert dessa idéer att diskuteras på varje arbetsplats och i varje hem. De som tror att vi för evigt kan leva med en blomstrande marknadsekonomi kommer snart att se att deras egna föreställningar om världen kommer att rasa samman som ett korthus.. Så här säger Volvo Verkstadsklubb/Umeå:

”Tungt ansvar vilar på Volvo men också på regeringen

Klubbens krav på åtgärder från företagets sida är desamma, men ännu hårdare ställda denna gång. Nu riskerar anställda med lång tid på fabriken sina jobb. Då om någonsin måste alla åtgärder göras för att rädda varje enskilt jobb.

Men våra krav är också mycket skarpa på regeringen. Nu måste det till åtgärder. Nu måste ”arbetslinjen” gå före arbetslöshetslinjen.

Men även den fackliga rörelsen måste agera tydligare och kraftfullare. Det behövs en facklig krisplan. Nu.”

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

I pressen:DN1,SVD1,SVD2,AB1,SDS1,AB2,AB3,DN2,