Wendy Thompson, Detroit, arbetar för kämpande fackföreningar. Wendy Thompson från Detroit hade varit bilarbetare. Hon trodde att det nu var dags att njuta av sin välförtjänta pension. Men så kom krisen. Nu kämpar hon för rätten till sin intjänade pension tillsammans med tusentals andra.
Om en månad, 23-25 april, är hon med och arrangerar Labor Notes-konferensen om facklig organisering – och uppmanar europeiska aktivister att delta.

International Troublemakers & Boat-Rockers Union, facket för besvärliga bråkmakare som inte sitter still i båten. Det är ett av uttrycken som används om den amerikanska organisationen Labor Notes.
Wendy Thompson, en av de första kvinnliga arbetarna i bilindustrin i Detroit, är nu med och organiserar nytänkande av den fackliga organiseringen i USA. Och det är nu mer nödvändigt än någonsin förr.
– Fackföreningarna i USA har varit på defensiven sedan 1980-talet. Sedan Chryslers enorma kris i slutet av 70-talet har fackbyråkraternas ”strategi” gått ut på eftergifter till arbetsgivarna, vilket de påstår är för att säkra arbetarna mot ännu värre angrepp. Och de har absolut inga verktyg att kämpa med nu när krisen har kastat ut hundratusentals i arbetslöshet, säger Wendy Thompson.

Ingen pension
Hon har varit fackligt aktiv sedan 70-talet, och egentligen gick hon i pension för ett par år sedan. Men det har hon ingen glädje av idag.
– Jag måste helt enkelt fortsätta kämpa. Vi som var anställda i Detroits bilindustri riskerar att mista hela vår pension, när våra före detta arbetsgivare går i konkurs. Vi har egentligen inga skyddsnät, säger Wendy Thompson.
– Det vi försöker nu är att börja från början igen med organiseringen. Alla knep duger – många av dem kan du läsa om i Troublemakers Handbook, säger Wendy Thompson.
Och även om Troublemakers inte är namnet på en ”riktig” fackförening, råder det inget tvivel om att människorna kring Labor Notes menar det på allvar.
– Vi stöder alla försök till nytänkande, direkta aktioner, facklig organisering i bostadområden, vad som helst. Arbetsmarknaden har ändrats drastiskt de senaste årtiondena, och den förändras fortfarande. Antalet papperslösa invandrare har ökat till miljoner, antalet med osäkra anställningar och deltidsarbete stiger för varje dag. Folk arbetar långt från bostaden, till skillnad från ”förr i tiden”, när städerna växte upp runt arbetsplatserna. Som det var i Detroit till exempel. Men nu är arbetsplatserna borta, de har gått omkull, säger Wendy Thompson.

Handlingsförlamning
Hon anser att arbetsgivarna och staten har varit långt snabbare att hitta strategier och taktik i klasskampen än arbetarna.
– Och de amerikanska fackföreningarna har bara suttit och väntat på att myndigheterna skulle göra arbetslagstiftningen bättre för arbetarna. Nu senast har de satt sin lit till Barack Obama. Det har förstås visat sig helt fruktlöst. Det är först och främst handlingsförlamningen vår organisation försöker göra upp med, säger Wendy Thompson om Labor Notes arbete. Labor Notes samlar regelbundet fackliga aktivister från olika delstater och yrkesområden för att utbyta idéer till organisering och kampstrategier. De största konferenserna som hålls vartannat år i Detroit samlar upp till tusen aktivister – även aktivister från övriga världen, bland annat Tyskland och Japan.

Europa nästa
Årets konferens äger rum 23-25 april (http://www.labornotes.org/conference), och Wendy Thompson uppmanar aktivister från Skandinavien att delta.
– Konferenserna är riktiga skattkammare fyllda av idéer till facklig organisering, och en fantastisk möjlighet att etablera kontakter mellan länder och kontinenter. Och vi har nytta av varandra – när amerikanska arbetare drabbas, så står ni näst i tur i Europa.
Socialistisk Information mötte Wendy Thompson när hon deltog som gäst vid Fjärde Internationalens världskongress i Belgien i februari. Thompson var bilarbetare i 33 år, varav 22 år som facklig representant. De sista sex åren var hon ordförande i sin lokala fackavdelning i Detroit.

Nina Trige Andersen
Översättning Gunvor Karlström

Se också:

http://www.labornotes.org/

Troublemakers Handbook: http://www.troublemakershandbook.org/

          

24 februari gick nära tre miljoner ut i strejk i Grekland, med 50 000 som demonstrerade på Atens gator. Lärarfacken demonstrerade till exempel under parollerna “De förklarar krig!” och “De ska få det svar de förtjänar”.

Förra fredagen antog det grekiska parlamentet ytterligare ett nedskärningspaket med bland annat sänkta läner för offentliganställda, frysta pensioner och en rad höjda skatter på alkohol, bensin, tobak m.m. Utanför parlamentet protesterade många och polisen använde tårgas för att skingra dem. Yoannis Panagopoulos, ledare för Greklands största fackförening, GSEE, blev angripen av flera personer när han talade till demonstranterna. De två största facken hade till igår, torsdag, utlyst en ny generalsttrejk.

På Fjärde Internationalens väldskongress häromveckan deltog Panagiotis Sifogeorgakis från den grekiska organisationen OKDE-Spartakos. Nina Trige Andersen från Socialistisk Information träffade Sifogeorgakis i Oostende i Belgien och talade med honom om situationen i Grekland.

Den grekiska regeringen hanterar landets ekonomiska kris med massiva angrepp på arbetarklassen, vilket i förra veckan fick tre miljoner att delta i en generalstrejk.

Eliten försöker dels rädda sig själva, och dels hämnas på befolkningen, som gång på gång satt käppar i hjulet för nyliberala reformer, säger Panagiotis Sifogiorgakis från den revolutionära socialistiska organisationen OKDE.

Onsdagen den 24:e februari deltog tre miljoner människor i en generalstrejk som reaktion på regeringens annonserade treåriga ”hästkur” för att få landets ekonomi stabiliserad. Nyhetsbyrån Ritzau meddelade att 55 procent av befolkningen, trots strejken, anser att hästkuren är nödvändig. Men det är inte hela bilden, menar Panagiotis Sifogiorgakis:

-    Om du frågar folk om de anser att det är nödvändigt att använda sig av drastiska metoder för att hantera krisen, så säger de naturligtvis ”ja”. Men om du frågar dem om de anser att majoriteten av befolkningen ska lida för att rädda de rika, så är svaret nej. Och det är precis detta treårsplanen, som den socialdemokratiska PASOK-regeringen lagt fram, handlar om.

EU:s svaga länk

De borgerliga medierna i Europa har de senaste månaderna varit fyllda med ”analyser” av den grekiska krisen, som förklarar den med ”låg produktivitet” och ”lättja” bland det grekiska folket.

Detta håller föga förvånande Sifogiorgakis inte med om.
-   För det första avspeglar krisen strukturella svagheter i den grekiska kapitalismen. Grekland är, som det brukar sägas, den svaga länken i eurozonen. Vår ekonomi har de senaste årtiondena framförallt varit baserad på byggande, service, och kommersiell handelsflotta. Vi har i stort sett ingen produktiv industri längre, säger han och fortsätter:

-   Dessutom har vi ett underskott i handelsbalansen, som hänger ihop med integreringen i EU och den globala marknaden. De senaste åren har vår konkurrenskraft sjunkit, och i kombination med ökade offentliga skulder har detta gjort den grekiska ekonomin extremt sårbar.

Stabilitetspaktens järngrepp

Den andra faktorn, enligt Sifogiorgakis, är de långt gående nyliberala reformerna som pågår i hela EU, och som den grekiska regeringen varit snabb med att driva igenom.

Att den grekiska kapitalistklassen haft så bråttom med att genomföra de nyliberala reformerna hänger samman med EU:s stabilitetspakt. Med hänvisningar till krav från EU har den grekiska regeringen skurit i de sociala systemen, privatiserat, och sänkt skatten för de rikaste. Denna ondskefulla spiral av offentlig skuldsättning och nyliberala reformer har medfört drastiska försämringar för arbetarklassen de senaste åren. Regeringen har hela tiden kunnat gömma sig bakom EU, med orden: ”Vi kan inte hjälpa det, det är stabilitetspaktens ramar som bestämmer”.

Grekland har med det senaste sparpaketet lovat EU att sänka landets budgetunderskott från 12,7 procent av BNP 2009, till 3 procent 2012. Den samlade grekiska skulden är på närmare 3 000 miljarder kronor, vilket är mer än landets BNP.

Medan de grekiska arbetarna strejkar, träffar regeringsrepresentanter representanter för EU-kommissionen, den europeiska centralbanken och IMF för att diskutera ytterliggare tilltag för att reducera statsskulden.

Spekulationsspel

Som tredje anledning till krisens omfattning pekar Sifogiorgakis på den förra regeringens gigantiska lån till de privata bankerna.

Då den tidigare regeringen i september insåg att det inte längre kunde få ordning på ekonomin, utan var tvungna att genomföra massiva fientliga reformer på arbetarklassens bekostnad, vågade de inte detta med bakgrund av de sociala strider som ägt rum i landet. Därför utlyste man nyval, och när PASOK tog över i oktober, uppdagades det att den förra regeringen hade fuskat med redovisningen av statskulden. Den var betydligt större än vad man velat visa.

Sifogiorgakis menar att ett ”spekulationsspel” pågår med den grekiska ekonomin.

De är i full gång med att spela med den grekiska befolkningen som insats. När den grekiska bad om hjälp från den europeiska centralbanken fick de privata bankerna tre gånger så mycket som de begärt, och till en ränta av endast en procent. Varför ge tre gånger så mycket man begärt, och varför till de privata bankerna, och inte till staten? Pengarna används till att spekulera med, och är inte till för att rädda den grekiska ekonomin, utan för att spela med den.

Nu ska ni få igen!

Regeringen har de senaste månaderna annonserat frysning av lönerna, bonussänkningar och skatte- och pensionsreformer. Denna nya hästkurs fulla innehåll kommer man offentliggöra nästa vecka. Enligt New York Times förväntas den innehålla höjda bränslepriser, indragningar av två månadslöner i den privata och offentliga sektorn. Detta i ett land som har en av de lägsta lönenivåerna i hela EU.

Metoderna är dels en fråga om att kapitalistklassen vill rädda sig själva, men det handlar också om ren hämnd, säger Sifogiorgakis.

Man skulle kunna kalla det en slags social revanschism. Den grekiska arbetarklassen har flera gånger de senaste åren mobiliserat omfattande protester mot de nyliberala reformerna, med upproret i december 2008 som det mest spektakulära exemplet. Nu är tiden inne för eliten att hämnas. Allt det de inte kunde driva igenom tidigare, eller inte genomföra fullt ut på grund av motståndet, ska vi nu få äta upp

Rädsla för fascism

Sifogiorgakis pekar på den grå himlen utanför världskongressens möteslokaler, och säger:

Så ser situationen ut just nu. Det finns ingen anledning till optimism, men inte heller uppgivenhet. Den grekiska befolkningen är nere för räkning, och demoraliserad och rädd för framtiden. De blir bombarderade av propaganda från PASOK-regeringen, vilken ska få dem att känna sig osäkra och nedslagna inför det patetiska tillstånd landets ekonomi befinner sig i.

Just nu koncentrerar sig OKDE och deras kamrater i och kring organisationerna Kokkino och det breda vänsterpartiet Syriza på att bygga upp strejkrörelsen. Men vi måste kämpa på alla fronter, säger han.

Problemet är att också vi befinner oss i ett förvirrat tillstånd. Vi kan inte bara dra fram en lösning på kapitalismens kris ur våra fickor. Så enkelt är det inte. Kommunistpartiet KKE väntar bara på att folk ska rösta på dem, så att de kan få fler platser i parlamentet. Synapsimos (ett brett reformistiskt vänsterparti) försöker hitta lösningar inom de ramar EU satt upp. Så vi är ganska ensamma om att arbeta med ett svar som bryter med kapitalismens egen logik.

Sifogiorgakis menar att det finns ett ”politiskt vakuum” som den antikapitalistiska vänstern ännu inte lyckats fylla, men förutom den strejkerna pekar Sifogiorgakis på ett annat viktigt kampområde:

- Kampen mot rasism är extremt viktig i ljuset av den explosiva situation som krisen skapat. Vi arbetar bland annat intensivt med att organisera och legalisera de många papperslösa invandrare som arbetar i Grekland. Det kaos och den fruktan krisen har fört med sig, har verkligen gett fascistiska strömningar luft under vingarna, så antifascistiskt arbete måste vara en integrerad del av vår strategi.

Nina Trige Andersen
Översatt av Ulf Östman från
“Eliten er i gang med at hævne sig på befolkningen”