”Vi är så lyckliga”. Dagen efter kungörandet av kronprinsessan Victorias graviditet slår dessa ord mot oss från kvällstidningarnas löpsedlar, underförstått att vi nu alla är lyckliga. SAAB-kris i Trollhättan, svältkatastrof i Östafrika eller folkuppror i Syrien: allt förvandlas plöstligt till töcken i förhållande till denna tydligen för oss alla gemensamma angelägenhet. Som vanligt anger högste hovskribenten själv, Herman Lindqvist, tonen: ”Jag blir oerhört glad. De har varit under en oerhörd press. Det finns ju ingen människa i Sverige som bär en sådan oerhörd press på sig att föda barn”.

Men borde vi inte bara skratta och rycka på axlarna åt dessa monarkins fjanterier? Kungahuset har ju inte längre någon formell politisk makt. Det är en vanlig invändning när kravet på republik aktualiseras. Då bortser man dock från vilken reell roll denna institution spelar i vårt samhälle, som en genom århundranden ljudande signal att vi ska underordna oss en för alla tider given överhet – en anda av undersåtlighet, kryperi och fjäsk som inte är fria medborgare värdigt. Häromåret reste Victoria och hennes make Daniel Westling till Afghanistan, drack kaffe med de svenska trupperna, provkörde stridsvagn och betonade vilken viktig insats de svenska soldaterna gjorde för ”freden”. Med hjälp av kungahuset försöker maktens representanter pränta in i oss att vi alla sitter i samma båt, och som då i fallet Afghanistan att det svenska krigsdeltagandet står över alla sociala och politiska motsättningar.

Trots att monarken i vår tid inte har någon formell makt bär också monarkin som institution med sig ett antal lyten och lustigheter, förutom då den befängda idén om att kunna ärva ett ämbete, som är främmande för ett demokratiskt samhälle:
– Såsom kutymen bjuder röstar aldrig regenten i allmänna val.
– Grundlagen stadgar att ”konungens gärningar skall vara för allt åtal fredade”.
– Monarkin omfattas inte av någon religionsfrihet, utan regenten måste bekänna sig till den evangelisk-lutherska tron.
Överhuvudtaget fungerar monarkin likt en reservoar för konservativa förlegade synsätt. Tänk bara om Victoria gått ut i media, kungjort att hon var gravid men sedan låtit bomben brisera att Daniel inte alls var far till barnet och giftermålet var uppbrutet, för nu hade hon ”kommit ut”, träffat en käresta flicka och låtit sig insemineras. Visst känns det bortom all realism, visst hade det väckt ett ramaskri, och visst hade mången trogen rojalist upprört rynkat på näsan. För när det gäller monarkin och kungahuset ligger allt annat än den traditionella borgerliga kärnfamiljen med mamma, pappa och barn fullständigt utanför ramarna.

Kravet på republik har faktiskt också en inneboende sprängkraft som man ofta inte betänker, eller som den franska 1800-talsfilosofen Alexis de Tocqueville räddhågset uttryckte det: ”Kan någon tro att demokratin efter att ha störtat aristokratin och kungen kommer att göra halt vid bourgeoisien och de rika?” Ja, precis som denna filosof påpekar, skulle avskaffandet av monarkin kunna leda vidare till att väcka frågeställningar som för den härskande borgarklassen är besvärande. Men varför skall makt överhuvudtaget kunna ärvas? Vad är det för rättvisa i att exempelvis Marcus Wallenberg Jr föddes med en guldsked i munnen, medan vissa andra barn knappt ens får tak över huvudet? Vad är det egentligen för grundläggande kriterier som det kapitalistiska samhället vilar på?

Sedan 1544 har Sverige varit ett ärftligt kungadöme. Det är hög tid att förvisa denna anakronistiska institution till de museala inventarierna. Vi som strävar efter en fördjupning av demokratin bör med kraft resa kravet på republik, och inte se det som en detalj ute i den samhälleliga marginalen.
Det sägs att vår nuvarande kung redan som liten grabb med emfas skrek ”jag vill inte bli kung”. Vi bör gå denne stackars representationsuttröttade Bernadotte till mötes. Åtminstone på sin ålders höst bör han själv få rätt att välja sin livsväg.

Anders Karlsson
intis@internationalen.se

          

Ångan på väg upp efter semestern: Så är då de flesta av oss tillbaka på verkstadsgolv, kontor, sjuksalar och andra delar av det ekonomiska livet efter sommarens ledigheter. Det är också dags att varva upp motorerna för insamlingen till Internationalen. Den senaste veckan fick vi in 2 650 kronor, vilket gör att årets totalsumma nu kommit upp till 66 718 kronor. Ett särskilt omnämnande bör här ges till en givare i Kristianstad som med stor frenesi stänker in tusenlappar med jämna mellanrum, och denna vecka två nya sköna lakan.
Men, som sagt var, nu är våra röda motorer under definitiv uppvarvning och därför tar vi kommande vecka siktepunkt på minst 5 000 nya kronor!
Anders Karlsson

Anders Karlsson

          

Över 60 000 kronor! När vi stängde insamlingrapportsbutiken för semestern hyste jag en förhoppning om att vi med råge skulle passerat 60 000 kronor när vi återkom i augusti. Denna förhoppning gick i uppfyllelse i och med att hela 4 400 kronor trillade in under dessa sommarveckor. Vi tackar i det sammanhanget speciellt två givare som bidragit med var sin tusenlapp.
Totalsumman i år har nu kommit upp till 64 068 kronor och 70 000-gränsen är inte långt borta. Ett sätt att ta ett snabbt kliv över denna gräns är kanske att alla ni idrottsintresserade läsare med pengar kvar i plånboken efter semestern ger ett litet bidrag till Internationalen för varje medalj som de duktiga svenska simmarflickorna erövrar i EM, att helt enkelt låta Sara Sjöström och Terese Alshammar ta några ordentliga armtag för socialismen!
Anders Karlsson

Anders Karlsson

          

Glädjande nog tar inte solidariteten semester när många av oss andra har en välförtjänt juliledighet. 6 100 kronor har kommit in på vårt konto de senaste två veckorna. Framförallt vill vi tacka en anonym givare som bidragit med hela 5 000 kronor. Därmed har vi nu hittills i år kommit upp till den respektingivande summan 59 668 kronor.
Insamlingsrapporterna tar nu några veckors semester, men när vi hörs av i augusti hoppas jag att vi med råge passerat 60 000 kronor och med bråda kliv närmar oss 70 000.

Anders Karlsson

          

En mellanvecka
Vägen mot midsommar och årets ljusaste tid gav inte mycket klirr i kassan för vår insamling. Den senaste veckan var det endast en givare från Masthugget i Göteborg som bidrog med 500 kronor, ett speciellt tack riktar vi till denne generöse herre som trots allt bröt nollan. Totalt har vi därmed hittills i år kommit upp till
46 591 kronor.
Nu närmar sig semestern med stormsteg, men visst ska vi med ett stort älgkliv redan nästa vecka ta oss över ett totalt insamlingsresultat på 50 000 kronor. Så det är bara alla kvinnor och män till Internetbanken mellan de gastkramande fotbollsmatcherna!
Anders Karlsson

          

2010 INSAMLING
Länge var det denna vecka synnerligen kargt med bidrag, men så i sista minuten förlöstes vi med en gåva från Kristianstad på hela 2 000 kronor. Det var inte heller första gången som denna givare från Kristianstad visade prov på generositet mot det socialistiska ordet, så vårt speciella tack denna vecka riktas mot rikets sydliga breddgrader!
Totalt har vi nu i år kommit upp till 46 091 kronor, så 50 000 kronor ligger inom klart räckhåll. Själv lovar jag inte att simma över Göta älv om tidernas idrottsliga pangsensation skulle inträffa – att Nordkorea avgår med segern i Fotbolls-VM – men väl skänka 1 000 kronor till insamlingen. Hoppas att även många av er läsare kan komma på fyndiga skäl till att skänka pengar till vår insamling!

Anders Karlsson

          

Tack Köping!
Den här veckan blev riktigt bra för insamlingen. Hela 4 500 kronor flöt in och totalt kom vi med 43 991 kronor över 40 000-strecket med råge. Ett speciellt tack vill vi i det sammanhanget sända till Socialistiska Partiets avdelning i Köping som bidrog med hela 3 000 kronor. Snart stundar det också val och i Köping har Socialistiska Partiet – genom Manne Frisk – haft en plats i fullmäktige ända sedan 1985. Vi önskar Manne och Köping lycka till i det kommande valet!
Vi hoppas även att vår insamling den närmaste tiden ska gå samma väg som solen; upp mot zenit fram till sommarsolståndet 21 juni. Vi fotbollsinbitna kan väl också hoppas på att det afrikanska fönstret ska slås upp på vid gavel i samband med VM. Åtminstone tror jag att ett afrikanskt land för första gången når semifinalen – månne Elfenbenskusten? Kan förresten Nordkorea skrälla på liknande sätt som 1966 då man slog ut självaste Italien? Ja, men tänk också en smula på Internationalen och vår insamling mellan drabbningarna på det gröna fältets schack!
Anders Karlsson

          

2010 Insamling:
Även den här veckan fick vi ett välbehövligt tillskott till vår insamling för Internationalen. 2 300 kronor hittade rätta vägen in på vårt konto 67 82 72-6. Vi tackar de tre givare i Stockholm och Kristianstad som denna gång bidrog med stöd. Totalt har vi därmed i år fått in 5 750 kronor i våra fållor.
De närmaste veckorna har vi emellertid förhoppningar om att ännu lite mer medel skall hitta rätt. Sverige kommer sannolikt vinna ungefär en handfull guldmedaljer vid de olympiska spelen i Vancouver som invigs nu på fredag. Varför inte göra något positivt av den där diffusa nationalkänslan som för många av oss infinner sig i maggropen när en svenska/svensk står överst på prispallen? Ge helt enkelt en slant till Internationalen varje gång Anja, Foppa, lag Norberg eller någon annan från Svea rike medaljhonoreras med ädlaste valör!

Anders Karlsson