La Tele. El passat 14 de juny va ser precintat de forma irregular l'emissor des d'on emet LaTele, pel canal 37 de la TDT, degut a una resolució del Director General de Mitjans de Comunicació de la Generalitat de Catalunya.

Contrainfos. Entrevista a Justin Wides i Amin Hussein, dos dels portaveus del moviment Occupy Wall Street.

15Mbcn Vídeo de 15Mbcn.tv on el periodista Bertran Cazorla explica els maltractaments que va sofrir per part dels Mossos d'Esquadra el passat cap de setmana.

Albano Dante Fachin TMB i l'empresa que gestiona la publicitat als busos de Barcelona es neguen a permetre publicitat del llibre “Artur Mas: on són els meus diners?”

När den här texten når dina ögon så kommer Högsta domstolens beslut i målet gällande Ojnareskogens framtid att vara känt. Då vet vi om domstolen klarar av att bortse från alla varnande ord från kritiska experter, en orolig ortsbefolkning och en miljörörelse som vägrar gå med på att den långsiktiga hållbarheten får stryka på foten för de kortsiktiga vinstintressena. Då vet vi om Nordkalk tillåts öppna det planerade 170 hektar stora dagbrottet i Ojnareskogen på norra Gotland. Då vet vi också om det blir ännu en sommar av motstånd.

Det kan ändå vara intressant att veta att det dagarna innan den 18 juni, då Högsta Domstolen meddelat att de ska gå ut med sitt beslut, bland annat skrivs ett brev till justitieminister Beatrice Ask. Brevet innehåller en fråga. Frågans kärna är den, att eftersom dagbrottet ska anläggas i tillrinningsområdet till sjön Bästeträsk – Gotland största insjö och numer också dricksvattentäkt för norra delen av ön – och både sjö och tillrinningsområde ska vara skyddat mot alla verksamheter som kan innebära utsläpp av avloppsvatten enligt ett regeringsbeslut från 1973, hur kan det vara lagligt att anlägga ett kalkbrott i samma område; ett brott som med största sannolikhet kommer att förorena både vatten och miljö i området?
Om beskedet blir positivt för skogen kanske vi kan anta att att även Högsta domstolen har läst och tagit fasta på regeringsbeslutet från 1973. Om det blir negativt, borde inte beslutet då vara olagligt?

Brevskrivarna, självfallet Ojnareaktivister, har också, i väntan på svar från regeringen genomfört en slags aktion, som de kallar för en installation, och som går under namnet ”Allas vårt vatten”.
Inspirerade av en kampanj som miljöorganisationer genomförde i Brasilien i slutet av 1980-talet för att uppmärksamma hoten mot de sista Atlantskogarna, har aktivisterna velat belysa ”hotet mot våra gemensamma vattentillgångar”, skriver de i ett pressmeddelande.
I Brasilien var det ett bortrivet hörn av landets flagga som fick symbolisera de förstörda skogarna. I Ojnareskogen har en svensk flagga placerats ut på platsen där den massiva polisinsatsen genomfördes i slutet av förra sommaren. Genom att ”gräva bort” en blå bit av flaggan visar aktivisterna symboliskt på den förstörelse av dricksvattentillgångarna på norra ön som ett dagbrott i den känsliga alvarmarken kan kan innebära.

Även om alltså Högsta domstolens beslut redan med allra största sannolikhet har nått dina öron när du läser den här texten kan det vara intressant att veta att domen i målet Ojnare/Norkalk är avgörande inte bara för Ojnareskogen utan också för hur utslagen kommer att bli i alla framtida miljömål som handlar om exploatering av känsliga naturområden. Den talar om för oss – i dessa Alliansens gruvboomstider – ifall det blir möjligt att i framtiden skydda några områden överhuvudtaget mot de stora bolagens exploateringsiver, eller inte.
Om beskedet blir negativt för skogen hoppas många på att EU ska träda in, eftersom det från det hållet kommit en hel del kritik som handlar om att Sverige bryter mot sina miljöförpliktelser.

Men EU:s maskineri är trögt. Så det största hoppet måste sättas till alla de människor som inte tänker låta ett negativt besked – för skogen, vattnet, marken och framtida generationer – stå fast utan motstånd och gemensam kamp, från plats till plats som idag hotas på samma sätt som Ojnareskogen.
Eftersom den som nu skriver det ovanstående, själv kommer att befinna sig i skogen när beskedet kommer och alltså inte kan avsluta med varken tårar eller glädjetjut får avslutningen bli att det bara är att hoppas att vi alla, för vår framtids skull, redan har kunnat dra en lättnadens suck. Att Högsta domstolen fann det lämpligt att lyssna på alla varningsklockor och fattade RÄTT beslut.

Text: Emma Lundström
Foto: Gunnar Britse

Strax innan intervjun avbröts

Viss förvirring, men mycket nöje, har uppstått i Turiket efter att en kvinna som deltog vid en arrangerad stöddemonstration för den nu hårt ansatta premiärministern Erdogan, skanderade i live-teve att ”Jag älskar Erdogan! Jag vill vara håret på hans rumpa!” (Erdoganin götunun kiliyim).
Därefter bröts sändningen.

– Ingen förstår vad hon menar, men det visar vilka förvirrade människor som regimen nu har samlat till sin stöddemonstration, säger svensk-turken Deniz Demir till Internationalen.
Klippet sprids nu på internet och har blivit ett humoristiskt slagord för oppositionen.

Per Leander

This statement was adopted by Kokkino on 14 June 2013 and published on their website.

After days of hesitation and negotiation, the government has finally decided to evacuate the Taksim Commune, where thousands camped in Gezi Park and which tens of thousands visited every night. Police attacked Gezi Park yesterday evening (June 15) and after evacuating it using tear gas and, as a novelty, water cannon apparently supplemented with a special kind of chemical since it burnt the skin of everyone it touched, razed the tents, the infirmary, the kitchens and the library established there to the ground.

Arkadij Babtjenko

Den ryske journalisten och författaren Arkadij Babtjenko greps och misshandlades av turkisk polis i Istanbul i helgen i samband med protesterna mot den turkiska regeringen.
Arkadij Babtjenko, som arbetar på Novaja Gazeta, samma tidning som Anna Politkovskaja skrev för, togs av civilklädd turkisk polisen på Taksimtorget när han försökte fotografera dem. En annan rysk journalist på plats lyckades filma hur Arkadij Babtjenko förs bort av poliserna, en video som har spridits på internet.
Enligt Arkadij Babtjenko blev han därefter misshandlad av poliserna och fick tillbringa en natt i en fängelsecell, utan att något åtal mot honom väcktes. Dagen efter blev han utvisad från Turkiet.
Arkadij Babtjenko är känd som författare till boken Krigets färger, om hans egna upplevelser som soldat i Tjetjenienkriget. En bok som också finns översatt till svenska (Ersatz 2007).

Per Leander

Rikingahövdingen Ingvar Kamprad

Fördelningen av den samlade förmögenheten i ett land mäts enligt ginikoefficienten (efter den italienske statistikern Corrado Gini, 1884-1965). En helt jämn fördelning får siffran 0 och en maximalt ojämn 1. När Göran Persson lämnade över till Fredrik Reinfeldt 2006 var Sveriges förmögenhetsfördelning ojämnast bland alla undersökta länder = 0,89. I USA var den 0,81.
Bengt Ericson påpekar denna sanning och många andra i en frän bok: Den nya överklassen (Fischer & Co, 2010). En utomordentligt läsvärd text! Han har fått Stora journalistpriset för sitt grävande i mosterlandets ekonomi och varit chefredaktör för Veckans Affärer med mera.

Vasst och effektivt visar han att Wallenbergarna bara är småpotatisar jämfört med groteskt uppsvällda bakpotatisar som Ingvar IKEA Kamprad, värd 450 miljarder (2009), Stefan H&M Persson, 121 miljarder, och Hans Tetra Rausing, 62 miljarder.
Wallenbergsläktets makt baseras bland annat på det absurda systemet med röststarka A-aktier och röstsvaga B-aktier. Den som äger A-aktier kan härska över stora företag med en jämförelsevis liten insats av kapital. När EU-kommissionen tänkte ge alla aktier samma röstvärde 2003 vände sig Wallenbergarna till Persson som skickade Leif Pagrotsky till Bryssel att kämpa för ”den svenska ägarmodellen”!

Paggan lyckades, kommissionen lät direktivet bli frivilligt för medlemsländerna. ”Historiskt sett har storögda socialdemokrater ställt sig i givakt, när Wallenbergs har kommit på tal” skriver Ericson. Han är skoningslös i kritiken av deras och andra kapitalisters glupade girighet. Han kallar dem rikingar.
Egen förmögenhet är förstås alfa och omega för rikingarna men även annan status är viktig. En pampig villa smäller inte lika högt som ett gods med åkrar, skog och jaktmark. Helst vid en egen sjö. Finast av allt är att komma med i kungens jaktlag. Kläderna ska vara dyra men begagnade! Jaktvapnet gärna ett arv efter pappa. Ny jaktmundering luktar uppkomling.
Kunglig jakt är inget nytt påfund utan har ägt rum åtminstone sedan 1351, då Magnus Eriksson förklarade västgötska Halle- och Hunneberg som sin konungspark.

Sture Källberg