I går ghettot Warsawa – i dag ghettot Ghasa

I går ghettot Warsawa

– i dag ghettot Ghasa

De drevs samman som boskap. Piskades, föstes och drevs in i ghetton med pistolmynningar och maskingevär i ryggen. De behandlades ofta mycket värre än kreatur. De sparkade ner som kadaver redan innan de utmärglade dött i undernäring och sjukdomar.

Det var 1940 och de tyska nazisterna tvingade in Polens över tre miljoner judar i belägrade ghetton. ”Mit grundlichkeit”. För att sedan lättvindigt kunna transportera dem som pestsmittade fän i de boskapsvagnar som fick rulla in till förintelsen i Auschwitz-Birkenau, Chelmno, Gross-Rosen, Majdanek, Sobibór, Stutthof och Treblinka.

SS:s Brigadführer Jürge Stroop, som ledde attackerna på ghettot , står här i mitten

och ser på ett hus som stuckits i brand.

Om detta ska vi berätta, som Göran Persson framhöll. Men vi ska också berätta om motståndet. Senhösten 1942 var det helt klart för de från början upp till 400 000 judar som tvingats in i Warsawas ghetto att det inte var en resa till arbetsläger som väntade utan den slutgiltiga lösningen. Slutstationen var döden. När ledaren för ”samarbetsorganisationen”, Juderådet, Adam Czerniaków, fick klart för sig att en kvarts miljon av ghettots innevånare inte forslats till arbetsläger utan förintats i Treblinka, tog han livet av sig. Två väpnade motståndsgrupper bildades och tog över kontrollen från de judar som fortfarande trodde på samarbete. Den Judiska kamporganisation och den Judiska Militärunionen. De tvingades även att avrätta en del egna judiska samarbetsmän för att inte bli förrådda.

En SS-trupp i ghettot.

Motståndsmännen och de många motståndskvinnorna förde en hjältemodig kamp. De byggde bunkrar och underjordiska nästen som gömslen. De stred med enkla handeldvapen och molotovcocktails som enda vapen mot tyskarnas massiva truppinsatser med hundpatruller, maskingevär och eldkastare, vilka stack många av de trångbodda husen i brand. De miliser som kunde sättas upp under dessa fruktansvärda villkor kunde kanske sammanlagt inte räkna mer än 1000 personer. Det fanns helt enkelt inte mer vapen och då hade man ändå lyckats att organisera ett mindre samarbete både med den nationella polska ”Hemmaarmén” och det kommunistiska ”Folkets garde”.

Två ukrainska ”Askaris” som enrollerats i SS ser på sina döda offer.

Judiska ”banditer”,”Skjutna på fläcken”.

Nazisternas dödsskvadroner leddes av SS- och Polizeiführer Jürgen Stroop som stolt och mycket ”grundlich” skrev ner i sina, bevarade, rapporter om hur man jagade och fångade in de judiska ”untermenchen” och polska ”banditen”. Efter kriget blev hans flitiga och skrytsamma rapporter offentliga och han hängdes för krigsförbrytelser.

Gripna kvinnliga motståndskvinnor.

De judiska motståndsgrupperna hade hoppats på att få hjälp från de ”allierade”. Men denna uteblev och de kämpades ner. Ett fåtal överlevde och de flesta kom sedan att vara med i det Andra Warsawaupproret 1944. En av de överlevande, Marke Edelman, har berättat att det var eldkastarna som var nazisternas värsta vapen. ”Vi förlorade mot eldsflammorna, inte mot tyskarna”. Kämparna brändes helt enkelt ihjäl inne i sina skyttevärn. Varför de allierade inte på något påtagligt sätt försökte att undsätta de judiska miliserna är en fråga som inte är besvarad. Inte heller varför de aldrig bombade järnvägsrälsen till Auschwich-Birkenau och Treblinka, fast de mycket väl visste vad som hände vid dess ändstationer. Szmul Zygielbojm, aktiv fackföreningsledare och socialist, som hade skickats till London av Judiska arbetarföreningen i Polen, för att där representera arbetarnas sak, orkade inte med att leva med de allierades likgiltighet och sina kamrater öde, utan tog i protest sitt liv.

Gripna judar på väg att deporteras till koncentrationsläger.

I dag är Israels massakrer inne i ghettot Gaza inte bara en tragedi i sig. De är också avskyvärda därför att de ofta motiveras och rättfärdigas med de enorma offer och de nära nog outhärdliga minnen som judarna drabbades av i det antisemitiska Europa. Den fasansfulla slutsatsen för många judar – av krigets massutrotning – är att de endast kan överleva i en egen judisk stat.

”Judenrein” eller ”Judenfrei” var nazisternas dröm när de ville skaffa det germanska folket ”Lebensraum” (livsrum). När det sionistiska Israel i dag med våld, terror och död vill skaffa ”sitt folk” ett eget ”lebensraum” driver de kvadratmeter för kvadratmeter, vattenkälla för vattenkälla, bort det palestinska folket från deras olivlundar och byar. Israel – i namn av den europeiska antisemitismen och judeutrotningen – driver in ett annat folk i fattiga ”indianreservat” på smala remsor av ökensand. Vi ska akta våra tungor och inte missbruka ord. Israel begår inget nytt ”Holocaust”, ingen ny ”Förintelse”. Men med nya krigsbrott för varje dag, varje timma och varje minut driver man in ett folk i ghetton och landets väldiga militära övermakt används till ett vidrigt övervåld. För det palestinska folket är detta ett andra Nakba, ”Katastrofen”. Det är början på ett folkmord.

Skam då över dem som i namn av bland annat motståndskämparna från upproret i Warsawa missbrukar deras hjältemod till att torftigt skyla sin egen förnedring – sin egen rasism

För oss socialister innebär skiftet i det samhälleliga och politiska läget sedan 1970-talet en vånda. Den internationella arbetarrörelsen har i mycket utarmats och det är inte längre det sekulära PLO som leder motståndet mot Israels terror och krig. Men det betyder inte att vi ska tveka en enda sekund i vårt stöd för palestiniernas nationella motstånd. Även om kämparna inne i Gaza Citys vindlande gränder inte bär röda utan gröna pannbindlar och kanske ibland förespråkar ideologier som är helt främmande för oss är de i detta krig hjältar i kampen för en rättvis sak. I denna strid är deras sak också vår! De har samma rätt att göra uppror som judarna i Warsawas ghetto. De kallas av Israel och de gamla antisemitiska koloinalherrarnas länder för terrorister. Då med samma orätt som när SS:s bödlar kallade de polska kämparna för ”Undermenschen und banditen”.

Nu till veckoslutet demonstrerar vi som kan vår solidaritet med deras rättfärdiga motstånd!