Ordet papperslösa får de flesta att tänka på olyckliga flyktingar utan arbete och utan bostad, helt beroende av det offentliga. Men det är långt ifrån verkligheten för alla. I flera länder i Europa är de papperslösa alltmer en lättillgänglig och kuvad arbetskraft som inte vågar säga nej till arbetsgivarnas diktat. Många arbetar sedan åratal och betalar skatt samtidigt som de har ett utvisningsbeslut hängande över sig. I går hade jag tillfälle att lyssna till en man från Kamerun som på ett möte berättade sin egen otroliga historia. Mannen har sedan flera år en anställning som fysiklärare i en kommunalägd skola i Bryssel. Samtidigt hotas han av utvisning eftersom han är papperslös. Utan papper därför att utlänningsbyrån här i Bryssel alltid vägrat ge honom det uppehållstillstånd som till och med hans arbetsgivare, kommunen, gjort påtryckningar för. I stället tvingas fysikläraren att åka ”hem” till Kamereun under sommaruppehållet men accepteras sedan på nytt när skolan börjar. Allt detta är inte ett verk av Kafka. Det är inte byråkratiskt krångel som ligger bakom utan en medveten politik. Många papperslösa i Belgien och Frankrike har fasta arbeten sedan många år. Men de som ständigt lever under rädslan att utvisningsbeslut plötsligt kan verkställas är beredda att acceptera dåliga arbetsvillkor utan att protestera. Nu ska mannen försöka att vända på bevisbördan. Han stämmer kommunen för att ha anställt en papperslös lärare, vilket är olagligt. Han riskerar naturligtvis sitt arbete men sätter ändå tummen mitt i ögat på den olagliga praktik som satts i system.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,